Historia Hans Högman
Copyright © Hans Högman, granskad 2017-05-08

Sveriges kolonier - Cabo Corso

Denna sida:

Svenska kolonin Cabo Corso i Västafrika 1649 - 1663

Inledning

Nya Sverige var inte den enda svenska kolonin i mitten av 1600-talet. I Västafrika grundades den svenska kolonin Cabo Corso år 1649. Cabo Corso låg i dagens Ghana. Från och med 1480-talet började portugiserna bygga upp handelsstationer och beskyddande fort längs den västafrikanska Guldkusten (Cabo Corso är ett portugisiskt namn på platsen). Även andra europeiska sjöfararnationer inledde handel i området och stärkte gradvis sin ställning. År 1642 förlorade portugiserna kontrollen efter flera års strider med det maritimt starka Nederländerna. Holländarna erövrade kolonin och tog över många av forten. Vid mitten av 1650-talet hade alla större europeiska sjöfararnationer handelsstationer längs Guldkusten. Områdena i svenska Cabo Corso låg huvudsakligen i dagens Cape Coast vid Guineabukten i Västafrika; i det som senare skulle bli den brittiska kolonin Guldkusten i dagens Ghana. På bilden till höger ser vi Ghana och huvudstaden Accra.

Afrikanska Kompaniet

År 1649 bildades Afrikanska Kompaniet med rättigheter att handla med slavar, guld och elfenben från Västafrika genom ett privilegiebrev, oktroj, utfärdad av Drottning Kristina. Kompaniet hade fått svenskt monopol på all handel söder om Kanarieöarna. Louis De Geer hade den överväldigande majoriteten i bolaget. Gustav Horn och de svenska diplomaterna Johan Adeler Salvius och Peter Julius Coyet och några andra hade några mindre andelar. Louis De Geer sände förts iväg Arent Gabbe på fartyget St Jacobs med trettio man ombord, alla Holländare, för att ta reda på vad man kunde sälja och köpa. Gabbe hade tidigare tjänstgjort i det holländska Afrikakompaniet och kände till handelsstationen Cabo Corso i Västafrika. Cabo Corso låg i den afrikanske kungen Brewedas land Fetu och var just då utan europeiska inbyggare. För att demonstrera för sina uppdragsgivare vad man kunde göra på Guldkusten tog Gabbe 260 slavar med sig på fartyget och seglade över till Barbados i Västindien där slavarna byttes mot socker. Därefter satte Gabbe kurs mot Göteborg med sin sockerlast. Affären var så lyckad Louis De Geer beslöt att satsa på en ny expedition.

Ny expedition

Två skepp utrustades, Christina och Stockholms Slott. Drottning Kristina deltog entusiastiskt i förberedelserna. Fartygen lastades med tyger, koppar, järn, tenn, glaspärlor, knivar, speglar och brännvin för att göra affärer med på Guldkusten. Fartygen återvändes sen hem med nya koloniala produkter. Louis De Geer beslöt nu grunda det Svenska Afrikakompaniet. En medhjälpare till De Geer, tysken Heinrich Carloff, utnämndes till guvernör över Cabo Corso. Han hade kolonial erfarenhet i Västafrika i holländsk tjänst och gamla förbindelser med kung Breweda. Carloff upphöjdes till svensk general och adlades med ett afrikanskt huvud och tre flygfiskar i sin vapensköld. Under trumvirvlar och kanonsalut överlämnade Carloff köpensumman i guld till kung Breweda den 22 april 1650. Den svenska fanan hissades och kungen fick ett pampigt brev med hälsningar och välgångsönskningar från Drottning Kristina av Sverige, skrivet på svenska. Till höger ser vi Guldkusten i dagens Ghana i Guineabukten med Cape Coast. Carloff satte genast igång med att bygga ett fort upp på en klippa, som han kallade Karlsborg, samt två mindre kastell, Taccorari eller Anten och Annamabo. Vidare byggdes två faktorier i Gemoree och på en plats som hette Accra vilket betydde myrstacken. Accra är namnet på dagens huvudstad i Ghana. Fortet byggdes med sten och kalk som Carloff haft med sig från Sverige. En udde i kolonin döptes till Cap De Geer. Avståndet mellan östligaste fortet Accra och Cabo Corso i väster var cirka 10 mil. Enligt avtalet med kung Breweda fick det svenska kompaniet hålla sig med så kallade kompanislavar som användes för att bygga fortet, som bärare och soldater. Bilden till höger visar fortet Karlsborg i Cobo Corso. Handeln kom igång omgående och några hundra kilo elfenben och guld skeppades hem samt slavar som levererats av kung Breweda. De skeppades på kompaniets fartyg till den portugisiska kolonin Sao Tomé utanför Afrikas västkust där be byttes mot socker som fartygen sedan seglade med upp till Stade i svenska Bremen. Arkivmaterial visar att fartygen Johannesburg och Stockholms Slott den 2 februari 1655 medförde 36 slavar, 90 mark guld samt en del andra produkter. Om räkenskaperna stämmer transporterade det svenska Afrikakompaniet totalt cirka 300 slavar till Sao Tomé. Guld, elfenben och socker dominerade den svenska handeln från Guldkusten, men även kryddor. Kompaniet ombildades 1654 och fick många nya delägare, de flesta var riksråd eller fruar till dem, bland andra Ebba Brahe och Brita Skytte. Kompaniet hade formellt Göteborg som hemmahamn, men denna ort låg långt från de intressanta uppköpsmarknaderna på kontinenten. De Geer gjorde därför hamnstaden Stade vid Elbes mynning till stapelplats, där också lagerlokaler uppfördes. Stade i ärkestiftet Bremen låg efter Westfaliska freden 1648 inom svenskt område.

