Släktforskning Hans Högman
Copyright © Hans Högman, granskad 2016-10-20

Skottska Ätten Mackey

Ätten Mackey härstammar från klanen Siol Morgan i Skottland, som benämndes på så sätt efter Morgan, vilken levde omkring 1325. Efter Donald Mac Avidh som uppgives ha varit nämnde Morgans sonsons son blev alla tillhörande ovannämnda klan kallade "The Mackeys". Den Angus Du som år 1415 skrev sig "Angusis Eyg de Strathnaver" synes även varit en sonsons son till Morgan och således också kusin till Donald Mac Avidh. Angus Du dog år 1429 och från honom härstammar i sjätte led Donald Mackey of Scorie (1591-1649). Bilden intill visar ätten Mackeys vapensköld. Den latinska texten "Manu Forti" betyder "Whit a strong hand". På vapenskölden syns en höger underarm som håller en dolk i handen. Dolkens handtag och svärdsknapp är av guld. Donald Mackey var äldste son till Houcheon, eller Hough Mackey of Far, Sutherlandshire, och Lady Jean Gordon, äldste dotter till Alexander, den elfte Earlen av Sutherland. Donald Mackey blev klanledare vid sin faders död 11/9 1614. Kung James utnämnde honom till riddare av Theobalds (Knight at Theobalds). 1618 övergav han sina allierade släktingar av huset Sutherland och slog sig samman med rivalerna, Sinclairs of Caithness, med vilka han slöt ett förbund mot klanen Gunn. Ganska snart efteråt återförenades han med familjen Sutherland och 1622 var han med i en kommission som med hjälp av eld och svärd åtalade Earlen av Caithness. På bilden intill syns färgerna som klanen Mackey bar.

 Det Mackeyska regementet

Donald Mackey erhöll 30/3 1626 ett uppdrag från kung Charles I att transportera 3000 man till Tyskland för att understödja greven av Mansfeld i kriget för protestantismen. Truppen gav sig iväg från Cromarty i oktober men Donald blev förhindrad att medfölja på grund av sjukdom. Innan han senare anslöt sig till truppen blev han av Charles I utnämnd till baronet (engelsk adelsman av lägsta ärftlig rang) och kunde således kalla sig för Sir Donald. När han väl kom fram till Tyskland var greven av Mansfeld död så han erbjöd istället sina tjänster åt den allierade kung Christian IV av Danmark. Under Mackeys kommando skötte sig regementet så bra att man förtjänade titeln "Det oövervinneliga regementet" (Mackay´s invincebles). Slutligen tvingades de danska trupperna att retirera för den överlägsne fienden. När danskarna blev trängda i Oldenburg lyckades det Mackeyska regementet med extraordinärt mod och envishet under en lång tid hålla ställningarna. Danmark sluter fred och i januari 1628 återvänder Donald Mackey till Skottland för att säkra nyförvärv. På vägen genom England blir han hyllad och erkänd för sina framgångar under den danske kungen och blir den 20 juni upphöjd till högadel med titeln Lord Reay. I och med detta kan alla hans manliga avkommor bära namnet och vapnet Mackey och titeln Lord Reay kan ärvas av en person i taget. I slutet av 1800-talet innehades titeln av en avkomma i Belgien (möjligen Holland). Efter sin återkomst till Danmark beordrar han sitt regemente att försvara det svenska och protestantiska Stralsund. Där vinner de ytterligare berömmelse efter att ha slagit tillbaka en attack som fienden genomförde med full styrka. Som en vänlighetsgest överlåter Lord Reay i november 1629 sex kompanier ur sitt regemente till den svenske kungen Gustav II Adolfs tjänst. Det Mackeyska regementet säges ha varit Gustaf II Adolfs favoritregemente som han ofta använde i de svåraste och mest kritiska uppgifterna. Vid slaget i Leipzig 7/11 1631 var det regementets jämna och bestämda eld, följt av man-mot-man-strider, som slutligen avgjorde kampen mot fältherren Thilly. De försvarade också slottet Marienburg så att det förblev ointagligt efter ett två timmar långt slag. Innan slaget i Lützen den 6 november 1632, då Gustaf II Adolf dödas, användes det Mackeyska regementet till att storma Nya Brandenburg. Man led ett stort nederlag, halva regementet slogs i spillror, och bara en tiondel kunde delta effektivt vid det avgörande slaget i Lützen. Vid regementet hade flera officerare av släkten Mackey tagit värvning och då regementet splittrades fortsatte förmodligen många i svensk tjänst. Vartefter att de svenska trupperna drog sig hemåt följde antagligen flera skottar med till Sverige. James Mackey och Rudolf Mackey kom förmodligen till Sverige på detta vis. Ätten har i Sverige skrivit sig som Mackay, Mackey, Mackeij etc och kallar sig numer Key. På 1700-talet skrev sig en del medlemmar von Key. Andra intressanta klanmedlemmar i Skottland som nämns i litteraturen är: Donald Macaodh eller Macaoi, son till Hugh, dödades på slottet Dingwall av Earlen av Sutherland. Y-Mackay, farfar till Donald of Far. Skapade trubbel under Maria Stuarts regim och levde i ständig fejd med Earlen av Sutherland.

