Militaria Hans Högman
Copyright © Hans Högman 2017-10-26

Spelet - regementets musikkår

Spelet var regementets musikkår. Spelets ursprungliga uppgift var att förmedla order i fält på långa avstånd, sk. signalgivning. I strid var ljudnivån hög och sikten dålig på grund av all rök och då kunde en ljudsignal höras mycket bättre än en verbal order. En ljudsignal hördes dessutom på mycket längre avstånd. Infanteriet använde trummor och flöjt medan kavalleriet hade pukor och trumpeter. Artilleriet använde pukvagnar. Det fanns en mängd olika ljudsignaler som soldaterna drillades i att känna igen. Det fanns signaler för tapto, revelj, anfall, reträtt, återsamling, marschera, stanna, matsignal, korum mm. Redan på 1680-talet bestämdes att varje indelt infanteriregemente skulle ha 4 skalmejblåsare per regemente samt 2 trumslagare och 1 pipare per kompani (dvs 16 trumslagare och 8 pipare). Skalmejblåsare benämndes senare för hautboister och blåsinstrumentet de hanterade var vanligen oboe. Vid kavalleriet användes framförallt trumpeter och pukor. Normalt fanns en trumpetare per kompani även om liv- och överstelöjtnantens kompani kunde ha två. Spelet var inte roterat, dvs de sattes inte upp via rotebönder som soldaterna. Istället rekryterades de på motsvarande sätt som underofficerarna (via indelning) och tilldelades som dom ett boställe. Spelets boställen drogs i många fall in efter stora nordiska kriget. Regementscheferna fick rätt att utarrendera dessa boställen och den överskottsränta som utarrenderingen inbringade skulle användas för spelets underhåll. År 1775 bestämde K. M:t, att varje kompani fick använda en rotelön till en pipare, men inga musikanter fick "stå i nummer". År 1805 anslogs dock två rotenummer på varje kompani till spelet. Till höger en trumslagare, Södermanlands regemente 1765. Trumslagarna erhöll enligt 1756-års beklädnadsstat beklädningshjälp från kronan till ett värde motsvarande en soldats rock, väst, byxor och hatt. Övriga persedlar skulle de betala själva. Jämfört med soldaternas uniformer var spelets uniform betydligt mer dekorerad. År 1774 var uniformsrocken försedd med en stor mängd vita smalare och bredare beläggningssnören på skörtet, ficklocken och ärmarnas yttersidor. Enligt reglementet fick varken trumslagarna eller piparna ha mustascher. Till vänster, träning av trummslagarpojkar vid Södermanlands regemente. Foto: Arsenalen, bildarkivet, 2017. I början av det stora nordiska kriget fanns vid Södermanlands regemente 16 trätrummor, 8 revelj- och 8 marschpipor, 4 oboer samt 2 basuner (bleckblåsinstrument). År 1732 införskaffades mässingstrummor. Inför Gustaf III:s ryska krig 1788 fanns vid Södermanlands regemente 12 klarinetter, 2 oboer, 2 valthorn, 2 trumpeter med banderoller, 2 basuner, 1 charlin med 14 klockor, skruvnyckel samt klubba, 1 klubba till bastrumman, 2 trianglar med slänglar, 2 bäcken (cymbal), 16 mässingtrummor och 8 fältpipor. Regementenas musikkår leddes från slutet av 1700-talet av en musikdirektör. Södermanlands regementes förste musikdirektör hette Törnquist. Han blev antagen som musikant 1771 och blev musikdirektör 1774. Till höger, trumslagarpojke, 1860-tal.

