Historia Hans Högman
Copyright © Hans Högman 2017-09-11

Göta Kanal

Inledning

Göta kanal är en 190,5 km lång kanal i Götaland som invigdes år 1832. Utav kanalens totala längd är 87,3 km handgrävd och sprängd medan resten består av naturliga vattendrag. Nivåskillnaden är 91,8 m. Tillsammans med Trollhätte kanal och Göta älv bildar Göta kanal en 390 km lång vattenväg tvärs genom Sverige, från Östersjön till Kattegatt. Totalt har kanalen 58 slussar och 50 broar.

Från idé till verklighet

Den person som avgörande initiativtagare och pådrivare var Baltzar von Platen. Efter att han på plats studerat trakterna som kanalen var tänkt att passera presenterade han år 1806 sina idéer i en avhandling ”Afhandling om canaler genom Sverige”. Bilden till höger visar Baltzar von Platen. Baltzar Bogislaus von Platen föddes den 29 maj 1766 på Rügen, i Svenska Pommern och dog den 6 december 1829 i Christiania (Oslo).  Han var svensk greve, en av rikets herrar, amiral, riksståthållare i Norge samt grundläggare av Göta kanal. Planerna på en kanal fick stöd av Karl XIII och den 12 april 1810 fick von Platen och det nybildade kanalbolaget slutligen tillstånd (privilegiebrev) att bygga kanalen. Till sin hjälp hade han den brittiske ingenjören och kanalbyggaren Thomas Telford. von Platen var ordförande i det år 1810 bildade kanalbolaget, AB Göta Kanalbolag. För att genomföra kanalbygget inlöstes (exproprierades) en 100 m bred markremsa genom Västergötland och Östergötland. Västgötadelen av Göta kanal invigdes 1822 men Baltzar von Platen fick aldrig se Göta kanal helt färdig då han avled 1829. Kanalen invigdes officiellt den 26 september 1832 i Söderköping av Karl XIV Johan. Invigningsmiddagen med 300 inbjudna gäster och ett fyrverkeri kostade kanalbolaget 10 837 riksdaler vilket motsvarar 1 365 988 SEK i dagens penningvärde (2018). Med på invigningen var även drottning Desideria samt kronprinsparet Oscar och Josefina. Göta kanal ägdes fram till 1978 av AB Göta Kanalbolag, men övertogs då av svenska staten. Planer på en kanal genom Sverige var inte ny. Redan år 1525 lär biskop Hans Brask ha föreslagit en kanal som skulle förbinda Vättern med Vänern och därmed skapa en direkt förbindelse mellan Östersjön och Västerhavet för att slippa den danska Öresundstullen och besvär med Hansan.

