Copyright © Hans Högman 2021-05-23
Beredskapsförband -
andra världskriget
Inledning
När andra världskriget bröt ut i september 1939
stod Sveriges krigsmakt dåligt rustad till föld av 1925
års försvarsbeslut, som innebar stora
neddragningar för försvaret. När Sovjetunionen
anföll Finland (Finska vinterkriget) i november 1939,
bildades en samlingsregering i Sverige, där Per Albin
Hansson kvarstod som statsminister.
Den nya regeringen tillsatte en ny
försvarskommission, som lade fram ett förslag som
innebar en kraftigt ökad satsning på både kvalité
och kvantitet av försvaret. Den 17 juni 1942
klubbades försvarsbeslutet igenom under stor
samstämmighet. Budgeten för Krigsmakten ökades
till 755 miljoner per år, vilket motsvarade ungefär
4,6% av BNP.
Bilden till höger
visar
infanterisoldater i
uniform m/1939
med
pansarvärnskanon
m/1938.
Fordonsmuseet
Arsenalen,
Strängnäs. Foto
Hans Högman 2016.
Dubbleringsregementen
Den upprustning av det svenska försvaret som
skedde under beredskapsåren under andra världs
kriget innebar att många nya förband sattes upp.
Enligt 1941 års krigsorganisation skulle de stående
infanteriregementena i Sverige omorganiseras till
så-kallade depåregementen. Dessa
infanteriregementen skulle sätta upp två
fältregementen vardera, ett huvudregemente samt
ett dubbleringsregemente.
Fältregemente var en benämning på de svenska
infanteriregementenas krigsförband och
föregångare till brigadorganisationen och tillkom
genom 1941 års krigsorganisation och som sedan
fastställdes i 1942 års försvarsbeslut.
Beteckningen fördubblingsregemente förekommer
också för dubbleringsregementena.
Alla infanteriregementen satte inte upp
dubbleringsregementen; Värmlands regemente (I 2),
Gotlands infanteriregemente (I 18) och Norrbottens
regemente (I 19) satte exempelvis inte upp några
dubbleringsregementen. Inte heller Skaraborgs
regemente (I 9) och Södermanlands regemente (I
10) som istället omorganiserades till
pansarregementen.
Dubbleringsregementena erhöll det ordinarie
regementets förbandsnummer plus 30. Exempelvis
fick, I15, Älvsborgs regementes
dubbleringsregemente beteckningen I45 (I15 + 30)
samt namnet Västgöte regemente.
Dubbleringsregementena erhöll egna namn efter
moderförbandets tradition eller från dess
upptagningsområde.
Dubbleringsregementena kallades skämtsamt för
”skrammelregementen”. Med
”skrammelregementen” menas att dess stab och
bataljoner mm sattes upp av olika depåer. ”Skramla”
var ett slanguttryck för tiggeri, dvs att skramla med
en insamlingsbössa.
Dubbleringsregementena sattes upp mellan
1940–1941, men depåerna klarade inte alltid av att
sätta upp hela regementen.
Nedan visas ett exempel på ett
dubbleringsregemente, Östgöta regemente (I34),
uppsatt av olika depåer år 1940:
•
I34:s regementsstab jämte 13:e och 14:e
kompanierna sattes upp av
Livgrenadjärregementet (I4), i Linköping.
•
I bataljonen sattes likaledes upp av I4.
•
II bataljonen sattes upp av Livregementets
grenadjärer (I3) i Örebro.
•
III bataljonen sattes upp av Norra skånska
infanteriregementet (I6) i Kristianstad.
Följande år, 1941, var dock hela I34 samlat under
Livgrenadjärregementet (I4).
Bilden till höger visar
terrängbil m/1942 VL.
TGB m/42 (allmänt
kallad “rundnosen”)
var allhjulsdriven och
tillverkades av Volvo.
Fordonsmuseet
Arsenalen, Strängnäs.
Foto Hans Högman
2016.
