Militaria Hans Högman
Copyright © Hans Högman 2020-02-03

Beredskapsförband - andra världskriget

Inledning

När andra världskriget bröt ut i september 1939 stod Sveriges krigsmakt dåligt rustad till föld av 1925 års försvarsbeslut, som innebar stora neddragningar för försvaret. När Sovjetunionen anföll Finland (Finska vinterkriget) i november 1939, bildades en samlingsregering i Sverige, där Per Albin Hansson kvarstod som statsminister. Den nya regeringen tillsatte en ny försvarskommission, som lade fram ett förslag som innebar en kraftigt ökad satsning på både kvalité och kvantitet av försvaret. Den 17 juni 1942 klubbades försvarsbeslutet igenom under stor samstämmighet. Budgeten för Krigsmakten ökades till 755 miljoner per år, vilket motsvarade ungefär 4,6% av BNP. Bilden till höger visar infanterisoldater i uniform m/1939 med pansarvärnskanon m/1938. Fordonsmuseet Arsenalen, Strängnäs. Foto Hans Högman 2016.

Dubbleringsregementen

Den upprustning av det svenska försvaret som skedde under beredskapsåren under andra världs kriget innebar att många nya förband sattes upp. Enligt 1941 års krigsorganisation skulle de stående infanteriregementena i Sverige omorganiseras till så-kallade depåregementen. Dessa infanteriregementen skulle sätta upp två fältregementen vardera, ett huvudregemente samt ett dubbleringsregemente. Fältregemente var en benämning på de svenska infanteriregementenas krigsförband och föregångare till brigadorganisationen och tillkom genom 1941 års krigsorganisation och som sedan fastställdes i 1942 års försvarsbeslut. Beteckningen fördubblingsregemente förekommer också för dubbleringsregementena. Alla infanteriregementen satte inte upp dubbleringsregementen; Värmlands regemente (I 2), Gotlands infanteriregemente (I 18) och Norrbottens regemente (I 19) satte exempelvis inte upp några dubbleringsregementen. Inte heller Skaraborgs regemente (I 9) och Södermanlands regemente (I 10) som istället omorganiserades till pansarregementen. Dubbleringsregementena erhöll det ordinarie regementets förbandsnummer plus 30. Exempelvis fick, I15, Älvsborgs regementes dubbleringsregemente beteckningen I45 (I15 + 30) samt namnet Västgöte regemente. Dubbleringsregementena erhöll egna namn efter moderförbandets tradition eller från dess upptagningsområde. Dubbleringsregementena kallades skämtsamt för ”skrammelregementen”. Med ”skrammelregementen” menas att dess stab och bataljoner mm sattes upp av olika depåer. ”Skramla” var ett slanguttryck för tiggeri, dvs att skramla med en insamlingsbössa. Dubbleringsregementena sattes upp mellan 1940–1941, men depåerna klarade inte alltid av att sätta upp hela regementen. Nedan visas ett exempel på ett dubbleringsregemente, Östgöta regemente (I34), uppsatt av olika depåer år 1940: I34:s regementsstab jämte 13:e och 14:e kompanierna sattes upp av Livgrenadjärregementet (I4), i Linköping. I bataljonen sattes likaledes upp av I4. II bataljonen sattes upp av Livregementets grenadjärer (I3) i Örebro. III bataljonen sattes upp av Norra skånska infanteriregementet (I6) i Kristianstad. Följande år, 1941, var dock hela I34 samlat under Livgrenadjärregementet (I4). Bilden till höger visar terrängbil m/1942 VL. TGB m/42 (allmänt kallad “rundnosen”) var allhjulsdriven och tillverkades av Volvo. Fordonsmuseet Arsenalen, Strängnäs. Foto Hans Högman 2016. Det fanns även infanteriregementen i 60-serien, men de var tillfälligt sammansatta enheter för att fördela beredskapstjänstgöringen tidsmässigt så rättvist som möjligt.

Dubbleringsregementen under andra världskriget

Landstormsregementen

Till lokalförsvar fanns i början av andra världskriget speciella landstormsregementen uppsatta. Landstormen hade de äldre åldersklasserna av värnpliktiga som vid denna tid omfattade åldersklassen 35 - 42 år. Landstormen skulle användas till försvar av hemorten samt skydda fältarméns mobilisering. Före 1936 fick landstormsförbanden inte föras utanför eget och angränsande inskrivningsområde. År 1936 infördes en obligatorisk utbildning på 5 dagar och för befälet dessutom en befälsövning på 7 dagar. I början av andra världskriget (1939 - 1941) mobiliserades åter landstormen. Landstormsregementenas förbandsnummer började på “L” följt av ett tal i intervallet 1 - 21. Siffrorna efter ”L” står för det inskrivningsområde de var uppsatta i. Exempelvis så betyder förbandsbeteckningen L7 ett landstormsregemente uppsatt i Malmöhus norra inskrivningsområde (Io7) och L11 betyder ett landstormsregemente uppsatt i Kronobergs inskrivningsområde (Io11). För inskrivningsområden, se nedan:

