Svenska försvarets

organisation under

värnpliktsepoken

1901 - 2010

Inledning

Sverige hade ett system med Allmän värnplikt mellan 1901 och 2010. Värnplikten i Sverige var tillsammans med civilplikt och allmän tjänsteplikt en del av totalförsvarsplikten. I den allmänna värnplikten inkallades varje år en årskull av värnpliktiga för militär utbildning. Detta skedde det år som de unga männen fyllde 18 år (i början var åldern 21 år men har sänkts till 20 och senare till 18). Innan inryckning till det militära kallades de till mönstring för att undersökas / testas. Utfallet av mönstringen avgjorde vilken typ av tjänst man blev tilldelad samt försvarsgren, truppslag och förband, exempelvis infanteriet vid armén. Vissa värnpliktiga underkändes också, bl.a. av medicinska skäl. Varje vapenför man mellan 18 och 47 års ålder var obligatoriskt värnpliktig. År 1965 prövades ett mer omfattande mönstringsförfarande med ordentliga läkarundersökningar och psykologsamtal. 1968 bildas Värnpliktsverket och under samma tid förlängdes mönstringen till två dagar för att innefatta nya medicinska, fysiska och psykologiska tester. Vanligen fullgjorde en värnpliktig sin grundutbildning samma år som han mönstrades. Utbildningen skedde vid tilldelat förband, exempelvis ett infanteriregemente. Längden på grundutbildningen har varierat över tiden men också beroende på truppslag och typ av tjänst. En vanlig utbildningstid på grundutbildningen har varit 360 dagar följt av 3 repetitionsövningar om 30 dagar vardera. Bilden till höger visar terrängbil (TGB) m/42 M som användes av svenska armén, främst av artilleriet som dragfordon för haubitsar. Den levererades till försvaret under 1943 och 1944 från Tyskland (Klöckner A3000). Fordonsmuseet Arsenalen, Strängnäs. Foto: Hans Högman, 2012.

Nytt yrkesförsvar 2010

År 2010 ersattes värnpliktsförsvaret i Sverige med ett yrkesförsvar bestående av frivilligt anställda soldater och officerare på viss tid (kontraktsanställning) eller tills vidare. Totalförsvarsplikten finns dock fortfarande kvar, men skyldigheten att mönstra och tjänstgöra med plikt gäller enbart om försvarsberedskapen kräver det. Allmän värnplikt är dock inte avskaffad utan ligger vilande i fredstid. Alla 18-åriga svenska medborgare, både kvinnor och män, är sedan reformen skyldiga att lämna uppgifter om sina personliga förhållanden i ett webbaserat frågeformulär. Dessa uppgifter samlas in genom beredskapsunderlaget för att kunna användas om värnplikten åter igen tillämpas. Från 2014 får Försvarsmakten också rätt att inkalla tidigare värnpliktiga och frivilliga till repetitionsövningar. I juli 2017 återaktiveras värnplikten i Sverige. Den nu återaktiverade värnplikten gäller både män och kvinnor.

Allmän värnplikt 1901 - 2010

Under den allmänna värnpliktsepoken hade Sveriges försvar två typer av organisationer: • Fredsorganisationen (utbildning av värnpliktiga) • Krigsorganisationen Fredsorganisationen var betydligt mindre och hade till uppgift att utbilda värnpliktiga soldater för krigsorganisationen. Det var krigsorganisationen som aktiverades vid risk för krig eller konflikt. Det var också i krigsorganisationen som man vanligen gjorde sina repövningar. Bilden intill visar värnpliktiga vid infanteriet i uniform m/1939. Observera damaskerna vid fotlederna. Hjälmen är m/1926. Armémuseum. Foto Hans Högman 2003. Fredsorganisationen utbildade inte enbart meniga soldater och gruppbefäl utan även värnpliktiga underofficerare och värnpliktiga officerare. En värnpliktig officer kunde normalt nå kaptens grad. Dessutom fanns även reservofficerare. Jag har för mig att stambefälen i krigsorganisationen enbart utgjorde cirka 10% av alla befäl upp till kaptens grad. Övriga var värnpliktiga befäl. Efter avslutad grundutbildning fick varje värnpliktig en krigsplacering i krigsorganisationen. Försvarsmakten sände då en skriftlig krigsplaceringsorder till varje värnpliktig. Av ordern framgår respektive persons befattning, inställelseplats, fältpostadress, m.m. Krigsplaceringsordern gäller även som biljett för att ta sig till inställelseplatsen med allmänna färdmedel. Den årskull som var inkallad för grundutbildning utgjorde samtidigt en beredskapsstyrka för Sverige vid en eventuell militär konflikt fram tills att en mobilisering kunnat genomföras. Krigsorganisationen sattes på krigsfot via en mobiliseringsorder som berörde alla eller vissa värnpliktiga. Mobiliseringsprocessen testades varje gång värnpliktiga inkallades för repövningar då dessa övningar gjordes i krigsorganisationen. De värnpliktiga inställde sig då vid respektive mobiliseringsplats. Mobiliseringsprocessen var väl trimmad och under det kalla kriget skulle de första förbanden vara bemannad efter 3 dagar och hela krigsorganisationen efter 14 dagar. År 1974 bytte Krigsmakten namn till Försvarsmakten.

