Copyright © Hans Högman 2019-10-17
Kungliga Södermanlands
Regemente
Regementet under den Allmänna
värnplikten,
Strängnästiden
År 1901 införs den allmänna
värnplikten och indelningsverket
avskaffas successivt. Befälskåren
värvas som stambefäl.
I de mobiliseringsplaner för armén som trädde i
kraft 1903 bestod Södermanlands regementes
linjeförband av regementsstab och 3 bataljoner på
vardera 4 kompanier. Stab och bataljoner utgjorde
totalt 2.932 man. Till detta kom en depåstyrka på
1.089 man. Behovet av hästar var 31 ridhästar och
96 draghästar. Regementet skulle vara
marschfärdigt på 6 dagar.
Regementet var nu utrustat med Mausergevär
m/96 med en kaliber på 6,5 mm. Geväret kunde
laddas med 5 skott och ett i loppet. Denna
ombeväpning skedde år 1900 för regementet.
Den ökade eldverkan som dessa gevär medförde
ställde också ändrade krav på stridsteknik. Från att
ha stridit i formationer med salveeld blir nu striden
mer i spridd formation med enskild eldgivning.
Striden skulle anpassas till den skyddande
terrängen. Nu uppmuntrades självständighet och
initiativlust. Order gavs nu snarare i form av en
uppgift som skulle lösas och sen fick ansvarigt befäl
själv ta initiativ till hur den bäst skulle lösas.
Detta var naturligtvis en stor anpassning till den
stridsteknik man använt under tidigare
århundraden med strid i stora formationer på led
och salveeld. Som grund stod det tyska reglementet.
Under andra hälften av 1800-talet kom också
järnvägen som gjorde det möjligt att transportera
trupp mycket snabbt.
Förläggning i Strängnäs 1921
Från 1774 och fram till 1921 har regementets
soldater övats på Malma hed, Malmköping.
Den 25/1 1907 tog Kungl. Maj:t beslut om att
Södermanlands regemente skulle förläggas till
Strängnäs. Byggnationen av regementets
kasernområde påbörjades 1916. Det skulle dock
dröja fram till den 3 juli 1921 innan regementet
marscherade in i staden. Två kaserner stod då
färdigbyggda, i övrigt återstod en hel del innan allt
var färdigbyggt. Kasernerna stod helt färdiga först
sommaren 1923.
I samband med att
regementet
marscherade in i
Strängnäs sköts
dubbelt svenskt lösen
från Långberget.
Som
infanteriregemente
har Södermanlands
regemente beteckningen I10.
Bilden visar kanslihuset vid Södermanlands
regemente, Strängnäs. Foto Hans Högman, 2013.
Pansarvapnet
1922 räknas som det svenska pansarvapnets
födelse. Året innan hade 10 stridsvagnar förvärvats
från Tyskland (strv fm/21). Runt 1935 tillverkades
ett antal svenska stridsvagnar. Göta livgarde var det
regemente som först försågs med stridsvagnar.
1925-års
försvarsbeslut
innebar bl.a. att
vid Göta
livgarde
organiseras en
stridsvagnsbataljon från och med 1928.
Bilden visar värnpliktiga vid Södermanlands
regemente, Strängnäs.
I 1936-års försvarsbeslut beslöts att vissa infanteri
regementen skulle delas upp i en
stridsvagnsbataljon och en infanteribataljon. De
regementen som var på förslag till detta var
Livregementets grenadjärer (I3) och Skaraborgs
regemente (I9). I3 byttes dock i november samma år
mot Södermanlands regemente (I10). Denna nya
organisation skulle börja gälla den 1/10 1939.
Det var då meningen att stridsvagnsbataljon vid
Göta livgarde skulle fördelas till dessa två
regementen och varefter Göta livgarde skulle läggas
ned. Nu kunde detta inte ske 1939 bl.a. beroende på
att I10 och I9 inte var klara för detta och beroende
på världsläget.
Med 1942-års försvarsordning får Sverige ett
fristående pansarvapen. De delade
infanteriregementena omorganiserades till rena
pansarregementen. Ytterligare ett regemente
omorganiserades till pansartrupper, Skånska
kavalleriregementet (K2).
Södermanlands Pansarregemente P3 (1942 -
1957)
I 1942-års försvarsbeslut bildades mao en
pansarorganisation. Ny bildas formellt ett nytt
truppslag, pansartrupperna. De regementen som nu
blir pansarregementen är:
Regementena P2, P3 och P4 skulle bestå av 3
bataljoner medan P1 av 2 bataljoner.
Vid krigsutbrottet 1939 bestod det svenska
stridsvagnsbeståndet av 64 vagnar, 48 st lätta m/37
och 16 st medeltunga m/38.