Militära musikkårer

Det var ur spelet som de militära musikkårerna utvecklades under slutet av 1600-talet och musikinstrumenten blev fler. Från 1700- talet bekostades de delvis av regementenas musikkassor till vilka officerarna avlade avgift. När Södermanlands regemente sattes upp runt 1627 ingick både trumslagare och pipare. I början av 1700-talet, dvs under det stora nordiska kriget, drogs piparna in av ekonomiska skäl. Trumslagarna blev däremot kvar. När Gustav Adolf von Siegroth blev regementschef vid Södermanlands regemente 1771 såg han till att regementet fick en musikkår. Musiker anställdes och en blåsorkester bildades, en så kallad Janitschar-orkester. Det var en turkiskt inspirerad orkester med en kraftfull slagverkssektion. Regementes musikkår utökades och utvecklades under hela 1800-talet och en musikskola inrättades i Nyköping. De militära orkestrarna spelade en viktig roll i musiklivet ute i samhället. I Malmköping, där Södermanlands regementes övningshed Malma hed låg, spelade regementes musikkår vid militära ceremonier men de gav också offentliga konserter. De spelade även vid danstillställningar vid den allmänna dansbanan i orten. Bilden till höger visar Södermanlands regementes musikkår vid förra sekelskiftet. Foto: Arsenalen, bildarkivet, 2017. Södermanlands regemente fick en egen paradmarsch 1874. Den är inte helt klart vem som komponerat stycket men troligen är den komponerad av Carl Axel Lundvall. År 1921 då regementet lämnade Malma hed för sista gången för att flytta in i nybyggda kaserner i Strängnäs spelade regementets musikkår ”Södermanlands regementes paradmarsch” när regementet tågade ut från Malmköping. Södermanlands regementes paradmarsch har varit mycket flitigt spelad av Arméns Musikkår, som var förlagd vid Södermanlands regemente fram till regementets nedläggning, och gärna har använt stycket som marsch-marsch (det vill säga en marsch som spelas under marscherande). Södermanlands regementes marsch är den kanske mest kända svenska militärmarschen. Bilden till vänster visar Södermanlands regementes musikkår på Malma hed 1914. Foto: Arsenalen, bildarkivet, 2017. Då indelningsverket upphörde 1901 blev militärmusiken i Sverige en helstatlig angelägenhet och musikkassorna upphörde. Vid denna tid hade varje förband en egen musikkår, dvs det fanns ett drygt sextiotal. Försvarsbeslutet 1925 drog in också på militärmusiken, men beredskapstidens nya förband, främst inom Flygvapnet och Kustartilleriet, innebar nyuppsättning av flera musikkårer, bl.a. inom det nybildade Hemvärnet. Under andra hälften av 1900-talet utgick militärmusiken ur Försvarsmakten och all verksamhet överfördes till Regionmusiken. Hemvärnet behöll däremot sina musiker och musikkårer. År 1982 organiserade Försvarsmakten åter en egen militär musikkår under namnet Arméns musikpluton. Inledningsvis var kåren förlagd vid Södermanlands regemente i Strängnäs (P10), men i samband med regementets indragning 2006 överfördes verksamheten till Livgardet i Kungsängen utanför Stockholm. Musikkåren bestod då av ett femtiotal värnpliktiga musiker. Den militära signalmusiken (tapto, revelj m.fl.) utförs i anknytning till militära aktiviteter på signalinstrument som trumpet, jägarhorn, trummor eller pukor.

Försvarsmaktens musikkårer idag

Försvarsmusikens musikkårer ansvarar för musiken vid olika ceremonier i Sverige. I vaktparaden i Stockholm deltar alltid en musikkår, antingen en av försvarsmusikens musikkårer eller en av hemvärnets 26 musikkårer. Inom Försvarsmakten finns i dag: Arméns musikkår (AMK), är en paradmusikkår stationerad i Stockholm. Marinens musikkår (MMK), är en paradmusikkår stationerad i Karlskrona. Livgardets dragonmusikkår (LDK), är en beriden paradmusikkår stationerad i Stockholm. Arméns musikkår består av 53 heltidsanställdamusiker och de övriga musikkårerna cirka 30. Arméns musikkår bär Göta Livgardes paraduniform m/1886. Kåren är en del av Livgardet och har följande besättning: 3 flöjt, 10 klarinett, 2 oboe, 2 fagott, 4 saxofon, 5 horn, 8 trumpet, 4 trombon, 2 eufonium, 3 tuba, 3 slagverk, 6 trumslagare och 1 kontrabas. Bilden till höger visar Arméns musikkår i Göta Livgardes paraduniform m/1886 (röda detaljer på kragen och ärmuppslagen). Fri bild Wikipedia. Musikerna i Livgardets dragonmusikkår bär den mellanblå dragonuniformen m/1895 med paradhjälm i silver som använts av Livgardet till häst, före detta K1. Livgardets dragonmusikkår är stationerad på Livgardets kavallerikasern i Stockholm där även den beridna högvaktens omkring 80 hästar finns. Musikkåren består av 27 bleckblåsare och tre slagverkare. Kåren bildades 1990 och bestod då endast av värnpliktiga. Marinens musikkår har anor sedan 1680-talet och har verkat i obruten linje sedan dess. Musikkåren är i dag en av Försvarsmaktens tre musikkårer och består av 30 heltidsanställda musiker. Det som idag kallas för Marinens musikkår härstammar från "Flottans musikkår" som bildades 1862.