Inskrivningsområden 1902 - 1969

1. Stockholms inskrivningsområde, Io1 2. Värmlands inskrivningsområde, Io2 3. Örebro inskrivningsområde, Io3 4. Östergötlands inskrivningsområde, I4 5. Jämtlands inskrivningsområde, Io5 6. Malmöhus norra inskrivningsområde, Io6 7. Malmöhus södra inskrivningsområde, Io7 8. Uppsala inskrivningsområde, Io8 9. Skaraborgs inskrivningsområde, I9 10. Södermanlands inskrivningsområde, Io10 11. Kronobergs inskrivningsområde, I11 12. Norra Smålands inskrivningsområde, I12 13. Kopparbergs inskrivningsområde, Io13 14. Gävleborgs inskrivningsområde, Io14 15. Älvsborgs inskrivningsområde, I15 16. Hallands inskrivningsområde, I16 17. Västgöta-Bohus inskrivningsområde, I17 18. Gotlands inskrivningsområde, Io18 19. Norrbottens inskrivningsområde, Io19 20. Västerbottens inskrivningsområde, Io20 21. Västernorrlands inskrivningsområde, Io21

Lokalförsvarsregementen

Ovanstående text om landstormsregementena avser tiden fram till 1942-års försvarsbeslut. Landstormsregementena blev då lokalförsvarsregementen. Dessa förband fick därefter beteckningar liknande I151 där förbandsnumrets två första siffror angav försvarsområde (Fo). Exempel: I151 var Blekinge regemente i Karlskrona (Fo15), I181 Ölands regemente (Fo18 = Kalmar försvarsområde), I 441-442 Stockholm (Fo44) och I 521-523 Karlstad (Fo52) etc.

Försvarsområden 1942 -

Försvarsområdena tillkom genom 1942 års försvarsbeslut, och följde i stort sett länsindelningen, och bestod till en början av de tidigare landstormsförbanden. Försvarsområdena motsvarades av de tidigare inskrivningsområdena från 1885. Försvarsområden (förkortat Fo) var nivån närmast under militärområden. Fo11, Malmö försvarsområde (1942 - 1975) Fo12, Ystads försvarsområde (1942 - 1946) Fo13, Helsingborgs försvarsområde (1942 - 1945) Fo14, Kristianstads försvarsområde (1942 - 1975) Fo15, Blekinge försvarsområde (1942 - 1947) Fo16, Växjö försvarsområde (1942 - 1943) Fo17, Jönköpings försvarsområde (1942 - 1943) Fo16/Fo17, Växjö-Jönköpings försvarsområde (1943 - 1946) Fo18, Kalmar försvarsområde (1942 - 1946) Fo21, Gävle försvarsområde (1942 - 1966) Fo22, Östersunds försvarsområde (1942 - 1974) Fo23, Härnösands försvarsområde (1942 - 1974) Fo24, Hemsö försvarsområde (1942 - 1957) Fo25, Sundsvalls försvarsområde (1947 - 1955) Fo31, Halmstads försvarsområde (1942 - 1958) Fo32, Göteborgs försvarsområde (1942 - 1958) Fo33, Göteborgs skärgårds försvarsområde (1942 - 1958) Fo34, Uddevallas försvarsområde (1942 - 1958) Fo35, Skövdes försvarsområde (1942 - 1974) Fo41, Linköpings försvarsområde (1942 - 1975) Fo42, Norrköpings försvarsområde (1942 - 1953) Fo43, Strängnäs försvarsområde (1942 - 1973) Fo44, Stockholms försvarsområde (1942 - 2000) Fo45, Norrtälje försvarsområde (1942 - 1946) Fo46, Stockholms skärgårds försvarsområde (1942 - 1946) Fo47, Uppsala försvarsområde (1942 - 1974) Fo48, Västerås försvarsområde (1947 - 1974) Fo49, Gävle försvarsområde (1966 - 1973) Fo51, Örebro försvarsområde (1942 - 1975) Fo52, Karlstads försvarsområde (1942 - 1973) Fo53, Falu försvarsområde (1942 - 1973) Fo54, Mora försvarsområde (1942 - 1973) Fo61, Umeå försvarsområde (1942 - 1973) Fo62, Storumans försvarsområde (1942 - 1966) Fo63, Bodens försvarsområde (1942 - 1997) Fo64, Luleå försvarsområde (1942 - 1946) Fo65, Jokkmokks försvarsområde (1942 - 1975) Fo66, Kiruna försvarsområde (1942 - 1997) Fo67, Morjärvs försvarsområde (1942 - 1946), Kalix försvarsområde (1947 - 1994)

Militärområden

Militärområdesindelningen ersatte 1942 den tidigare indelningen i arméfördelningar som mellan 1888 och 1893 gradvis ersatte de från 1833 införda militärdistrikten. Militärområdet ledes av en militärbefälhavare (MB). År 1942 fick Befälhavaren det operativa ansvaret för arméstridskrafterna. Bilden visar den svenska stridsvagnen m/1942. Stridsvagnen var på 22,5 ton och utrustad med en 75 mm kanon samt 2 st 8 mm kulsprutor. Besättning, 4 personer. Fordonsmuseet Arsenalen, Strängnäs. Foto Hans Högman 2016.

