Bilregistret

Den svenska bilregistreringen kan sägas ha påbörjats den 1 juli 1905. Då fanns 115 bilar registrerade. Beslutet om den första nationella förordningen om automobiltrafik togs på Stockholms slott den 21 september 1906, automobiltrafikförordningen, (SFS 1906:90). Den medförde bland annat att länsstyrelserna blev skyldiga att föra register över fordon fr.o.m. år 1907. I förordningens §6 stadgades dessutom att ett fordon inte fick brukas utan ett “igenkänningsmärke” (registreringsskylt) som skulle bestå av en bokstav, som betecknade det aktuella länet, samt det nummer som bilen tilldelats inom länet. I förordningens §9 stadgades vidare: Automobil får icke framföras med större hastighet än som motsvarar i stad, köping och annat tättbebyggt samhälle: 15 kilometer under dagsljus och 10 kilometer vid mörker eller dimma samt annorstädes: 25 kilometer under dagsljus och 10 kilometer vid mörker eller dimma, allt i timmen. Ambulansvagn och brandvagn var dock undantagna från denna begränsning. Fram till början av 1970-talet fördes bilregistren länsvis. Från 1907 stadgades vidare att motorfordonsförare skulle ha körkort, men först år 1916 kom de första lagkraven på vad en förare av motorfordon skulle kunna.

Länsvis fordonsregistrering fram till 1972

Före 1916 saknas uppgifter i bilregistren avseende fordonstyp, men därefter finns uppgift om märke, tjänstevikt, cylindervolym osv. 1916 - 1923: År 1915 ändrades automobiltrafikförordningen. Registren fördes åren 1916 - 1923 i inbundna liggare, som var uppdelade i tre avdelningar; automobiler (A), motorcyklar (B) och yrkesmässig trafik (C). Liggarna eller böckerna är förda kronologiskt efter den ordning som anmälningarna av fordon skett. I trafikförordning 1923 (SFS 1923:281) stadgas i §18: Vid framförande av automobil skall hastigheten städse begränsas så, att nödig försiktighet iakttages, och sålunda noga avpassas efter körbanans och den närmaste omgivningens överskådlighet och beskaffenhet samt förekomsten av annan trafik. (max hastigheter anges för bil avsedd för högst 7 personer max 45 km/tim på landsbygden och 35 i tätorter). I §21 stadgas vidare: Å automobil, varom förmäles i § 18 mom. 5 skall under mörker föras, förutom för andra automobiler stadgade lyktor, tillika framtill en tänd lykta med rött kraftigt sken. Samt: Förare må icke röka tobak under färd i stad eller annat tättbebyggt område. 1924 - 1942: År 1924 skedde en övergång till ett lösbladssystem. Fordon som fördes över från det äldre registret tilldelades ett nytt registreringsnummer. Både det nya och det gamla numret antecknades i båda registren. Registeruppgifterna var sorterade på registreringsnumret och man skiljde på bilar, lastbilar, motorcyklar och släpvagnar. Varje registerblad innehöll uppgifter om fordonets tekniska specifikation, ägarförhållanden, besiktning och försäkring. Med hjälp av ägaruppgifterna i registret går det att följa vilka som ägt ett visst fordon. Bilden visar ett utdrag ur ett fordonsregisterblad för en Volvobuss som inregistrerades 1937 med registreringsnummer U3134, dvs Västmanlands län. När ett fordon avregistrerats kunde registreringsnumret tilldelas ett annat fordon vid nyregistrering. Flera fordon har därmed kunnat inneha samma registreringsnummer i de olika registren. På registerbladen kunde det även finnas anteckningar om tidigare eller senare registreringsbeteckningar från andra län. Då bilregistreringen skedde länsvis ändrades registreringsnumret om fordonets ägare flyttade till ett annat län eller om fordonet såldes över länsgränsen. Fordonet fick då ett nytt registreringsnummer med en länsbokstav motsvarande det nya länet där fordonet nu fanns i. Både i det gamla länet och i det nya fördes uppgifter in på fordonets registerblad om vilket registreringsnummer fordonet hade/har i de båda länen. Därmed går det att följa ett fordons försäljning över länsgränserna. Uppgifterna på registreringsbladen varierar över tid samt mellan länsstyrelserna. Då uppgifterna vanligtvis är inskrivna för hand kan de vara svårtolkade. Länsstyrelserna hade ganska stor bestämmandefrihet, varför de olika bilregistren kunde se lite olika ut. Beredskapsförteckningen som infördes år 1939, senare bilreservregistret, bildades av de registerblad/kort för fordon som avregistrerats men inte avförts ur registren. 1942 - 1972: Från 1942 och fram till 1972 fördes fordonsuppgifterna på A5-kort där uppgifterna skrevs in med skrivmaskin. Korten fick även olika färg beroende på fordonstyp; personbilar, bussar, lastbilar, motorcyklar, traktorer, och släp. För bussar användes exempelvis gula kort. Sorteringsordningen var även fortsättningsvis registreringsnumret. Då bilregistren i de olika länen började fördas på kort registrerades nu fler uppgifter om fordonen. Om fordonet ändrades gjordes inte längre noteringar på aktuellt kort. Istället lades ett nytt kort upp. Korten numrerades från 1, 2 och så vidare. Bilden visar ett utdrag ur ett fordonsregisterkort från 1942 för en Volvobuss som inregistrerades 1937 med registreringsnummer U3134, dvs Västmanlands län. Detta är samma buss som finns på registerbladet ovan. SCB:s bilregister, CBR I en kungörelse den 30 juni 1942 (SFS 1942:616) föreskrevs bl.a. att länsstyrelse i samband med registrering av motorfordon eller släpfordon skulle för alla fordon utom lättviktsmotorcyklar till Statistiska Centralbyrån översända ett exemplar av ingivna besiktningsinstrument eller typintyg. Vidare skulle länsstyrelserna avlämna anmälan dels angående fordons avförande ur bilregister eller beredskapsförteckning, dels om ändringar för i något av dessa register upptagna fordons hemort, dels om ändringar av förut avlämnade besiktningsinstrument eller typintyg. Detta material utgjorde ett centralt bilregister. Centrala bilregistret (CBR) började sin verksamhet under budgetåret 1942/43. De insända uppgifterna var ordnade länsvis och skulle användas för statistisk bearbetning och fanns på hålkort. Fr.o.m. 1960 fördes centrala bilregistret på magnetband. Åren 1959/60 gjordes även en mikrofilmning av materialet. Det egentliga bilregistret fördes dock av respektive länsstyrelse fram till 1972.

