Relaterade länkar

• Handledning: Hur man söker soldater i de militära rullorna • Soldatforskning, en guide till de militära källorna • Exempel på en generalmönsterrulla från 1845 • Exempel på noteringar i generalmönsterrullor

Bilder

Bilder Hans Högman, 2015.

Källor

• I exemplen har jag använt mig av skärmklipp från Arkiv Digitals programvara Arkiv Digital Online. Överst på sidan

Ovan, utdrag ur Generalmönsterrullor - Södermanlands regemente 153 (1820-1820) Bild 45 (AID: v187515.b45, NAD: SE/KrA/0023). En svensk officer kunde även få utländska ordnar. På bilden ovan kan vi läsa att löjtnanten Carl Ulfsparre (?) är innehavare av den Kejserliga Ryska St. Annas Orden. Sankt Annas orden var en rysk orden instiftad 1735 på initiativ av Karl Fredrik av Holstein-Gottorp. Då hertigarna av Schleswig-Holstein-Gottorp blev ryska regenter kom orden till Ryssland. 1797 inkorporerade orden av Paul I av Ryssland i det Ryska ordensväsendet. Källa Wikipedia.

Medaljer

En tapperhetsmedalj är ett utmärkelsetecken i form av medalj i band utdelad för tapperhet i strid. Vid sidan av ordnar, som endast kunde tilldelas officerare, tillkom i slutet av 1700-talet belöningstecken för underofficerare/underbefäl och manskap. Sveriges första tapperhetsmedalj instiftades år 1761. Den delades ut till svårt sårade som deltagit under Pommerska kriget 1757-1762. Gustav III instiftade den 28 maj 1789 medaljerna: • För tapperhet i fält • För tapperhet till sjöss Tapperhetsmedaljerna var präglade i silver och avsedd för underofficerare och manskap. Tapperhetsmedaljerna finns dock från 1806 även i guld och därefter utdelades den även till officerare. I samband med ryska kriget 1788 – 1790 instiftade även Gustav III år 1790 Fredrikshamns- och Svensksundsmedaljerna i två storlekar. År 1790 fick också storamiralen hertig Karl tillstånd att prägla sitt enskilda heders- och förtjänstmärke, det så kallade Hoglandstecknet, som kom att ha samma kategorier som tapperhetsmedaljen. Karl XIV Johan-medaljen instiftades av Oscar I och delades ut till alla officerare och civilmilitärer i armén och flottan som deltagit i kronprins Karl Johans fälttåg i Tyskland och Norge 1813-1814. Från och med 1800-talets början hade en person som hedrats med någon medalj, möjlighet att lyfta så kallad medaljpension.

Gradbeteckningar, ordnar och

medaljer

Gradbeteckningar

Gradbeteckningar motsvarande de som används på dagens uniformer fanns inte förr. Däremot gick det att avgöra ett befäls grad, främst en officers grad, på uniformen och då främst på paradrockarna. Generalspersoner och regementschefer kunde fritt efter behag pryda uniformen med guldgaloner. Överhuvudtaget är de högre officerarnas uniformer betydligt mer påkostade. Kring halsen bar de även en förgylld ringkrage med kungens namnchiffer. Detta var ett befälstecken och användes från 1600- talets början fram till 1792. De var en slags motsvarighet till dagens brickor som dagofficeren bär och återinförs år 1799 som just en symbol en vaktkommenderad officer. Under karolinska tidsepoken var kaptenernas uniformsrock försedd med förgyllda knappar samt guldgalon på uppslag och ficklock. Uppslagen var dock inte lika breda som de högre officerarnas. Löjtnanter och fänrikar hade inga galoner och deras ringkragar var något enklare. Ofta styrde officerarnas ekonomi hur mycket de hade råd att kosta på uniformen. Underofficerarnas uniformer var enklare, hade tennknappar och galonerna var i de fall de användes i silver. Även korpralerna uniformer skilde sig från de menigas som fler knappar på ficklocken, broderade knapphål etc. Färgen på foder och strumpor var i regel blå för officerare och underofficerare. Bilden ovan till höger visar en ringkrage för officerare, sannolikt 1670-tal. Foto: Hans Högman, 2007. Armémuseum. Den undre bilden till höger visar en dagbricka/vaktbricka för officerare från 1799. Dagbrickan finns på Södermanlands regementes museum, Strängnäs. Foto: Hans Högman På 1790-talet börjar man att använda gradbeteckningar som mer påminner om vår tids gradbeteckningar. År 1792 avskaffas nämligen ringkragen som befälstecken. Istället införs, efter fransk förebild, en ny typ av gradbeteckningar som fästes på axlarna, epåletter. Epåletterna såg olika ut för olika militära grader. År 1795 angavs att epåletterna skulle markeras med kungliga kronor för generalspersoner och med stjärnor för överstar och nedåt.

