De många svenska krigen - en översikt

[Hem][Militaria][Historia][Släktforskning][Föregående sida]
[Den indelte soldaten] [Båtsmanshållet i Sverige] In English please [Södermanlands regemente] [Berömda svenska slag]
[1500-tal] [1600-tal] [1700-tal] [1800-tal] [Sammanställning ]


Svenska krig 1521 - nutid:
Sverige har varit inblandad i ett stort antal krig från Gustav Vasa på 1500-talet till Karl XIV Johan i början av 1800-talet. Med alla krig har Sveriges karta förändrats genom århundradena. Störst var Sverige under stormaktstiden fram till början av 1700-talet. Störst till ytan var Sverige efter freden i Roskilde 1658.

Sverige har egentligen inte varit ockuperat av främmande trupper under denna tid med undan tag av de sydliga och västliga provinserna som numer tillhör Sverige.

Nedan följer en uppräkning av de krig Sverige varit inblandad i mellan 1521och 1814, lite om orsakerna till krigen, när fred slöts och vilka landområden vi erhöll/förlorade:
På kartorna nedan markerar mörkgul färg svenska områden, rosa färg landvinningar och grön färg förlust av landområden.
Engelsk/svensk ordlista över ortnamn.

Årtal I krig med Landvinningar
+ = landvinning
- = förlorat land
1521-1523 Krig med Danmark, "Gustav Vasas befrielsekrig". Christian II avsätts från Sveriges tron och danskarna drivs ut ur Sverige. Allierad med Sverige: från 1522 Lübeck .
Gustav Vasa väljs till Sveriges kung den 6 juni 1523 i Strängnäs. Några drabbningar:
- Slaget om Västerås 29/4 1521
- Kalmars erövring den 27/5 1523
- Stockholms erövring 16 -  17 juni 1523 
Det egentliga Sverige blev fritt i och med Stockholms erövring. I september blev även Finland fritt.
Fred i Malmö den 1 september 1524 (Recessen i Malmö).
Sverige fritt från danskarna
1534-1536 Krig med Lübeck, "Grevefejden".
Allierad med Sverige: Danmark, Preussen. 
När Frederik I av Danmark avlider 1533 uppstår en tvist angående vem som skall bli ny kung. Den främste kandidaten var den äldste sonen hertig Christian. En annan kandidat var den yngre brodern Hans. En tredje kandidat var fd. kungen Christian II (Christian Tyrann) som avsattes 1523. Greve Christopher av Oldenburg (som gav upphov till namnet på konflikten) avsåg att med våld återinsätta Christian II som kung av Danmark. 
Efter det svenska frihetskriget 1523 fick Lübeck monopol på Sveriges import och export i utbyte mot de krediter Sverige erhöll under detta krig. Detta var en nagel i ögat på Gustav Vasa och relationerna var ansträngda. År 1533/34 uppstår en konflikt mellan Sverige och Lübeck. Lübeck vill stänga ute holländarna från Östersjöhandeln, vilket Gustav Vasa vägrar gå med på. 
Även Danmark vägrar ställa sig på Lübecks sida mot holländarna.
Lübeck väljer nu att stödja Greven av Oldenburg i försöken att återinsätta Christian II. Gustav Vasa, som inte vill ha tillbaka Christian II på den danska tronen, väljer nu att militärt stödja regeringssidan i Danmark. Försöket att återinsätta Christian II slås tillbaka och hertig Christian blir ny kung av Danmark som Christian III. Danmark sluter en separatfred med Lübeck i februari år 1536, något som förargar Gustav Vasa.
Sverige ingår tillslut i ett stillestånd med Lübeck den 25 november 1636. År 1537 återupptas förhandlingarna med Lübeck och ett föredrag ingås i Köpenhamn den 29 augusti 1537. Ingen formell fred sluts. 
Skulden till Lübeck anses nu reglerad och Lübecks handelsmonopol i Sverige upphör.
+- noll
1554-1557 Krig med Ryssland, "Stora ryska kriget". Relationen mellan Sverige och Ryssland var vid denna tidpunkt mycket spänd och hade varit så under flera hundra år. 
Under Gustav Vasa fortsätter den svenska expansionen österut. Gränskonflikterna längs svensk-ryska gränsen övergår i ett krig i början av 1555. Sverige får ses som en angripare i kriget.
Fred i Novgorod den 2 april 1557. Villkoren var ett stillestånd på 40 år samt en gränsreglering baserad på Nöteborgsfreden. Denna gränsreglering kom dock aldrig till stånd.
+- noll
1561 Efter en kraftmätning mellan Ryssland, Danmark, Sverige och Polen-Liauen ger sig Estlands ridderskap jämte staden Reval till Sverige. 
Västra Estland, dvs landskapet Wiek, blir svenskt år 1581.
+Större delen av Estland (landskapen Harrien, Wierland och Jerven) inklusive staden Reval (nuv. Tallinn)Karta, Sverige 1561
1563-1570 Krig med Danmark och Lübeck, "Det Nordiska sju-årskriget".
Allt sedan det svenska befrielsekriget, då Gustav Vasa satte stopp för Danmarks regenter i Sverige, har Danmark försökt att återfå den svenska tronen. Detta krig var ett nytt försök och kom att handla om herraväldet i Norden. Danmark lyckades inta Älvsborgs fästning under början av kriget. Ett försök att få fred görs i Roskilde i november år 1568.
Fred sluts den 13 december 1570 i Stettin.
Älvsborg löstes tillbaka för 150.000 riksdaler i "Älvsborgs lösen". I och med freden blev även Kalmar unionen formellt upplöst och den danske kungen avsäger sig alla anspråk på den svenska tronen. Sverige erkänner för första gången att de sk. Skånelandskapen (Skåne, Bleking och Halland) tillhör Danmark. Ett fredsavtal sluts även med Lübeck.
- Sverige tvingas att lösa tillbaka Älvsborg

Se mer detaljerad karta.