Byggandet av Göta Kanal

I maj 1810 togs de första spadtagen vid Motala och Forsvik. Tanken var att göra det möjligt för fartyg att ta sig rakt igenom Sverige från Kattegatt till Östersjön utan att behöva ta omvägen genom Öresund. Byggandet av Göta Kanal kostade 9 miljoner riksdaler (ca: 15,3 miljarder kronor i 2016 års penningvärde). Totalt grävdes och bortforslades 8 miljoner kubikmeter jord. Vidre sprängdes och bortforslades 200.000 kubikmeter berg. Under perioden 1815 - 1835 beordrades 41.371 soldater ur rothållet (Indelningsverket) till Göta kanal för att arbeta med kanalbygget. År 1844 beordrades ytterligare 50 man och år 1847 200 man. Totalt tjänstgjorde 41.621 knektar och båtsmän med byggandet kanalen. Av dessa kom 6.539 knektar från det Första Livgrenadjärsregementet i Östergötland. Arbetet med kanalen och truppernas vistelse där reglerades genom Kungl. Maj:ts "Reglemente för arbetskommenderingar vid Göta kanalbyggnad", utfärdad den 24 april 1812. Arbetsstyrkan sammanhölls i militära former. Varje kommendering delades, beroende på förhållandena vid arbetsplatsen, upp i särskilda arbetskompanier om 100 - 250 man under erforderligt befäl. Arbetena utfördes på beting. Arbetsordningen omfattade 17 timmar varav 12 timmar var rent arbete. Normalt började arbetet kl 5 på morgonen med revelj en timme tidigare och dagligt korum och pågick till kl 8 på kvällen. Tapto var kl 9 på kvällen. Allt arbete utfördes med handkraft och enkla verktyg som skottkärror och plåtskodda spadar. Disciplinen var militäriskt sträng. Arbetet pågick årligen 6 dagar i veckan under perioden maj - oktober. Varje kompani exercerade 4 timmar på sön- och helgdagar och tre till fyra dagar ägnades åt skarp målskjutning, mer än vid ett regementsmöte. Vid varje arbetsställe fanns också tillgång till sjukhus och en läkare. En mindre del av arbetsstyrkan bestod av ryska desertörer (ca: 150 - 200 man) som frivilligt hade anslutit sig samt privata arbetare. All personal var avlönad av kanalbolaget och lönen utbetalades var 14:e dag. Dagpenningen var 13 skilling och 4 runstycken för de meniga knektarna. Varje man fick betala för sin egen proviant. Maten lagades i särskilda kokhus av kockar som togs ut av arbetsmanskapet, en på varje femtiotal. För avancerade arbetsuppgifter som arbeten med slussar, broar och dockor anlitades hantverkare och engelska ingenjörer. Totalt arbetade cirka 58.000 man med arbetet av kanalen; majoriteten av dessa utgjordes av soldater från indelta infanteriregementen samt båtsmän från båtsmanshållet. De gjorde tillsammans cirka 7 miljoner dagsverken i kanalen. Varje deltagande knekt erhöll en silvermedalj med Karl XIV Johans bröstbild på ena sidan och den andra med inskriptionen "För verksamt biträde till Hafvens förening. Given av Göta-kanal-Bolaget". Läs mer om militära arbetskommenderingar. [Innehåller uppgift om de regementen som deltog i kanalbygget] Byggandet av kanalen var beräknat att ta 10 år och kostnaden beräknades till 1 597 481 riksdaler. Byggandet tog dock 22 år och kostnaden blev 6 gånger dyrare än beräknat (9 miljoner riksdaler).

Kanalen som transportled

Sin storhetstid hade kanalen under ett halvsekel i den tidiga industrialismen i Sverige. Vid sidan av uppgiften som transportled från kust till kust innebar kanalen en möjlighet till tyngre transporter och effektiv godsbefordran. Kanalen var avgörande för lokaliseringen av ett flertal industrier av vilka Motala Verkstad är en av de mest betydelsefulla. Totalt uppnådde godsmängden 100 000 ton per år och först på 1870-talet överträffades denna volym av järnvägen. Segelfartygen fick dras med hästar eller oxar längs kanalen. Från mitten av 1800-talet användes främst specialbyggda hjulångare samt propellerångbåtar på kanalen. Passagerartrafiken började med att man kunde få följa med godstrafiken på kanalen. På 1870-talet började kanalbolaget satsa på persontransport. De första fartygen för passagerartrafik tog både passagerare och last men snart blev det separata fartyg. Utbyggnaden av järnvägen innebar samtidigt att kanalfrakterna minskade och blev nu begränsade till ett fåtal typer av last; timmer, kol och järnmalm samt sand och grus, vilka inte behövde snabb transport. Senare tillkom även koks, olja och stenkol. Såväl passagerar- och godstrafiken minskade. Öresundstullen var en tullavgift för passage genom Öresund som upptogs av danska staten mellan 1429-1857. Från början togs samma tullavgift för alla fartyg, men senare kom tullen att bli en ren varutull, där fartygen fick betala tull i förhållande till hur mycket deras last var värd. Öresundstullen avskaffades i och med Öresundstraktaten 1857. Därmed försvann en stor kostnad för båttrafiken via Öresund vilket minskade betydelsen av Göta kanal som transportled. Även om kanalfrakterna minskade behöll kanalen sin betydelse för sjöfrakter till kuststäder vid de stora sjöarna. Kanalen hade en viktig roll som transportled i minst 100 år. Järnvägen konkurrerade inte ut kanalen utan snarare blev det så att kanalen och järnvägen kompletterade varandra. Det var först under 1930- och 1940-talet då det svenska vägnätet förbättrades som landsvägstransporterna med lastbil övertog kanalens roll som transportled. På 50- och 60-talen tog sen turism och fritidsbåtar över trafiken på kanalen. De gamla dragvägarna längs kanalen används idag som cykelleder.