Konflikter med andra nationer

Liksom i Nya Sverige kolonin i Nordamerika uppstod det även i Västafrika konflikter med andra konkurrerande europeiska makter. Engelska flottan började kapa det svenska Afrikakompaniets fartyg. År 1656 utnämndes en ny svensk guvernör över Cabo Corso, Johan Filip von Krusenstierna. Detta gjorde den tidigare guvernören Carloff mycket upprörd och försvann. Den 27 januari 1658 återkom Carloff på ett danskt kaparfartyg, Glückstadt, och erövrade Cabo Corso för dansk räkning. Krusenstierna tvingades lämna kolonin och många av hans folk deserterades till Carloffs sida. Svenska Afrikakompaniets stolta fartyg, Stockholms Slott, togs i beslag och snart var hela Cabo Corso i danska händer.

Karl X Gustavs krig med Danmark

Detta blev en av Karl X Gustavs krigsorsaker till att åter angripa Danmark militärt 1658. Mellan 1657 och 1658 hade Sverige och Danmark varit i krig då Danmark förklarade Sverige krig.  Karl X Gustav befann sig då i krig i Polen och Sverige gjorde därför ett anfall mot Danmark söderifrån. Detta krig blev dyrt för Danmark då Sverige i freden i Roskilde den 26 februari 1658 erhöll alla danska provinser i södra och västra Sverige. Därmed förlorade Danmark en tredjedel av sin yta. Det är under dessa omständigheter som Danmark tar den svenska kolonin Cabo Corso 1658. Sverige anfaller på nytt Danmark i augusti 1658. I freden i Köpenhamn den 27 maj 1660 återfår Sverige bl.a. kolonin Cabo Corso. Carloff lät tömma alla lagerlokaler och lastade ombord allt av värde i hela kolonin på fartyget Stockholms Slott och sitt egna fartyg Glückstadt. På Riksarkivet finns en lista på allt som Carloff stal i kolonin, bl.a. 40 säckar guld, cirka 5 ton elfenbetar, ett 20-tal kanoner skeppet Stockholms Slott bestyckat med 14 kanoner mm. När han seglade iväg lämnade han kvar en dansk underhuggare vid namn Samuel Schmidt med 40 man att hålla ställningarna. Carloff trodde att han skulle tas emot som en hjälte då han kom till Danmark. Nu blev det dock inga hjältehyllningar. Sverige och Danmark hade slutit fred och han försvann snabbt ifrån Danmark med sin tjuvlast. Han var redan nu efterlyst av den svenska kronan. Carloff underhuggare Samuel Schmidt avsåg inte stanna någon längre tid i den plundrade kolonin och sålde kolonin för 8.000 Floriner 1659 till Holländska Afrikakompaniet och försvann med pengarna. In kom nu holländarna.