1563-1568 Krig med Polen och livländsk adel, "Första polska kriget".
Under det Nordiska sjuårskriget går Polen in på dansk sida. Polens deltagande upphör när den mer polskvänlige Johan III övertar kronan från Erik XIV år 1568. Detta krig fördes främst i Livland.
Ingen formell fred sluts.
+- noll
1570-1595 Krig med Ryssland, "25-årskriget med Ryssland". 
År 1561 inleder Sverige en kraftig expansion i Estland. Denna expansion leder till en konflikt med Ryssland. Målet för ryssarna i detta krig var att erövra den svenska besittningarna i Estland. Kriget inleds 1570 då Ryssland fick ett stillestånd med Polen.
År 1581 faller Narva samt den intilliggande staden Ivangorod i svenska händer.
Allierad med Sverige: Polen mellan 1578 och 1582.
- Stillestånd i Pliusa 10 augusti 1583 (Sverige besitter Estland, Kexholms län och stor del av Ingermanland (Ivangorod, Jama och Kopore))
- Stillestånd i Pliusa 19 december 1585
- Stillestånd i Narva 23 februari 1590 (Sverige avträder Ivangorod, Jama och Kopore men behåller Narva och den del av Estland som finns väster om Veilikafloden)
Fred i Teusina den 18 maj 1595. Sverige behåller Narva och hela Estland inklusive Reval. Ryssland erhåller större delen av Ingermanland och Kexholms län.
+ Del av Ingermanland
+ Narva
+ Östra Estland (hela Estland är nu svenskt)
- Kexholms länKarta, Sverige 1595
Gränsen mellan Sverige och Ryssland fastställs: Från Systerbäckens utlopp i Finska viken, över sjöarna Saimen och Enare träsk, över orten Neugdona på Kolahalvön och upp till Norra Ishavet.
Se mer detaljerad karta.
1598-1599 Krig med Polen, "Kriget mot Sigismund" (inbördeskrig). Sigismund tvingas hålla sig borta från den svenska tronen. Kända är de båda slagen vid Stegeborg den 8 september respektive vid Stångebro den 25 september 1598 mellan Sigismunds och hertig Karls (senare Karl IX) trupper. 
Sigismund var son till Johan III i hans äktenskap med polskan prinsessan Katarina Jagellonica. När Johan III dog 1592 blev Sigismund kung av Sverige. Problemet var att han var katolik och sen 1587 kung av Polen. Hertig Karl var Sigismunds farbror. Sverige var sen Gustav Vasas tid en protestantisk nation Vidare fanns det en konflikt mellan Polen och Sverige avseende Estland. Med dessa konflikter i botten uppstår ett krig mellan hertig Karl och Sigismund, ett krig som hertig Karl vinner och blir därmed år 1599 ny kung i Sverige, Karl IX.
+- noll
1600-1629 Krig med Polen, "Andra polska kriget". En av anledningarna till kriget är att få Sigismund att avsäga sig alla anspråk på den svenska kronan. En annan är att Sverige vill erövra de baltiska provinserna och bl.a. stänga ute Ryssland från Östersjön.
En av de blodigaste slagen i kriget var det vid Kirkholm den 17 september 1605. Ca: 5.000 svenskar stupar i slaget som polackerna vinner.
- Vapenvila 1611 - 1613.
- Stillestånd den 20 januari 1614 - 29 september 1616.
- Stillestånd november 1618 på två år.
Staden Riga faller i svenska händer den 15 september 1621 och Livland ockuperas.
- Vapenvila 27 november 1622, gäller fram till den 1 mars 1625.
- Stillestånd i Altmark den 16 september 1629 på sex år.
Under stilleståndet tvingas Polen ge upp viktiga hamnar och tillsvidare acceptera den svenska ockupationen av Livland. Stilleståndet löser dock inte problemet med Sigismunds anspråk på den svenska kronan.
Uppgörelsen med Brandenburg regleras i konventionen i Fischhausen den 6 november 1629. Uppgörelse med Danzig i Tiegenhoff den 18 februari 1630.
Fred slöts först år 1660 i Oliva. Se vidare under Oliva nedan.
+ Livland inkl. Riga
+ Preussiska hamnarna Elbing, Pillau och Braunsberg samt de Brandenburgska hamnarna Fischhausen, Lochstädt och Memel. 
+ Danzig handeln k_sverige_1629.gif (25863 bytes)

Se mer detaljerad karta.

1635 Krig med Polen, "Andra polska kriget - Stilleståndet i Stuhmsdorff 1635".
Stilleståndet i Altmark år gällde i  sex år, dvs till 1635. Sverige var nu inblandad i det 30-åriga kriget och kunde inte lägga stora militära resurser i Polen. Nya förhandlingar inleds med Polen och för att lägga makt bakom förhandlingarna  överförs i juni 1635 en svensk arméstyrka på 20.000 man till Preussen.
Resultatet blev ett nytt stillestånd i Stuhmsdorff den 2 september 1635 som skulle gälla fram till 1 juni 1661. Resultatet blev att Sverige behöll Livland med avträdde de preussiska hamnarna inklusive rätten att ta upp tull. Rätten till den svenska kronan lämnas fortfarande öppen.
- Preussiska hamnarna Elbing, Pillau och Braunsberg samt Memel
1609-1610 "De la Gardieska fälttåget". Svenskt krig mot ryska upprorsmän (svensk inblandning i ett ryskt inbördeskrig). Upprorsmännen var understödda av Polen. 
Polen försöker få Sigismunds son Vladislav Vasa som ny tsar. Sverige som inte vill se en rysk-polsk allians stöder tsar Vasilij Sjuiskij i inbördeskriget med en arméstyrka. Avtal sluts den 28 februari 1609 i Viborg. Som motprestation skulle Sverige erhålla Kexholmslän för evig tid.
Den 12 mars 1610 intar Jakob Pontusson De la Gardie Moskva. 
I juni 1610 ingår De la Gardie en dagtinga (avtal) med polackerna om fritt återtåg förutsatt att Sverige upphör med sitt stöd till Sjuiskij. De la Gardia antar erbjudandet. Tsar Vasilij Sjuiskij avsätts nu och Vladislav Vasa väljs till ny tsar.
Fred den 23 juni 1610.
+- noll
1610-1617

Krig med Ryssland, "Ingermanländska kriget". Syftet med kriget var att säkra Sveriges gräns i öster mot Ryssland. En av planerna var att sätta hertig Karl Filip (Gustav II Adolfs bror) som tsar över Ryssland. Under kriget försöker Sverige även att erövra Kolahalvön.
- Stillestånd i Ivangorod i oktober 1610
- Stillestånd i Diderino den 22 februari 1616
- Fred i Stolbova den 17 februari 1617. Ryssland avsäger sig alla anspråk på Estland och Livland. Vidare skall Ryssland betala 20.000 rubler till Sverige som skadestånd. Sverige erkänner Michail Romanov som Rysslands tsar. Sverige återlämnar det erövrade Novgorod till Ryssland. Sjön Ladoga blir nu naturlig gräns mot Ryssland. I och med att Kexholms län och stora delar av Ingermanland nu blir svenskt är Ryssland helt utestängd från Östersjön. 

+ Kexholmslän
+ Nöteborg, Jama, Kopore och Ivangorod med län, dvs västra IngermanlandKarta, Sverige 1617 
Se mer detaljerad karta.
1611-1612 Krig med Danmark, "Kalmarkriget".
Danmark anser att Sverige och Ryssland gjorde upp om danskt område i Norra Ishavet i freden i Teusina år 1595. Danskarna är ute efter ett krig. Karl IX försöker undvika detta eftersom Sverige redan befinner sig i krig med Polen och Ryssland. Danmark faller in i Södra Sverige och Kalmar slott intas den 3 augusti 1611. Karl IX avlider den 30/11 1611 och Gustav II Adolf får överta kriget. Älvsborgs fästning faller den 24 maj 1612.
Sverige tvingas lösa tillbaka Älvsborg för 1.000.000 riksdaler. Vidare får Sverige avstå sina anspråk på områdena vid Norra Ishavet, från Titisfjord till Varangerfjord. Sverige återlämnar de erövrade landskapen Jämtland och Härjedalen till Danmark.
Fred i Knäred den 19 januari 1613.
- Sverige tvingas att lösa tillbaka Älvsborg

Se mer detaljerad karta.

1630-1648 "Det 30-åriga kriget" i Tyskland.
Allierad med Sverige: tyska stater samt Frankrike mellan 1638 - 1648.
Bakgrunden till det 30-åriga kriget var en ständigt stigande spänning mellan Europas katoliker och protestanter, spänningar som går tillbaka till Luther och reformationen år 1517.
Ledare för den katolska sidan var den tysk-romerske kejsaren i Wien med främst tyska furstendömen och Spanien på sin sida. På den protestantiska sidan fanns vissa tyska furstendömen, Sverige, Danmark, Nederländerna och England. På den protestantiska sidan står även det katolska Frankrike.
Som skydd mot den tysk-romerske kejsaren ingick år 1608 de protestantiska furstarna i ett förbund under ledning av kurfursten av Pfalz, den sk. Evangeliska unionen. Året efter, dvs. år 1609 svarade katolikerna med att bilda ett eget förbund, Katolska ligan under ledning av den bayerske hertigen Maximillian I.
Det 30-åriga kriget bryter år 1618 i protestantiska Böhmen efter ett uppror mot den tysk-romerske kejsaren. Oppositionella böhmare kastade då ut några kejserliga ämbetsmän genom ett fönster på slottet i Prag som protest mot att deras garanterade religionsfrihet kränktes. Redan efter några år hade katolikerna fått full kontroll över sydtyskland. De kejserligas fältherre var von Wallenstein. År 1626 gör Danmark, England och Nederländerna ett misslyckat försök att ingripa militärt mot den kejserliga sidan.
Även de katolska furstarna oroas av de kejserligas framgångar, de är ovilliga att acceptera en stark kejsarmakt. Även Frankrike oroas av dess framgångar. År 1629 dominerade de kejserliga praktiskt taget hela Tyskland. 

