Militaria Hans Högman
Copyright © Hans Högman 2020-06-12

Det yngre indelningsverket

Avsnittet “Yngre indelningsverket” är uppdelad på flera sidor:

Skillnaden mellan indelta- och värvade soldater

Inledning

Under indelningsverkets epok 1682 – 1901 fanns det hela tiden två typer av regementen som var uppsatta på lite olika sätt; indelta- respektive värvade regementen.

Indelta regementen

De allra flesta regementen i armén och båtsmanskompanierna i flottan var uppsatta via indelningsverket och dessa regementen kallas indelta regementen och de indelta regementena fanns enbart på landsbygden i landets olika län. Det fanns dock några båtsmanskompanier som var uppsatta i vissa städer. Soldaterna kallades indelta soldater och bodde i soldattorp med ett tillhörande stycke jord som de kunde bruka för sitt uppehälle. Bönderna i trakten var ansvarig för hållandet av soldattorpen och de var indelade i grupper kallad soldatrotar med 2 – 4 bönder per rote. Bönderna i varje rote hade skyldighet att underhålla var sin soldat åt regementet i länet med naturaprodukter (hemkall) och en mindre årlig lön samt tillhandahålla ett soldattorp för soldaten att bo i. När en soldat dog eller slutade var det rotens uppgift att ta fram en ny rekryt som regementet sen skulle godkänna. Den nye rekryten erhöll vid anställningen en engångssumma som städsel och lega. För att traktens unga män skulle känna till att det fanns en vakans på ett av socknens soldattorp så annonserade sockenprästen detta för församlingen i kyrkan efter gudstjänsten. De indelta soldaterna var anställda på ”tillsvidare-anställningar” och tjänstgjorde i regel mycket lång tid, i regel fram till den ålder då de inte längre orkade med livet i fält. Knektarna i infanteriet och båtsmännen i flottan sattes upp via roteringssystemet med rotebönder medan soldaterna vid kavalleriet sattes upp via rusthåll med rusthållare (liksom båtsmännen i Södra Möre och Blekinge).

Värvade regementen

Förutom de indelta regementena har vi ett antal så-kallade värvade regementen. Det fanns ett antal infanteri- och kavalleriregementen som var värvade, exempelvis gardesregementena. Samtliga artilleriregementen var värvade förband. Soldaterna i dessa förband kallades värvade soldater. Indelta regementena sattes enbart upp på hemmaplan, dvs i Sverige och Finland. Värvade regementen sattes också upp i Sverige/Finland men också i de svenska utländska provinserna i Baltikum och Nordtyskland. Det fanns inte särskilt många värvade arméförband i fredstid, men det fanns några permanent värvade regementen som gardesregementena och artilleriet samt ett antal värvade båtsmän i Karlskrona. Under krig däremot uppsattes i regel en mängd temporära värvade förband. Dessa förband bar ofta namn efter regementschefen. Så, när ett förband fick ny chef som fick även förbandet nytt namn. Detta gäller även kompaninamnen som bar namn efter kompanichefen. De nya truppslag som dyker upp under 1800-talets andra hälft som exempelvis ingenjörkåren, trängtrupperna var även de värvade. De värvade regementena var förlagda till i de större städerna som garnisonsförband och på landets olika fästningar. De var inkvarterade hos borgarna i städerna och från 1800-talet i militära kaserner. Soldaterna i de värvade regementena kallades värvade soldater och de var anställda på korta kontrakt (sk. kapitulationskontrakt), vanligen 3 eller 6 år. Kontrakten kunde i och för sig förlängas med i fler perioder men det var vanligt att man tjänstgjorde som värvad soldat under en kontraktsperiod och sen slutade man. Den tid de skrev på för att tjänstgöra vid ett värvat regemente kallades kapitulationstid och den tjänstgöringstiden var soldaterna skyldiga att förfölja. En hel del av de värvade förbanden bildade egna kyrkoförsamlingar. Dessa församlingar var icke territoriella.