Centrala bilregistret från 1972

Den länsvisa registerstandarden användes fram till 1972, då bilregistret omorganiserades helt. Mellan åren 1972 - 1973 sammanslogs de olika länsbilregistren till ett enda register. Vi fick därmed ett nationellt register för hela Sverige, Centrala Bilregistret som helt ersatte de enskilda registren ute på länsstyrelserna. Det nya Bilregistret var Sveriges första heldatoriserade register. I slutet av 1960-talet gjordes en utredning för att se om och hur man kunde överföra bilregistret till "automatisk databehandling" (SOU 1968:23). Det slutgiltiga förslaget utvecklades i "Ett nytt bilregister” av Bilregisterutredningen, SOU 1971:11. Utredningen föreslog att övergången skulle börja "genomföras någon gång i början av år 1972 för att vara helt genomförd kring mitten av år 1973". Det nya registreringssystemet skulle prövas i ett län år 1972 innan omläggningen av de övriga länen påbörjades och det var Uppsala län som blev provlänet. Övergången skedde sedan successivt under en relativ lång period. De sista länen att övergå till det nya systemet var E, F, G och H län (Östergötland och Småland), som var klara den 1 januari 1974. En tillfällig myndighet som fanns 1971 - 1975, Bilregisternämnden, ombesörjde övergången. Ansvaret för Centrala bilregistret låg från 1975 hos dåvarande Trafiksäkerhetsverket, och från 1992 hos Vägverket i Örebro. Samtidigt infördes ett nytt system för fordonsregistreringsnumren och länsbokstäverna övergavs. De nya registreringsnumren kom nu att bestå av tre bokstäver följt av tre siffror, exempelvis MLT 123, och började gälla från april 1972. Länsbokstäverna försvann under en övergångstid under åren 1972 - 1974.