Arméfördelningar

Arméfördelning eller fördelning var under 1900-talet inom svenska armén beteckning på ett större militärförband, omfattande två eller flera brigader, ett artilleriregemente, en ingenjörbataljon, en luftvärnsbataljon, en sambandsbataljon och en transportbataljon. 1937 års organisation med arméfördelningar gav förbanden fördelen att arméfördelningschefen kunde inrikta sig på sina huvuduppgifter som utbildning, krigsplanläggning samt mobiliseringsverksamhet inom fördelningen. Inom vardera fördelningen fanns även en militärområdesbefälhavare som ledde den territoriella verksamheten. Arméfördelningar 1937 - 1942: I. arméfördelningen, Helsingborg 1937–1939, Kristianstad 1939–1942 II. arméfördelningen, Östersund 1937–1942 III. arméfördelningen, Skövde 1937–1942 IV. arméfördelningen, Stockholm 1937–1942 Gotlands militärområde, Visby 1937–1942 Övre Norrlands trupper, Boden 1937–1942 Under åren 1940 och 1941, dvs i början av andra världskriget sattes tre helt nya arméfördelningar upp. De var: VII. arméfördelningen, uppsatt i juli 1940 VIII. arméfördelningen, uppsatt i oktober 1940 IX. arméfördelningen, uppsatt i januari 1941 Den svenska beredskapen upprätthölls under 1940 och 1941 främst av dess nya fördelningar. Den VII. arméfördelningen bestod av; VII. fördstaben, 7. fördsignalkomp, I33, I34, I41, V. kavbat, A12, II. ingbat, III. bat I402, VII. fördträngen, 7. fördintkomp samt 7. hästsjvkomp. Den VIII. arméfördelningen bestod av; VIII. fördstaben, 8. fördsignalkomp, I31, I35, I36, VIII. kavbat, A13, VIII. ingbat, II. bat I402, VIII. fördträngen, 8. fördintkomp samt 8. hästsjvkomp. Den IX. arméfördelningen bestod av; IX. fördstaben, 9. fördsignalkomp, I38, I42, I44, IX. kavbat, A14, IX. ingbat, IX. fördträngen, 9. fördintkomp samt 9. hästsjvkomp. Fördelningarna ovan kallades täcktruppfördelningar då deras uppgift vid ett fientligt anfall primärt var att trygga samlingen och uppmarschen av starkare styrkor som då var avsedda att mobiliseras. Dessa fördelningar var därför förlagda för utbildning vid landsdelar där ett fientligt anfall ansågs var mest sannolik. Därför förlades VII. arméfördelningen under september - november 1940 vid Sveriges nordöstra gräns i övre Norrland. Under perioden oktober 1940 - 15 mars 1941 var VIII. fördelning förlagd i nämnda område. IX. fördelningen som sattes upp i januari 1941 förlades däremot till Värmland. Vissa täcktrupper var även förlagda på Gotland. Varje Infanteriregemente var organiserad på 3 bataljoner och varje bataljon bestod av 4 kompanier. Varje regemente hade, förutom de 12 kompanierna (fördelade på 3 bataljoner), ytterligare 2 kompanier; 1 kulsprutekompani (13.) och 1 specialkompani (14.). Källa: Beredskapsverket, Avdelning 1 (o) A:2 (1940-1943) Bild 110 / sid 3 (AID: v789545.b110.s3, NAD: SE/KrA/0279001Ö). Arméfördelningar 1942 - 1966: I. arméfördelningen, I. militärområdet, Kristianstad II. arméfördelningen, II. militärområdet, Östersund III. arméfördelningen, III. militärområdet, Skövde IV. arméfördelningen, IV. militärområdet, Strängnäs XI. arméfördelningen, I. militärområdet, Kristianstad XII. arméfördelningen, II. militärområdet, Östersund XIII. arméfördelningen, I. militärområdet, Kristianstad (Pansarfördelningen) XIV. arméfördelningen, IV. militärområdet, Linköping XV. arméfördelningen, VI. militärområdet, Boden XVI. arméfördelningen, V. militärområdet, Karlstad De fördelningar som börjar på “X” var dubbleringsfördelningar. Exempelvis var XIII. arméfördelningen en dubblering av III. arméfördelningen. III. arméfördelningen var direkt underställd militärbefälhavaren för III. militärområdet, medan Skaraborgs regemente ansvarade för uppsättandet och mobilisering av arméfördelningsstaben.

