Släkt i Argentina

-  Söderlund

Ancestors in Argentina - The Söderlund

family

Helena Söderlund (född

Nordlander)

Helena Söderlund, född Nordlander, är syster till min farmor Gerda Högman. Helena emigrerar till Argentina med make och barn i juli 1927. Följande text är ett sammandrag om detta. Kristina Helena Nordlander, född 15/6 1883, död 9/12 1970. Flyttar till Viksjö 1904. Gifter sig den 23/6 1904 med Erik Söderlund, född 14/10 1879, död 5/11 1955. Helena och Erik emigrerar med barnen till Argentina 1927. De får tre barn: 1. Erik (1905–1986) 2. Emil (1906-1996) 3. Sylvia Helena (1917-2004 ) Alla barnen är födda i Viksjö (Y). Med på resan 1927 följer även sonen Eriks fästmö Sally Elonora Sundin, född den 5/8 1910 i Viksjö, död 22/5 2007. De gifter sig den 11/7 1936. Emil emigrerar till USA i februari 1927 och slår sig ned i Kalifornien. Mer om Emil i USA. De övriga i familjen emigrerar i juli 1927 till Argentina. Det vanligaste var på den tiden att man tog sig till Argentina via Brasilien, men Söderlunds åker direkt till Argentina. De åker med båt från Stockholm till Hamburg och sen därifrån med ny båt till Buenos Aires. Familjen slår sig ned i distriktet Misiones, nära staden Oberá. Misiones ligger i nordöstra delen av Argentina vid gränsen mot Brasilien. I Oberá med omnejd finns en svensk koloni, de flesta härstammande från Norrland. I Oberá köper de hundrafyra hektar mark (urskog) och efter ett tag ytterligare fyratusenfyrahundra hektar mark. Här startar de en plantage där de odlar framförallt yerba, ett mindre träd vars blad sedan skördas och torkas. Av yerbabladen bryggs sedan mate, Argentinas nationaldryck (ett slags te). Ett plantage kallas i Argentina för charca. Prins Wilhelm och Prins Lennart gör i slutet av 1940- talet en resa i Argentina, där de bland annat besöker ett antal svenskättlingar. Resultatet av deras resa publiceras i boken: "Röda Jordens Svenskar" (Nordstedts förlag, 1948). Från boken har följande hämtats: "Erik Söderlund heter ägaren, en trygg Ångermanlänning. Han tar emot på trappan till sitt rymliga hus, det är som att komma till en burgen hemmansägare i Östergötland. Brunbränd, fryntlig och med vänlig blick ur de grå ögonen utstrålar han något av en pondus, medvetande om väntade goda skördar som en rationellt skött charca måste ge. Vad han inte vet om hanteringen är inte värt att veta. Vi går husesyn tillsammans med fru Söderlund i det enkla men välskötta hemmet, byggt av stadiga cederplankor, där ett och annat av inredningen för tankarna till Sverige. Sedan blir det sonen Eriks tur att lotsa oss genom planteringarna. Här finns 31 hektar yerba och ungefär hälften så mycket Tung i bäring." Släkten bor fortfarande kvar i Oberá-trakten. Stamtavla, Helena Söderlund

Emigrationen till Sydamerika

Den stora vågen av emigranter till Sydamerika inträffade 1891 och följdes av ytterligare en stor våg 1909. Målet var Brasilien. Emigrationen till Brasilien kom dock igång redan 1868. Mellan 1868 och 1871 emigrerade nästan 10.000 personer till provinsen Rio Grande do Sul i Brasilien. Brasilien hade ett emigrationskontor i Malmö och bedrev en aktiv invandrarpolitik. Alla som ville emigrera till Brasilien erbjöds gratis resa och förmånliga villkor för köp av jordlotter på 25 hektar med 5-års avbetalning. Även lån till hus, verktyg och vägar beviljades. Gratis resa lockade framförallt de som inte hade råd att betala för biljetter till USA. All emigration till Sydamerika och Brasilien gick via Hamburg, Tyskland. I Brasilien fanns stor efterfrågan på både plantagearbetare och sågverksarbetare. Så alla reste inte över för att bli nybyggare. De flesta emigranterna anlände till Rio de Janeiro. Nybyggarna fortsatte sen till Porto Alegre. Härifrån tog man sig vidare in i landet med järnväg så långt det gick, därefter tog oxkärrorna vid. Färden gick mot Uruguayfloden där man sen med kanoter tog sig fram till sina jordlotter, mitt i urskogen. Det dröjde innan man kom igång med odlingarna. Först var man tvungen att röja i undervegetationen och därefter fälla träden. När de torkat kunde man sen bränna grenar och ris. Först därefter kunde man så bland trädstammarna. Det var dock ett helt annat förhållande att odla i Brasiliens urskogar jämfört med i Sverige. Vissa av dem som emigrerade hade inte ens arbetat inom lantbruket i Sverige. Svenskarna var ovana vid de grödor som odlades här, vilken tidpunkt det var lämpligast att så, det subtropiska klimatet där årstiderna var omvända mot Sverige. Livet var mycket hårt och stundtals hopplöst. Sjukdomar som gula febern och dysenteri härjade. Man drabbades av torka och gräshoppsvärmar som förstörde skörden. Uruguayfloden översvämmades då och då. I oktober 1911 drabbades kolonin av en katastrof då floden drabbades av en mycket omfattande översvämning som tog med sig odlingar, hus, boskap etc. Man fick till och med skriva till den svenska regeringen för att be om hjälp. Mellan 1890 och 1913 utvandrade totalt 3.500 svenskar till Brasilien. Enbart under perioden 1909 - 1911 utvandrade 2.500 svenskar. Cirka 900 av dessa återvände hem, de flesta mellan 1911 - 1913. Emigrationsvågen till Brasilien 1909 - 1911 kom att kallas "dödskaravanen", då upp till 20% dog efter vägen, de flesta barn.