Cabo Corso åter i svenska händer 1660

Detta reagerade den afrikanske kungen på. Han ville inte ha dit holländarna och tog tillbaka Cabo Corso redan efter sex veckor att holländarna anlänt. Istället överlät han det till Sverige igen. En ny svensk expedition skickades ned kolonin blev åter svenskt i december 1660. Ny guvernör blev Anton Voss från Hamburg som betalade 27.000 Riksdaler specie i guld till kung Breweda. Femtio afrikaner anställdes och affärerna kom igång igen.

Holländarna tar Cabo Corso 1663

Holländarna hade dock inte gett upp hoppet om Cabo Corso. År 1662 kom de tillbaka med en större styrka. Trots att det rådde fred mellan Sverige och Nederländerna belägrade de det svenska fortet och utsatte det för beskjutning. De stoppade även alla svenska fartyg som närmade sig, bland annat ett med den nye kommendanten Johan Neuman. Neuman fängslades och torterades svårt och avled ett år senare. Besättningen på fortet Karlsborg under ledning av Voss lyckades dock stå emot alla attacker i över ett år, mycket tack vare hjälp från afrikanerna. Den 20 april 1663 lyckades dock holländarna storma och inta fortet. Kommendanten Anton Voss och hans manskap dömdes till döden av holländarna. Voss överlevde dock äventyret och lyckades ta sig till Sverige. Efter den holländska attacken var det svenska Afrikakompaniet ruinerat. Svenskarna försökte därefter få ersättning från Nederländerna och 1667 kom det 140.000 Riksdaler i ersättning för att de tagit Cabo Corso med en krigshandling mot att svenskarna avstod från rätten att handla på Guineakusten.

England erövrar Cabo Corso 1664

Holländarnas glädje av Cabo Corsa blev inte långvarig. Den 9 maj 1664 erövrades området av England och blev del i den Brittiska Guldkusten. 1821 omstrukturerades hela området till Gold Coast Territory och 1828 till koloni innan Ghana blev självständig nation 1957. Cabo Corso kom aldrig att, som Nya Sverige i Nordamerika, få karaktären av en koloni med svenska emigranter som slog sig ner där. Som allra mest fanns där några tiotal personer – förutom svenskar en del tyskar och holländare, samtliga anställda i kompaniet. Vinsterna var inte heller lysande; totalt beräknas kompaniet ha fraktat ut från Afrika cirka 180 Kg guld och cirka 6 ton elfenbetar och socker per år till ett årligt värde av 77.000 – 90.000 holländska gulden.

Svenska Guvenörer i Cabo Corso

Heinrich Carloff, 22 april 1650 – 1656 Johan Filip von Krusenstierna, 1656 - januari 1658, 1659 - 1660 Anton Voss, december 1660 - 20 april 1663 Det är inte entydigt vilka titlar de svenska ansvarig haft, bl.a guvernör, direktör, befälhavare.

Personalia

Louis De Geer d.ä., (1587 - 1652), finans- och industriman. Louis De Geer d.ä. föddes i Liège och ägnade sig tidigt åt handel och bankirrörelse. På 1610-talet gjorde han stora vapen- och kopparaffärer med svenska kronan. År 1627 kom han till Sverige, blev svensk undersåte, fick monopol på järnkanongjutningen, arrenderade flera kronobruk samt övertog driften av kronans alla faktorier. Genom köp från kronan förvärvade han 1641–50 bl.a. Finspångs styckebruk samt Lövsta och andra uppländska bruk. Av hans andra företag var faktoriet och mässingsbruket i Norrköping viktigast. Han adlades i Sverige 1641. Bilden visar Louis De Geer (1587 - 1652). Heinrich Carloff, tysk från Rostock, Sverige första guvernör över Cabo Corso. Tar i januari 1658 över Cabo Corso som dansk kapare sedan han avsatts som svensk guvernör. Stjäl därefter alla tillgångar i kolonin, som sen säljs av en underhuggare till Carloff till holländarna. Johan Filip von Krusenstierna, född 1626, död 1659. Sverige första guvernör över Cabo Corso. Tillfångatagen av Carloff i Cabo Corso i januari 1658. Krusenstierna frigavs redan 18 juni 1658 men återvände aldrig till Cabo Corso utan deltog senare samma år i belägringen av Köpenhamn. Efter freden med Danmark 1660 skulle kolonin till återlämnas till Sverige och Krusenstierna återinsätts som guvernör (förordnandet gällde egentligen till 1660). Adlad 1649 av Drottning Kristina.

