Militaria Hans Högman
Copyright © Hans Högman 2020-03-26

Inledning

Allmogen hade sedan medeltiden varit indelad i sk skeppslag. Antalet skeppslag varierade mellan olika landsdelar. De hemman som ingick i skeppslagen skulle under krigstider tillhandahålla krigsskepp, utrustning och manskap. Varje skeppslag var i sin tur indelade i mindre enheter, ar (åror). Aren utgjordes av ett visst antal män och varje ar skulle utrusta en roddare för varje åra i skeppet. Man räknar den svenska flottans födelsedag som den 7 juni 1522 då de fartyg som Gustav Vasa köpt av Hansan i Lübeck löper in i Slätbaken, Östergötland. Under Gustav Vasas tid ökar behovet väsentligt av erfaret sjöfolk. Han införde därför ett system där sjövana lantmän samt borgare i städerna uppfordrades till flottan. De erhöll samma sold som de värvade utländska knektarna. De män som kom att tjänstgöra på flottans skepp var dels båtsmän och dels sk. bösseskyttar. Detta system var dock otillräckligt för den växande svenska örlogsflottan. Man började därför med utskrivning av manskapet. Utskrivningen grundade sig på att ett visst antal självägande bönder i kustlandskapen och i städerna togs ut för tjänstgöring. Vid 1610-års riksdag beslöts att på var tionde borgare i varje stad skulle en duglig karl anskaffas och brukas som båtsman. År 1618 utkom en förordning om hur utskrivningarna skulle gå till. Allt manfolk mellan 15 och 60 år skulle indelas i rotar. Bland skatte- och kronobönderna skulle 10 man bilda en rote. I varje rote skulle en vapenför man mellan 18 och 40 år utses. Detta system för utskrivningar visade sig dock mycket besvärligt och otillfredsställande. För varje utskrivningstillfälle krävdes riksdagens samtycke. Det var också svårt att i förväg veta hur många man en utskrivning kunde ge vilket försvårade planeringen. Utskrivningarna gav också rum för godtycke, mutor etc och kunde därmed ge undermåligt folk. Vidare hade rotarna ingen skyldighet att underhålla båtsmännen när de var hemförlovade under vintrarna varvid båtsmännen då ofta saknade inkomstmöjligheter. Rotarna hade inte heller någon skyldighet att tillse att båtsmännen återvände till örlogsstationerna på våren varvid det ofta hände att båtsmän inte ställde in sig till tjänstgöring igen. I stället infördes ett system för underhåll av flottans båtsmän, det ständiga båtsmanshållet. Med båtsmanshållet erhöll nu örlogsflottan ett bestämt antal båtsmän.

Båtsmanshållet

År 1623 uppsattes fyra båtsmanskompanier om vardera 400 man. Två av dessa sattes upp i Finland (Nylands- och Åbo läns kompanier), ett på Åland (Ålands kompani) samt ett i Uppland (Värmdö kompani). Bönderna lovades att de som skaffade och underhöll en båtsman kostnadsfritt skulle erhålla ett mindre hemman för båtsmännen. Det skulle underlätta värvandet. Dessutom befriades dessa bönder från skatter och andra former av utskrivningar. Fyra skatte- eller kronobönder skulle hålla en båtsman. Bilden till höger visar regalskeppet Vasa, 1628. År 1629 reglerades i ett avtal hur landets städer skulle förse flottan med båtsmän. Fem år senare, 1634 upprättades ett liknande avtal för landsbygdens socknar. Flottan var med andra ord tidigt ute med ett system som till stora delar kom att likna det yngre indelningsverket som infördes 1682. När båtsmännen kallades till tjänstgöring på någon örlogsstation, främst Karlskrona, Stockholm eller Göteborg, tog örlogsstationens - och vid seglatser fartygens - officerare över befälet. På det viset skilde sig båtsmanskompanierna från arméns förband, där såväl kompani- och regementsofficerare följde sina soldater både hemma och i fält. I oktober år 1634 lades alla kustsocknar i landet under båtsmanshållet. Båtmännen indelades i rotar om 10 män. Rotarna ingick sen i kompanier om vardera 180 man. Kompanierna bildade tillsammans regementen. 1640 utvidgades båtsmansdistrikten så att alla socknar inom en mil från kusten tilldelades båtsmanshållet. För Norrland, Finland och Åland infördes att fem skatte- eller kronobönder skulle hålla en båtsman. I övriga distrikt skulle fortfarande fyra bönder hålla en båtsman. Efter 1645 indelades båtsmännen i 17 kompanier som ingick i tre regementen.