Under större delen av 1620-talet var Sverige inblandad i ett krig i Polen. Efter stilleståndet i Altmark år 1629 kunde Sverige vända blickarna mot Tyskland. En svensk intervention i kriget i Tyskland uppmuntrades dessutom av Frankrike. Det finns många anledningar till varför Sverige gick med i kriget. Ett var den kejserliga maktökningen i Nordtyskland och planerna på en kejserlig flottbas vid Östersjökusten, vilket utgjorde ett reellt hot mot de svenska expansionsplanerna. Sen fanns naturligtvis den ideologiska faktorn rörande de religionspolitiska frågorna.
Genom att 1628 aktivt stödja den av Wallenstein belägrade Stralsund blandade sig Gustav II Adolf i trettioåriga kriget, och han ingrep definitivt i juni 1630 då den svenska armén landsteg på ön Usedom på tyska östersjökusten. Sveriges deltagande i kriget hälsades inte med någon större entusiasm bland de protestantiska furstehusen. Först efter att den katolska ligans fältherre Tilly stormat och ödelagt Magdeburg och invaderat Sachsen kom ett förbund till stånd. År 1636 går fransmännen med i kriget mot kejsaren och Sverige får en allierad. Frankrike ingår i ett subsdiditraktat med Sverige. Pengarna blev ett välkommet tillskott till den svenska krigskassan.
I slutändan står Sverige och Frankrike som segrare i kriget.
- Stilleståndet i Stockholm den 14 juli 1641 med Brandenburg
- Stilleståndet i Eulenburg den 31 mars 1646 med Sachsen
- Stilleståndet i Ulm den 4 mars 1647 med Bayern
- Fred i Westfalen den 10 oktober 1648.
Vid freden i Westfalen erhåller Sverige hela Vorpommern, delar av Hinterpommern, Wismar, Bremen, Verden samt länen Wildeshausen och Thedinghausen.
Det svenska deltagandet i kriget var mellan åren 1630 - 1648 medan kriget pågick från 1618 till 1648.