Kanalens sträckning

Göta kanal är en del av en vattenväg som sträcker sig från Göteborg i väster och till Söderköping i öster via Göta älv och Trollhätte kanal samt bl.a. sjöarna Vänern och Vättern. Totalt omfattar vattenvägen mellan Göteborg och Stockholm via kanalen 614 km. Själva kanalen, dvs Göta kanal sträcker sig från Sjötorp vid Vänerns östra strand i Västergötland, via sin högsta punkt vid Lanthöjden (91 möh) väster om Viken via Bottensjön till Vättern, och vidare via Boren, Roxen och mynnar sedan ut i Slätbaken, mellan Söderköping och Mem i Östergötland. På denna sträcka finns sammanlagt 58 slussar.

Göta Kanals Historia

Relaterade länkar

Améns arbetskommenderingar Göta kanals officiella webbsajt The History of Göta Canal in English

Källor

Wikipedia "Indelta arméns arbetskommenderingar 1815 - 1865" , ur Svensk militär tidskrift 1923, häfte 2, Oscar Silverstolpe 1923 Nationalencyklopedin Söderköping och Kanalen, Söderköpings kommun 2007 En vacker historia, Göta kanal - Sveriges största kulturhistoriska byggnadsverk, AB Göta kanalbolag Hur såg den kyrkliga integrationen ut för de ryssar som grävde Göta Kanal? Cecilia Ankarstrand. Linköpings universitet, Institutionen för religion och kultur, Religionsvetenskap, Kristendomshistoria. HRVC45. Vårterminen 2006. http://www.vhgf.com/hembygd/bilder/cia.pdf  Överst på sidan
Bilden ovan visar Göta Kanals sträckning från Sjötorp i väster till Slätbaken i öster. Wikipedia.
Bilden ovan visar hela vattenvägen från Göteborg i väster via Göta älv, Trollhätte kanal, Vänern, Vättern, Göta kanal och slutligen till Slätbaken i öster. Wikipedia.

Kryssningsfartyg på Göta kanal

Följande kryssningsfartyg trafikerar Göta Kanal: M/S Juno (1874) M/S Wilhelm Tham (1912) M/S Diana (1931) Åren inom parantes är fartygen byggnadsår. Fartygen är byggda för att trafikera Göta kanal och har således mått som göra att de kan framföras på kanalen. M/S Juno byggdes på Motala Verkstad år 1874 och är idag världens äldsta registrerade fartyg med övernattningsmöjligheter. M/S Wilhelm Tam byggdes på Motala Verkstad 1912. M/S Diana byggdes vid Finnboda varv utanför Stockholm 1931. Följande mått är maximala mått på fartyg som får framföras på kanalen: Längd: 30 m Bredd: 7 m Djupgående: 2,8 m Högsta hastighet på kanalen är begränsad till 5 knop.
Bilden med ett fartyg ovan visar M/S Wilhelm Tham. Den andra bilden visar M/S Juno och bakom henne M/S Diana. Wikipedia.

Några av slussarna på Göta Kanal

Slussarna hade även egna namn förutom namnet efter platsen för respektive sluss. Exempelvis heter Duvkullens övre sluss “Erik Hagström”, slussen Tegelbruket “Götha Canal Direction” och Marivehovs övre sluss “Örebro”.

Bergs slussar

Bergs slussar är ett samlingsnamn på flera slussar på Göta Kanal belägna i Berg norr om Linköping. Bergs slussar består av en slusstrappa och två dubbelslussar. Slusstrappan, bestående av sju slussar, heter Carl Johans slussar. De två nästkommande slussarna, räknat från sjön Roxen, heter Oscarsslussen och Karl Ludvig Eugens sluss (Bergsslussen). Carl Johans slussar lyfter båtarna 18,9 meter och varje dubbelsluss 4,8 meter.

Borensberg

Göta kanal vid Borensberg, Motala kommun, öppnades 1825 då sträckan Vättern - Roxen togs i drift. Slussen är den enda på östgötasidan som fortfarande manövreras med handkraft. Ett äldre namn på Borensberg är Husbyfjöl. Namnbytet till Borensberg skedde tidigt under 1900-talet. På den gamla slussvaktarbostaden söder om kanalen står det fortfarande Husbyfjöl på fasaden.