Övergången till nya registreringsskyltar och

nytt körkort

En ny myndighet, Bilregisternämnden, ansvarade för övergången från det gamla till det nya registersystemet med nya registreringsnummer. Vid övergången beslöt man även att byta ut de gamla körkorten mot nya - plastkorten - som även var godkända som ID-kort och anpassad till internationell standard. Bilden till höger visar ett exempel på de nya körkorten i plast från 1972. Just detta exemplar med EU-märke är från 2016. Transportstyrelsen. För att underlätta övergången för medborgarna till nya registreringsskyltar och nytt körkort publicerade Bilregisternämnden ett antal annonser i dagstidningarna med information om hur det skulle gå till. Texten nedan är hämtad från dessa annonser. Till alla över 16 års ålder skickades ett brev med ett svarsformulär som skulle returneras ifyllt till myndigheten för de som ägde ett registreringspliktigt motorfordon och/eller innehade ett körkort. Svarskorten skulle skickas in först när respektive län var aktuellt för omläggningen. Detta meddelades bland annat i ortstidningarna. Svarsformuläret innehöll några enkla frågor om körkort och fordon. Cirka en månad efter att svarskortet skickats in erhöll fordonsägarna ett registreringsbevis innehållande det nya registreringsnumret. Registreringsbeviset var att beakta som en värdehandling. Registreringsskyltarna med de nya registreringsnumren levererades automatiskt till alla fordonsägare som skickat in svarskortet. I samband med övergången till nya registreringsnummer infördes även ett system med kontrollmärke som skulle klistras mitt på den bakre skylten. Kontrollmärket visade att skatt och försäkring var betalda samt att fordonet besiktigats. Kontrollmärkena började skickas ut i början av 1974. Kontrollmärket skulle fortsättningsvis enbart skickas ut om fordonet var skattat, besiktigat och försäkrat. Slutsiffran i registreringsnumret avgjorde vilken månad under året som bilskattenskatten skulle betalas och bilbesiktning skulle ske. Bilden till höger visar ett exempel på de nya registreringsnumren med kontrollmärke. I samband med betalningen av detta års bilskatt uttogs en registeromläggningsavgift på högst 35 kr. Då de nya skyltarna tillverkats i ett reflekterande material tillkom en engångsavgift på 5 kr per skylt som togs ut i samband med bilskatten 1973. Alla körkortsinnehavare som skickade in svarskortet fick besked om den giltighet deras körkort hade i fortsättningen. Alla gamla körkort byttes ut mot körkort av en helt ny typ (plastkort) under en övergångsperiod av 3 - 4 år. Något nytt körkortsprov behövdes inte för att få det nya körkortet. Alla körkortsinnehavare som skickat in svarskortet erhöll automatiskt de handlingar som behövdes för bytet.

Översättningsregister 1971 - 1973

För perioden 1971 - 1973 finns ett översättningsregister, som möjliggör koppling av de gamla registreringsnumren med länsbokstav och siffror till de nya registreringsnumren med tre bokstäver – tre siffror. Registret fördes av bilregisternämnden och finns sökbart Riksarkivets forskarsal.

Vägtrafikregistret från 2001

Den 1 oktober 2001 trädde ny lagstiftning i kraft och den gamla bilregisterkungörelsen upphörde att gälla. Registret fick nu namnet Vägtrafikregistret. Vägverket ansvarade för registret fram till den 1 januari 2009 då det nybildade Transportstyrelsen tog över ansvaret. Trafikregistret var en organisatorisk enhet inom Transportstyrelsen som svarade för vägtrafikregistret fram till en omorganisation 2012. Vägtrafikregistret hanteras fortfarande av Transportstyrelsen.

Uppgifter i vägtrafikregistret

Exempel på uppgifter i registret: • Civila svenskregistrerade fordon • Körkortshavare • Tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik • Felparkeringsavgifter • Trängselskatt • "LOB-anmälningar", oavsett om personen har körkort eller inte. Uppgiften sparas i två år. LOB = Lagen om omhändertagande av berusade personer.

Fordonen i arkiven - Riksarkivet

1972 - 1994

Vägverkets Bilregister har arkivlagt sitt mikrofilmarkiv för åren 1972 – 1994 hos Riksarkivet. Arkivet omfattar mikrofilmade dokument om fordon med registreringsnummer bland annat bilar, mc, lastbilar och bussar. Det är t.ex. handlingar angående registrering, försäkring och besiktningsinstrument. Dokument från den årliga kontrollbesiktningen finns inte på mikrofilmerna. Hos Ra kan man söka och beställa dokument med hjälp av det register som används för att kunna göra återsök i mikrofilmerna. Sökningen görs på fordonets registreringsnummer. Ett omkopplingsregister där gamla och nya registreringsnummer kopplas samman för åren 1972–1974 för Norrbottens-, Västerbottens-, Västernorrlands-, Gävleborgs- och delar av Jämtlands län ingår i sökfunktionen.