+ Pommern (eg. Vorpommern plus en remsa av Hinterpommern samt öarna Rügen, Usedom och Wollin), + Wismar, Bremen, Verden
+ tyska länen Wildeshausen och Thedinghausen Karta, Sverige 1648
Se mer detaljerad karta.
1643-1645 Krig med Danmark, "Torstenssonkriget".
Mitt under det 30-åriga kriget gör den svenska armén ett överraskande anfall mot Danmark. Anfallet kom söderifrån. Kalmarkriget visade på Sveriges utsatta läge på Västkusten och problemet med att kunna försvara Älvsborg med både Halland och Bohuslän i danska händer. Vidare var Sverige befriat från Öresundstull, men Danmark införde ständiga undantag mot detta vilket skapade irritation i Sverige. Lennart Torstensson, befälhavare över de svenska styrkorna i Tyskland, marscherade norrut med sin armé under slutet av 1643, dvs från Tyskland mot Danmark. I december står Torstenssons armé i Holstein. Vidare anfaller svenska enheter Skåne och Jämtland/Härjedalen.
Fred i Brömsebro den 13 augusti 1645. I freden erhåller Sverige stora landområden, bl.a Halland i pant på 30 år, Jämtland, Härjedalen, Gotland samt ön Ösel i Baltikum. Vidare får Sverige total tullfrihet i Öresund.
+ Jämtland, Härjedalen
+ Gotland, Ösel
+ Halland på 30 år k_sverige_1645.gif (27312 bytes)
Se mer detaljerad karta.
1654 Krig med Bremen, "Första Bremiska kriget".
I den wesfaliska freden 1648 efter 30-åriga kriget erhöll Sverige staden Bremen med län. Bremen som tidigare varit ett biskopsdöme förvandlades då till ett världsligt hertigdöme. Staden Bremen fick dock behålla sina rättigheter och privilegier enligt fredsfördraget. Staden trilskas dock och vägrar erkänna Sveriges överhöghet. Istället förhandlar staden med den tysk-romerske kejsaren om att bli ställd direkt under kejsaren. När Bremen bjuds in till den tyska riksdagen ställs frågan på sin spets.
Bremen är dock viktig för Sverige, inte minst ur ekonomisk synvinkel. Den svenska guvernören i Bremen, Königsmarck, får en tillräcklig förstärkning av svenska trupper för att match den styrka som Bremen kan ställa upp med. Han besätter samtidigt några viktiga punkter runt staden. Några egentliga strider bryter dock aldrig ut och i september sluts ett stillestånd.
Fred i Stade den 28 november 1654.
I fredsfördraget hyllar staden Bremen de svenska kungarna samt förpliktar sig att solidariskt följa svensk utrikespolitik. Sverige lovar att skydda staden och främja dess handel.
+- noll
1655 Krig med Holland (Nederländerna) - New Sweden i Amerika 
(New Sweden låg i Delaware och delar av New Jersey).
1655-1660 Krig med Polen, Tysk-romerska riket och Brandenburg,  "Karl X Gustavs polska krig  - freden i Oliva 1660".
Allierad med Sverige: Brandenburg från januari 1656 till september 1657.
Syftet med det svenska anfallet på Polen är något dunkelt. Ett av målen var att utvidga det svenska riket på Polens bekostnad. Vidare hade stilleståndet med Polen i Stuhmsdorff år 1635 ännu inte resulterat i ett fredsfördrag. Dessutom har de polska kungarna sedan Sigimund gjort anspråk på den svenska tronen. Ytterligare en anledning var att man ville föregå ryssarna i deras expansion västerut. Polen låg vid denna tid i krig med Ryssland. 
Under 1654 beslutar Sverige om att inleda ett anfallskrig på Polen. Polackerna inleder dock förhandlingar innan kriget bryter ut. Trots detta skickas i början av juli 1655 en svensk armé till Polen. 
Sverige anföll Polen både från väster och öster.  Kriget börjar mycket bra för svenskarna och större delen av Polen och Preussen intas men kriget övergår sen i ett ställningskrig.
I januari 1656 ingås ett avtal i Königsberg med Brandenburg där Brandenburg tvingas till eftergifter till Sverige. I juni 1656 går Brandenburg in i kriget på svensk sida via ett föredrag i Marienburg den 15 juni 1656. Den förenade svensk-brandenburgska armén besegrar en stor polsk här i det sk. "tredagarsslaget i Warszawa" i juli 1656. Samtidigt kom ett bud om att Ryssland en månad tidigare, närmare bestämt den 17 maj 1656, brutit freden med Sverige. Ytterligare ett problem för Sverige var att Polen och Ryssland ingick ett vapenstillestånd i oktober 1656. Föredraget med Brandenburg förnyas i Labiau den 10 november 1656. Under försommaren 1657 händer inget avgörande i Polen. I mars får Polen även stöd från Österrike. Den 20 juni får Karl X Gustav bud om att Danmark förklarat krig mot Sverige. Både Österrike, Spanien och Nederländerna bearbetade Danmark för att få dem att anfalla Sverige. I slutet av juni lämnar Karl X Gustav Polen med en större del av armén i Polen för att ta itu med Danmark. Se vidare Karl X Gustavs första danska krig. Kvar i Polen lämnar Karl X Gustav en ca: 12.000 man stark styrka. Under 1657 ställer sig brandenburgarna på polackernas sida. 
Kriget i Polen går nu på sparlåga fram till freden 1660. År 1659 inleds förhandlingar i Thorn. Under början av 1660 flyttas förhandlingarna till Oliva.    
Fred i Oliva den 23 april 1660.
Polen erkänner Sveriges innehav av Estland, Ösel samt Livland norr om floden Düna. Livland har varit i svenska händer sen Gustav II Adolfs erövring av Riga 1621. Livland blir nu formellt svenskt område. Den polske kungen Johan Kasimir avsäger för sig och sina efterkommande alla anspråk på den svenska kronan.
Med tysk-romerske kejsaren avtalas att hans trupper skall dras tillbaka från det svenska Pommern och Mecklenburg.
Med Brandenburg ingås ett avtal där de befrias från traktaten i Königsberg, Marienburg och Libiau. Vidare erkänner Sverige kurfursten av Brandenburgs suveränitet som hertig över Ostpreussen. 
+- noll
1656-1661 Krig med Ryssland, "Karl X Gustavs ryska krig".
Mitt under Sveriges krig i Polen förklarar Ryssland Sverige krig. Ett av ryssarnas mål med kriget är att flytta fram Rysslands gränser till Östersjön. I början av juli 1656 går ryska styrkor in i Finland samt in i det av Sverige ockuperade Livland. Sverige som redan befann sig i krig i Polen försöker nu snarast få slut på kriget med ryssarna. Efter freden i Stolbova år 1617 har det varit lugnt längs den svensk-ryska gränsen. Efter vissa ryska framgångar i början går sen kriget på sparlåga. 
Den 20 december 1658 ingår Ryssland och Sverige ett stillestånd i byn Valiesar söder om Narva. Stilleståndet är på tre år villkoren är att ryssarna tillsvidare får behålla sina erövringar. En slutlig fred ingås på herrgården Kardis i Lais socken den 21 juni 1661. Ryssland får nu återlämna alla erövrade områden. Ryssarna är i början av förhandlingarna inte villig att återlämna några områden. Sverige samlar då en styrka på 25.000 man vilket bidrar att ryssarna tänker om.
+- noll
1657-1658 Krig med Danmark, "Karl X Gustavs första danska krig".
Den 20 juni 1657 fick Karl X Gustav information om att Danmark förklarat Sverige krig. Kungen befann sig då med den svenska armén i Polen i det sk. Karl X Gustavs polska krig.
Österrike, Spanien och Nederländerna hade övertalat Danmark om att starta ett krig mot Sverige. Vid denna tidpunkt befann sig Sverige även i krig med Ryssland.
Krigen i Europa under 1600-talet var komplexa med alla allianser mellan nationerna. Sverige som expanderat kraftigt under 1600-talet hade börjat rubba maktbalanserna, speciellt i norr. Detta sågs inte med blida ögon överallt. Nederländerna, till exempel, såg sina handelsintressen i Östersjön hotade.
Den 16 juni 1657 hade danskarna anfallit det svenska Bremen i Nordtyskland. Redan den 23 juni avtågar Karl X Gustav från Polen mot Danmark med en styrka på 6.000 man. Styrkan var inte så stor men detta var samtidens bästa och mest erfarna soldater som deltagit i minst 30 drabbningar. I svenska Pommern ansluter fler soldater. Den danska armén bestod vid denna tid mest av oerfarna rekryter. Nu skulle de få möta en av samtidens mest effektiva armé.
En styrka på ca: 12.000 man lämnades kvar i Polen för att hålla ställningarna där.
Snart var Jylland intagen och fästningen Frederiksodde belägrades i augusti. Natten till den 24 oktober stormades fästningen och intogs. Sverige hade nu kontroll över hela Jylland. I slutet av december blev vädret mycket kallt, så kallt att havet runt Lilla och Stora Bält frös till.
Sverige tog nu en stor chans genom att försöka ta sig över sunden på isen. Under natten till den 30 januari 1658 marscherade den svenska armén med cirka 12.000 soldater över isen i Lilla Bält från Jylland till ön Fyn.
Redan följande dag var Fyn i svenska händer. Den 5 februari tar sig svenskarna vidare från Fyn över Stora Bält via öarna Langeland och Lolland till Själland. Den 15 februari står svenskarna utanför Köpenhamn. Danskarna var nu rädda att Köpenhamn skulle stormas. Om detta lyckats skulle det ha inneburit slutet för Danmark. Man inleder därför omgående fredförhandlingar med svenskarna.
Freden slöts i Roskilde den 26 februari 1658.
I fredsavtalet erhåller Sverige Skåne, Blekinge, Halland, Bohuslän, ön Bornholm samt Trondheims län. Halland hade Sverige redan fått i pant på 30 år i freden i Brömsebro år 1645. Nu blev Halland svenskt för evig tid.
I och med freden fick Sverige en naturlig gräns i söder och på västkusten. Därmed förlorade Danmark en tredjedel av sin yta. I Roskilde beslutas vidare att båda nationerna om möjligt skall förhindra att främmande örlogsflottor kommer in i Östersjön. 
Karl X tågar via Jylland över isen till stora- och lilla Bält i januari 1658.
+ Skåne, Blekinge, Halland
+ Bohuslän
+ Trondheims län
+ Bornholmk_sverige_1658.gif (26807 bytes)
Se mer detaljerad karta.
1658-1660 Krig med Danmark, "Karl X Gustavs andra danska krig".
Efter freden i Roskilde gjorde danskarna allt för att försvåra och motarbeta villkoren i fredsavtalet. Detta gjorde Karl X Gustav rasande. Nu ville den svenske kungen krossa Danmark och göra danskarna till svenska undersåtar.
I augusti 1658, enbart 6 månader efter freden i Roskilde, var Karl X Gustav tillbaka på Själland med armén. Kungen gjorde klart för danskarna att detta inte var något nytt krig utan en fortsättning på det förra.
Även denna gång kom anfallet söderifrån, nu från Kiel över Korsör till Köpenhamn. Den 6 augusti 1658 avseglar den svenska anfallsstyrkan från Kiel. Ombord finns 5.700 man. Samtliga är erfarna soldater av första klass. Svenska trupper finns fortfarande kvar på Jylland som ännu är ockuperat av Sverige. Vidare finns en svensk styrka kvar på Fyn. Även i Skåne har stora svenska truppsammandragningar skett.. Den 11 augusti står svenskarna utanför Köpenhamn som nu belägras. Den svenska flottan bombarderar Köpenhamn från sjösidan. Köpenhamn är nu helt avskuren från omvärlden. Slottet Kronborg i Helsingör kapitulerar den 6 september.
Den svenska expansionen ses med ovilja ute i Europa. Om Danmark skulle falla skulle Sverige helt dominera norra Europa. Nederländerna ser sin blomstrande östersjöhandel vara i fara. De utrustar därför en flotta för att undsätta Danmark. Vidare sätts en kombinerad armé upp bestående av Brandenburgare, österrikare och polacker för att hjälpa Danmark. Karl X Gustav hoppas på en viss hjälp från Cromwell i England. Denna hjälp uteblir dock då Cromwell avlider den 3 september.
Den 27 oktober anländer den holländska flottan. Amiral Wrangel vill genast anfall holländarna eftersom vinden är sydlig vilket gynnar svenskarna. Kungen vill dock avvakta och se om holländarna skall uppträda fientligt eller ej. Holländarna var dock där för att hjälpa danskarna. När svenskarna beslutar sig för att anfalla den 29 oktober vänder vinden till nordlig vind, vilket gynnar holländarna. I den holländska flottan finns även trupptransportfartyg samt fartyg med förnödenheter till danskarna. Holländarna utnyttjar favören av vind och möter svenskarna i ett mycket blodigt slag i Öresund. Sjöslaget pågår i 6 timmar och medan slaget pågår kan de holländska fartygen med trupp och förnödenheter slinka förbi och ta sig in till Köpenhamn. Slaget, som får ses som en seger för holländarna då de lyckades ta sig till Köpenhamn, blev dock mycket dyrköpt för holländarna. Undsättningen av Köpenhamn var dock ett hårt bakslag för svenskarna. Den svenska flottan drar sig efter slaget tillbaka till Landskrona.
Under slutet av året börjar det bli bekymmersamt för de svenska styrkorna på Jylland då den allierade armén på 24.000 man från Europa tränger norrut. Svenskarna på Jylland drar sig nu tillbaka till fästningen Frederiksodde.
Karl X Gustav anser att nyckeln till framgång i detta krig är att inta Köpenhamn. Efter midnatt den 10 februari görs en stormning av staden. Stormningen misslyckas dock.
Under sommaren gör den allierade armén flera försök att inta Fyn, man alla försök slås tillbaka av svenskarna. Under hösten 1659 befann sig den svenska flottan i ett trängt läge av den kombinerade holländsk-danska flottan. Nu dyker den engelska flottan upp på scenen. Holländarna avbryter anfallet på svenskarna och gör sig beredda att möta engelsmännen. Den engelska flottan var inte ute efter den holländska flottan utan de var mer på plats för att se efter sina egna intressen samt att se till att holländarna inte fick fördelar på bekostnad av svenskarna. Även om engelsmännen inte var där för att specifikt hjälpa svenskarna så hälsades den engelska flottan välkommen av svenskarna. 
I maj 1659 tvingas Sverige ge upp Jylland och november även Fyn.
I början av 1660 pågår mest ett ställningskrig. Både England, Frankrike och Holland börjar nu medla för fred. Karl X Gustav vill dock inte veta av några villkor där Sverige tvingas lämna ifrån sig landområden. När han avlider den 13 februari 1660 accepterade dock Sverige ett avtal där Trondheim och Bornholm återlämnas till danskarna.
Den danske kungen, Frederik III vill dock ha mer och vägrar skriva under fredsfördraget. Holländarna hade vid denna tidpunkt lämnat Danmark som nu stod utan skydd. Den svenska flottan belägrar nu åter Köpenhamn vilket får Frederik på andra tankar.
Fredsföredraget undertecknas i Köpenhamn den 27 maj 1660. Sverige avträder Trondheims län och Bornholm till Danmark. Danmark behöver inte heller ersätta Sverige för förlusten av den afrikanska kolonin Cabo Corso som danskarna tog 1658. Vidare utgår beslutet från Roskilde 1658 att de båda länderna skall förhindra att utländska örlogsflottor kommer in i Östersjön.
- Trondheims län,
- Bornholm
1666 Krig med Bremen, "Andra Bremiska kriget".
I den wesfaliska freden 1648  erhöll Sverige staden Bremen med län. Staden trilskas och vägrar erkänna Sveriges överhöghet. Detta orsakade år 1654 ett krigstillstånd mellan Sverige och staden Bremen som sen reglerades i freden i Stade år 1654.
Bremen fortsätter dock att ställa sig på tvären och år 1665 beslutar förmyndarregeringen i Sverige att ta till militära medel för att göra upp med Bremen. I januari 1666 marscherar Karl Gustav Wrangel med en militär styrka från Pommern mot Bremen. Tillsvidare tillgriper den svenska styrkan inget våld. Bremen fortsätter dock sin vägran att erkänna svensk överhöghet. Först i augusti inleder svenskarna en blockad av staden. I den svenska styrkan finns nu 11.000 man. Den 31 augusti påbörjas striderna. I september lägger sig den tyska delstaten Lüneburg i tvisten på Bremens sida. Farhågor finna att även andra delstater kan tänkas göra detsamma. Den 22 september bryter förhandlingarna med Bremen samman och Wrangel fortsätter beskjutningen av staden. Wrangel erhåller vidare information om att en allians mellan Nederländerna, Danmark, Brandenburg och Lüneburg häller på att bildas vilket gör Wrangels situation mycket svår. Wrangel gör nu eftergifter i förhandlingarna med Bremen och i slutet av oktober är ett avtal nära.
Den 15 november 1666 undertecknas slutligen fredstraktaten i Habenhausen.
I traktaten erhåller staden Bremen rätten att lyda direkt under den tysk-romerske kejsaren men de har inte tillåtelse att besöka den tyska riksdagen förrän år 1700. Vidare skall Bremen betala skatt till såväl Sverige som den tysk-romerske kejsaren.
+- noll
1675-1679 Krig med Danmark, Brandenburg, Holland, m.fl. "Karl XI:s krig".
Sverige allierad med Frankrike.
När Karl X Gustav dog i februari var den blivande Karl XI endast 5 år gammal. En förmyndarregering tillsattes och den varade till 1672 då Karl XI blev Sveriges regent. Under förmyndarregeringen missköttes Sveriges finanser och försvarsmakten var år 1672 i ett bedrövligt tillstånd.
Under 1672 kom Frankrike med ett erbjudande om ett militärt förbund, främst riktat mot Nederländerna. Som motprestation skulle Sverige få ett rejält finansiellt tillskott, subsidier, pengar som verkligen behövdes i Sveriges statskassa. Föredraget skrevs under den 4 april 1672. I föredraget lovade Frankrike även att inte stödja ett eventuellt danskt anfall på Sverige.
Knappt hade bläcket torkat på föredraget förrän Frankrike anföll Nederländerna.
Nederländerna ingår en allians i maj 1672 med Brandenburg och i juni med den tysk-romerske kejsaren.
Utan att önska det blev nu Sverige indraget i ett krig på kontinenten. Sverige gjorde allt för att undvika att gå med i kriget, bl.a. gjordes fler försök att medla mellan Frankrike och Holland.
Länderna i Europa anslöt sig antingen till Holland eller förblev neutral i konflikten. Sverige var ensam som Frankrikes allierad.
Kriget gick bra i början för fransmännen men gick sen sämre och de krävde nu att Sverige går med i kriget. I december 1674 sänder Sverige en styrka mellan 11.000 och 13.000 man från Pommern till Brandenburg där de går i vinterläger.
Under 1675 deklarerar en rad stater krig med Sverige:
  • 5 juni 1675 – Nederländerna
  • 8 juli 1675 – Det tysk-romerska riket
  • 2 september 1675 – Danmark