Borenshult

I Borenshult, Motala kommun, finns en slusstrappa med fem slussar som leder Göta Kanal ut i sjön Boren. På kanalens norra sida finns en källåder som orsakade stora problem vid slussbyggnadet. 1824–1825 byggdes källådern in i en kalkstensränna som leder vattnet ner till nedersta slussen

Forsvik

Forsviks sluss, eller Karl XIII:s sluss, i Karlsborgs kommun är den äldsta slussen i Göta kanal. Den byggdes åren 1811–1813. Slussen är inte enbart kanalens äldsta och också dess största och högsta sluss. Den byggdes från början något kortare är längden för Göta kanals västgötadels normal-längd 35,6 meter, men den förlängdes 1862 till drygt 38 meter. Bredden är omkring 7,13 meter, något bredare vid mitten. Slussen rymmer 1 000 kubikmeter vatten och är därmed den största slussen i Göta kanal, där flertalet slussar har 700 kubikmeter. För en fullständig förteckning av slussarna på kanalen, se Slussarna på Göta kanal

Motala Verkstad

Motala Verkstad är ett av Sveriges äldsta verkstadsföretag. Företaget grundades år 1822 på initiativ av Baltzar von Platen, som insåg betydelsen av att ha lokal teknisk kompetens tillgänglig i Motala under byggandet av Göta kanal. Bland de första arbetsuppgifterna var diverse slussmekanismer och reparationer av de mudderverk som användes i samband med kanalbyggandet. De brittiska mudderverk som muddrade sjöbottnarna behövde emellanåt repareras, vilket utfördes på Motala Verkstad. I början fanns 22 anställda men Motala Verkstad växte snart till en av Sveriges viktigaste industriföretag. I Forsvik fanns även en av landets första tekniska skola där bröderna Nils och John Eriksson (propellerns uppfinnare) gjorde viktiga insatser.

Slussvaktarna

För att fartyg skall kunna passera genom slussarna måste bassängerna fyllas och tömmas på vatten. Slussbassängerna fylls och töms på vatten via slussdörrarna. För att slussdörrarna skall kunna öppnas respektive stängas måste vattenståndet vara exakt lika på båda sidor om slussdörrarna. Slussarnas öppnades i början med bommar men redan 1847 hade alla slussar försetts med gångspel med kuggar. Broar över kanalen skulle öppnas när fartyg passerade och de öppnades för hand. Öppnandet och stängandet av slussdörrarna samt broarna skötes av speciellt anställda slussvaktare. De var avlönade med en slussvakarbostad med tillhörande jord för odling samt en kontantlön. Lönen var inte så hög varför slussvaktarna i regel hade ett jobb på sidan om, exempelvis som timmerman, stenarbetare eller fyrvaktare etc. Ansvaret för slussen gällde både dag som natt. För att fullgöra plikten som slussvakt när mannen arbetade på annat håll fick i regel hustrun sköta slussen dagtid. Bilden till höger visar en fd. slussvaktarbostad mellan Söderköping och Mem. Foto Hans Högman 2003. Lönens storlek berodde på om det var en bro, enkelsluss eller en dubbelsluss man vaktade. Slussvaktarsysslan gick ofta i arv från generation till generation. Det finns exempel på slussar som vaktats av samma släkt i 100 år. I Duvkullens övre sluss vaktade 3 generationer Stenman. Den mellersta generationen fick hela 11 barn som bodde i slussvaktarbostaden.

Bildgalleri

xxxxxxxx Hist xxxxxxxxx

xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx
Ovan, Göta kanal vid Söderköping. Foto Hans Högman, 2017.  Ovan, Bergs slussar: Carl Johans slusstrappa. Wikipedia.  Ovan, Bergs slussar: Oscars sluss. Wikipedia.  Ovan, M/S Diana i Forsviks sluss. Wikipedia. Ovan, Slussvakt mellan Söderköping och Mem. Foto Hans Högman, 2003. Ovan, Göta kanal vid Söderköping. Foto Hans Högman, 2003. Ovan, Göta kanal i Motala. Foto Carol Kemp, Washington, USA. Ovan, Göta kanal i Norsholm. Foto Carol Kemp, Washington, USA.  Ovan, slusstrappan i Berg. M/S Juno i en av slussarna. Wikipedia. Ovan, Göta kanal i Borensberg. Foto Carol Kemp, Washington, USA.
Historia Hans Högman
Copyright © Hans Högman 2017-09-11

Göta Kanal

Inledning

Göta kanal är en 190,5 km lång kanal i Götaland som invigdes år 1832. Utav kanalens totala längd är 87,3 km handgrävd och sprängd medan resten består av naturliga vattendrag. Nivåskillnaden är 91,8 m. Tillsammans med Trollhätte kanal och Göta älv bildar Göta kanal en 390 km lång vattenväg tvärs genom Sverige, från Östersjön till Kattegatt. Totalt har kanalen 58 slussar och 50 broar.