Det fanns även infanteriregementen i 60-serien,
men de var tillfälligt sammansatta enheter för att
fördela beredskapstjänstgöringen tidsmässigt så
rättvist som möjligt.
Dubbleringsregementen under andra
världskriget
Landstormsregementen
Till lokalförsvar fanns i början av
andra världskriget speciella
landstormsregementen uppsatta.
Landstormen hade de äldre
åldersklasserna av värnpliktiga som
vid denna tid omfattade åldersklassen 35 - 42 år.
Landstormen skulle användas till försvar av
hemorten samt skydda fältarméns mobilisering.
Före 1936 fick landstormsförbanden inte föras
utanför eget och angränsande inskrivningsområde.
År 1936 infördes en obligatorisk utbildning på 5
dagar och för befälet dessutom en befälsövning på 7
dagar. I början av andra världskriget (1939 - 1941)
mobiliserades åter landstormen.
Landstormsregementenas förbandsnummer
började på “L” följt av ett tal i intervallet 1 - 21.
Siffrorna efter ”L” står för det inskrivningsområde de
var uppsatta i. Exempelvis så betyder
förbandsbeteckningen L7 ett landstormsregemente
uppsatt i Malmöhus norra inskrivningsområde (Io7)
och L11 betyder ett landstormsregemente uppsatt i
Kronobergs inskrivningsområde (Io11).
För inskrivningsområden, se nedan:
Inskrivningsområden 1902 - 1969
1.
Stockholms inskrivningsområde, Io1
2.
Värmlands inskrivningsområde, Io2
3.
Örebro inskrivningsområde, Io3
4.
Östergötlands inskrivningsområde, I4
5.
Jämtlands inskrivningsområde, Io5
6.
Malmöhus norra inskrivningsområde, Io6
7.
Malmöhus södra inskrivningsområde, Io7
8.
Uppsala inskrivningsområde, Io8
9.
Skaraborgs inskrivningsområde, I9
10.
Södermanlands inskrivningsområde, Io10
11.
Kronobergs inskrivningsområde, I11
12.
Norra Smålands inskrivningsområde, I12
13.
Kopparbergs inskrivningsområde, Io13
14.
Gävleborgs inskrivningsområde, Io14
15.
Älvsborgs inskrivningsområde, I15
16.
Hallands inskrivningsområde, I16
17.
Västgöta-Bohus inskrivningsområde, I17
18.
Gotlands inskrivningsområde, Io18
19.
Norrbottens inskrivningsområde, Io19
20.
Västerbottens inskrivningsområde, Io20
21.
Västernorrlands inskrivningsområde, Io21
Lokalförsvarsregementen
Ovanstående text om landstormsregementena avser
tiden fram till 1942-års försvarsbeslut.
Landstormsregementena blev då
lokalförsvarsregementen.
Dessa förband fick därefter beteckningar liknande
I151 där förbandsnumrets två första siffror angav
försvarsområde (Fo).
Exempel: I151 var Blekinge regemente i Karlskrona
(Fo15), I181 Ölands regemente (Fo18 = Kalmar
försvarsområde), I 441-442 Stockholm (Fo44) och I
521-523 Karlstad (Fo52) etc.
Försvarsområden 1942 -
Försvarsområdena tillkom genom 1942 års
försvarsbeslut, och följde i stort sett
länsindelningen, och bestod till en början av de
tidigare landstormsförbanden. Försvarsområdena
motsvarades av de tidigare inskrivningsområdena
från 1885.
Försvarsområden (förkortat Fo) var nivån närmast
under militärområden.