1800-talets andra hälft och 1900-

talets första hälft

Infanteriets uniform m/1845

Officerarna bar epåletter (slags gradbeteckning) på axlarna. Underofficerare bar axelklaffar dock utan förbandssnummer.

Infanteriets uniform m/1860

Till uniform m/1860 bars mössa m/1865. Mössa m/1865 genomgick en mindre förändring år 1899 och benämns därefter mössa m/1865-1899. Gradbeteckningar bars på mössa m/1865 (m/1865- 1899) i form av galoner. Runt mössans nedre del fanns gradbeteckningar i form av gula galoner som varierade i antal och bredd beroende på tjänstegrad. På vardera sida om mössan bar officerare och underofficerare dessutom två stycken smala lodräta gula galoner (sergeant undantagen). Officerare hade framtill på mössan en agraff med gul sidenkrokard, m/1865, samt en förgylld blåemaljerad knapp med tre kronor, m/1865, medan underofficerare bar en förgylld knapp med tre kronor, m/1865.

Infanteriets uniform m/1886

Befälen bar gradbeteckningar på axelklaffarna och krage samt armuppslag var annorlunda dekorerade ut för befälen. Regementsofficerare, kompaniofficerare, fanjunkare och sergeanter bar gradbeteckningar på axelklaffarna. Vapenrockens krage var även försedd med knapphål som för officerare och fanjunkare var av guldbrodyr (silverbrodyr) och för sergeanter av guldgalon (silvergalon). Ärmuppslagen för officerare och fanjunkare var av guldbrodyr (silverbrodyr), för sergeanter av guldgalon (silvergalon) medan gruppbefäl och meniga hade ett gult band. Underbefäl bar gradbeteckning i form av band på krage och/eller ärmuppslag enligt följande: Furir: guldfärgat (silverfärgat) band kring kragens kant och runt ärmuppslagen. Korpral: band av gult (vitt) redgarn kring kragens kant och runt ärmuppslagen. Vicekorpral: enbart band av gult (vitt) redgarn kring kragens kant.

Kavalleriets uniform m/1895

Gradbeteckningarna bars på kragen.

Husarernas dolma m/1895

På dolman bars gradbeteckningar på kragen i form av stjärnor.

Kollett m/1871

Kollett m/1871 bars av Livregementet till häst, dragonregementena samt Trängkåren. Gradbeteckningar bars på kragens båda sidor i form av stjärnor. T.ex. underlöjtnant bar en stjärna, löjtnant två och kapten tre. Regementsofficerare bar förutom stjärnor även en förgylld galon (i vissa regementen försilvrad galon) runt kragen. Major bar en stjärna plus galon, överstelöjtnant två stjärnor plus galon samt överste tre stjärnor plus galon. Gruppbefäl bar band runt kragen samt på ärmuppslagen. Furir bar band i guld (silver) runt kragens kant samt på ärmuppslag. Korpral bar gult (vitt) redgarnsband runt kragens kant samt på ärmuppslag och vicekorpral enbart ett gult (vitt) redgarnsband runt kragens kant.

Artilleriets attila m/1873

Officerarna i artilleriet bar attila m/1873 medan manskapet använde atila m/1872. Attila m/1873 hade axeltränsar istället för axelklaffar. På attilan bars gradbeteckningar i form av stjärnor på kragen. Underlöjtnant bar en stjärna, löjtnant två och kapten tre. Regementsofficerare bar förutom stjärnor även en förgylld galon runt kragen. Major bar en stjärna plus galon, överstelöjtnant två stjärnor plus galon samt överste tre stjärnor plus galon. Gruppbefäl bar band runt kragen samt på ärmuppslagen. Furir bar band i guld runt kragens kant samt på ärmuppslag. Korpral bar gult redgarnsband runt kragens kant samt på ärmuppslag och vicekorpral enbart ett gult redgarnsband runt kragens kant.