Sverige och samtiden

Sveriges regenter vid tiden för Svenska Västafrikanska kompaniet och Cabo Corso

Svenska krig under denna tid

Som vi ser nedan var Sverige fullt upptagen i krig under epoken med Cabo Corso. Detta var en tid då Sverige kraftigt expanderade i Europa och att under dessa förhållanden även grunda en koloni i Västafrika var i sig en bedrift. Krigen kostade stora summor och många soldater behövdes i krigen. Därför fanns inte någon möjlighet att avsätta några stora militära resurser i Västafrika. Sveriges befolkning var liten och alla unga män behövdes för de många krigen.

1600-1629

Krig med Polen, "Andra polska kriget". Sverige erövrar de baltiska provinserna (Livland) samt Preussiska hamnar.

1630-1648

"Det 30-åriga kriget" i Tyskland. Vid freden i Westfalen erhåller Sverige hela Vorpommern, delar av Hinterpommern, Wismar, Bremen, Verden samt länen Wildeshausen och Thedinghausen. Det svenska deltagandet i kriget var mellan åren 1630 - 1648 medan kriget pågick från 1618 till 1648.

1643-1645

Krig med Danmark, "Torstenssonkriget". Mitt under det 30-åriga kriget gör den svenska armén ett överraskande anfall mot Danmark. Anfallet kom söderifrån. Fred i Brömsebro den 13 augusti 1645. I freden erhåller Sverige stora landområden, bl.a Halland i pant på 30 år, Jämtland, Härjedalen, Gotland samt ön Ösel i Baltikum. Vidare får Sverige total tullfrihet i Öresund.

1654

Krig med Bremen, "Första Bremiska kriget". Fred i Stade den 28 november 1654. I fredsfördraget förpliktar sig Bremen att solidariskt följa svensk utrikespolitik. Sverige lovar att skydda staden och främja dess handel.

1655

Krig med Holland (Nederländerna) i Nya Sverige, Nordamerika

1655-1660

Krig med Polen, Tysk-romerska riket och Brandenburg,  "Karl X Gustavs polska krig  - freden i Oliva 1660". Ett av målen med kriget var att utvidga det svenska riket på Polens bekostnad. Fred i Oliva den 23 april 1660. Livland blir nu formellt svenskt område.

1656-1661

Krig med Ryssland, "Karl X Gustavs ryska krig". Mitt under Sveriges krig i Polen förklarar Ryssland Sverige krig. Den 20 december 1658 ingår Ryssland och Sverige ett stillestånd i byn Valiesar söder om Narva.

1657-1658

Krig med Danmark, "Karl X Gustavs första danska krig". Den 20 juni 1657 fick Karl X Gustav information om att Danmark förklarat Sverige krig. Kungen befann sig då med den svenska armén i Polen i det sk. Karl X Gustavs polska krig. Vid denna tidpunkt befann sig Sverige även i krig med Ryssland. Danmark anfalls söderifrån. Freden slöts i Roskilde den 26 februari 1658. I fredsavtalet erhåller Sverige Skåne, Blekinge, Halland, Bohuslän, ön Bornholm samt Trondheims län. Halland hade Sverige redan fått i pant på 30 år i freden i Brömsebro år 1645. Nu blev Halland svenskt för evig tid.

1658-1660

Krig med Danmark, "Karl X Gustavs andra danska krig". Fredsföredraget undertecknas i Köpenhamn den 27 maj 1660. Sverige avträder Trondheims län och Bornholm till Danmark. Mer information om krigen.

Karta över Sveriges gränser i slutet av 1600-talet

Sverige under stormaktstiden. Som vi ser av kartan ovan så låg inte enbart Finland inom Sveriges gränser utan även Ingermanland, Estland, Livland (Baltikum) samt provinserna i Nordtyskland. Gul färg markerar svenska områden. Östersjön var mer eller mindre ett svenskt innanhav. Hamnstaden Stade låg i svenska Bremen på Nordsjökusten.