Sammanfattning

Det var relativt enkelt att rekrytera soldater till de indelta förbanden på landsbygden. Det var lockande för yngre män på landet att få ett torp med tillhörande jord att bosätta sig i. Detta var i det närmaste den enda möjligheten för fattiga bonddrängar och bondesöner att få ett eget ställe att bo i och därmed kunna gifta sig. De indelta soldaterna och båtsmännen tjänstgjorde under lång tid och fick stor erfarenhet av livet i fält och betraktades som lojala och pålitliga. Det krävdes också intyg från sockenprästen om klanderfri vandel för att få anställning. Dessutom var rotebönderna enbart intresserad av rekryter som kunde sköta sig och inte ställde till problem för roten. Man kan säga att de indelat soldaterna hade högre social status än de värvade soldaterna. Ytterligare ett incitament för de indelta soldaterna att uppföra sig väl var att de kunde erhålla en mindre pension (gratial) när de slutade om de tjänstgjort i 30 år, uppnått 50 års ålder och hade fina vitsord. Det var inte lika lätt att rekrytera soldater till de värvade förbanden och tjänstgöringen i dessa var inte lika populär. Detta gjorde att man såg lite mellan fingrarna när man anställde till dessa förband och tillät även personer dömda för mindre brott, arbetslösa, lösdrivare samt även krigsfångar att ta anställning. Detta betyder inte att alla var det, majoriteten var säkerligen skötsamma män. Men befälen i de värvade förbanden höll i regel soldaterna i kortare tyglar än i de indelta förbanden för att upprätthålla disciplinen. De värvade soldaterna var skyldiga att fullgöra den tjänstgöringstid de skrivit på för. Det lönade sig inte att göra sig omöjlig för att straffa sig ur kapitulationskontraktet. Dessa soldater skickades då till det militära Disciplinkompaniet för att där med straffarbete under fånglika förhållanden fullfölja kontraktstiden. Den svenska armén hade inga stora problem med deserteringar i fält under krig med sina många indelta soldater. De indelta soldaterna inom ett förband hade sina soldattorp i närheten av varandra, de var grannar, kände varandras familjer väl. Även kompanibefälen hade sina boställen i samma trakt som sina soldater och kände dem väl. Detta gjorde att sammanhållningen bland soldaterna var stor när man var ute i krig och man övergav inte gärna sina nära vänner i fält genom att rymma. Detta var ofta ett stort problem i andra länders arméer och man marscherade inte gärna genom skogsområden för att undvika deserteringar. Detta kunde däremot den svenska armén göra utan någon större risk för rymningar. Vad var då skillnaden mellan de indelta och värvade soldaterna? Ja, väl i fält, uppställda på krigsfälten var det ingen skillnad. De värvade soldaterna var i tjänst året om och kanske därmed bättre tränade men de indelta soldaterna, som bara övades under sommarmånaderna, hade längre erfarenhet av soldatlivet och en bättre disciplin. Att de eventuellt var mindre tränade kunde lätt tas igen i fält efter en mobilisering.
Innehåll på denna sida:

Relaterade länkar

Svenska indelta- och värvade regementen Kronoarbetskåren och disciplinkompaniet Indelningsverket Uniformer vid den svenska armén Båtsmanshållet Artilleriet Söka soldater i källorna

Källor

"Statistiskt sammandrag af svenska indelningsverket", Claes Grill, 1856. Kapitel ”Kort öfversigt af Svenska Indelningsverket”, volym 1. Soldatforska, Lars Ericson Wolke, 2020. Wikipedia Överst på sidan
xxxx Mil xxxxx
 
xxxxxxxxxxxxx
Indelta- kontra värvade soldater
Rubrik
Indelta soldater
Värvade soldater
Plats:
På landsbygden.
Städer och på fästningar. Inkvarterade hos borgarna i städerna/kaserner.
Lön:
Viss kontant lön men framförallt ett soldattorp med jord att livnära sig på.
Kontant lön.
Kontrakt:
Långa tillsvidare kontrakt. Tjänstgöring i 30 år eller mer var inget ovanligt.
Kortare kontrakt, vanligen från 3 år och upp till 12 års tjänstgöringstid.
I tjänst:
I fredstid vanligen under sommarhalvåret. Tränades på regementets övningshed.
Året runt.
Militaria Hans Högman
Copyright © Hans Högman 2020-06-12

Det yngre indelningsverket

Skillnaden mellan indelta- och

värvade soldater

Inledning

Under indelningsverkets epok 1682 – 1901 fanns det hela tiden två typer av regementen som var uppsatta på lite olika sätt; indelta- respektive värvade regementen.