Militärområden (milo) 1942 - 1966

År 1942 indelades Sverige i sju militärområden (numrerade I–VII). Varje militärområde (milo) leddes av en Militärområdesbefälhavare. I samband med en organisationsförändring 1966 genomfördes också en namnändring. Militärområdena övertog den operativa ledningen, det vill säga militärområdet ansvarade för krigsplanläggningen inom sitt område i händelse av krig. Genom 1942-års försvarsbeslut kom I.–IV. militärområdena att mobilisera två arméfördelningar vardera, medan V. och VI. militärområdena enbart mobiliserade varsin arméfördelning. I. militärområdet Kristianstad 1942–1966 II. militärområdet Östersund 1942–1966 III. militärområdet Skövde 1942–1966 IV. militärområdet Stockholm 1942–1963, Strängnäs 1963–1966 V. militärområdet Stockholm 1942–1942, Karlstad 1942–1966 VI. militärområdet Boden 1942–1966 VII. militärområdet Visby 1942–1966

1942-års försvarsbeslut

Försvarsbeslutet 1942 eller FB 42 klubbades igenom av Sveriges riksdag den 17 juni 1942 genom regeringens Kungl. Maj:ts proposition nr 210 år 1942. En ny militärområdesindelning genomfördes, fältförbanden behöll benämningen arméfördelningar och skildes från den geografiska organisationen, där varje område fick benämningen militärområde (milo). För armén innebar beslutet att krigsorganisationen utökades med två arméfördelningar och omfattades nu av totalt sex stycken. Utöver det tillkom tre nya truppslag; luftvärnet som avskildes från artilleriet, pansartrupperna som avskildes från infanteriet samt det helt nya truppslaget tygtrupperna. Infanteriet ålades även att sätta upp dubbleringsregementen, vilka kom att organiseras som fältregementen (se ovan). För flygvapnet innebar beslutet att det bildades fem nya flottiljer och flygvapnet fick nu totalt 16 flottiljer, fördelade på sex bomb-, sex jakt- och tre spaningsflottiljer samt en torpedflottilj. Taktiskt skedde en uppdelning i fyra eskadrar betjänade av fem flygbasområden. 1944 års riksdag beslutade om en sjunde jaktflottilj, den på F 18 i Tullinge söder om Stockholm. För Marinenen förblev organisationen i stort oförändrad. Det man satsade på var att modernisera och utöka befälskadrarna. Till skillnad mot armén blev marinens distrikt oförändrade, dock skulle marindistriktschefer emellertid tillsättas redan i fred. På Gotland blev militärbefälhavaren tillika chef för Gotlands marindistrikt. På den lägre regionala nivån utbyttes begreppet kustfästning mot kustartilleriförsvar. För kustartilleriförsvaren på fastlandet fastställdes vidare särskilda marina försvarsområden (Hemsö, Stockholms- ,Göteborgs skärgård, Blekinge), vilka underställdes vederbörande marindistriktschefer.

Utbildningstider för värnpliktiga

År 1936 (1936-års värnpliktslag) höjdes utbildningstiden för värnpliktiga i linjetjänst i infanteriet till 175 dagar inkluderande 1 repetitionsövning om 25 dagar. År 1941, mitt under andra världskriget, höjdes denna övningstid till 450 dagar fördelat på en första tjänstgöring om 360 dagar samt 3 repetitionsövningar om vardera 30 dagar. År 1914 sänktes den ålder då man inträdde i värnpliktsåldern till 20 år och denna ålder gällde även under beredskapstiden 1939 - 1945. Däremot höjdes 1942 den ålder varvid man utträdde ur värnplikten till 47 år. Under andra världskrigets beredskapsår, 1939 - 1945, var mer än en miljon värnpliktiga inkallade för beredskapstjänstgöring och som mest var 300.000 inkallade samtidigt. Dessa värnpliktiga tjänstgjorde då i fält, bl.a. i dubbleringsregementena.

Relaterade länkar

Beredskapsåren, organisation och beväpning av infanteriregementena Svenska regementen Svenska försvarets organisation under värnpliktsepoken Allmän värnplikt Förbandsnummer Truppslagstecken Förbandstecken Inskrivningsbok för värnpliktig i hären, 1940 Värnpliktiga inskrivningsnummer Svenska Arméns uniformer