Ytterligare stater som Sverige nu befann sig i krig med var Spanien samt furstendömena Lüneburg och Münster.
I juni 1675 dras Sverige in i kriget på allvar med bl.a. slaget i Fehrbellin den 18 juni 1675. Alltsedan freden i Roskilde 1658 har Danmark haft planer på att ta tillbaka de landområden de förlorade till Sverige. När nu Sverige befinner sig i krig passar de på och går in i kriget på de allierades sida. Kriget går dåligt för Sverige och snart blir alla svenska provinser i Tyskland anfallna. Danskarna förde även över kriget på svenskt territorium. Redan i oktober 1675 anfaller danskarna Bohuslän från Norge, ett anfall som Sverige slår tillbaka. Gotland ockuperas av danskarna i maj 1676. Den 1 juni vann den dansk-holländska flottan ett viktigt slag vid Ölands södra udde vilket banade väg för den kommande danska landstigningen i Skåne. I slutet av juni 1676 landsätter danskarna en arméstyrka i Skåne och i augusti är Skåne i danska händer. 
Tack vare att Karl XI aktivt ingriper kan danskarna besegras via en rad fältslag och den danska förhoppningen om en erövring av Skåne går om intet. Den 17 augusti 1676 vinner Sverige ett viktigt slag i Halmstad och den 4 december 1676 drabbar svenskarna och danskarna ihop i slaget i Lund. Detta var det blodigaste slaget i Nordisk krigshistoria. Denna dag stupade 9.000 soldater, ca: 4.000 svenskar och 5.000 danskar. Dessutom togs 1.500 danska fångar. Slaget blev en total svensk seger. 
Under 1677 gör Danmark nya försök att erövra Skåne och återigen misslyckas man. Den 14 juli 1677 vinner Sverige ett stort slag i Landskrona. Under hösten 1678 ger danskarna slutligen upp försöken att erövra Skåne och påbörjar överföringen av sina trupper till Själland. I november 1678 faller det sista svenska fästet i Tyskland. Under 1679 går kriget på sparlåga.
Redan i slutet av 1676 börjar både Frankrike och Holland att planera för fred. Kriget avslutas dock inte förrän 1679 med en serie fredsfördrag mellan med de stridande parterna.
De svenska fredsfördragen:

  • Första freden i Nijmegen den 26 januari 1679 – med the det tysk-romerska riket.
  • Freden i Celle den 26 januari 1679 – med Lüneburg
  • Andra freden i Nijmegen den 19 mars 1679 – med Münster
  • Freden i S:t Germain den 19 juni 1679 – med Brandenburg
  • Freden i Fontainbleu den 23 augusti 1679 – med Danmark
  • Tredje freden i Nijmegen den 2 oktober 1679 – med Nederländerna

Spanien och Sverige ingår fred utan något fredsfördrag, istället ratificeras ett gemensam fredsförklaring den 6 augusti 1679. Trots att Sverige var förlorade kriget blev de territoriella förlusterna minimala. Frankrike skyddade Sverige i fredsfördragen och hade garanterat Sverige att inga landavträdelser skulle behöva göras. Sverige var trots allt Frankrikes allierade i kriget. Nu blev det trots allt några mindre avträdelser i Tyskland. Frankrike brydde sig inte alltid om vad Sverige ville ha ut av förhandlingarna utan tvingade fram några av fredsfördragen på egen hand.  
Se vidare villkoren för fredsfördragen 1679.
I ett av svenska historiens blodigaste slag besegras 1676 danskarna i slaget vid Lund

+- noll
1700-1721 Krig med Ryssland, Danmark och Polen/Sachsen m.fl. "Det stora nordiska kriget". 
Strax före kriget ingår Ryssland, Polen och Danmark i ett anfallsförbund mot Sverige. De vill alla åt svenska landområden, Ryssland vill åt Östersjökusten, Polen vill åt Livland och Danmark vill ta tillbaka Skånelandskapen. De var övertygade om att Sverige skulle vara svagt efter Karl XI död 1697, framför allt med en ung oerfaren regent, Karl XII. De skulle nu få möta en av Europas bäst bästa arméer vid denna tidpunkt, den karolinska armén.

Läs mer om  Det stora nordiska kriget
Allierad med Sverige: Mazepa och hans kosacker.
Några av slagen i kriget.
Karl XII tar förts itu med Danmark som besegras, fred i Traventhal den 8 augusti 1700.
1700 Stor svensk seger i Narva den 20 november.
Därefter är det Polen och Augusts tur:
Övergången av Düna 9 juli 1701 då sachsarna besegras.
1702-1704 Polen. Fred i Warszawa den 18 november 1705 med Polen.
1706 Slaget vid Freustadt
August ger upp, fred i Altranstädt den 14 september 1706 med Sachsen.
Hösten 1707 vänder sig nu Karl XII mot Ryssland. och den långa marschen österut påbörjas.
Svensk seger över ryssarna vid Holowczyn den 30 juni 1708.
1709 Stort nederlag den 28/6 i Poltava. Armén kapitulerar i Perovolotjno den 1/7.
Nederlaget i Poltava får vittgående konsekvenser för Sverige. Danmark och August/Polen förklarar nu åter krig med Sverige.
1709-1720 Danmark. Slaget i Helsingborg den 28/2 1710 då danskarna besegras. Danskarna lämnar Skåne och koncentrerar sig istället på de svenska besittningarna i Nordtyskland.
I Baltikum faller de sista fästena Riga, Reval och Pernau i ryssarnas händer 1710.
1712-1713 Sachsen. 
Stenbock landstiger i Nordtyskland 1712 och besegrar en kombinerad armé av danskar och sachsare i Gadebush den 9 december 1712.
Kapitulation i Tönningen den 6/5 1713 efter total brist på förnödenheter..
Ryssarna går in i Finland 1713 och hela Finland faller i Rysslands händer 1714.
Under 1715 förklara både Preussen och Hannover Sverige krig.
1716 Första fälttåget i Norge
1718 Det andra norska fälttåget. Karl XII stupar den 30 november 1718 vid Fredrikshald.
1718 Armfeldts fälttåg i Trondheim 
Den 28 oktober 1719 ingår Sverige ett stillestånd med Danmark på 6 månader.
1719-1721 Ryska skärgårdsflottan härjar längs
svenska kusten. Slaget vid Södra Stäket den 13/8 1719
Under 1720 ställer England sin flotta till Sveriges förfogande. Denna förstärkning av den svenska flottan fortsätter fram till freden 1721.
  • Fred den 9 november 1719 i Stockholm med England/Hannover. Sverige avstår både Bremen och Verden.
  • Fred den 21 januari 1720 i Stockholm med Preussen. Sverige avträder landområden i Pommern, områdena söder om floden Peene och öster om Oder samt öarna Usedom och Wollin.
  • Fred  den 3 juni 1720 i Stockholm med Danmark. Inga landavträdelser.
  • Fred den 30 augusti 1721 i Nystad med Ryssland. Sverige får avträda södra delarna av Kexholms län, Viborgs län, Ingermanland, Estland med Ösel och Dagö samt Livland. Ryssland får utrymma Finland.
  • Någon formell fred sluts aldrig mellan Sverige och Polen och Sachsen. Däremot, den 28 april 1729 avslutar Sverige kriget med Sachsen genom att de båda länderna skriver på en deklaration om vänskap. En liknande deklaration undertecknas med Polen den 26 september 1732.

Detaljerad beskrivning av fredsavtalen.

Gränser år 1700

- Bremen, Verden
- Vorpommerns södra del
- Ingermanland
- Del av Kexholms och Viborgs län
- Livland, Estlandk_sverige_1721.gif (25710 bytes)

Se mer detaljerad karta.