•
Fo11, Malmö försvarsområde (1942 - 1975)
•
Fo12, Ystads försvarsområde (1942 - 1946)
•
Fo13, Helsingborgs försvarsområde (1942 - 1945)
•
Fo14, Kristianstads försvarsområde (1942 - 1975)
•
Fo15, Blekinge försvarsområde (1942 - 1947)
•
Fo16, Växjö försvarsområde (1942 - 1943)
•
Fo17, Jönköpings försvarsområde (1942 - 1943)
•
Fo16/Fo17, Växjö-Jönköpings försvarsområde
(1943 - 1946)
•
Fo18, Kalmar försvarsområde (1942 - 1946)
•
Fo21, Gävle försvarsområde (1942 - 1966)
•
Fo22, Östersunds försvarsområde (1942 - 1974)
•
Fo23, Härnösands försvarsområde (1942 - 1974)
•
Fo24, Hemsö försvarsområde (1942 - 1957)
•
Fo25, Sundsvalls försvarsområde (1947 - 1955)
•
Fo31, Halmstads försvarsområde (1942 - 1958)
•
Fo32, Göteborgs försvarsområde (1942 - 1958)
•
Fo33, Göteborgs skärgårds försvarsområde (1942 -
1958)
•
Fo34, Uddevallas försvarsområde (1942 - 1958)
•
Fo35, Skövdes försvarsområde (1942 - 1974)
•
Fo41, Linköpings försvarsområde (1942 - 1975)
•
Fo42, Norrköpings försvarsområde (1942 - 1953)
•
Fo43, Strängnäs försvarsområde (1942 - 1973)
•
Fo44, Stockholms försvarsområde (1942 - 2000)
•
Fo45, Norrtälje försvarsområde (1942 - 1946)
•
Fo46, Stockholms skärgårds försvarsområde (1942
- 1946)
•
Fo47, Uppsala försvarsområde (1942 - 1974)
•
Fo48, Västerås försvarsområde (1947 - 1974)
•
Fo49, Gävle försvarsområde (1966 - 1973)
•
Fo51, Örebro försvarsområde (1942 - 1975)
•
Fo52, Karlstads försvarsområde (1942 - 1973)
•
Fo53, Falu försvarsområde (1942 - 1973)
•
Fo54, Mora försvarsområde (1942 - 1973)
•
Fo61, Umeå försvarsområde (1942 - 1973)
•
Fo62, Storumans försvarsområde (1942 - 1966)
•
Fo63, Bodens försvarsområde (1942 - 1997)
•
Fo64, Luleå försvarsområde (1942 - 1946)
•
Fo65, Jokkmokks försvarsområde (1942 - 1975)
•
Fo66, Kiruna försvarsområde (1942 - 1997)
•
Fo67, Morjärvs försvarsområde (1942 - 1946), Kalix
försvarsområde (1947 - 1994)
Militärområden
Militärområdesindelningen ersatte 1942 den tidigare
indelningen i arméfördelningar som mellan 1888 och
1893 gradvis ersatte de från 1833 införda
militärdistrikten. Militärområdet ledes av en
militärbefälhavare (MB).
År 1942 fick Befälhavaren det operativa ansvaret för
arméstridskrafterna.
Bilden visar den svenska stridsvagnen m/1942.
Stridsvagnen var på
22,5 ton och utrustad
med en 75 mm
kanon samt 2 st 8
mm kulsprutor.
Besättning, 4
personer.
Fordonsmuseet
Arsenalen, Strängnäs.
Foto Hans Högman 2016.
Arméfördelningar
Arméfördelning eller fördelning var under 1900-talet
inom svenska armén beteckning på ett större
militärförband, omfattande två eller flera brigader,
ett artilleriregemente, en ingenjörbataljon, en
luftvärnsbataljon, en sambandsbataljon och en
transportbataljon.
1937 års organisation med arméfördelningar gav
förbanden fördelen att arméfördelningschefen kunde
inrikta sig på sina huvuduppgifter som utbildning,
krigsplanläggning samt mobiliseringsverksamhet
inom fördelningen. Inom vardera fördelningen fanns
även en militärområdesbefälhavare som ledde den
territoriella verksamheten.