Indelningsverket och den indelte soldaten (3e)

Avsnittet “Yngre indelningsverket” är uppdelad på flera sidor:
Denna sida:
xxxx Mil xxxxx
 
xxxxxxxxxxxxx
Militaria Hans Högman
Copyright © Hans Högman 2017-10-26

Spelet - regementets musikkår

Spelet var regementets musikkår. Spelets ursprungliga uppgift var att förmedla order i fält på långa avstånd, sk. signalgivning. I strid var ljudnivån hög och sikten dålig på grund av all rök och då kunde en ljudsignal höras mycket bättre än en verbal order. En ljudsignal hördes dessutom på mycket längre avstånd. Infanteriet använde trummor och flöjt medan kavalleriet hade pukor och trumpeter. Artilleriet använde pukvagnar. Det fanns en mängd olika ljudsignaler som soldaterna drillades i att känna igen. Det fanns signaler för tapto, revelj, anfall, reträtt, återsamling, marschera, stanna, matsignal, korum mm. Redan på 1680-talet bestämdes att varje indelt infanteriregemente skulle ha 4 skalmejblåsare per regemente samt 2 trumslagare och 1 pipare per kompani (dvs 16 trumslagare och 8 pipare). Skalmejblåsare benämndes senare för hautboister och blåsinstrumentet de hanterade var vanligen oboe. Vid kavalleriet användes framförallt trumpeter och pukor. Normalt fanns en trumpetare per kompani även om liv- och överstelöjtnantens kompani kunde ha två. Spelet var inte roterat, dvs de sattes inte upp via rotebönder som soldaterna. Istället rekryterades de på motsvarande sätt som underofficerarna (via indelning) och tilldelades som dom ett boställe. Spelets boställen drogs i många fall in efter stora nordiska kriget. Regementscheferna fick rätt att utarrendera dessa boställen och den överskottsränta som utarrenderingen inbringade skulle användas för spelets underhåll. År 1775 bestämde K. M:t, att varje kompani fick använda en rotelön till en pipare, men inga musikanter fick "stå i nummer". År 1805 anslogs dock två rotenummer på varje kompani till spelet. Till höger en trumslagare, Södermanlands regemente 1765. Trumslagarna erhöll enligt 1756-års beklädnadsstat beklädningshjälp från kronan till ett värde motsvarande en soldats rock, väst, byxor och hatt. Övriga persedlar skulle de betala själva. Jämfört med soldaternas uniformer var spelets uniform betydligt mer dekorerad. År 1774 var uniformsrocken försedd med en stor mängd vita smalare och bredare beläggningssnören på skörtet, ficklocken och ärmarnas yttersidor. Enligt reglementet fick varken trumslagarna eller piparna ha mustascher. Till vänster, träning av trummslagarpojkar vid Södermanlands regemente. Foto: Arsenalen, bildarkivet, 2017. I början av det stora nordiska kriget fanns vid Södermanlands regemente 16 trätrummor, 8 revelj- och 8 marschpipor, 4 oboer samt 2 basuner (bleckblåsinstrument). År 1732 införskaffades mässingstrummor. Inför Gustaf III:s ryska krig 1788 fanns vid Södermanlands regemente 12 klarinetter, 2 oboer, 2 valthorn, 2 trumpeter med banderoller, 2 basuner, 1 charlin med 14 klockor, skruvnyckel samt klubba, 1 klubba till bastrumman, 2 trianglar med slänglar, 2 bäcken (cymbal), 16 mässingtrummor och 8 fältpipor. Regementenas musikkår leddes från slutet av 1700-talet av en musikdirektör. Södermanlands regementes förste musikdirektör hette Törnquist. Han blev antagen som musikant 1771 och blev musikdirektör 1774. Till höger, trumslagarpojke, 1860- tal.