Skeppsregementena

1:a skeppsregementet Kompani Uppsatt Södermanlands kompani 1641 Östgöta kompani 1641 Ölands kompani 1637 Gotlands kompani 1647 Smålands kompani 1635 Blekinge/Skåne kompani 1675 2:a skeppsregementet Kompani Uppsatt Roslags kompani 1640 Norrlands kompani 1638 Västgöta kompani 1638 Bohusläns kompani 1661 Hallands kompani 1675 Uppstädernas bösseskyttar 1638 3:e skeppsregementet Kompani Uppsatt Ålands kompani 1639 Åboläns kompani 1638 Nylands kompani 1640 Österbottens kompani 1637 Österbottens bösseskyttar 1675

Båtsmanshållet i Sverige (1)

Källreferenser

1. Svenska knektar, indelta soldater, ryttare och båtsmän i krig och fred av Lars Ericsson, 1997 2. Det gotländska båtsmanshållet 1646 - 1887, Kjell Olson, 1993 3. Försvarets civilförvaltning 1634 - 1865, utgiven 1994 av försvarets civilförvaltning 4. Från regalskepp till sjörobot av Bengt Ohrelius, 1984. 5. Om sjökriget, från Svensksund till smygteknik av Marco Smedberg 6. Skärgårdsflottan, redaktör Hans Norman, 2000 7. Wikipedia
xxxx Mil xxxxx
 
xxxxxxxxxxxxx
Militaria Hans Högman
Copyright © Hans Högman 2020-03-26

Inledning

Allmogen hade sedan medeltiden varit indelad i sk skeppslag. Antalet skeppslag varierade mellan olika landsdelar. De hemman som ingick i skeppslagen skulle under krigstider tillhandahålla krigsskepp, utrustning och manskap. Varje skeppslag var i sin tur indelade i mindre enheter, ar (åror). Aren utgjordes av ett visst antal män och varje ar skulle utrusta en roddare för varje åra i skeppet. Man räknar den svenska flottans födelsedag som den 7 juni 1522 då de fartyg som Gustav Vasa köpt av Hansan i Lübeck löper in i Slätbaken, Östergötland. Under Gustav Vasas tid ökar behovet väsentligt av erfaret sjöfolk. Han införde därför ett system där sjövana lantmän samt borgare i städerna uppfordrades till flottan. De erhöll samma sold som de värvade utländska knektarna. De män som kom att tjänstgöra på flottans skepp var dels båtsmän och dels sk. bösseskyttar. Detta system var dock otillräckligt för den växande svenska örlogsflottan. Man började därför med utskrivning av manskapet. Utskrivningen grundade sig på att ett visst antal självägande bönder i kustlandskapen och i städerna togs ut för tjänstgöring. Vid 1610-års riksdag beslöts att på var tionde borgare i varje stad skulle en duglig karl anskaffas och brukas som båtsman. År 1618 utkom en förordning om hur utskrivningarna skulle gå till. Allt manfolk mellan 15 och 60 år skulle indelas i rotar. Bland skatte- och kronobönderna skulle 10 man bilda en rote. I varje rote skulle en vapenför man mellan 18 och 40 år utses. Detta system för utskrivningar visade sig dock mycket besvärligt och otillfredsställande. För varje utskrivningstillfälle krävdes riksdagens samtycke. Det var också svårt att i förväg veta hur många man en utskrivning kunde ge vilket försvårade planeringen. Utskrivningarna gav också rum för godtycke, mutor etc och kunde därmed ge undermåligt folk. Vidare hade rotarna ingen skyldighet att underhålla båtsmännen när de var hemförlovade under vintrarna varvid båtsmännen då ofta saknade inkomstmöjligheter. Rotarna hade inte heller någon skyldighet att tillse att båtsmännen återvände till örlogsstationerna på våren varvid det ofta hände att båtsmän inte ställde in sig till tjänstgöring igen. I stället infördes ett system för underhåll av flottans båtsmän, det ständiga båtsmanshållet. Med båtsmanshållet erhöll nu örlogsflottan ett bestämt antal båtsmän.