Kollett m/1873

Kollett m/1873 bars av ingenjörtrupperna och fortifikationskåren. Gradbeteckningar bars på kragens båda sidor i form av stjärnor. Se vidare attila m/1873 ovan.

Uniform m/1910

Gradbeteckningarna bars på axelklaffarna. Officerarnas regementsbeteckningar var i guld eller silver och fästade på axeltränsarna. År 1914 införs gradbeteckningar även på hatten. Officerare: 3 stjärnor - kapten, 2 stjärnor - Löjtnant, 1 stjärna - Underlöjtnant. Fanjunkare/styckjunkare saknade från början gradbeteckningar på axeltränsarna men fick senare en stjärnknapp som gradbeteckning. Även sergeanter saknade gradbeteckning på axeltränsarna men hade istället ett beläggningssnöre i gult (vitt) redgarn. Underbefäl: Furir - guld (silver) galon längs axelklaffens kanter, Korpral - gult (silver) redgarnsband längs axelklaffens kanter, Vicekorpral - gult (silver) redgarnssnöre längs axelklaffens kanter.

Hatt m/1910 samt mössmärke m/1914

Hattmärkena hade en knapp med de svenska tre kronorna. Officerarna hade en blåemaljerad knapp medan underofficerarna en mässingsknapp. I övrigt fanns på mössmärket en eller flera vinklar med spetsen nedåt. Längst upp satt en gul knapp, en sk. kokard. OBS, mössmärke m/1910 och m/1914 ser inte likadana ut men gradbeteckningarna i sig ser ut på ett liknande sätt. Mössmärke m/1914 bars på pälsmössa m/1909.

Uniform m/1923

Gradbeteckningarna flyttades på vapenrocken m/1923 från axelklaffarna till ståndkragen. På kappan fanns dock gradbeteckningarna kvar på axelklaffarna. Gradbeteckningarna var i silver. Officerarna får nu koppel efter engelsk förebild med livrem och axelrem.

Uniform m/1939

Gradbeteckningarna bars på axelklaffarna. Regementsofficerarnas stjärnor var något större än kompaniofficerarnas. På axelklaffarna bar befälen liksom manskapet även förbandsbeteckning. Gradbeteckningarna på mössmärket m/1940 symboliserades av en eller flera vinklar med spetsen nedåt, för officerare i form av galoner och för underofficerare i form av beläggningssnören. • Mer information om Gradbeteckningar 1900-tal. • Mer information om de Gamla historiska tjänstegraderna. • Mer information om Befälsordningen i Sverige, nutid • Mer information om Svenska gradbeteckningar, nutid

Svenska militära ordnar och

tapperhetsmedaljer

Ordnar

Officerare kunde militärt bli belönad för tapperhet i fält och till sjöss med Kungl. Svärdsorden. Svärdsorden instiftades 1748 av Fredrik I och hade från början 2 grader (kommendör och riddare) men fick senare 5 st. Svärdsorden utdelas till officerare för tapperhet och framstående tjänst i krigstid samt för långvarig och gagnande verksamhet i krigsmakten i fredstid. Ordenskorset är av maltesertyp vars centrum utgörs av en blå emaljskiva med ett svärd omgivet av Sveriges Tre Kronor. Riddare av Svärdsorden förkortas RSO och kommendör KSO. Som en särskild värdighet, som endast kan utdelas då Sverige är i krig, instiftade Gustav III år 1788 Riddare med stora korset, uppdelad 1814 i två klasser, Riddare med stora korset av första klass och Riddare med stora korset. Storkorset har en tillhörande kedja. Svärdsorden är Sveriges äldsta orden. År 1850 kompletterades Svärdsorden med Svärdstecknet och Svärdsmedaljen. Svärdstecknet tilldelades underofficerare och svärdsmedaljen till underbefäl (eller motsvarande). Svärdstecknet tilldelades underofficerare med minst 16 års tjänst varav sex som underofficer. Innehavare kallas svärdsman. För att komma i fråga för svärdstecknet respektive svärdsmedaljen måste man ha minst 16 års tjänstgörings tid.