Mobilisering

Soldaterna i krigsorganisationen existerade enbart "på papperet" i fredstid, dvs krigsförbanden var "sovande" i fredstid. Krigsförbanden bemannades först efter en mobilisering med de värnpliktiga som fullgjort grundutbildningen och fått en krigsplacering. En mobilisering beordras vid krigsfara eller vid en militär konflikt i närområdet. I princip kan också varje repetitionsövning betraktas som en partiell mobilisering. Som nämnts ovan erhöll varje värnpliktig en krigsplaceringsorder efter fullgjord grundutbildning. Krigsplaceringsordern innehöll uppgifter som förband, befattning och inställelseplats, dvs det mobiliseringsförråd som den värnpliktige skyndsamt skulle bege sig till vid en mobilisering för att utrustas med uniform, vapen mm. På mobiliseringsplatsen anslöt sen den värnpliktige till sitt krigsförband. Krigsmakten hade cirka 6 - 7.000 mobiliseringsförråd utspridda på strategiska platser över hela landet. Materielen och vapnen i förråden var avsedda att brukas i krig men användes också vid övningar i fredstid. Bilden intill visar ett mobiliseringsförråd från andra världskrigets beredskapsår. Armémuseum. Foto Hans Högman 2003.

Två former av mobilisering

I Sverige fanns det under kalla kriget två huvudsakliga former av mobilisering, partiell mobilisering (P- mob) och allmän mobilisering (A-mob). Skillnaden låg i hur långt försvaret gick i sina förberedelser för krig, där den partiella mobiliseringen innebar att nyckelförband och nyckelpersonal inkallades för tjänstgöring. Vid allmän mobilisering kallades all krigsplacerad personal in till tjänstgöring. Den partiella mobiliseringen var i sin tur indelad i två alternativ med kodfärgerna gul respektive röd, allt beroende på vilken personal det gällde. Den allmänna mobiliseringen hade kodfärg vit. Mobiliseringen skulle skyddas av Hemvärnet då de kunde vara stridsberedda med mycket kort varsel beroende de förvarar sin militära utrustning hemma. Om allmän mobilisering väl utlysts gick det inte att stoppa den väldiga process som då sattes igång. Varje meddelande i media (oavsett av vem) skulle betraktas såsom falskt. Samtliga krigsplacerade inom försvarsmakten skulle inställa sig vid sina inkallelseplatser (enligt mobiliseringsordern som också var giltig biljett för allmänna kommunikationer). Samtliga fordon med så kallad inställelseplikt skulle överförs till krigsmakten (bland annat alla timmerbilar). Även de svenska delarna av SAS skulle överföras till krigsmakten. Icke militärt inkallad personal anmäldes till civilförsvaret. Omställningen från civilsamhälle till krigssamhälle var av "ofantliga proportioner". Vid allmän mobilisering skulle vissa delar av civilbefolkningen i städer flyttas till glesbygd. Televerkets telefonkataloger innehöll fram till sent 1980-tal stycket "Om kriget kommer", vilken instruerade om hur allmänheten skulle agera vid mobilisering och i krig, däribland stod tydligt "Varje meddelande om att mobiliseringen skall avbrytas ÄR FALSKT". Om kriget kommer var även en skrift som delades ut till alla svenska hushåll under andra världskriget och kalla kriget. I broschyren fick allmänheten råd och tips på vad man skulle göra om landet hamnade i krig, från det första beredskapslarmet till det fria kriget och motståndsrörelsen. Det fanns ytterligare ett meddelande som löd "Varje meddelande att motståndet skall uppges är falskt". Tusentals värnpliktiga inkallades under andra världskriget (1939-1945) till beredskapstjänstgöring längs alla Sveriges gränser och kuster. Den 21 november 1941 startade en vaksamhetskampanj i Sverige med texten "En Svensk Tiger". Bilden En Svensk Tiger var en samlande symbol för kampanjen. Kampanjens syfte var att mana allmänheten till tystnad om allt som kunde skada Sverige, som vid tiden för kampanjen var omgivet av krigförande länder. En blågulrandig tiger med texten En Svensk Tiger sammanfattade det som avsågs: vikten av att hålla tyst om svenska angelägenheter, samt vikten av att vara stark i den rådande situationen.