Från idé till verklighet

Den person som avgörande initiativtagare och pådrivare var Baltzar von Platen. Efter att han på plats studerat trakterna som kanalen var tänkt att passera presenterade han år 1806 sina idéer i en avhandling ”Afhandling om canaler genom Sverige”. Bilden till höger visar Baltzar von Platen. Baltzar Bogislaus von Platen  föddes den 29 maj 1766 på Rügen, i Svenska Pommern och dog den 6 december 1829 i Christiania (Oslo).  Han var svensk greve, en av rikets herrar, amiral, riksståthållare i Norge samt grundläggare av Göta kanal. Planerna på en kanal fick stöd av Karl XIII och den 12 april 1810 fick von Platen och det nybildade kanalbolaget slutligen tillstånd (privilegiebrev) att bygga kanalen. Till sin hjälp hade han den brittiske ingenjören och kanalbyggaren Thomas Telford. von Platen var ordförande i det år 1810 bildade kanalbolaget, AB Göta Kanalbolag. För att genomföra kanalbygget inlöstes (exproprierades) en 100 m bred markremsa genom Västergötland och Östergötland. Västgötadelen av Göta kanal invigdes 1822 men Baltzar von Platen fick aldrig se Göta kanal helt färdig då han avled 1829. Kanalen invigdes officiellt den 26 september 1832 i Söderköping av Karl XIV Johan. Invigningsmiddagen med 300 inbjudna gäster och ett fyrverkeri kostade kanalbolaget 10 837 riksdaler vilket motsvarar 1 365 988 SEK i dagens penningvärde (2018). Med på invigningen var även drottning Desideria samt kronprinsparet Oscar och Josefina. Göta kanal ägdes fram till 1978 av AB Göta Kanalbolag, men övertogs då av svenska staten. Planer på en kanal genom Sverige var inte ny. Redan år 1525 lär biskop Hans Brask ha föreslagit en kanal som skulle förbinda Vättern med Vänern och därmed skapa en direkt förbindelse mellan Östersjön och Västerhavet för att slippa den danska Öresundstullen och besvär med Hansan.