Arméfördelningar 1937 - 1942:
•
I. arméfördelningen,
Helsingborg
1937–1939, Kristianstad 1939–1942
•
II. arméfördelningen,
Östersund
1937–1942
•
III. arméfördelningen,
Skövde
1937–1942
•
IV. arméfördelningen,
Stockholm
1937–1942
•
Gotlands militärområde,
Visby
1937–1942
•
Övre Norrlands trupper,
Boden
1937–1942
Under åren 1940 och 1941, dvs i början av andra
världskriget sattes tre helt nya arméfördelningar upp.
De var:
•
VII. arméfördelningen, uppsatt i juli 1940
•
VIII. arméfördelningen, uppsatt i oktober 1940
•
IX. arméfördelningen, uppsatt i januari 1941
Den svenska beredskapen upprätthölls under 1940
och 1941 främst av dess nya fördelningar.
Den VII. arméfördelningen bestod av; VII.
fördstaben, 7. fördsignalkomp, I33, I34, I41, V. kavbat,
A12, II. ingbat, III. bat I402, VII. fördträngen, 7.
fördintkomp samt 7. hästsjvkomp.
Den VIII. arméfördelningen bestod av; VIII.
fördstaben, 8. fördsignalkomp, I31, I35, I36, VIII.
kavbat, A13, VIII. ingbat, II. bat I402, VIII. fördträngen,
8. fördintkomp samt 8. hästsjvkomp.
Den IX. arméfördelningen bestod av; IX. fördstaben,
9. fördsignalkomp, I38, I42, I44, IX. kavbat, A14, IX.
ingbat, IX. fördträngen, 9. fördintkomp samt 9.
hästsjvkomp.
Fördelningarna ovan kallades täcktruppfördelningar
då deras uppgift vid ett fientligt anfall primärt var att
trygga samlingen och uppmarschen av starkare
styrkor som då var avsedda att mobiliseras. Dessa
fördelningar var därför förlagda för utbildning vid
landsdelar där ett fientligt anfall ansågs var mest
sannolik. Därför förlades VII. arméfördelningen under
september - november 1940 vid Sveriges nordöstra
gräns i övre Norrland. Under perioden oktober 1940 -
15 mars 1941 var VIII. fördelning förlagd i nämnda
område. IX. fördelningen som sattes upp i januari
1941 förlades däremot till Värmland. Vissa
täcktrupper var även förlagda på Gotland.
Varje Infanteriregemente var organiserad på 3
bataljoner och varje bataljon bestod av 4 kompanier.
Varje regemente hade, förutom de 12 kompanierna
(fördelade på 3 bataljoner), ytterligare 2 kompanier; 1
kulsprutekompani (13.) och 1 specialkompani (14.).
Källa: Beredskapsverket, Avdelning 1 (o) A:2 (1940-
1943) Bild 110 / sid 3 (AID: v789545.b110.s3, NAD:
SE/KrA/0279001Ö).
Arméfördelningar 1942 - 1966:
•
I. arméfördelningen,
I. militärområdet,
Kristianstad
•
II. arméfördelningen,
II. militärområdet,
Östersund
•
III. arméfördelningen,
III. militärområdet, Skövde
•
IV. arméfördelningen,
IV. militärområdet,
Strängnäs
•
XI. arméfördelningen,
I. militärområdet,
Kristianstad
•
XII. arméfördelningen,
II. militärområdet,
Östersund
•
XIII. arméfördelningen,
I. militärområdet,
Kristianstad (Pansarfördelningen)
•
XIV. arméfördelningen,
IV. militärområdet,
Linköping
•
XV. arméfördelningen,
VI. militärområdet, Boden
•
XVI. arméfördelningen,
V. militärområdet, Karlstad
De fördelningar som börjar på “X” var
dubbleringsfördelningar. Exempelvis var XIII.
arméfördelningen en dubblering av III.
arméfördelningen. III. arméfördelningen var direkt
underställd militärbefälhavaren för III.
militärområdet, medan Skaraborgs regemente
ansvarade för uppsättandet och mobilisering av
arméfördelningsstaben.
Militärområden (milo) 1942 - 1966
År 1942 indelades Sverige i sju militärområden
(numrerade I–VII). Varje militärområde (milo) leddes
av en Militärområdesbefälhavare.