1741-1742 Krig med Ryssland, "Hattarnas ryska krig". 
Efter det stora nordiska kriget förlorade Sverige inte bara de utländska provinserna utan även en del av sydöstra Finland. Under 1730-talet börjar planer på att återta de förlorade områdena växa fram, främst områdena i sydöstra Finland. 
I Sverige finns vid denna tidpunkt två dominerande politiska grupperingar, hattpartiet och mösspartiet.
Hattarna var för krig och när de får makten börjar förberedelserna. Redan 1739 förs trupper över till Finland. I Ryssland pågår en tronföljdkris och hattarna tänker nu utnyttja denna situation. Man räknar även på hjälp från Turkiet, Danmark, Polen och Preussen. Genom att stödja tsar Peter I:s dotter Elisabeth i kampen om den ryska tronen, skulle Sverige kunna återfå omfattande landområden. Någon bekräftelse på detta får man dock inte. I Sverige stärks krigshetsen mot Ryssland, då det diplomatiska sändebudet major Malcolm Sinclair mördas av rysk militär i Schlesien.
Trots varningar om dålig militär beredskap i Sverige förklaras krig mot Ryssland den 28 juli 1741. Sverige kom dock att stå utan allierade i kriget förutom att Frankrike bistår Sverige med subsidier, dvs. finansiellt stöd.
När kriget bryter ut uppgår de svenska styrkorna i Finland till cirka 18.000 man. En svensk framgång är beroende av ett snabbt agerande. Sammandragningen av de svenska trupperna går dock långsamt och armén är dåligt utrustad. Ryssarna är medveten av de svenska planerna och samlar en armé vid Viborg för att möta det svenska anfallet. Innan svenskarna hinner gå till anfall går, den 22 augusti, den ryska styrkan in i Finland med 10,500 man. Ryssarna går mot Villmanstrand. Svenskarna som endast har drygt 3.000 man i området väljer att gruppera på ett öppet fält söder om Villmanstrand för att möta ryssarna, istället för att retirera och vänta på den svenska huvudstyrkans ankomst. Man hade även kunnat försvara sig från fästningen i Villmanstrand men befälhavaren Wrangel valde av någon anledning att möta ryssanna på fältet.
Den 23 augusti 1741 anfaller ryssarna den numerärt underlägsna svenska styrkan vid Villmanstrand. Anfallet slutar med en rysk seger. Efter slaget drar sig ryssarna tillbaka till Viborg.
I november 1741 gör svenskarna ett anfall in på ryskt område men då man får nyheten att prinsessan Elisabeth gjort en statskupp och befälhavaren Lewenhaupt gör nu halt. Den 6 december 1741 ingår Sverige och Ryssland i en vapenvila.
Den 25 februari 1742 avbryter ryssarna vapenvilan. En stor rysk styrka på cirka 26.000 man samlas i Viborg och i juni tågar man in i Finland. Svenska fältarmén i Finland räknade vid denna tidpunkt endast 12,000 man. En försvarsställning förbereddes vid Mendolaxpasset, två mil sydost om Fredrikshamn. Styrkan vid passet retirerade dock när ryssarna anlände. Svenska armén fortsätter att retirera undan den ryska framryckningen. I augusti har svenskarna retirerat till Helsingfors. Den svenska officerskåren står nu på gränsen till myteri mot sina odugliga chefer. Den 24 augusti 1742 tvingas svenska armén till kapitulation.
Armén kan dock återvända till Sverige.
Under vintern förbereds ett återtagande av Finland. Den 15 mars 1743 återtas Åland. I april tvingas ryssarna i norra Finland att retirera. Den svenska galärflottan anfaller den ryska galärflottan vid Korpo ström den 20 maj 1743. Slaget slutar med rysk seger.
Den 4 juni möts den svenska och den ryska örlogsflottan vid Hangö udd men ryssarna drar sig tillbaka utan strid. 
De högsta befälhavarna i Finland, generalerna Charles Emil Lewenhaupt och Henrik Magnus von Buddenbrock ställs till svars för sina misslyckanden under kriget och döms till att ”mista liv, ära och gods” och de avrättades under sommaren 1743.
  • Den 7 augusti 1743 sluts ett fredsavtal mellan Sverige och Ryssland i Åbo

En förutsättning från ryssarnas sida var att Adolf Fredrik av Holstein skulle utses till ny tronarvinge vid Fredrik I:s död. Kronprins Frederik av Danmark var en populär kandidat i Sverige till att efterträda den barnlöse Fredrik I av Sverige. 
Ryssarna fruktade dock en svensk-dansk allians och krävde därför i fredsförhandlingarna att Sverige skulle välja Adolf Fredrik av Holstein till ny kung efter Fredrik I. Ryssarna var beredda på att återlämna större delen av Finland om Sverige gick med på Rysslands val av svenskt tronarvinge.
Sverige accepterar villkoren och behöver enbart avträda Kymmenegårds län fram till den västligaste grenen av Kymmene älv samt Nyslott med angränsande område av Savolax öster om sjön Saimen.

- Del av sydöstra Finland, främst stora delar av Kymmenegårds län k_sverige_1743.gif (21148 bytes)

Se mer detaljerad karta.

1757-1762 Krig med Preussen, "Pommerska kriget".
Allierad med Sverige: Frankrike, Ryssland, Österrike, Sachsen och Spanien.
På kontinenten så pågick vid denna tid det Europeiska sju-årskriget. Bakgrunden till detta krig var den Preussiska erövringen av Schlesien från Österrike år 1741. Detta ledde till ett förbund mellan Österrike, Sachsen, Frankrike och Ryssland riktat mot Preussen.
Preussen som var allierad med England/Hannover avvaktar inte alliansens angrepp utan anfaller år 1756 Sachsen. Hannover var mellan åren 1714-1837 i personalunion med England.
Alliansen mot Preussen gör nu stora ansträngningar för att även få med Sverige i kriget mot Preussen. Sverige väljer att gå med i kriget och Sveriges deltagande i kriget brukar kallas det Pommerska kriget.
Efter freden i S:t Germain 1679 och freden i Stockholm 1720 under det stora nordiska kriget förlorade Sverige delar av Vorpommern till Preussen. Detta var områden som Sverige nu hoppades kunna återta.
Både Frankrike och Österrike garanterade detta i utbyte mot ett svenskt deltagande. Vidare lovade de subsidier till Sverige. 

Hattpartiet som har makten i Sverige antar anbudet. Underhållet av armén var vid denna tidpunkt mycket illa skött och armén var egentligen inte redo att gå ut i krig.
Den 13 september 1757 rycker svenska trupper från Pommern in på Preussiskt område. Någon krigsförklaring gavs aldrig. Motståndet var svagt och i slutet av månaden är öarna Usedom och Wollin åter i svenska händer. I oktober uppgick den svenska styrkan till 20.000 man. I slutet av året har dock Preussen återtagit det mesta av de svenska erövringarna.
Sommaren 1758 återupptas den svenska offensiven och i augusti rycker 17.000 svenskar i et det brandenburgska Preussen. I september går preussarna till motanfall och tvingar svenskarna att dra sig tillbaka. Den 26 september 1758 förlorar Sverige ett slag vid Tarnow men den 28 september 1758 vinner svenskarna ett slag vid Fehrbellin.
Den 10 september 1759 utkämpas ett sjöslag mellan svenska och preussiska galärer vid Frisches Haff, ett slag som Sverige vinner. I och med att preussarna förlorade kontrollen över vattenvägarna drar sig de preussiska styrkorna bort från Usedom och Wollin som erövras av svenskarna.
Den 28 januari 1760 vinner Sverige ett slag mot den preussiska armén vid Anklam. Den preussiska generalen Manteuffel tas till fånga. Den svenska armén är vid denna tidpunkt väl rustad.
Under 1761 sker inga större fältslag. I oktober intar svenskarna staden Malchin.
Den 2 januari 1762 vinner Sverige en seger vid Neu Kahlen.
Våren 1762 inleds fredsförhandlingar mellan Sverige och Preussen och en vapenvila inleds den 7 april. Den 22 maj 1762 kan fredsavtalet undertecknas i Hamburg. Inga landavträdelser behöver göras av någon av parterna.
Fredsavtalet i korthet:

  • Freden från 1720 mellan Sverige och Preussen stadfästs
  • Sverige skal utrymma alla ockuperade orter på preussiskt område
  • Sverige förbinder sig att inte vidare delta i fientligheterna mot Preussen

Slutet på det europeiska sju-årskriget:
Under 1761 faller ministären Pitt i England. Han var den drivande kraften till Englands stöd till Preussen. England intar nu en neutral hållning i kriget vilket försvårar situationen för Preussen. I början av år 1762 avlider den ryska kejsarinnan Elisabeth och efterträds av Peter III. Han är mer Preussen vänlig och kan tänkas byta sida i kriget. Det var under dessa premisser som Sverige inledde fredsförhandlingar.
Sommaren 1762 dödas dock Peter III och Ryssland intar en neutral hållning till kriget. Preussen har framgångar i kriget under sommaren 1762 och i november drar sig Frankrike ur kriget. Österrike står nu ensamt kvar och sluter slutligen fred med Preussen den 15 januari 1763 i Hubertsburg nära Dresden. Schlesien gick därmed förlorat för österrikarna.

+- noll

Se detaljerad karta.