Byggandet av Göta Kanal

I maj 1810 togs de första spadtagen vid Motala och Forsvik. Tanken var att göra det möjligt för fartyg att ta sig rakt igenom Sverige från Kattegatt till Östersjön utan att behöva ta omvägen genom Öresund. Byggandet av Göta Kanal kostade 9 miljoner riksdaler (ca: 15,3 miljarder kronor i 2016 års penningvärde). Totalt grävdes och bortforslades 8 miljoner kubikmeter jord. Vidre sprängdes och bortforslades 200.000 kubikmeter berg. Under perioden 1815 - 1835 beordrades 41.371 soldater ur rothållet (Indelningsverket) till Göta kanal för att arbeta med kanalbygget. År 1844 beordrades ytterligare 50 man och år 1847 200 man. Totalt tjänstgjorde 41.621 knektar och båtsmän med byggandet kanalen. Av dessa kom 6.539 knektar från det Första Livgrenadjärsregementet i Östergötland. Arbetet med kanalen och truppernas vistelse där reglerades genom Kungl. Maj:ts "Reglemente för arbetskommenderingar vid Göta kanalbyggnad", utfärdad den 24 april 1812. Arbetsstyrkan sammanhölls i militära former. Varje kommendering delades, beroende på förhållandena vid arbetsplatsen, upp i särskilda arbetskompanier om 100 - 250 man under erforderligt befäl. Arbetena utfördes på beting. Arbetsordningen omfattade 17 timmar varav 12 timmar var rent arbete. Normalt började arbetet kl 5 på morgonen med revelj en timme tidigare och dagligt korum och pågick till kl 8 på kvällen. Tapto var kl 9 på kvällen. Allt arbete utfördes med handkraft och enkla verktyg som skottkärror och plåtskodda spadar. Disciplinen var militäriskt sträng. Arbetet pågick årligen 6 dagar i veckan under perioden maj - oktober. Varje kompani exercerade 4 timmar på sön- och helgdagar och tre till fyra dagar ägnades åt skarp målskjutning, mer än vid ett regementsmöte. Vid varje arbetsställe fanns också tillgång till sjukhus och en läkare. En mindre del av arbetsstyrkan bestod av ryska desertörer (ca: 150 - 200 man) som frivilligt hade anslutit sig samt privata arbetare. All personal var avlönad av kanalbolaget och lönen utbetalades var 14:e dag. Dagpenningen var 13 skilling och 4 runstycken för de meniga knektarna. Varje man fick betala för sin egen proviant. Maten lagades i särskilda kokhus av kockar som togs ut av arbetsmanskapet, en på varje femtiotal. För avancerade arbetsuppgifter som arbeten med slussar, broar och dockor anlitades hantverkare och engelska ingenjörer. Totalt arbetade cirka 58.000 man med arbetet av kanalen; majoriteten av dessa utgjordes av soldater från indelta infanteriregementen samt båtsmän från båtsmanshållet. De gjorde tillsammans cirka 7 miljoner dagsverken i kanalen. Varje deltagande knekt erhöll en silvermedalj med Karl XIV Johans bröstbild på ena sidan och den andra med inskriptionen "För verksamt biträde till Hafvens förening. Given av Göta-kanal-Bolaget". Läs mer om militära arbetskommenderingar. [Innehåller uppgift om de regementen som deltog i kanalbygget] Byggandet av kanalen var beräknat att ta 10 år och kostnaden beräknades till 1 597 481 riksdaler. Byggandet tog dock 22 år och kostnaden blev 6 gånger dyrare än beräknat (9 miljoner riksdaler).

Kanalen som transportled

Sin storhetstid hade kanalen under ett halvsekel i den tidiga industrialismen i Sverige. Vid sidan av uppgiften som transportled från kust till kust innebar kanalen en möjlighet till tyngre transporter och effektiv godsbefordran. Kanalen var avgörande för lokaliseringen av ett flertal industrier av vilka Motala Verkstad är en av de mest betydelsefulla. Totalt uppnådde godsmängden 100 000 ton per år och först på 1870-talet överträffades denna volym av järnvägen. Segelfartygen fick dras med hästar eller oxar längs kanalen. Från mitten av 1800-talet användes främst specialbyggda hjulångare samt propellerångbåtar på kanalen. Passagerartrafiken började med att man kunde få följa med godstrafiken på kanalen. På 1870-talet började kanalbolaget satsa på persontransport. De första fartygen för passagerartrafik tog både passagerare och last men snart blev det separata fartyg. Utbyggnaden av järnvägen innebar samtidigt att kanalfrakterna minskade och blev nu begränsade till ett fåtal typer av last; timmer, kol och järnmalm samt sand och grus, vilka inte behövde snabb transport. Senare tillkom även koks, olja och stenkol. Såväl passagerar- och godstrafiken minskade. Öresundstullen var en tullavgift för passage genom Öresund som upptogs av danska staten mellan 1429-1857. Från början togs samma tullavgift för alla fartyg, men senare kom tullen att bli en ren varutull, där fartygen fick betala tull i förhållande till hur mycket deras last var värd. Öresundstullen avskaffades i och med Öresundstraktaten 1857. Därmed försvann en stor kostnad för båttrafiken via Öresund vilket minskade betydelsen av Göta kanal som transportled. Även om kanalfrakterna minskade behöll kanalen sin betydelse för sjöfrakter till kuststäder vid de stora sjöarna. Kanalen hade en viktig roll som transportled i minst 100 år. Järnvägen konkurrerade inte ut kanalen utan snarare blev det så att kanalen och järnvägen kompletterade varandra. Det var först under 1930- och 1940-talet då det svenska vägnätet förbättrades som landsvägstransporterna med lastbil övertog kanalens roll som transportled. På 50- och 60-talen tog sen turism och fritidsbåtar över trafiken på kanalen. De gamla dragvägarna längs kanalen används idag som cykelleder.