Källreferenser

När Sverige blev stormakt, Historien om Sverige, Herman Lindqvist, 1994 Ofredsår, Peter Englund, 1993 Wikipedia Nationalencyklopedin, NE Överst på sidan
xxxxxxxx Hist xxxxxxxxx

xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx
Släktforskning Hans Högman
Copyright © Hans Högman, granskat 2016-11-08

Sveriges kolonier - Cabo

Corso

Svenska kolonin Cabo Corso i

Västafrika 1649 - 1663

Inledning

Nya Sverige var inte den enda svenska kolonin i mitten av 1600-talet. I Västafrika grundades den svenska kolonin Cabo Corso år 1649. Cabo Corso låg i dagens Ghana. Från och med 1480-talet började portugiserna bygga upp handelsstationer och beskyddande fort längs den västafrikanska Guldkusten (Cabo Corso är ett portugisiskt namn på platsen). Även andra europeiska sjöfararnationer inledde handel i området och stärkte gradvis sin ställning. År 1642 förlorade portugiserna kontrollen efter flera års strider med det maritimt starka Nederländerna. Holländarna erövrade kolonin och tog över många av forten. Vid mitten av 1650-talet hade alla större europeiska sjöfararnationer handelsstationer längs Guldkusten. Områdena i svenska Cabo Corso låg huvudsakligen i dagens Cape Coast vid Guineabukten i Västafrika; i det som senare skulle bli den brittiska kolonin Guldkusten i dagens Ghana. På bilden till höger ser vi Ghana och huvudstaden Accra.

Afrikanska Kompaniet

År 1649 bildades Afrikanska Kompaniet med rättigheter att handla med slavar, guld och elfenben från Västafrika genom ett privilegiebrev, oktroj, utfärdad av Drottning Kristina. Kompaniet hade fått svenskt monopol på all handel söder om Kanarieöarna. Louis De Geer hade den överväldigande majoriteten i bolaget. Gustav Horn och de svenska diplomaterna Johan Adeler Salvius och Peter Julius Coyet och några andra hade några mindre andelar. Louis De Geer sände förts iväg Arent Gabbe på fartyget St Jacobs med trettio man ombord, alla Holländare, för att ta reda på vad man kunde sälja och köpa. Gabbe hade tidigare tjänstgjort i det holländska Afrikakompaniet och kände till handelsstationen Cabo Corso i Västafrika. Cabo Corso låg i den afrikanske kungen Brewedas land Fetu och var just då utan europeiska inbyggare. För att demonstrera för sina uppdragsgivare vad man kunde göra på Guldkusten tog Gabbe 260 slavar med sig på fartyget och seglade över till Barbados i Västindien där slavarna byttes mot socker. Därefter satte Gabbe kurs mot Göteborg med sin sockerlast. Affären var så lyckad Louis De Geer beslöt att satsa på en ny expedition.

Ny expedition

Två skepp utrustades, Christina och Stockholms Slott. Drottning Kristina deltog entusiastiskt i förberedelserna. Fartygen lastades med tyger, koppar, järn, tenn, glaspärlor, knivar, speglar och brännvin för att göra affärer med på Guldkusten. Fartygen återvändes sen hem med nya koloniala produkter. Louis De Geer beslöt nu grunda det Svenska Afrikakompaniet. En medhjälpare till De Geer, tysken Heinrich Carloff, utnämndes till guvernör över Cabo Corso. Han hade kolonial erfarenhet i Västafrika i holländsk tjänst och gamla förbindelser med kung Breweda. Carloff upphöjdes till svensk general och adlades med ett afrikanskt huvud och tre flygfiskar i sin vapensköld. Under trumvirvlar och kanonsalut överlämnade Carloff köpensumman i guld till kung Breweda den 22 april 1650. Den svenska fanan hissades och kungen fick ett pampigt brev med hälsningar och välgångsönskningar från Drottning Kristina av Sverige, skrivet på svenska. Till höger ser vi Guldkusten i dagens Ghana i Guineabukten med Cape Coast. Carloff satte genast igång med att bygga ett fort  upp på en klippa, som han kallade Karlsborg, samt två mindre kastell, Taccorari eller Anten och Annamabo. Vidare byggdes två faktorier i Gemoree och på en plats som hette Accra vilket betydde myrstacken. Accra är namnet på dagens huvudstad i Ghana. Fortet byggdes med sten och kalk som Carloff haft med sig från Sverige. En udde i kolonin döptes till Cap De Geer. Avståndet mellan östligaste fortet Accra och Cabo Corso i väster var cirka 10 mil. Enligt avtalet med kung Breweda fick det svenska kompaniet hålla sig med så kallade kompanislavar som användes för att bygga fortet, som bärare och soldater. Bilden till höger visar fortet Karlsborg i Cobo Corso. Handeln kom igång omgående och några hundra kilo elfenben och guld skeppades hem samt slavar som levererats av kung Breweda. De skeppades på kompaniets fartyg till den portugisiska kolonin Sao Tomé utanför Afrikas västkust där be byttes mot socker som fartygen sedan seglade med upp till Stade i svenska Bremen. Arkivmaterial visar att fartygen Johannesburg och Stockholms Slott den 2 februari 1655 medförde 36 slavar, 90 mark guld samt en del andra produkter. Om räkenskaperna stämmer transporterade det svenska Afrikakompaniet totalt cirka 300 slavar till Sao Tomé. Guld, elfenben och socker dominerade den svenska handeln från Guldkusten, men även kryddor. Kompaniet ombildades 1654 och fick många nya delägare, de flesta var riksråd eller fruar till dem, bland andra Ebba Brahe och Brita Skytte. Kompaniet hade formellt Göteborg som hemmahamn, men denna ort låg långt från de intressanta uppköpsmarknaderna på kontinenten. De Geer gjorde därför hamnstaden Stade vid Elbes mynning till stapelplats, där också lagerlokaler uppfördes. Stade i ärkestiftet Bremen låg efter Westfaliska freden 1648 inom svenskt område.