Källor

Svenska försvarets hemsida: http://www.forsvarsmakten.se/sv/ Svenska arméns förband, skolor och staber, Björn Holmberg, 1993 Från Brunkeberg till Nordanvind, 500 år med svenskt infanteri av Bertil Nelsson, 1993 Beredskapsverket, AD. “Den svenska militära beredskapen 1937 - 1945”. Nationalencyklopedin Wikipedia Överst på sidan
xxxx Mil xxxxx
 
xxxxxxxxxxxxx
Militaria Hans Högman
Copyright © Hans Högman 2020-02-03

Beredskapsförband -

andra världskriget

Inledning

När andra världskriget bröt ut i september 1939 stod Sveriges krigsmakt dåligt rustad till föld av 1925 års försvarsbeslut, som innebar stora neddragningar för försvaret. När Sovjetunionen anföll Finland (Finska vinterkriget) i november 1939, bildades en samlingsregering i Sverige, där Per Albin Hansson kvarstod som statsminister. Den nya regeringen tillsatte en ny försvarskommission, som lade fram ett förslag som innebar en kraftigt ökad satsning på både kvalité och kvantitet av försvaret. Den 17 juni 1942 klubbades försvarsbeslutet igenom under stor samstämmighet. Budgeten för Krigsmakten ökades till 755 miljoner per år, vilket motsvarade ungefär 4,6% av BNP. Bilden till höger visar infanterisoldater i uniform m/1939 med pansarvärnskanon m/1938. Fordonsmuseet Arsenalen, Strängnäs. Foto Hans Högman 2016.

Dubbleringsregementen

Den upprustning av det svenska försvaret som skedde under beredskapsåren under andra världs kriget innebar att många nya förband sattes upp. Enligt 1941 års krigsorganisation skulle de stående infanteriregementena i Sverige omorganiseras till så-kallade depåregementen. Dessa infanteriregementen skulle sätta upp två fältregementen vardera, ett huvudregemente samt ett dubbleringsregemente. Fältregemente var en benämning på de svenska infanteriregementenas krigsförband och föregångare till brigadorganisationen och tillkom genom 1941 års krigsorganisation och som sedan fastställdes i 1942 års försvarsbeslut. Beteckningen fördubblingsregemente förekommer också för dubbleringsregementena. Alla infanteriregementen satte inte upp dubbleringsregementen; Värmlands regemente (I 2), Gotlands infanteriregemente (I 18) och Norrbottens regemente (I 19) satte exempelvis inte upp några dubbleringsregementen. Inte heller Skaraborgs regemente (I 9) och Södermanlands regemente (I 10) som istället omorganiserades till pansarregementen. Dubbleringsregementena erhöll det ordinarie regementets förbandsnummer plus 30. Exempelvis fick, I15, Älvsborgs regementes dubbleringsregemente beteckningen I45 (I15 + 30) samt namnet Västgöte regemente. Dubbleringsregementena erhöll egna namn efter moderförbandets tradition eller från dess upptagningsområde. Dubbleringsregementena kallades skämtsamt för skrammelregementen”. Med skrammelregementen” menas att dess stab och bataljoner mm sattes upp av olika depåer. ”Skramla” var ett slanguttryck för tiggeri, dvs att skramla med en insamlingsbössa. Dubbleringsregementena sattes upp mellan 1940–1941, men depåerna klarade inte alltid av att sätta upp hela regementen. Nedan visas ett exempel på ett dubbleringsregemente, Östgöta regemente (I34), uppsatt av olika depåer år 1940: I34:s regementsstab jämte 13:e och 14:e kompanierna sattes upp av Livgrenadjärregementet (I4), i Linköping. I bataljonen sattes likaledes upp av I4. II bataljonen sattes upp av Livregementets grenadjärer (I3) i Örebro. III bataljonen sattes upp av Norra skånska infanteriregementet (I6) i Kristianstad. Följande år, 1941, var dock hela I34 samlat under Livgrenadjärregementet (I4). Bilden till höger visar terrängbil m/1942 VL. TGB m/42 (allmänt kallad “rundnosen”) var allhjulsdriven och tillverkades av Volvo. Fordonsmuseet Arsenalen, Strängnäs. Foto Hans Högman 2016. Det fanns även infanteriregementen i 60-serien, men de var tillfälligt sammansatta enheter för att fördela beredskapstjänstgöringen tidsmässigt så rättvist som möjligt.

Dubbleringsregementen under andra

världskriget

Landstormsregementen

Till lokalförsvar fanns i början av andra världskriget speciella landstormsregementen uppsatta. Landstormen hade de äldre åldersklasserna av värnpliktiga som vid denna tid omfattade åldersklassen 35 - 42 år. Landstormen skulle användas till försvar av hemorten samt skydda fältarméns mobilisering. Före 1936 fick landstormsförbanden inte föras utanför eget och angränsande inskrivningsområde. År 1936 infördes en obligatorisk utbildning på 5 dagar och för befälet dessutom en befälsövning på 7 dagar. I början av andra världskriget (1939 - 1941) mobiliserades åter landstormen. Landstormsregementenas förbandsnummer började på “L” följt av ett tal i intervallet 1 - 21. Siffrorna efter ”L” står för det inskrivningsområde de var uppsatta i. Exempelvis så betyder förbandsbeteckningen L7 ett landstormsregemente uppsatt i Malmöhus norra inskrivningsområde (Io7) och L11 betyder ett landstormsregemente uppsatt i Kronobergs inskrivningsområde (Io11). För inskrivningsområden, se nedan:

Inskrivningsområden 1902 - 1969

1. Stockholms inskrivningsområde, Io1 2. Värmlands inskrivningsområde, Io2 3. Örebro inskrivningsområde, Io3 4. Östergötlands inskrivningsområde, I4 5. Jämtlands inskrivningsområde, Io5 6. Malmöhus norra inskrivningsområde, Io6 7. Malmöhus södra inskrivningsområde, Io7 8. Uppsala inskrivningsområde, Io8 9. Skaraborgs inskrivningsområde, I9 10. Södermanlands inskrivningsområde, Io10 11. Kronobergs inskrivningsområde, I11 12. Norra Smålands inskrivningsområde, I12 13. Kopparbergs inskrivningsområde, Io13 14. Gävleborgs inskrivningsområde, Io14 15. Älvsborgs inskrivningsområde, I15 16. Hallands inskrivningsområde, I16 17. Västgöta-Bohus inskrivningsområde, I17 18. Gotlands inskrivningsområde, Io18 19. Norrbottens inskrivningsområde, Io19 20. Västerbottens inskrivningsområde, Io20 21. Västernorrlands inskrivningsområde, Io21

Lokalförsvarsregementen

Ovanstående text om landstormsregementena avser tiden fram till 1942-års försvarsbeslut. Landstormsregementena blev då lokalförsvarsregementen. Dessa förband fick därefter beteckningar liknande I151 där förbandsnumrets två första siffror angav försvarsområde (Fo). Exempel: I151 var Blekinge regemente i Karlskrona (Fo15), I181 Ölands regemente (Fo18 = Kalmar försvarsområde), I 441-442 Stockholm (Fo44) och I 521-523 Karlstad (Fo52) etc.

Försvarsområden 1942 -

Försvarsområdena tillkom genom 1942 års försvarsbeslut, och följde i stort sett länsindelningen, och bestod till en början av de tidigare landstormsförbanden. Försvarsområdena motsvarades av de tidigare inskrivningsområdena från 1885. Försvarsområden (förkortat Fo) var nivån närmast under militärområden. Fo11, Malmö försvarsområde (1942 - 1975) Fo12, Ystads försvarsområde (1942 - 1946) Fo13, Helsingborgs försvarsområde (1942 - 1945) Fo14, Kristianstads försvarsområde (1942 - 1975) Fo15, Blekinge försvarsområde (1942 - 1947) Fo16, Växjö försvarsområde (1942 - 1943) Fo17, Jönköpings försvarsområde (1942 - 1943) Fo16/Fo17, Växjö-Jönköpings försvarsområde (1943 - 1946) Fo18, Kalmar försvarsområde (1942 - 1946) Fo21, Gävle försvarsområde (1942 - 1966) Fo22, Östersunds försvarsområde (1942 - 1974) Fo23, Härnösands försvarsområde (1942 - 1974) Fo24, Hemsö försvarsområde (1942 - 1957) Fo25, Sundsvalls försvarsområde (1947 - 1955) Fo31, Halmstads försvarsområde (1942 - 1958) Fo32, Göteborgs försvarsområde (1942 - 1958) Fo33, Göteborgs skärgårds försvarsområde (1942 - 1958) Fo34, Uddevallas försvarsområde (1942 - 1958) Fo35, Skövdes försvarsområde (1942 - 1974) Fo41, Linköpings försvarsområde (1942 - 1975) Fo42, Norrköpings försvarsområde (1942 - 1953) Fo43, Strängnäs försvarsområde (1942 - 1973) Fo44, Stockholms försvarsområde (1942 - 2000) Fo45, Norrtälje försvarsområde (1942 - 1946) Fo46, Stockholms skärgårds försvarsområde (1942 - 1946) Fo47, Uppsala försvarsområde (1942 - 1974) Fo48, Västerås försvarsområde (1947 - 1974) Fo49, Gävle försvarsområde (1966 - 1973) Fo51, Örebro försvarsområde (1942 - 1975) Fo52, Karlstads försvarsområde (1942 - 1973) Fo53, Falu försvarsområde (1942 - 1973) Fo54, Mora försvarsområde (1942 - 1973) Fo61, Umeå försvarsområde (1942 - 1973) Fo62, Storumans försvarsområde (1942 - 1966) Fo63, Bodens försvarsområde (1942 - 1997) Fo64, Luleå försvarsområde (1942 - 1946) Fo65, Jokkmokks försvarsområde (1942 - 1975) Fo66, Kiruna försvarsområde (1942 - 1997) Fo67, Morjärvs försvarsområde (1942 - 1946), Kalix försvarsområde (1947 - 1994)

Militärområden

Militärområdesindelningen ersatte 1942 den tidigare indelningen i arméfördelningar som mellan 1888 och 1893 gradvis ersatte de från 1833 införda militärdistrikten. Militärområdet ledes av en militärbefälhavare (MB). År 1942 fick Befälhavaren det operativa ansvaret för arméstridskrafterna. Bilden visar den svenska stridsvagnen m/1942. Stridsvagnen var på 22,5 ton och utrustad med en 75 mm kanon samt 2 st 8 mm kulsprutor. Besättning, 4 personer. Fordonsmuseet Arsenalen, Strängnäs. Foto Hans Högman 2016.