Utdrag ur fordonsregistret åren 1907 till

1972

För att få fram uppgifter om ett fordon och dess ägare med hjälp av bilens registreringsskylt för bilar registrerade mellan 1907 och 1972 kan man vända sig till Riksarkivet (RA). På RA:s webbsida https://riksarkivet.se/fordonsregister finns ett beställningsformulär där man fyller i uppgifter om det fordon man vill eftersöka, såsom: • Fordonstyp • Område där fordonet har varit registrerat • Årsmodell • Fabrikat/märke • Registreringsnummer (ibland kan det även fungera med motornummer eller chassinummer) Då registreringsnumren i regel återanvändes då fordon avregistrerades kan ett visst registreringsnummer ha använts på fler än ett fordon under årens lopp. Det är därför bra om man vid sökning på ett fordon inte bara anger registreringsnummer utan all information som man känner till, exempelvis fordonets fabrikat/modell och årsmodell och brukningsort. RA:s forskningsavgift 225 kronor per 15 minuter (2020). Kopieavgift 4 kronor per A4-sida tas alltid ut vid beställning av kopior. Riksarkivet har inga uppgifter om fordon registrerade i Göteborgs län 1953 - 1971 samt i Kalmar län före 1971. För fordon registrerade efter 1952 med länsbokstäverna O, OA eller OB kan man istället vända sig till Länsstyrelsens arkiv i Västra Götaland. För fordon med länsbokstav H kan man vända sig till Länsstyrelsen i Kalmar Län. Före 1920 finns luckor i handlingarna. Fordon som varit registrerade i Stockholms stad och län mellan 1942 och 1972 finns numer digitaliserade på Stockholms Stadsarkiv och kan sökas i arkivet läsesal. Detta gäller fordon med länsbokstäverna A, AA, AB, B, BA och BB. På landsarkivet i Härnösand finns digitaliserade register över fordon som varit registrerade i länen Gävleborg, Västernorrland, Västerbotten och Norrbotten. Med andra ord fordon med länsbokstäverna X, Y, AC och BD. För fordon i Norrbottens län saknas uppgifter mellan åren 1925 och 1942. Landsarkivet i Östersund har motsvarande digitala register över fordon registrerade i Jämtlands län, det vill säga fordon med länsbokstav Z. Dessa fem läns fordonsregister är sökbara i landsarkivets forskarsal i Härnösand. För bilar som var registrerade i Örebro län år 1930 har Örebro Stadsarkiv ett sökbart register online. Det finns 5518 fordon i registret. https://extra.orebro.se/stadsarkivet/sokregisterdatab aser/sokbararegister/fordonsregisterorebrolan1930. 4.17bd677b15a180b3e7e8593.html# .

Relaterade länkar

• https://riksarkivet.se/fordonsregister • https://extra.orebro.se/stadsarkivet/sokregister databaser/sokbararegister/fordonsregisteroreb rolan1930.4.17bd677b15a180b3e7e8593.html #

Källor

• Transportstyrelsen • Körkortets historia i Sverige. En översikt. PM 2007-11-08 Jan-Olof Montelius, Vägverkets museum, Borlänge. • Arkivcentrums forskarblad Nr 8. Forska om fordon. Värmlandsarkiv. • Bilprovningen • Riksarkivet • Wikipedia • Stockholmskällan • DigitaltMuseum • Tekniska Museet • Motorhistoriska Riksförbundet Överst på sidan

Körkortets historia

Inledning

Körkort är en handling som visar att man har behörighet till att köra motorfordon och utfärdas efter att föraren godkänts i ett körprov. Körkorten är vanligtvis förenad med villkor för vilket typ av fordon man får köra. Vidare har körkorten ett giltighetsdatum och körkort kan återkallas. Det första svenska körkortet utfärdades den 23 maj 1902, då Rådhusmagistraten i Örebro gav tillstånd för fabrikör Alfred Hahn att använda "en så kallad Automobilvagn", "under villkor att sökande vid åkningen, (som ej finge ega rum å torgdagar), iakttaga största försigtighet".