Konflikter med andra nationer

Liksom i Nya Sverige kolonin i Nordamerika uppstod det även i Västafrika konflikter med andra konkurrerande europeiska makter. Engelska flottan började kapa det svenska Afrikakompaniets fartyg. År 1656 utnämndes en ny svensk guvernör över Cabo Corso, Johan Filip von Krusenstierna. Detta gjorde den tidigare guvernören Carloff mycket upprörd och försvann. Den 27 januari 1658 återkom Carloff på ett danskt kaparfartyg, Glückstadt, och erövrade Cabo Corso för dansk räkning. Krusenstierna tvingades lämna kolonin och många av hans folk deserterades till Carloffs sida. Svenska Afrikakompaniets stolta fartyg, Stockholms Slott, togs i beslag och snart var hela Cabo Corso i danska händer.

Karl X Gustavs krig med Danmark

Detta blev en av Karl X Gustavs krigsorsaker till att åter angripa Danmark militärt 1658. Mellan 1657 och 1658 hade Sverige och Danmark varit i krig då Danmark förklarade Sverige krig.  Karl X Gustav befann sig då i krig i Polen och Sverige gjorde därför ett anfall mot Danmark söderifrån. Detta krig blev dyrt för Danmark då Sverige i freden i Roskilde den 26 februari 1658 erhöll alla danska provinser i södra och västra Sverige. Därmed förlorade Danmark en tredjedel av sin yta. Det är under dessa omständigheter som Danmark tar den svenska kolonin Cabo Corso 1658. Sverige anfaller på nytt Danmark i augusti 1658. I freden i Köpenhamn den 27 maj 1660 återfår Sverige bl.a. kolonin Cabo Corso. Carloff lät tömma alla lagerlokaler och lastade ombord allt av värde i hela kolonin på fartyget Stockholms Slott och sitt egna fartyg Glückstadt. På Riksarkivet finns en lista på allt som Carloff stal i kolonin, bl.a. 40 säckar guld, cirka 5 ton elfenbetar, ett 20-tal kanoner skeppet Stockholms Slott bestyckat med 14 kanoner mm. När han seglade iväg lämnade han kvar en dansk underhuggare vid namn Samuel Schmidt med 40 man att hålla ställningarna. Carloff trodde att han skulle tas emot som en hjälte då han kom till Danmark. Nu blev det dock inga hjältehyllningar. Sverige och Danmark hade slutit fred och han försvann snabbt ifrån Danmark med sin tjuvlast. Han var redan nu efterlyst av den svenska kronan. Carloff underhuggare Samuel Schmidt avsåg inte stanna någon längre tid i den plundrade kolonin och sålde kolonin för 8.000 Floriner 1659 till Holländska Afrikakompaniet och försvann med pengarna. In kom nu holländarna.