Källor

Almquist J.H. (1947). Frälsegods i Sverige under storhetstiden, tredje delen - Östergötland, band 2, Säterier. P.A. Norstedt & Söner, Stockholm Leijonhufvud (1901). Ny svensk släktbok MacCarwell & Maltby (1893). Directionary of National Biography, vol XXXV Way of Plean G, Squire R (1994). Scottish Clan & Family Encyclopedia. HarperCollins Publishers, Glasgow Your clan heritage - Clan Mackay, 1989 MacKay sida Clan MacKay Society of the USA Clan Mackay Materialet är sammanställt av min syssling Björn Pettersson, 1997. Rudolf Mackey kommer in i min släkt via mormors mormor, Anna Margareta Lindgren.
xxxxx Gen, Sve xxxxxxxxxxx

xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx
Släktforskning Hans Högman
Copyright © Hans Högman, granskat 2016-10-20

Skottska Ätten Mackey

Ätten Mackey härstammar från klanen Siol Morgan i Skottland, som benämndes på så sätt efter Morgan, vilken levde omkring 1325. Efter Donald Mac Avidh som uppgives ha varit nämnde Morgans sonsons son blev alla tillhörande ovannämnda klan kallade "The Mackeys". Den Angus Du som år 1415 skrev sig "Angusis Eyg de Strathnaver" synes även varit en sonsons son till Morgan och således också kusin till Donald Mac Avidh. Angus Du dog år 1429 och från honom härstammar i sjätte led Donald Mackey of Scorie (1591-1649). Bilden intill visar ätten Mackeys vapensköld. Den latinska texten "Manu Forti" betyder "Whit a strong hand". På vapenskölden syns en höger underarm som håller en dolk i handen. Dolkens handtag och svärdsknapp är av guld. Donald Mackey var äldste son till Houcheon, eller Hough Mackey of Far, Sutherlandshire, och Lady Jean Gordon, äldste dotter till Alexander, den elfte Earlen av Sutherland. Donald Mackey blev klanledare vid sin faders död 11/9 1614. Kung James utnämnde honom till riddare av Theobalds (Knight at Theobalds). 1618 övergav han sina allierade släktingar av huset Sutherland och slog sig samman med rivalerna, Sinclairs of Caithness, med vilka han slöt ett förbund mot klanen Gunn. Ganska snart efteråt återförenades han med familjen Sutherland och 1622 var han med i en kommission som med hjälp av eld och svärd åtalade Earlen av Caithness. På bilden intill syns färgerna som klanen Mackey bar.