I samband med en organisationsförändring 1966
genomfördes också en namnändring.
Militärområdena övertog den operativa ledningen,
det vill säga militärområdet ansvarade för
krigsplanläggningen inom sitt område i händelse av
krig.
Genom 1942-års försvarsbeslut kom I.–IV.
militärområdena att mobilisera två arméfördelningar
vardera, medan V. och VI. militärområdena enbart
mobiliserade varsin arméfördelning.
•
I. militärområdet
Kristianstad
1942–1966
•
II. militärområdet
Östersund
1942–1966
•
III. militärområdet
Skövde
1942–1966
•
IV. militärområdet
Stockholm
1942–1963,
Strängnäs 1963–1966
•
V. militärområdet
Stockholm
1942–1942,
Karlstad 1942–1966
•
VI. militärområdet
Boden
1942–1966
•
VII. militärområdet
Visby
1942–1966
1942-års försvarsbeslut
Försvarsbeslutet 1942 eller FB 42 klubbades igenom
av Sveriges riksdag den 17 juni 1942 genom
regeringens Kungl. Maj:ts proposition nr 210 år 1942.
En ny militärområdesindelning genomfördes,
fältförbanden behöll benämningen arméfördelningar
och skildes från den geografiska organisationen, där
varje område fick benämningen militärområde
(milo).
För armén innebar beslutet att krigsorganisationen
utökades med två arméfördelningar och omfattades
nu av totalt sex stycken. Utöver det tillkom tre nya
truppslag; luftvärnet som avskildes från artilleriet,
pansartrupperna som avskildes från infanteriet samt
det helt nya truppslaget tygtrupperna.
Infanteriet ålades även att sätta upp
dubbleringsregementen, vilka kom att organiseras
som fältregementen (se ovan).
För flygvapnet innebar beslutet att det bildades fem
nya flottiljer och flygvapnet fick nu totalt 16 flottiljer,
fördelade på sex bomb-, sex jakt- och tre
spaningsflottiljer samt en torpedflottilj. Taktiskt
skedde en uppdelning i fyra eskadrar betjänade av
fem flygbasområden. 1944 års riksdag beslutade om
en sjunde jaktflottilj, den på F 18 i Tullinge söder om
Stockholm.
För Marinenen förblev organisationen i stort
oförändrad. Det man satsade på var att modernisera
och utöka befälskadrarna. Till skillnad mot armén
blev marinens distrikt oförändrade, dock skulle
marindistriktschefer emellertid tillsättas redan i fred.
På Gotland blev militärbefälhavaren tillika chef för
Gotlands marindistrikt.
På den lägre regionala nivån utbyttes begreppet
kustfästning mot kustartilleriförsvar. För
kustartilleriförsvaren på fastlandet fastställdes vidare
särskilda marina försvarsområden (Hemsö,
Stockholms- ,Göteborgs skärgård, Blekinge), vilka
underställdes vederbörande marindistriktschefer.
Utbildningstider för värnpliktiga
År 1936 (1936-års värnpliktslag) höjdes
utbildningstiden för värnpliktiga i linjetjänst i
infanteriet till 175 dagar inkluderande 1
repetitionsövning om 25 dagar. År 1941, mitt under
andra världskriget, höjdes denna övningstid till 450
dagar fördelat på en första tjänstgöring om 360
dagar samt 3 repetitionsövningar om vardera 30
dagar.
År 1914 sänktes den ålder då man inträdde i
värnpliktsåldern till 20 år och denna ålder gällde
även under beredskapstiden 1939 - 1945. Däremot
höjdes 1942 den ålder varvid man utträdde ur
värnplikten till 47 år.
Under andra världskrigets beredskapsår, 1939 - 1945,
var mer än en miljon värnpliktiga inkallade för
beredskapstjänstgöring och som mest var 300.000
inkallade samtidigt. Dessa värnpliktiga tjänstgjorde
då i fält, bl.a. i dubbleringsregementena.