Cabo Corso åter i svenska händer 1660

Detta reagerade den afrikanske kungen på. Han ville inte ha dit holländarna och tog tillbaka Cabo Corso redan efter sex veckor att holländarna anlänt. Istället överlät han det till Sverige igen. En ny svensk expedition skickades ned kolonin blev åter svenskt i december 1660. Ny guvernör blev Anton Voss från Hamburg som betalade 27.000 Riksdaler specie i guld till kung Breweda. Femtio afrikaner anställdes och affärerna kom igång igen.

Holländarna tar Cabo Corso 1663

Holländarna hade dock inte gett upp hoppet om Cabo Corso. År 1662 kom de tillbaka med en större styrka. Trots att det rådde fred mellan Sverige och Nederländerna belägrade de det svenska fortet och utsatte det för beskjutning. De stoppade även alla svenska fartyg som närmade sig, bland annat ett med den nye kommendanten Johan Neuman. Neuman fängslades och torterades svårt och avled ett år senare. Besättningen på fortet Karlsborg under ledning av Voss lyckades dock stå emot alla attacker i över ett år, mycket tack vare hjälp från afrikanerna. Den 20 april 1663 lyckades dock holländarna storma och inta fortet. Kommendanten Anton Voss och hans manskap dömdes till döden av holländarna. Voss överlevde dock äventyret och lyckades ta sig till Sverige. Efter den holländska attacken var det svenska Afrikakompaniet ruinerat. Svenskarna försökte därefter få ersättning från Nederländerna och 1667 kom det 140.000 Riksdaler i ersättning för att de tagit Cabo Corso med en krigshandling mot att svenskarna avstod från rätten att handla på Guineakusten.

England erövrar Cabo Corso 1664

Holländarnas glädje av Cabo Corsa blev inte långvarig. Den 9 maj 1664 erövrades området av England och blev del i den Brittiska Guldkusten. 1821 omstrukturerades hela området till Gold Coast Territory och 1828 till koloni innan Ghana blev självständig nation 1957. Cabo Corso kom aldrig att, som Nya Sverige i Nordamerika, få karaktären av en koloni med svenska emigranter som slog sig ner där. Som allra mest fanns där några tiotal personer – förutom svenskar en del tyskar och holländare, samtliga anställda i kompaniet. Vinsterna var inte heller lysande; totalt beräknas kompaniet ha fraktat ut från Afrika cirka 180 Kg guld och cirka 6 ton elfenbetar och socker per år till ett årligt värde av 77.000 – 90.000 holländska gulden.

Svenska Guvenörer i Cabo Corso

Heinrich Carloff, 22 april 1650 – 1656 Johan Filip von Krusenstierna, 1656 - januari 1658, 1659 - 1660 Anton Voss, december 1660 - 20 april 1663 Det är inte entydigt vilka titlar de svenska ansvarig haft, bl.a guvernör, direktör, befälhavare.

Personalia

Louis De Geer d.ä., (1587 - 1652), finans- och industriman. Louis De Geer d.ä. föddes i Liège och ägnade sig tidigt åt handel och bankirrörelse. På 1610-talet gjorde han stora vapen- och kopparaffärer med svenska kronan. År 1627 kom han till Sverige, blev svensk undersåte, fick monopol på järnkanongjutningen, arrenderade flera kronobruk samt övertog driften av kronans alla faktorier. Genom köp från kronan förvärvade han 1641–50 bl.a. Finspångs styckebruk samt Lövsta och andra uppländska bruk. Av hans andra företag var faktoriet och mässingsbruket i Norrköping viktigast. Han adlades i Sverige 1641. Bilden visar Louis De Geer (1587 - 1652). Heinrich Carloff, tysk från Rostock, Sverige första guvernör över Cabo Corso. Tar i januari 1658 över Cabo Corso som dansk kapare sedan han avsatts som svensk guvernör. Stjäl därefter alla tillgångar i kolonin, som sen säljs av en underhuggare till Carloff till holländarna. Johan Filip von Krusenstierna, född 1626, död 1659. Sverige första guvernör över Cabo Corso. Tillfångatagen av Carloff i Cabo Corso i januari 1658. Krusenstierna frigavs redan 18 juni 1658 men återvände aldrig till Cabo Corso utan deltog senare samma år i belägringen av Köpenhamn. Efter freden med Danmark 1660 skulle kolonin till återlämnas till Sverige och Krusenstierna återinsätts som guvernör (förordnandet gällde egentligen till 1660). Adlad 1649 av Drottning Kristina.