Ovan, utdrag ur Generalmönsterrullor - Södermanlands regemente 150 (1802-1802) Bild 360 (AID: v187512.b360, NAD: SE/KrA/0023). På bilden ovan ser vi att korpralen 101 Jonas Westerlind erhållit medalj för tapperhet i fält. Fredrikshamns- och Svensksundsmedaljerna har av många betecknats såsom enbart minnestecken. I Riksarkivets skrift "1.14 Hitta handlingar om medaljer och ordnar" finns texten "Medaljen var ingen belöning för tapperhet eller andra militära meriter, utan ett hederstecken på att man varit med vid den aktuella segern". Men i skriften Forum Navale 74, utgiven av Sjöhistoriska Samfundet, Skrift nr 29 år 1974, skriver Cristopher von Warnstedt en inlaga på detta ämne. Hans skriver: "De s. k. Fredrikshamns- och Svensksundsmedaljerna har felaktigt betecknats såsom minnestecken (4). Redan det ringa antal vari dessa medaljer tillverkades - 410 GM och 230 SM - borde dock ha visat forskarna att medaljerna inte - såsom påståtts - kan ha tilldelats alla i de båda sjöslagen deltagande officerare och underofficerare. Ty icke mindre än 275 svenska fartyg deltog enbart i Svensksundslaget. Enligt Kungl. brevet 1790 15/5 skulle medaljerna tilldelas "alla de Officerare, som fört Befälet". Men eftersom en officer ju alltid för befäl, måste det här givetvis röra sig om något särskilt slag av befäl. De bevarade listorna på de medaljerade (5) visar också att medaljerna i princip endast tilldelades fartygsbefälhavare samt främste överlevande underofficer på varje fartyg. I de fall där en underofficer varit fartygschef - detta förekom i viss utsträckning vid Armens Flotta - tilldelades ännu en underofficer medaljen. Övriga som utmärkt sig särskilt mycket fick SMts, varvid åtminstone vid Armens Flotta tilldelningsnormen blev 3 medaljer per båt för dem, som varit mest i elden samt 2 eller blott 1 för de mindre utsatta. Dessa förhållanden förklarar varför Fredrikshamn/Svensksundsmedaljerna för underofficerare i samtiden genomgående benämnes "Stora Tapperhetsmedaljen" i motsats till SMts, som kallades "Lilla Tapperhetsmedaljen". Observeras bör att de underofficerare som redan bar SMts måste återlämna denna, därest de tilldelades "Stora" medaljen (6)." GM = guldmedaljen och SM = silvermedaljen. Enligt Cristopher von Warnstedt skall även Fredrikshamns- och Svensksundsmedaljerna ses som tapperhetsmedaljer. Mer information om Svenska militära ordnar och tapperhetsmedaljer.

Ordnar och medaljer i källorna

Uppgifterna är mycket spridda och återfinns på många ställen i Krigsarkivets arkivbestånd. I Lantförsvarets kommandoexpeditions arkiv, E XXVI, Handlingar rörande ordnar och medaljer, finns listor med förslag till utdelande av ordnar och medaljer för tiden 1840-1936. I huvudsak rör det svärdsmedaljörer, utdelning av den s.k. Karl XIV Johan-medaljen samt uppgifter om manskapet som deltagit fälttåget 1813-1814. I Generaladjutantens arkiv D II:1-2 finns de tidigare uppgifterna om medaljpensionärer åren 1816-1833. Arkivet för Direktionen för konungens militärhospitals- och medaljfonder, D I Militärhospitals- och medaljfonderna, innehåller namnrullor på de som erhållit pension från medaljfonden 1816-1981. Fondens avkastning delades ut till underofficerare och meniga som fått silvermedalj för tapperhet i fält och dessutom deltagit i krig under Karl XIV Johan. Mycket lite om ens något av detta material har digitaliserats ännu.