Indelta regementen

De allra flesta regementen i armén och båtsmanskompanierna i flottan var uppsatta via indelningsverket och dessa regementen kallas indelta regementen och de indelta regementena fanns enbart på landsbygden i landets olika län. Det fanns dock några båtsmanskompanier som var uppsatta i vissa städer. Soldaterna kallades indelta soldater och bodde i soldattorp med ett tillhörande stycke jord som de kunde bruka för sitt uppehälle. Bönderna i trakten var ansvarig för hållandet av soldattorpen och de var indelade i grupper kallad soldatrotar med 2 – 4 bönder per rote. Bönderna i varje rote hade skyldighet att underhålla var sin soldat åt regementet i länet med naturaprodukter (hemkall) och en mindre årlig lön samt tillhandahålla ett soldattorp för soldaten att bo i. När en soldat dog eller slutade var det rotens uppgift att ta fram en ny rekryt som regementet sen skulle godkänna. Den nye rekryten erhöll vid anställningen en engångssumma som städsel och lega. För att traktens unga män skulle känna till att det fanns en vakans på ett av socknens soldattorp så annonserade sockenprästen detta för församlingen i kyrkan efter gudstjänsten. De indelta soldaterna var anställda på ”tillsvidare- anställningar” och tjänstgjorde i regel mycket lång tid, i regel fram till den ålder då de inte längre orkade med livet i fält. Knektarna i infanteriet och båtsmännen i flottan sattes upp via roteringssystemet med rotebönder medan soldaterna vid kavalleriet sattes upp via rusthåll med rusthållare (liksom båtsmännen i Södra Möre och Blekinge).

Värvade regementen

Förutom de indelta regementena har vi ett antal så- kallade värvade regementen. Det fanns ett antal infanteri- och kavalleriregementen som var värvade, exempelvis gardesregementena. Samtliga artilleriregementen var värvade förband. Soldaterna i dessa förband kallades värvade soldater. Indelta regementena sattes enbart upp på hemmaplan, dvs i Sverige och Finland. Värvade regementen sattes också upp i Sverige/Finland men också i de svenska utländska provinserna i Baltikum och Nordtyskland. Det fanns inte särskilt många värvade arméförband i fredstid, men det fanns några permanent värvade regementen som gardesregementena och artilleriet samt ett antal värvade båtsmän i Karlskrona. Under krig däremot uppsattes i regel en mängd temporära värvade förband. Dessa förband bar ofta namn efter regementschefen. Så, när ett förband fick ny chef som fick även förbandet nytt namn. Detta gäller även kompaninamnen som bar namn efter kompanichefen. De nya truppslag som dyker upp under 1800-talets andra hälft som exempelvis ingenjörkåren, trängtrupperna var även de värvade. De värvade regementena var förlagda till i de större städerna som garnisonsförband och på landets olika fästningar. De var inkvarterade hos borgarna i städerna och från 1800-talet i militära kaserner. Soldaterna i de värvade regementena kallades värvade soldater och de var anställda på korta kontrakt (sk. kapitulationskontrakt), vanligen 3 eller 6 år. Kontrakten kunde i och för sig förlängas med i fler perioder men det var vanligt att man tjänstgjorde som värvad soldat under en kontraktsperiod och sen slutade man. Den tid de skrev på för att tjänstgöra vid ett värvat regemente kallades kapitulationstid och den tjänstgöringstiden var soldaterna skyldiga att förfölja. En hel del av de värvade förbanden bildade egna kyrkoförsamlingar. Dessa församlingar var icke territoriella.