Kanalens sträckning

Göta kanal är en del av en vattenväg som sträcker sig från Göteborg i väster och till Söderköping i öster via Göta älv och Trollhätte kanal samt bl.a. sjöarna Vänern och Vättern. Totalt omfattar vattenvägen mellan Göteborg och Stockholm via kanalen 614 km. Själva kanalen, dvs Göta kanal sträcker sig från Sjötorp vid Vänerns östra strand i Västergötland, via sin högsta punkt vid Lanthöjden (91 möh) väster om Viken via Bottensjön till Vättern, och vidare via Boren, Roxen och mynnar sedan ut i Slätbaken, mellan Söderköping och Mem i Östergötland. På denna sträcka finns sammanlagt 58 slussar.

Göta Kanals

Historia

Bilden ovan visar Göta Kanals sträckning från Sjötorp i väster till Slätbaken i öster. Wikipedia.
Bilden ovan visar hela vattenvägen från Göteborg i väster via Göta älv, Trollhätte kanal, Vänern, Vättern, Göta kanal och slutligen till Slätbaken i öster. Wikipedia.

Kryssningsfartyg på Göta kanal

Följande kryssningsfartyg trafikerar Göta Kanal: M/S Juno (1874) M/S Wilhelm Tham (1912) M/S Diana (1931) Åren inom parantes är fartygen byggnadsår. Fartygen är byggda för att trafikera Göta kanal och har således mått som göra att de kan framföras på kanalen. M/S Juno byggdes på Motala Verkstad år 1874 och är idag världens äldsta registrerade fartyg med övernattningsmöjligheter. M/S Wilhelm Tam byggdes på Motala Verkstad 1912. M/S Diana byggdes vid Finnboda varv utanför Stockholm 1931. Följande mått är maximala mått på fartyg som får framföras på kanalen: Längd: 30 m Bredd: 7 m Djupgående: 2,8 m Högsta hastighet på kanalen är begränsad till 5 knop.
Bilden med ett fartyg ovan visar M/S Wilhelm Tham. Den andra bilden visar M/S Juno och bakom henne M/S Diana. Wikipedia.

Några av slussarna på Göta Kanal

Slussarna hade även egna namn förutom namnet efter platsen för respektive sluss. Exempelvis heter Duvkullens övre sluss “Erik Hagström”, slussen Tegelbruket “Götha Canal Direction” och Marivehovs övre sluss “Örebro”.

Bergs slussar

Bergs slussar är ett samlingsnamn på flera slussar på Göta Kanal belägna i Berg norr om Linköping. Bergs slussar består av en slusstrappa och två dubbelslussar. Slusstrappan, bestående av sju slussar, heter Carl Johans slussar. De två nästkommande slussarna, räknat från sjön Roxen, heter Oscarsslussen och Karl Ludvig Eugens sluss (Bergsslussen). Carl Johans slussar lyfter båtarna 18,9 meter och varje dubbelsluss 4,8 meter.

Borensberg

Göta kanal vid Borensberg, Motala kommun, öppnades 1825 då sträckan Vättern - Roxen togs i drift. Slussen är den enda på östgötasidan som fortfarande manövreras med handkraft. Ett äldre namn på Borensberg är Husbyfjöl. Namnbytet till Borensberg skedde tidigt under 1900-talet. På den gamla slussvaktarbostaden söder om kanalen står det fortfarande Husbyfjöl på fasaden.

Borenshult

I Borenshult, Motala kommun, finns en slusstrappa med fem slussar som leder Göta Kanal ut i sjön Boren. På kanalens norra sida finns en källåder som orsakade stora problem vid slussbyggnadet. 1824–1825 byggdes källådern in i en kalkstensränna som leder vattnet ner till nedersta slussen

Forsvik

Forsviks sluss, eller Karl XIII:s sluss, i Karlsborgs kommun är den äldsta slussen i Göta kanal. Den byggdes åren 1811–1813. Slussen är inte enbart kanalens äldsta och också dess största och högsta sluss. Den byggdes från början något kortare är längden för Göta kanals västgötadels normal-längd 35,6 meter, men den förlängdes 1862 till drygt 38 meter. Bredden är omkring 7,13 meter, något bredare vid mitten. Slussen rymmer 1 000 kubikmeter vatten och är därmed den största slussen i Göta kanal, där flertalet slussar har 700 kubikmeter. För en fullständig förteckning av slussarna på kanalen, se Slussarna på Göta kanal