Sverige och samtiden

Sveriges regenter vid tiden för Svenska

Västafrikanska kompaniet och Cabo Corso

Svenska krig under denna tid

Som vi ser nedan var Sverige fullt upptagen i krig under epoken med Cabo Corso. Detta var en tid då Sverige kraftigt expanderade i Europa och att under dessa förhållanden även grunda en koloni i Västafrika var i sig en bedrift. Krigen kostade stora summor och många soldater behövdes i krigen. Därför fanns inte någon möjlighet att avsätta några stora militära resurser i Västafrika. Sveriges befolkning var liten och alla unga män behövdes för de många krigen.

1600-1629

Krig med Polen, "Andra polska kriget". Sverige erövrar de baltiska provinserna (Livland) samt Preussiska hamnar.

1630-1648

"Det 30-åriga kriget" i Tyskland. Vid freden i Westfalen erhåller Sverige hela Vorpommern, delar av Hinterpommern, Wismar, Bremen, Verden samt länen Wildeshausen och Thedinghausen. Det svenska deltagandet i kriget var mellan åren 1630 - 1648 medan kriget pågick från 1618 till 1648.

1643-1645

Krig med Danmark, "Torstenssonkriget". Mitt under det 30-åriga kriget gör den svenska armén ett överraskande anfall mot Danmark. Anfallet kom söderifrån. Fred i Brömsebro den 13 augusti 1645. I freden erhåller Sverige stora landområden, bl.a Halland i pant på 30 år, Jämtland, Härjedalen, Gotland samt ön Ösel i Baltikum. Vidare får Sverige total tullfrihet i Öresund.

1654

Krig med Bremen, "Första Bremiska kriget". Fred i Stade den 28 november 1654. I fredsfördraget förpliktar sig Bremen att solidariskt följa svensk utrikespolitik. Sverige lovar att skydda staden och främja dess handel.

1655

Krig med Holland (Nederländerna) i Nya Sverige, Nordamerika

1655-1660

Krig med Polen, Tysk-romerska riket och Brandenburg,  "Karl X Gustavs polska krig  - freden i Oliva 1660". Ett av målen med kriget var att utvidga det svenska riket på Polens bekostnad. Fred i Oliva den 23 april 1660. Livland blir nu formellt svenskt område.

1656-1661

Krig med Ryssland, "Karl X Gustavs ryska krig". Mitt under Sveriges krig i Polen förklarar Ryssland Sverige krig. Den 20 december 1658 ingår Ryssland och Sverige ett stillestånd i byn Valiesar söder om Narva.

1657-1658

Krig med Danmark, "Karl X Gustavs första danska krig". Den 20 juni 1657 fick Karl X Gustav information om att Danmark förklarat Sverige krig. Kungen befann sig då med den svenska armén i Polen i det sk. Karl X Gustavs polska krig. Vid denna tidpunkt befann sig Sverige även i krig med Ryssland. Danmark anfalls söderifrån. Freden slöts i Roskilde den 26 februari 1658. I fredsavtalet erhåller Sverige Skåne, Blekinge, Halland, Bohuslän, ön Bornholm samt Trondheims län. Halland hade Sverige redan fått i pant på 30 år i freden i Brömsebro år 1645. Nu blev Halland svenskt för evig tid.

1658-1660

Krig med Danmark, "Karl X Gustavs andra danska krig". Fredsföredraget undertecknas i Köpenhamn den 27 maj 1660. Sverige avträder Trondheims län och Bornholm till Danmark. Mer information om krigen.

Karta över Sveriges gränser i slutet

av 1600-talet

Sverige under stormaktstiden. Som vi ser av kartan ovan så låg inte enbart Finland inom Sveriges gränser utan även Ingermanland, Estland, Livland (Baltikum) samt provinserna i Nordtyskland. Gul färg markerar svenska områden. Östersjön var mer eller mindre ett svenskt innanhav. Hamnstaden Stade låg i svenska Bremen på Nordsjökusten.

Källreferenser

När Sverige blev stormakt, Historien om Sverige, Herman Lindqvist, 1994 Ofredsår, Peter Englund, 1993 Wikipedia Nationalencyklopedin, NE Överst på sidan
Nya Sverige, Nordamerika, 1638–1655 Cabo Corso, Afrika, 1650–1658 och 1660–1663 Saint-Barthélemy, Västindien, 1785–1878