Sammanfattning

Det var relativt enkelt att rekrytera soldater till de indelta förbanden på landsbygden. Det var lockande för yngre män på landet att få ett torp med tillhörande jord att bosätta sig i. Detta var i det närmaste den enda möjligheten för fattiga bonddrängar och bondesöner att få ett eget ställe att bo i och därmed kunna gifta sig. De indelta soldaterna och båtsmännen tjänstgjorde under lång tid och fick stor erfarenhet av livet i fält och betraktades som lojala och pålitliga. Det krävdes också intyg från sockenprästen om klanderfri vandel för att få anställning. Dessutom var rotebönderna enbart intresserad av rekryter som kunde sköta sig och inte ställde till problem för roten. Man kan säga att de indelat soldaterna hade högre social status än de värvade soldaterna. Ytterligare ett incitament för de indelta soldaterna att uppföra sig väl var att de kunde erhålla en mindre pension (gratial) när de slutade om de tjänstgjort i 30 år, uppnått 50 års ålder och hade fina vitsord. Det var inte lika lätt att rekrytera soldater till de värvade förbanden och tjänstgöringen i dessa var inte lika populär. Detta gjorde att man såg lite mellan fingrarna när man anställde till dessa förband och tillät även personer dömda för mindre brott, arbetslösa, lösdrivare samt även krigsfångar att ta anställning. Detta betyder inte att alla var det, majoriteten var säkerligen skötsamma män. Men befälen i de värvade förbanden höll i regel soldaterna i kortare tyglar än i de indelta förbanden för att upprätthålla disciplinen. De värvade soldaterna var skyldiga att fullgöra den tjänstgöringstid de skrivit på för. Det lönade sig inte att göra sig omöjlig för att straffa sig ur kapitulationskontraktet. Dessa soldater skickades då till det militära Disciplinkompaniet för att där med straffarbete under fånglika förhållanden fullfölja kontraktstiden. Den svenska armén hade inga stora problem med deserteringar i fält under krig med sina många indelta soldater. De indelta soldaterna inom ett förband hade sina soldattorp i närheten av varandra, de var grannar, kände varandras familjer väl. Även kompanibefälen hade sina boställen i samma trakt som sina soldater och kände dem väl. Detta gjorde att sammanhållningen bland soldaterna var stor när man var ute i krig och man övergav inte gärna sina nära vänner i fält genom att rymma. Detta var ofta ett stort problem i andra länders arméer och man marscherade inte gärna genom skogsområden för att undvika deserteringar. Detta kunde däremot den svenska armén göra utan någon större risk för rymningar. Vad var då skillnaden mellan de indelta och värvade soldaterna? Ja, väl i fält, uppställda på krigsfälten var det ingen skillnad. De värvade soldaterna var i tjänst året om och kanske därmed bättre tränade men de indelta soldaterna, som bara övades under sommarmånaderna, hade längre erfarenhet av soldatlivet och en bättre disciplin. Att de eventuellt var mindre tränade kunde lätt tas igen i fält efter en mobilisering.

Relaterade länkar

Svenska indelta- och värvade regementen Kronoarbetskåren och disciplinkompaniet Indelningsverket Uniformer vid den svenska armén Båtsmanshållet Artilleriet Söka soldater i källorna

Källor

"Statistiskt sammandrag af svenska indelningsverket", Claes Grill, 1856. Kapitel ”Kort öfversigt af Svenska Indelningsverket”, volym 1. Soldatforska, Lars Ericson Wolke, 2020. Wikipedia Överst på sidan
Indelta- kontra värvade soldater
Rubrik
Indelta soldater
Värvade soldater
Plats:
På landsbygden.
Städer och på fästningar. Inkvarterade hos borgarna i städerna/kaserner.
Lön:
Viss kontant lön men framförallt ett soldattorp med jord att livnära sig på.
Kontant lön.
Kontrakt:
Långa tillsvidare kontrakt. Tjänstgöring i 30 år eller mer var inget ovanligt.
Kortare kontrakt, vanligen från 3 år och upp till 12 års tjänstgöringstid.
I tjänst:
I fredstid vanligen under sommarhalvåret. Tränades på regementets övningshed.
Året runt.