Första förordningen avseende körkort för

automobil 1906

Den 21 september 1906 antog Kungl. Maj:t en förordning om automobiltrafik (SFS 1906:90) som trädde ikraft den 1 januari 1907. I den stadgades i 12 § följande: ”Automobil må allenast föras af den, som fyllt 18 år och med bevis, utfärdadt af besiktningsman, styrkt sig vara fullt förtrogen med automobils konstruktion, skötsel och manövrering. Förare vare skyldig att på anmodan af krono-eller polisbetjänt utan onödigt dröjsmål styrka sin behörighet”.

Kompetensbevis 1907 - 1916

Förarbevisen för motorfordon kallades ”Kompetensbevis för automobilförare” och användes åren 1907 - 1916. Ett centralt fastställt formulär för kompetensbevisen kom först 1917 varför de varierade i utseende vid denna tid. Exempel på en formulering på kompetensbevisen: Kompetensbevis för automobilförare Herr NN har för mig undergått pröfning af sin kännedom om automobilers konstruktion, skötsel och manövrering, och får jag på grund däraf förklara honom beträffande dylika fordons skötsel och manövrering kompetent. X-stad den ……. Af (ex.) Öfverståthållareämbetet (länsstyrelsen) förordnad besiktningsman för automobiler. Från 1907 har det med andra ord funnits krav på att fordonsförare skulle inneha ”körkort”, men först 1916 kom de första lagkraven på vad en förare av motorfordon skulle kunna. Inledningsvis krävdes enbart kunskap om fordonet och de få trafikregler som fanns. Bilden visar ett exempel på hur ett kompetensbevis för automobiler kunde se ut. Detta kompetensbevis är utfärdat den 12 februari 1913 för Sven Einar Lundberg, född den 7 maj 1888. Beviset är utfärdat av Emil Kjellberg, Stockholm, “Af Överståthållarämbetet förordnad besiktningsman för automobiler”. Bild: Vägverkets museum, Borlänge, Jan-Olof Montelius 2007.

Körkort 1916 – 1923

Den 30 juni 1916 kom en ny förordning avseende körkort för förare av automobil (SFS 1916:315). Förarbevisen kallas nu körkort och först nu specificeras krav på vad fordonsförarna skulle kunna för att få körkort. De var dock vid denna tid inte försedda med fotografi av innehavaren. Bilden visar ett exempel på ett körkort under perioden som försetts med ett fotografi efter att körkortet utfärdats. Detta körkort är utfärdat 1923 för Johan Folke Sidholm, född den 6 februari 1891. Körkortsnummer 4984. Bild: Vägverkets museum, Borlänge, Jan-Olof Montelius 2007. I §11 stadgades: ”Automobil må allenast föras av den, som därtill innehar gällande tillstånd (körkort).Dock må den, som utbildar sig till förare, äga företaga övningskörning på den plats och under de närmare vill- kor, som bestämmas för Stockholm av överståthållarämbetet, för annan stad, där poliskammare finnes, av denna och för övriga städer av magistrat eller, där sådan ej finnes, av stadsstyrelse samt för landet av Konungens befallningshavande.” I §12 stadgades att den sökande av körkortet skulle insända dels prästbetyg, utvisande att sökanden fyllt 18 år, dels ock bevis av besiktningsman, att sökanden är fullt förtrogen med automobils konstruktion skötsel och manövrering samt äger nödig kännedom om gällande författningsföreskrifter rörande automobiltrafik till länsstyrelsen i det län, där han var mantalsskriven. Länsstyrelserna i varje län blev skyldiga att föra körkortsuppgifter i särskild körkortsliggare eller kortregister; och skulle för varje körkort anteckna nummer på körkortet och dag för dess utlämnande samt innehavarens namn, födelseår, födelsedag, yrke och hemvist. Från 1920 skulle blivande förare både göra förarprov och ett teoretiskt prov. Den 15 juni 1923 ökade kraven på föraren via en förordning (SFS 1923:281), så att man inte bara skulle vara väl förtrogen med fordonet utan även vara en god förare av densamma. Utbildning av elev skulle äga rum genom lärare, som innehar gällande körkort för automobil och besitter vana och skicklighet vid körning med sådant fordon. Vidare; Är körskola upprättad för meddelande av sådan utbildning, skall skolan stå under ledning av sakkunnig lärare, som är ansvarig för undervisningen. Sådan lärare skall godkännas av länsstyrelsen i det län, dit skolan är förlagd. Elev, som erhållit utbildning till förare och önskar erhålla körkort, skall undergå prövning rörande sin kännedom om automobil och körning med sådant fordon hos besiktningsman i det län, där han är mantalsskriven. Han skall vid prövningen förete dels bevis om den undergångna utbildningen, utfärdat av den, som meddelat denna, dels ock åldersbevis och läkarintyg. För prövningen skall lämplig automobil tillhandahållas besiktningsmannen; och anses vid sådan prövning eleven såsom förare av automobilen. Befinnes elev, som fyllt 18 år, efter förhör och prov under olika trafikförhållanden, vara väl förtrogen med konstruktionen, skötseln och manövreringen av automobil samt äga nödig kännedom om gällande allmänna föreskrifter rörande trafik med motorfordon och om bestämmelserna i vägtrafikstadgan, ävensom, enligt besiktningsmannens uppfattning, vara lämplig såsom förare, skall besiktningsmannen ofördröjligen meddela eleven bevis, att han inför besiktningsmannen avlagt godkänt prov som förare av automobil. År 1920 tillkom även en lag om körkort för motorcykel och från 1923 kom ett krav särskilt tillstånd för yrkesmässig trafik. År 1923 fick vi en lag avseende rattfylleri. Först efter första världskriget, dvs efter 1918 började vägtransporterna motoriseras i någon större omfattning.