Motala Verkstad

Motala Verkstad är ett av Sveriges äldsta verkstadsföretag. Företaget grundades år 1822 initiativ av Baltzar von Platen, som insåg betydelsen av att ha lokal teknisk kompetens tillgänglig i Motala under byggandet av Göta kanal. Bland de första arbetsuppgifterna var diverse slussmekanismer och reparationer av de mudderverk som användes i samband med kanalbyggandet. De brittiska mudderverk som muddrade sjöbottnarna behövde emellanåt repareras, vilket utfördes på Motala Verkstad. I början fanns 22 anställda men Motala Verkstad växte snart till en av Sveriges viktigaste industriföretag. I Forsvik fanns även en av landets första tekniska skola där bröderna Nils och John Eriksson (propellerns uppfinnare) gjorde viktiga insatser.

Slussvaktarna

För att fartyg skall kunna passera genom slussarna måste bassängerna fyllas och tömmas på vatten. Slussbassängerna fylls och töms på vatten via slussdörrarna. För att slussdörrarna skall kunna öppnas respektive stängas måste vattenståndet vara exakt lika på båda sidor om slussdörrarna. Slussarnas öppnades i början med bommar men redan 1847 hade alla slussar försetts med gångspel med kuggar. Broar över kanalen skulle öppnas när fartyg passerade och de öppnades för hand. Öppnandet och stängandet av slussdörrarna samt broarna skötes av speciellt anställda slussvaktare. De var avlönade med en slussvakarbostad med tillhörande jord för odling samt en kontantlön. Lönen var inte så hög varför slussvaktarna i regel hade ett jobb på sidan om, exempelvis som timmerman, stenarbetare eller fyrvaktare etc. Ansvaret för slussen gällde både dag som natt. För att fullgöra plikten som slussvakt när mannen arbetade på annat håll fick i regel hustrun sköta slussen dagtid. Bilden till höger visar en fd. slussvaktarbostad mellan Söderköping och Mem. Foto Hans Högman 2003. Lönens storlek berodde på om det var en bro, enkelsluss eller en dubbelsluss man vaktade. Slussvaktarsysslan gick ofta i arv från generation till generation. Det finns exempel på slussar som vaktats av samma släkt i 100 år. I Duvkullens övre sluss vaktade 3 generationer Stenman. Den mellersta generationen fick hela 11 barn som bodde i slussvaktarbostaden.

Bildgalleri

Relaterade länkar

Améns arbetskommenderingar Göta kanals officiella webbsajt The History of Göta Canal in English

Källor

Wikipedia "Indelta arméns arbetskommenderingar 1815 - 1865" , ur Svensk militär tidskrift 1923, häfte 2, Oscar Silverstolpe 1923 Nationalencyklopedin Söderköping och Kanalen, Söderköpings kommun 2007 En vacker historia, Göta kanal - Sveriges största kulturhistoriska byggnadsverk, AB Göta kanalbolag Hur såg den kyrkliga integrationen ut för de ryssar som grävde Göta Kanal? Cecilia Ankarstrand. Linköpings universitet, Institutionen för religion och kultur, Religionsvetenskap, Kristendomshistoria. HRVC45. Vårterminen 2006. http://www.vhgf.com/hembygd/bilder/cia.pdf  Överst på sidan
Ovan, Bergs slussar: Carl Johans slusstrappa. Wikipedia.  Ovan, Bergs slussar: Oscars sluss. Wikipedia.  Ovan, M/S Diana i Forsviks sluss. Wikipedia. Ovan, Slussvakt mellan Söderköping och Mem. Foto Hans Högman, 2003. Ovan, Göta kanal vid Söderköping. Foto Hans Högman, 2017.  Ovan, Göta kanal vid Söderköping. Foto Hans Högman, 2003. Ovan, Göta kanal i Norsholm. Foto Carol Kemp, Washington, USA.  Ovan, Göta kanal i Motala. Foto Carol Kemp, Washington, USA. Ovan, slusstrappan i Berg. M/S Juno i en av slussarna. Wikipedia. Ovan, Göta kanal i Borensberg. Foto Carol Kemp, Washington, USA.