1788-1790 Krig med Ryssland, "Gustav III:s ryska krig".
Gustaf III inleder ett krig med Ryssland 1788. Orsaken var framför allt för att vinna inrikes- och utrikes fördelar.
Gustav III var i behov av att stärka sin popularitet. Ett krig skulle lösa många av hans inrikespolitiska problem. 
Gustav vänder blickarna österut och ser Ryssland som ett lämpligt mål.
En målsättning med ett krig med Ryssland skulle vara att återta de provinser som förlorades till ryssarna efter det Stora nordiska kriget och efter Hattarnas krig.
Ytterligare en anledning till att ett krig med ryssarna stod högt på dagordningen var att Ryssland blandade sig i Sveriges inre angelägenheter. 
Gustav den III hade dock inte tillstånd enligt grundlagen att starta ett angreppskrig och Ständerna var inte beredda att bevilja ett sådant.
Gustav III funderar nu har han kan provocera ryssarna till ett krig. Natten till den 27 juni 1788 uppstår en skottväxling mellan svenska och ryska gränsstyrkor vid Puumala sund i Savolax gränsområden. Sannolikt var detta svenskar utklädda till ryssar som fingerade ett anfall mot den svenska gränsstyrkan. Skottlossning uppstår mellan vaktstyrkan och angriparna. 
Detta var den anledning Gustav den III behövde för att starta kriget mot Ryssland.
Läs mer om Gustav III:s ryska krig.
Fred i Värälä den 14 augusti 1790.
Den 9 juli 1790 vann den svenska flottan en av sina största segrar i Slaget vid Svensksund.
Se även det Viborgska gatloppet
+- noll

Se detaljerad karta.

1788-1788 Krig med Danmark, "Teaterkriget".
Gustaf III inleder ett krig med Ryssland 1788. Kungen hade dock inte tillstånd enligt grundlagen (1772 års regeringsform) att starta ett angreppskrig utan ständernas godkännande och de var inte beredda att bevilja ett sådant.
Natten till den 27 juni 1788 uppstår en skottväxling mellan svenska och ryska gränsstyrkor vid Puumala sund i Savolax gränsområden. Sannolikt var detta svenskar utklädda till ryssar som fingerade ett anfall mot den svenska gränsstyrkan.
Detta var den anledning Gustav den III behövde för att kunna starta ett krig mot Ryssland.
Det fanns ett missnöje inom officerskåren. I Finland i augusti 1788 bröt det s.k. Anjala upproret ut bland officerarna. Mitt under det brinnande kriget undertecknade 113 officerare en förbundsakt där de förklarade kriget olagligt samt lade ned vapnen för att på eget bevåg förhandla fram en fred med Ryssland.
Det restes även krav på kungens avgång och på ständernas inkallande.
Samtidigt med Anjalaupproret fick Gustav III ytterligare ett problem på halsen. I slutet av augusti 1788 kom Danmark med en krigsförklaring.
Danmark hade i ett traktat med Ryssland från 1773 förbundit sig att ställa upp med trupp och flottenheter om Ryssland skulle bli angripen av främmande makt. Efter att kriget med Sverige var ett faktum satte ryssarna stor press på danskarna att leva upp till traktaten.
I augusti 1788 förklarar därför Danmark krig med Sverige.
Gustav III uppfattade danskarnas krigsförklaring som något positivt. När han den 21 augusti mottar meddelandet i Finland utbrister han ”Jag är räddad”. Nu kan han ena det svenska folket mot ett gemensamt mål. Danskhatet var fortfarande i högsta grad levande. Nu kan dessutom de upproriska officerarna och övrig opposition framställas som förrädare. Gustav III lämnar nu Finland för att ta hand om det nya hotet.
Den 24 september går en dansk styrka på 8.000 man in i Bohuslän från det danska Norge. Styrkan står under befäl av prins Karl av Hessen. I Kvistum, norr om Uddevalla finns en svensk enhet på 700 man. Den 29 september blir de kringrända av den betydligt större danska styrkan och tvingas kapitulera.
Den 6 oktober är danskarna framme i Göteborg. Gustav III var personligen på plats i Göteborg för att se till att stadens fästningsverk sattes i så gott skick som möjligt. Fästningsverken var i gott skick och besättningen omfattande när danskarna anlände och krävde att staden skulle kapitulera. Danskarna får ett bestämt nej till svar.
Vid denna tidpunkt fanns även det engelska sändebudet sir Huges Elliot på plats i Göteborg. Elliot var en stor vän av Sverige och uppmanar den danske befälhavaren att ingå i en vapenvila. Ett stillestånd på 8 dagar sluts den 9 oktober 1788. Stilleståndet förlängs med ytterligare 4 veckor på initiativ av det preussiska sändebudet greve Adriam Heinrich von Borcke, som också anlänt till Göteborg. Senare förlängs stilleståndet till den 1 maj 1789.
Under oktober finner danskarna sin position hotad på grund av de svenska rustningarna. Den 12 november 1788 drar de sig därför tillbaka över den norska gränsen.
Det dansk-svenska kriget håller så när på att utbryta igen då det uppdagades att svenskarna var på väg att sänka ett antal ryska krigsfartyg i Köpenhamn.
Under 1789 ökar både England och Preussen det diplomatiska trycket på Danmark. England är intresserad av att bevara jämvikten i Norden och att hålla handelsvägarna öppna. Vidare vill de att Sverige med all energi skall kunna ägna sig åt kriget med Ryssland. Samtidigt hotar Preussen med att ockupera Holstein om inte danskarna skulle dra sig ur kriget med Sverige.
Den 9 juli 1789 avger slutligen Danmark en neutralitetsdeklaration. Då Danmark dragits in i kriget på grund av traktaten med Ryssland, som en slags ”hjälpmakt”, krävde dåtidens internationella rätt inte att ett regelrätt fredsavtal skulle upprättas.
+- noll

Se detaljerad karta.

 

1805-1810 Krig med Frankrike, "Pommerska kriget" eller "Gustav IV Adolfs krig mot Napoleon".
Allierad med Sverige: England samt periodvis Preussen, Ryssland och Österrike.
Fred i Paris den 6 januari 1810.
+- noll
1808 Krig med Danmark, Fälttåget i danska Norge.
Allierad med Sverige: England.
Fred i Jönköping den 10 december 1809.
+- noll
1808-1809 Krig med Ryssland, "Finska kriget".
Allierad med Sverige: England.
Fred i Fredrikshamn den 17 september 1809.
- Finland, Ålandk_sverige_1809.gif (26739 bytes), del av Västerbotten
1810-1812 Krig med England.
Fred i Örebro den 18 juli 1812.
+- noll
1813-1814 Krig med Frankrike och Danmark, "Karl XIV Johans krig mot Napoleon".
Allierad med Sverige: England, Ryssland, Österrike samt tyska stater.
Karl XIV Johan blir befälhavare över den allierade Nordarmén om 155.000 man..
Fälttåg i Tyskland mot Frankrike. Den svenska armén anfaller samtidigt Danmark.
Fred i Kiel den 15 januari 1814 med Danmark.
Fred i Paris den 30 maj med Frankrike.
+ Norgek_sverige_1814.gif (26204 bytes)
- Svenska Pommern inkl. Rügen
1814 Krig med Norge, "Norska fälttåget". Syftet var att inlemma Norge under svenskt styre i enlighet med villkoren i freden med Danmark i Kiel.  
     

Se vidare: Berömda svenska slag samt en sammanställning av krigen per land.

Överst på sidan

Källor, Litteratur

Nr Titel Författare Årtal
1 Svenska krig 1521 - 1814 Ulf Sundberg 1998
2 Svenska freder och stillestånd 1249 - 1814 Ulf Sundberg 1997
3 Svenska regementenas historia, andra upplagan. J Mankell 1866
4 Närkingar i krig och fred. Närkes militärhistoria, del I. Stiftelsen Nerekies regementen 1989
5 Kungar och krigare, tre essäer om Karl X Gustav, Karl XI och Karl XII Anders Florén, Stellan Dahlgren,Jan Lindegren 1992
6 Karoliner Alf Åberg, Göte Göransson 1976
7 I karolinernas spår Alf Åberg 1959
8 Gustav II Adolf och hans folk Göte Göransson 1994

Överst på sidan

xxxxxxxxxxxxx

web analytics
 
xxxxxxxxxxxxx  

  Hans Högman
Email

Copyright © Hans Högman, granskat 2016-11-11