 Det Mackeyska regementet

Donald Mackey erhöll 30/3 1626 ett uppdrag från kung Charles I att transportera 3000 man till Tyskland för att understödja greven av Mansfeld i kriget för protestantismen. Truppen gav sig iväg från Cromarty i oktober men Donald blev förhindrad att medfölja på grund av sjukdom. Innan han senare anslöt sig till truppen blev han av Charles I utnämnd till baronet (engelsk adelsman av lägsta ärftlig rang) och kunde således kalla sig för Sir Donald. När han väl kom fram till Tyskland var greven av Mansfeld död så han erbjöd istället sina tjänster åt den allierade kung Christian IV av Danmark. Under Mackeys kommando skötte sig regementet så bra att man förtjänade titeln "Det oövervinneliga regementet" (Mackay´s invincebles). Slutligen tvingades de danska trupperna att retirera för den överlägsne fienden. När danskarna blev trängda i Oldenburg lyckades det Mackeyska regementet med extraordinärt mod och envishet under en lång tid hålla ställningarna. Danmark sluter fred och i januari 1628 återvänder Donald Mackey till Skottland för att säkra nyförvärv. På vägen genom England blir han hyllad och erkänd för sina framgångar under den danske kungen och blir den 20 juni upphöjd till högadel med titeln Lord Reay. I och med detta kan alla hans manliga avkommor bära namnet och vapnet Mackey och titeln Lord Reay kan ärvas av en person i taget. I slutet av 1800-talet innehades titeln av en avkomma i Belgien (möjligen Holland). Efter sin återkomst till Danmark beordrar han sitt regemente att försvara det svenska och protestantiska Stralsund. Där vinner de ytterligare berömmelse efter att ha slagit tillbaka en attack som fienden genomförde med full styrka. Som en vänlighetsgest överlåter Lord Reay i november 1629 sex kompanier ur sitt regemente till den svenske kungen Gustav II Adolfs tjänst. Det Mackeyska regementet säges ha varit Gustaf II Adolfs favoritregemente som han ofta använde i de svåraste och mest kritiska uppgifterna. Vid slaget i Leipzig 7/11 1631 var det regementets jämna och bestämda eld, följt av man-mot-man- strider, som slutligen avgjorde kampen mot fältherren Thilly. De försvarade också slottet Marienburg så att det förblev ointagligt efter ett två timmar långt slag. Innan slaget i Lützen den 6 november 1632, då Gustaf II Adolf dödas, användes det Mackeyska regementet till att storma Nya Brandenburg. Man led ett stort nederlag, halva regementet slogs i spillror, och bara en tiondel kunde delta effektivt vid det avgörande slaget i Lützen. Vid regementet hade flera officerare av släkten Mackey tagit värvning och då regementet splittrades fortsatte förmodligen många i svensk tjänst. Vartefter att de svenska trupperna drog sig hemåt följde antagligen flera skottar med till Sverige. James Mackey och Rudolf Mackey kom förmodligen till Sverige på detta vis. Ätten har i Sverige skrivit sig som Mackay, Mackey, Mackeij etc och kallar sig numer Key. På 1700-talet skrev sig en del medlemmar von Key. Andra intressanta klanmedlemmar i Skottland som nämns i litteraturen är: Donald Macaodh eller Macaoi, son till Hugh, dödades på slottet Dingwall av Earlen av Sutherland. Y-Mackay, farfar till Donald of Far. Skapade trubbel under Maria Stuarts regim och levde i ständig fejd med Earlen av Sutherland.

Källor

Almquist J.H. (1947). Frälsegods i Sverige under storhetstiden, tredje delen - Östergötland, band 2, Säterier. P.A. Norstedt & Söner, Stockholm Leijonhufvud (1901). Ny svensk släktbok MacCarwell & Maltby (1893). Directionary of National Biography, vol XXXV Way of Plean G, Squire R (1994). Scottish Clan & Family Encyclopedia. HarperCollins Publishers, Glasgow Your clan heritage - Clan Mackay, 1989 MacKay sida Clan MacKay Society of the USA Clan Mackay Materialet är sammanställt av min syssling Björn Pettersson, 1997. Rudolf Mackey kommer in i min släkt via mormors mormor, Anna Margareta Lindgren.