Arméfördelningar

Arméfördelning eller fördelning var under 1900-talet inom svenska armén beteckning på ett större militärförband, omfattande två eller flera brigader, ett artilleriregemente, en ingenjörbataljon, en luftvärnsbataljon, en sambandsbataljon och en transportbataljon. 1937 års organisation med arméfördelningar gav förbanden fördelen att arméfördelningschefen kunde inrikta sig på sina huvuduppgifter som utbildning, krigsplanläggning samt mobiliseringsverksamhet inom fördelningen. Inom vardera fördelningen fanns även en militärområdesbefälhavare som ledde den territoriella verksamheten. Arméfördelningar 1937 - 1942: I. arméfördelningen, Helsingborg 1937–1939, Kristianstad 1939–1942 II. arméfördelningen, Östersund 1937–1942 III. arméfördelningen, Skövde 1937–1942 IV. arméfördelningen, Stockholm 1937–1942 Gotlands militärområde, Visby 1937–1942 Övre Norrlands trupper, Boden 1937–1942 Under åren 1940 och 1941, dvs i början av andra världskriget sattes tre helt nya arméfördelningar upp. De var: VII. arméfördelningen, uppsatt i juli 1940 VIII. arméfördelningen, uppsatt i oktober 1940 IX. arméfördelningen, uppsatt i januari 1941 Den svenska beredskapen upprätthölls under 1940 och 1941 främst av dess nya fördelningar. Den VII. arméfördelningen bestod av; VII. fördstaben, 7. fördsignalkomp, I33, I34, I41, V. kavbat, A12, II. ingbat, III. bat I402, VII. fördträngen, 7. fördintkomp samt 7. hästsjvkomp. Den VIII. arméfördelningen bestod av; VIII. fördstaben, 8. fördsignalkomp, I31, I35, I36, VIII. kavbat, A13, VIII. ingbat, II. bat I402, VIII. fördträngen, 8. fördintkomp samt 8. hästsjvkomp. Den IX. arméfördelningen bestod av; IX. fördstaben, 9. fördsignalkomp, I38, I42, I44, IX. kavbat, A14, IX. ingbat, IX. fördträngen, 9. fördintkomp samt 9. hästsjvkomp. Fördelningarna ovan kallades täcktruppfördelningar då deras uppgift vid ett fientligt anfall primärt var att trygga samlingen och uppmarschen av starkare styrkor som då var avsedda att mobiliseras. Dessa fördelningar var därför förlagda för utbildning vid landsdelar där ett fientligt anfall ansågs var mest sannolik. Därför förlades VII. arméfördelningen under september - november 1940 vid Sveriges nordöstra gräns i övre Norrland. Under perioden oktober 1940 - 15 mars 1941 var VIII. fördelning förlagd i nämnda område. IX. fördelningen som sattes upp i januari 1941 förlades däremot till Värmland. Vissa täcktrupper var även förlagda på Gotland. Varje Infanteriregemente var organiserad på 3 bataljoner och varje bataljon bestod av 4 kompanier. Varje regemente hade, förutom de 12 kompanierna (fördelade på 3 bataljoner), ytterligare 2 kompanier; 1 kulsprutekompani (13.) och 1 specialkompani (14.). Källa: Beredskapsverket, Avdelning 1 (o) A:2 (1940- 1943) Bild 110 / sid 3 (AID: v789545.b110.s3, NAD: SE/KrA/0279001Ö). Arméfördelningar 1942 - 1966: I. arméfördelningen, I. militärområdet, Kristianstad II. arméfördelningen, II. militärområdet, Östersund III. arméfördelningen, III. militärområdet, Skövde IV. arméfördelningen, IV. militärområdet, Strängnäs XI. arméfördelningen, I. militärområdet, Kristianstad XII. arméfördelningen, II. militärområdet, Östersund XIII. arméfördelningen, I. militärområdet, Kristianstad (Pansarfördelningen) XIV. arméfördelningen, IV. militärområdet, Linköping XV. arméfördelningen, VI. militärområdet, Boden XVI. arméfördelningen, V. militärområdet, Karlstad De fördelningar som börjar på “X” var dubbleringsfördelningar. Exempelvis var XIII. arméfördelningen en dubblering av III. arméfördelningen. III. arméfördelningen var direkt underställd militärbefälhavaren för III. militärområdet, medan Skaraborgs regemente ansvarade för uppsättandet och mobilisering av arméfördelningsstaben.