Militära musikkårer

Det var ur spelet som de militära musikkårerna utvecklades under slutet av 1600-talet och musikinstrumenten blev fler. Från 1700-talet bekostades de delvis av regementenas musikkassor  till vilka officerarna avlade avgift. När Södermanlands regemente sattes upp runt 1627 ingick både trumslagare och pipare. I början av 1700-talet, dvs under det stora nordiska kriget, drogs piparna in av ekonomiska skäl. Trumslagarna blev däremot kvar. När Gustav Adolf von Siegroth blev regementschef vid Södermanlands regemente 1771 såg han till att regementet fick en musikkår. Musiker anställdes och en blåsorkester bildades, en så kallad Janitschar-orkester. Det var en turkiskt inspirerad orkester med en kraftfull slagverkssektion. Regementes musikkår utökades och utvecklades under hela 1800-talet och en musikskola inrättades i Nyköping. De militära orkestrarna spelade en viktig roll i musiklivet ute i samhället. I Malmköping, där Södermanlands regementes övningshed Malma hed låg, spelade regementes musikkår vid militära ceremonier men de gav också offentliga konserter. De spelade även vid danstillställningar vid den allmänna dansbanan i orten. Bilden till höger visar Södermanlands regementes musikkår vid förra sekelskiftet. Foto: Arsenalen, bildarkivet, 2017. Södermanlands regemente fick en egen paradmarsch 1874. Den är inte helt klart vem som komponerat stycket men troligen är den komponerad av Carl Axel Lundvall. År 1921 då regementet lämnade Malma hed för sista gången för att flytta in i nybyggda kaserner i Strängnäs spelade regementets musikkår Södermanlands regementes paradmarsch” när regementet tågade ut från Malmköping. Södermanlands regementes paradmarsch har varit mycket flitigt spelad av Arméns Musikkår, som var förlagd vid Södermanlands regemente fram till regementets nedläggning, och gärna har använt stycket som marsch-marsch (det vill säga en marsch som spelas under marscherande). Södermanlands regementes marsch är den kanske mest kända svenska militärmarschen. Bilden till vänster visar Södermanlands regementes musikkår på Malma hed 1914. Foto: Arsenalen, bildarkivet, 2017. Då indelningsverket upphörde 1901 blev militärmusiken i Sverige en helstatlig angelägenhet och musikkassorna upphörde. Vid denna tid hade varje förband en egen musikkår, dvs det fanns ett drygt sextiotal. Försvarsbeslutet 1925 drog in också på militärmusiken, men beredskapstidens nya förband, främst inom Flygvapnet och Kustartilleriet, innebar nyuppsättning av flera musikkårer, bl.a. inom det nybildade Hemvärnet. Under andra hälften av 1900-talet utgick militärmusiken ur Försvarsmakten och all verksamhet överfördes till Regionmusiken. Hemvärnet behöll däremot sina musiker och musikkårer. År 1982 organiserade Försvarsmakten åter en egen militär musikkår under namnet Arméns musikpluton. Inledningsvis var kåren förlagd vid Södermanlands regemente i Strängnäs (P10), men i samband med regementets indragning 2006 överfördes verksamheten till Livgardet i Kungsängen utanför Stockholm. Musikkåren bestod då av ett femtiotal värnpliktiga musiker. Den militära signalmusiken (tapto, revelj m.fl.) utförs i anknytning till militära aktiviteter på signalinstrument som trumpet, jägarhorn, trummor eller pukor.

Försvarsmaktens musikkårer

idag

Försvarsmusikens musikkårer ansvarar för musiken vid olika ceremonier i Sverige. I vaktparaden i Stockholm deltar alltid en musikkår, antingen en av försvarsmusikens musikkårer eller en av hemvärnets 26 musikkårer. Inom Försvarsmakten finns i dag: Arméns musikkår (AMK), är en paradmusikkår stationerad i Stockholm. Marinens musikkår (MMK), är en paradmusikkår stationerad i Karlskrona. Livgardets dragonmusikkår (LDK), är en beriden paradmusikkår stationerad i Stockholm. Arméns musikkår består av 53 heltidsanställdamusiker och de övriga musikkårerna cirka 30. Arméns musikkår bär Göta Livgardes paraduniform m/1886. Kåren är en del av Livgardet och har följande besättning: 3 flöjt, 10 klarinett, 2 oboe, 2 fagott, 4 saxofon, 5 horn, 8 trumpet, 4 trombon, 2 eufonium, 3 tuba, 3 slagverk, 6 trumslagare och 1 kontrabas. Bilden till höger visar Arméns musikkår i Göta Livgardes paraduniform m/1886 (röda detaljer på kragen och ärmuppslagen). Fri bild Wikipedia. Musikerna i Livgardets dragonmusikkår bär den mellanblå dragonuniformen m/1895 med paradhjälm i silver som använts av Livgardet till häst, före detta K1. Livgardets dragonmusikkår är stationerad på Livgardets kavallerikasern i Stockholm där även den beridna högvaktens omkring 80 hästar finns. Musikkåren består av 27 bleckblåsare och tre slagverkare. Kåren bildades 1990 och bestod då endast av värnpliktiga. Marinens musikkår har anor sedan 1680-talet och har verkat i obruten linje sedan dess. Musikkåren är i dag en av Försvarsmaktens tre musikkårer och består av 30 heltidsanställda musiker. Det som idag kallas för Marinens musikkår härstammar från "Flottans musikkår" som bildades 1862.

Indelningsverket och den

indelte soldaten (3e)