Avrustning av Försvarsmakten

I samband med slutet på kalla kriget i början av 1990- talet, inleddes genom försvarsbeslutet 1992 och försvarsbeslutet 1996 en ny avrustning av Försvarsmakten. Detta medförde att inkallelse till rekrytutbildning inte längre omfattade hela den grupp som tidigare var värnpliktig.

Fredsorganisationen - Kaserner

Under 1800-talets värnplikt, den så kallade Beväringen, utbildades de värnpliktiga enbart under sommarmånaderna. Utbildningen skedde på respektive indelt regementes övningshed. De värnpliktiga var då inkvarterade fältmässigt i militära tält. I slutet av 1800-talet byggdes dock enklare förläggningar med både sovsalar och matsalar. När den allmänna värnplikten infördes 1901 förlängdes utbildningstiden kraftig och utbildningen skulle pågå året runt. Detta ställde helt andra krav på de militära förläggningarna. För varje av de tidigare indelta regementena utsågs en stad i landskapet där regementet stationerades. I dessa garnisonsstäder började man nu uppföra kaserner för de värnpliktiga. Innan dessa kaserner var byggda fick man rusta upp de förläggningar som fanns vid respektive regementes övningshedar. Det var här de värnpliktiga övades innan regementena flyttade in i kasernerna i städerna. Det tog dock en bra bit in på 1920-talet innan alla regementen var förlagda i kaserner. Södermanlands regemente, till exempel, flyttade in i sina kaserner i Strängnäs först 1921. Byggnadsprogrammet avslutades formellt vid årsskiftet 1927-28.

Svenska försvarets uniformer

under Kalla kriget

För information om de uniformer som användes av det svenska Försvaret under det Kalla kriget, se http://www.hhogman.se/uniformer_armen_19.htm# M/1939

Dagens Försvarsmakt och

värnpliktiga

Yrkesförsvarets krigsorganisation förlitar sig fortfarande, likt Hemvärnet, på den gamla värnpliktens utbildade personal. Dagens nya personalförsörjningssystem, dvs det system som infördes 2010, påverkar inte de värnpliktiga som redan är inskrivna för värnplikt eller civilplikt och är krigsplacerade. Totalförsvarsplikten finns kvar, men skyldigheten att mönstra och tjänstgöra med plikt gäller enbart om försvarsberedskapen kräver det. De värnpliktiga är alltså fortfarande krigsplacerade och enligt lagen om totalförsvarsplikt är de det i högst tio år efter det senaste tjänstgöringstillfället. Om det finns särskilda skäl kan deras krigsplacering förlängas. Den dag de inte längre är krigsplacerade häver Rekryteringsmyndigheten deras inskrivning och de då får du ett skriftligt besked om det. I juli 2017 återaktiveras värnplikten i Sverige. Värnplikten gäller nu både män och kvinnor. Det nuvarande yrkesförsvaret med frivillig rekryteringen kvarstår dock och den nya värnplikten skall ses som en förstärkning av yrkesförsvaret. Det nya systemet bygger på en kombination av frivillig ansökan och kallelse till mönstring. Antalet som söker frivilligt till Försvarsmakten styr sedan hur många Försvarsmakten behöver kalla till mönstring.

Slanguttryck rörande värnplikten