Militärområden (milo) 1942 - 1966

År 1942 indelades Sverige i sju militärområden (numrerade I–VII). Varje militärområde (milo) leddes av en Militärområdesbefälhavare. I samband med en organisationsförändring 1966 genomfördes också en namnändring. Militärområdena övertog den operativa ledningen, det vill säga militärområdet ansvarade för krigsplanläggningen inom sitt område i händelse av krig. Genom 1942-års försvarsbeslut kom I.–IV. militärområdena att mobilisera två arméfördelningar vardera, medan V. och VI. militärområdena enbart mobiliserade varsin arméfördelning. I. militärområdet Kristianstad 1942–1966 II. militärområdet Östersund 1942–1966 III. militärområdet Skövde 1942–1966 IV. militärområdet Stockholm 1942–1963, Strängnäs 1963–1966 V. militärområdet Stockholm 1942–1942, Karlstad 1942–1966 VI. militärområdet Boden 1942–1966 VII. militärområdet Visby 1942–1966

1942-års försvarsbeslut

Försvarsbeslutet 1942 eller FB 42 klubbades igenom av Sveriges riksdag den 17 juni 1942 genom regeringens Kungl. Maj:ts proposition nr 210 år 1942. En ny militärområdesindelning genomfördes, fältförbanden behöll benämningen arméfördelningar och skildes från den geografiska organisationen, där varje område fick benämningen militärområde (milo). För armén innebar beslutet att krigsorganisationen utökades med två arméfördelningar och omfattades nu av totalt sex stycken. Utöver det tillkom tre nya truppslag; luftvärnet som avskildes från artilleriet, pansartrupperna som avskildes från infanteriet samt det helt nya truppslaget tygtrupperna. Infanteriet ålades även att sätta upp dubbleringsregementen, vilka kom att organiseras som fältregementen (se ovan). För flygvapnet innebar beslutet att det bildades fem nya flottiljer och flygvapnet fick nu totalt 16 flottiljer, fördelade på sex bomb-, sex jakt- och tre spaningsflottiljer samt en torpedflottilj. Taktiskt skedde en uppdelning i fyra eskadrar betjänade av fem flygbasområden. 1944 års riksdag beslutade om en sjunde jaktflottilj, den på F 18 i Tullinge söder om Stockholm. För Marinenen förblev organisationen i stort oförändrad. Det man satsade på var att modernisera och utöka befälskadrarna. Till skillnad mot armén blev marinens distrikt oförändrade, dock skulle marindistriktschefer emellertid tillsättas redan i fred. På Gotland blev militärbefälhavaren tillika chef för Gotlands marindistrikt. På den lägre regionala nivån utbyttes begreppet kustfästning mot kustartilleriförsvar. För kustartilleriförsvaren på fastlandet fastställdes vidare särskilda marina försvarsområden (Hemsö, Stockholms- ,Göteborgs skärgård, Blekinge), vilka underställdes vederbörande marindistriktschefer.

Utbildningstider för värnpliktiga

År 1936 (1936-års värnpliktslag) höjdes utbildningstiden för värnpliktiga i linjetjänst i infanteriet till 175 dagar inkluderande 1 repetitionsövning om 25 dagar. År 1941, mitt under andra världskriget, höjdes denna övningstid till 450 dagar fördelat på en första tjänstgöring om 360 dagar samt 3 repetitionsövningar om vardera 30 dagar. År 1914 sänktes den ålder då man inträdde i värnpliktsåldern till 20 år och denna ålder gällde även under beredskapstiden 1939 - 1945. Däremot höjdes 1942 den ålder varvid man utträdde ur värnplikten till 47 år. Under andra världskrigets beredskapsår, 1939 - 1945, var mer än en miljon värnpliktiga inkallade för beredskapstjänstgöring och som mest var 300.000 inkallade samtidigt. Dessa värnpliktiga tjänstgjorde då i fält, bl.a. i dubbleringsregementena.

Relaterade länkar

Beredskapsåren, organisation och beväpning av infanteriregementena Svenska regementen Svenska försvarets organisation under värnpliktsepoken Allmän värnplikt Förbandsnummer Truppslagstecken Förbandstecken Inskrivningsbok för värnpliktig i hären, 1940 Värnpliktiga inskrivningsnummer Svenska Arméns uniformer

Källor

Svenska försvarets hemsida: http://www.forsvarsmakten.se/sv/ Svenska arméns förband, skolor och staber, Björn Holmberg, 1993 Från Brunkeberg till Nordanvind, 500 år med svenskt infanteri av Bertil Nelsson, 1993 Beredskapsverket, AD. “Den svenska militära beredskapen 1937 - 1945”. Nationalencyklopedin Wikipedia Överst på sidan