Till Argentina

För att få bättre levnadsvillkor än det de hade i Brasiliens urskogar tog sig många av svenskarna över till Argentina, till provinsen Misiones. Misiones ligger mellan floderna Paraná och Uruguay och är till stor del skogklätt. Namnet Misiones kommer efter de på 1600- och 1700-talen grundade jesuitmissionerna. Redan 1902 kom de första svenskarna hit. De slog sig först ned i Bonpland vid San Javierfloden några mil in på den Argentinska sidan. För att hitta bättre jordmån tog man sig sen ytterligare 40 km in i regnskogen tills man hittade utmärkt jord, den berömda röda jorden. Denna jord passade perfekt för yerbaträden. 1913 fanns här en mindre koloni vid en plats som kallas Yerbal Viejo. Vid denna tidpunkt satsade den argentinska regeringen på odling av yerba i Misiones provinsen och svenskarna kunde nu få köpa jordlotter mycket förmånligt och satsade därmed på yerbaodling. Vägen fram till området kom att kallas Picada Suecia (den svenska stigen) och kallas så alltjämt idag. Allt större antal svenska familjer strömmade till området, en tillströmning som pågick ända till 1940- talet. Här fick man nu åter börja röja, bränna och plantera. Det man odlade var majs, bönor, manioka och tobak förutom yerban. Det dröjde dock några år innan yerbabusken började ge någon skörd. Den koloni som växte fram fick namnet Villa Svea. Svenskarna bodde utspridda på sina chacror, jordegendomar. En chacra är egentligen ett ytmått om 25 ha. De första bostäderna var inte något annat än kojor och skjul. Allteftersom började man dock bygga riktiga trähus. När sen tiderna blev bättre byggde man stenhus som bättre stod emot klimatet. 1915 bildades den Skandinaviska Föreningen Svea. Ett par år senare grundades den första svenska församlingen, Olaus Petri. Verksamheten bedrevs i föreningen Sveas lokaler. 1917 fick man tillstånd att inrätta en begravningsplats, Den Svenska Kyrkogården och 1918 var församlingen juridiskt och formellt organiserad. Den första permanenta prästen fick man 1942 då pastor Janulf tillsattes. År 1956 invigdes kyrkan Olaus Petri som ligger i centrala Oberá. Ända fram till 1973 hölls predikan på svenska då prästen Sven Arne Flodell slutade. Ett par gånger per år kan man dock fortfarande höra svensk predikan i kyrkan då en svensktalande präst kommer från Sao Paolo i Brasilien. En svensk skola inrättades 1922. Undervisningen bedrevs fram till 1952 då den upphörde. Undervisningen bedrevs under denna tid på svenska. På 1940-talet beräknas 927 svenskar bott i Oberá området. År 1928 byter samhället Villa Svea namn till Oberá  då den nya staden grundas. År 1935 fanns i dessa trakter den största svenskkolonin i Sydamerika.  Många namn på stadskartan påminner fortfarande om Sverige. Cirka 10 mil från Oberá ligger provinsen Misiones huvudstad Posadas. Staden har 141. 000 invånare (1998) och ligger vid floden Paraná. Posadas är en viktig flodhamn och är centrum för odling av mate, te och tobak.

Yerba - det gröna guldet

Yerbabusken (järnek - Ilex paraguariensis) växer vilt i Misiones och blev den viktigaste grödan som odlades. Av bladen på yerbabusken framställs mate, ett slags bittert te samt vanligt te. Yerba mate är Argentinas nationaldryck. Yerba mate dricks också i angränsande länder som Uruguay, Brasilien och Paraguay. Yerba mate dricks i speciella tekoppar med en pip, de ser ut som mycket stora tobakspipor. Teet läggs i koppen och därefter slår man i hett vatten. När teet är bryggt turas man om att suga. Precis som kaffe och tobak är yerba mate beroendeframkallande. Under 1930 och 1940-talen fick man mycket goda inkomster från yerban. I mitten av 1940-talet beslöt den argentinska regeringen att all export av varor skulle gå genom staten. Staten fick därigenom monopol på all export varför odlarna nu tvingades sälja till staten. Prisets sattes av staten som köpte billigt och sålde dyrt. Vinsten gick till statskassan och skulle användas för finansieringen av sociala reformer. Odlarna fick ofta vänta länge på betalningen från staten vilket minskade deras förutsättningar att driva yerbaodlingarna.

Kartor / Maps

Söderlunds resa från Europa / The Söderlund family's journey from Europe.

Fotografier / Photos

Helena Söderlund, med familj. På bilden står Helena i mitten med maken Erik Söderlund till höger. Mellan dem står sonen Erik och längst till vänster sonen Eriks hustru Sally (född Sundin). Mrs. Helena Söderlund, with her family. Mrs Söderlund is in the middle of the picture and her husband Erik Söderlund to her right. Between them are their son Erik and to the far left the son Erik's wife Sally (maiden name Sundin).

Länkar

• Antavla till Gerda Högman och hennes syster Helena Söderlund (f. Nordlander) • Stamtavla Nils Nordlander • Jojje Lintrup sida om Argentina • Emil Söderlund i USA

Källor

• Misiones, Svenskarna och den röda jorden, Solveig Giambanco, 1996. • Mot löftets land, Den svenska utvandringen, Ulf Beijbom, 1995 • Känn ditt land, nr 8 - Utvandringen, 1980. Överst på sidan