Körkort 1924 – 1936

I en tilläggsanvisning för körkort (SFS 1923:380) kom en bestämmelse att respektive körkortsinnehavare före 1 juli 1924 skulle visa upp körkortet hos polisen och bifoga ett fotografi på sig själv. Fotografiet skulle klistras in någonstans på körkortet. På körkorten som utfärdades efter den 1 juli 1924 fanns en speciell ruta där innehavarens fotografi placerades. Bilden visar ett exempel på ett körkort som utfärdats efter den 1 juli 1924 och således har en speciell ruta för innehavarens fotografi. Detta körkort är utfärdat den 18 februari 1926 för Erik Rudolf Karlsson, född den 29 april 1902. Körkortsnummer 8806. Bild: Vägverkets museum, Borlänge, Jan-Olof Montelius 2007.

Körkort 1937 – 1973

En mindre ändring av körkortets utseende genomfördes enligt "Kungl. Maj:ts kungörelse angående körkort och trafikkort", (SFS 1937:51) som trädde i kraft den 1 april 1937. Först 1948 ställdes kraven på körskicklighet, vana att framföra fordon, försiktighet och förmåga att undvika olyckor. 1958 gjorde beteendet sin entré i körkortskraven, men inte i någon nämnvärd utsträckning, utan körskickligheten dominerade fortfarande. År 1962 var det dags för nästa förändring, nämligen att det var viktigt att föraren förstod trafikreglerna och inte bara kunde dem utantill. Körkorten var vikbara och förvarades i speciella körkortsfodral. Denna typ av körkort kom sen att användas fram till 1973 då de plastade körkorten kom. Bilden visar ett exempel på ett körkort som utfärdats efter 1937. Detta körkort är utfärdat den 20 augusti 1947 för Mats Olof Molander, född 30 juli 1929. Körkortsnummer 54.348. Bild: Vägverkets museum, Borlänge, Jan-Olof Montelius 2007.

Körkort 1973 -

I samband med övergången till de nya fordonsregistreringsnumren som påbörjades 1972 beslutades även om en övergång till ny inplastade körkort som var i storlek som ett kontokort. Dessa var även godkända som ID-kort och anpassade till internationell standard. Alla innehavare av befintliga körkort skulle skicka in ett ifyllt svarsformulär för att erhålla de nya körkorten. Alla körkortsinnehavare som skickat in svarskortet erhöll automatiskt de handlingar som behövdes för bytet. Övergången skedde länsvis och skedde under en övergångsperiod av 3 - 4 år med början 1973. Något nytt körkortsprov behövdes inte för att få det nya körkortet. Bilden till höger visar ett provexempel av de nya inplastade körkorten. med EU- märke. Just detta exemplar visar utseendet från 2016. Transportstyrelsen. År 2016 kom en något ändrad variant av körkortet med bland annat ett genomskinligt fönster som inkorporerats i kortets yta för att försvåra förfalskningar. Ytterligare en nyhet var att man på baksidan vigt en plats åt ett datachip som kan bli aktuellt att sätta dit senare. Några årtal: • 1975 ny klassindelning av körkortet gällande i tio år • 1983 dispens för C behörighet slopas • 1987 ny indelning av körkort för tung eller lätt motorcykel. • 1990 körkortet erhölls preliminärt för 2 år • 1993 övningskörning tilläts från 16 år • 2006 för privat övningskörning krävs utbildad handledare