Båtsmanshållet

År 1623 uppsattes fyra båtsmanskompanier om vardera 400 man. Två av dessa sattes upp i Finland (Nylands- och Åbo läns kompanier), ett på Åland (Ålands kompani) samt ett i Uppland (Värmdö kompani). Bönderna lovades att de som skaffade och underhöll en båtsman kostnadsfritt skulle erhålla ett mindre hemman för båtsmännen. Det skulle underlätta värvandet. Dessutom befriades dessa bönder från skatter och andra former av utskrivningar. Fyra skatte- eller kronobönder skulle hålla en båtsman. Bilden till höger visar regalskeppet Vasa, 1628. År 1629 reglerades i ett avtal hur landets städer skulle förse flottan med båtsmän. Fem år senare, 1634 upprättades ett liknande avtal för landsbygdens socknar. Flottan var med andra ord tidigt ute med ett system som till stora delar kom att likna det yngre indelningsverket som infördes 1682. När båtsmännen kallades till tjänstgöring på någon örlogsstation, främst Karlskrona, Stockholm eller Göteborg, tog örlogsstationens - och vid seglatser fartygens - officerare över befälet. På det viset skilde sig båtsmanskompanierna från arméns förband, där såväl kompani- och regementsofficerare följde sina soldater både hemma och i fält. I oktober år 1634 lades alla kustsocknar i landet under båtsmanshållet. Båtmännen indelades i rotar om 10 män. Rotarna ingick sen i kompanier om vardera 180 man. Kompanierna bildade tillsammans regementen. 1640 utvidgades båtsmansdistrikten så att alla socknar inom en mil från kusten tilldelades båtsmanshållet. För Norrland, Finland och Åland infördes att fem skatte- eller kronobönder skulle hålla en båtsman. I övriga distrikt skulle fortfarande fyra bönder hålla en båtsman. Efter 1645 indelades båtsmännen i 17 kompanier som ingick i tre regementen.

Skeppsregementena

1:a skeppsregementet Kompani Uppsatt Södermanlands kompani 1641 Östgöta kompani 1641 Ölands kompani 1637 Gotlands kompani 1647 Smålands kompani 1635 Blekinge/Skåne kompani 1675 2:a skeppsregementet Kompani Uppsatt Roslags kompani 1640 Norrlands kompani 1638 Västgöta kompani 1638 Bohusläns kompani 1661 Hallands kompani 1675 Uppstädernas bösseskyttar 1638 3:e skeppsregementet Kompani Uppsatt Ålands kompani 1639 Åboläns kompani 1638 Nylands kompani 1640 Österbottens kompani 1637 Österbottens bösseskyttar 1675

Båtsmanshållet i

Sverige (1)

Källreferenser

1. Svenska knektar, indelta soldater, ryttare och båtsmän i krig och fred av Lars Ericsson, 1997 2. Det gotländska båtsmanshållet 1646 - 1887, Kjell Olson, 1993 3. Försvarets civilförvaltning 1634 - 1865, utgiven 1994 av försvarets civilförvaltning 4. Från regalskepp till sjörobot av Bengt Ohrelius, 1984. 5. Om sjökriget, från Svensksund till smygteknik av Marco Smedberg 6. Skärgårdsflottan, redaktör Hans Norman, 2000 7. Wikipedia