Sammanfattning körkort

Från 1907 har det med andra ord funnits krav på att fordonsförare skulle inneha ”körkort”, men först 1916 kom de första lagkraven på vad en förare av motorfordon skulle kunna. Inledningsvis krävdes enbart kunskap om fordonet och de få trafikregler som fanns. Från 1920 skulle blivande förare både göra förarprov och ett teoretiskt prov. År 1923 ökade kraven på föraren, så att man både skulle vara en god förare och vara väl förtrogen med fordonet. Först 1948 ställdes kraven på körskicklighet, vana att framföra fordon, försiktighet och förmåga att undvika olyckor. 1958 gjorde beteendet sin entré i körkortskraven, men inte i någon nämnvärd utsträckning, utan körskickligheten dominerade fortfarande. År 1962 var det dags för nästa förändring, nämligen att det var viktigt att föraren förstod trafikreglerna och inte bara kunde dem utantill. I och med att Trafiksäkerhetsverkets (TSV) bildades 1968 började en mer strukturerad kursplan för fordonsförarutbildningen att formas och förändras successivt allt eftersom TSV:s forskning visar på problemen i trafiken. År 1990 infördes det tvååriga preliminära körkortet. Samtidigt lägger man mer vikt vid att körkortseleverna ska förstå att människans begränsningar är den största faran i trafiken och att föraren ska förstå hur trafikreglerna tillämpas i olika situationer. Den senaste stora förändringen i vägen fram till körkortet kom 1993, då åldern för övningskörning sänktes till 16 år. Dagens körkort har ett utseende som är enhetligt inom EES.

Körskola

Trafikskola, eller körskola, är en institution som bedriver körkortsutbildning. Sveriges första trafikskola, Anders Skogs Chaufförskola, skall ha bildats i Göteborg redan 1906. Den övertogs av Ivar Durgé 1919 och blev Durgés Bilskola. Ivar Durgé var polis i Göteborg och köpte en bil och tog kompetensbevis för att få köra den. Ivar sadlade nu om från polisyrket och öppnade en körskola. Ivar Durgé var också en av dem som var med att bilda SBR, Sveriges bilskolors riksförbund i januari 1939 (senare STR). Stockholm fick sina första körskolor 1909 där man erbjöds utbildning i bilkörning och kompetensbevis. En av de första Erik Lundviks "Autotekniska Skolan" som drevs av Aktiebolaget E. Lundvik & C:o, Nybrogatan 34. Ingenjör Erik Lundvik (1878-1962) använde vid denna tid bilmärken som M.A.F. och Horch i körskolan. Företaget E Lundvik & Co var även generalagent och försäljare av bl.a. Horch, Renault, M.A.F. och A.L.C. automobiler. Utställningslokal fanns på Brunkebergstorg 16. Bilden till höger visar en annons för AB E. Lundviks chaufförsskola “Autotekniska Skolan” på Nybrogatan 34, Stockholm. Enligt Lundvik själv; “Skandinaviens största och äldsta chaufförskola”. Stockholmskällan.

Förarprov

Det finns inget krav på att man måste få sin körutbildning just vid en körskola men för att erhålla ett körkort måste man göra ett förarprov vid en av Trafikverkets kontor. Förarprovet består av både ett kunskapsprov (teorin) och ett praktiskt körprov (uppkörning). Kunskapsprovet görs alltid före körprovet. Vid körprovet testas körkortsaspiranten av en inspektör från något av Trafikverkets förarprovskontor. För att erhålla körkort krävs godkänt resultat på båda proven. Man måste ha fyllt 18 år för att få genomföra provet. Fram till april 2010 ansvarade Vägverket för körkortsutfärdandet, därefter Trafikverket. Körkort i Sverige delas in i ett antal klasser som anger vilken typ av fordon innehavaren får köra. Ett svenskt körkort med de lägre behörigheterna (AM, A1, A2, A, B, BE) är giltigt 10 år från utfärdandedatum. Den vanligast klassen för bilförare är B (Personbil och lätt lastbil med en totalvikt av högst 3,5 ton med tillkopplat släp till maximal sammanlagt totalvikt 3 500 kg).

Bilder