M/37 var endast 4,5 ton tung, lätt pansrad och
enbart beväpnad med kulspruta och var tillverkad i
Tjeckoslovakien. M/38 var svensk och beväpnad med
en 37 mm Boforskanon och vägde 8,5 ton. I början
av kriget kom 20 st av en förbättrad version av m/38
kallad m/39. 1942 levererades ytterligare 100
stridsvagnar från samma tillverkare, svenska
Landsverk, nu kallad m/40. Scania Vabis fick vid
samma tid licens att tillverka en tjeckisk stridsvagn
på 10 ton bestyckad med 37 mm kanon. Denna
kallades m/41 och av den levererades 116 st.
Sommaren 1943 fanns nu 252 stridsvagnar i Sverige.
Under de närmaste åren införskaffades ytterligare
122 st m/41 och 80 st m/40.
Det fanns dock behov av betydligt kraftigare
bestyckade stridsvagnar och 282 tunga vagnar på 22
ton började tillverkas. De var bestyckade med 7,5 cm
kanon och 4 kulsprutor. De fick beteckningen Strv
m/42 och började levereras i slutet av 1941. Parallellt
med stridsvagnarna
levererades även ett stort
antal
pansarvärnskanoner.
Fordonet på bilden till
höger är stridsvagn m/42.
Arsenalen. Foto Hans
Högman, 2011.
Södermanlands regemente, P3, var
pansarregemente fram till 1957.
I ett försvarsbeslut 1956 ändrades inriktningen för
ett antal Mälardals regementen, kallad "stora
mälardansen". Regementet blev åter ett
infanteriregemente med den gamla
beteckningen, I10. I8 i Uppsala upphörde och
personal flyttades över till nya I10. S1 som fanns på
Kungsholmen flyttade till I8:s lokaler på
Polacksbacken i Uppsala. Ing1 flyttade till Solna som
först var avsett för S1.
Södermanlands regemente I10 (1957 - 1963)
Södermanlands regemente, I10, blev 1957 åter ett
pansarinfanteriregemente. I10 stod för själva
infanteriutbildningen och P1 i Enköping för
stridsvagnsutbildningen.
Stridsvagn 74 togs fram för att bättre täcka behovet
av en lätt stridsvagn vid sidan av den tidigare
nyinköpta tunga Strv 81 Centurion från Storbritanien.
Strv 74 var på 26 ton och hade och hade en 7,5 cm
kanon. Besättning: 4 man. Maxhastighet: 45 km/h.
Totalt tillverkades 225 Strv 74 under åren 1957 -
1960. Strv 74 var i
praktiken en modifierad
Strv 42 försedd med ett
nytt torn och kanon.
Bilden till höger visar Strv
74. Arsenalen. Foto Hans
Högman, 2011.
Strv 81 Centurion var på
50 ton och hade en 8,4 cm kanon. Besättning: 4 man.
Maxhastighet: 35 km/h. De första Strv 81 levererades
till Sverige 1953 (80 st). År 1955 inköptes 160
Centurion Mark V för att uppgradera
pansarbrigaderna. Dessa vagnar utgjorde kärnan i
pansarbrigaderna till början av 1960-talet.
År 1958 köptes 110 st Centurion Mk X som i Sverige
fick beteckningen Strv 101. Den hade en kanon på
10,5 cm och vägde 52 ton. Besätttning 4 man.
Under åren 1964 - 1966 byggdes samtliga 240 Strv 81
om och fick samma 10,5 cm pjäs som strv 101. De
fick då den nya beteckningen Strv 102. Strv 102
vägde 50 ton.
Åren 1973 - 1983 renoverades samtliga Strv 101/102.
Ytterligare genomgripande renoveringar av strv 102
utfördes åren 1983 - 1987 varvid 80 vagnar försågs
med dieselmotor och automatisk växellåda samt nytt
eldledningssystem med laseravståndsmätare. Dessa
vagnar fick beteckningen Strv 104. Strv104 hade en
vikt på 54 ton och en dieselmotor på 750 hk.
Maxhastighet var 48 km/h.
Södermanlands regemente P10 (1963 - 2004)
Organisationen som infanteriregemente varade fram
till den 1/4 1963.
Södermanlands regemente blev 1963 åter ett
pansarregemente, nu med beteckningen P10.
Denna gång organiserades pansarbrigader.
Stommen i Sörmlands brigaden var den 20 år gamla
m/42, nu ombyggd med beteckningen stridsvagn 74.
Den ansågs dock inte längre hålla full klass som
stridsvagn.
Runt 1968 började strv 74 ersättas med den engelska
Centurionvagnen Strv
102.
Fordonet på bilden till
höger är Strv 101,
Centurion. Arsenalen.
Foto Hans Högman,
2011.
Under 60-talet tillfördes även pansarbandvagn pbv
301. Den som användes av den svenska armén
mellan 1962 och 1971. Pbv 301 utvecklades som en
tillfällig lösning för att erbjuda pansarförbandens
skyttesoldater splitterskyddad transport i väntan på
att Pbv 302 skulle levereras. Vagnen bestod av ett
chassi från den utrangerade Stridsvagn m/41 med ett
nytt överrede. Pbv 301 beväpnades med en 20 mm
automatkanon. Besättningen är 3 personer och kan
transportera 7 stridsutrustade soldater.
En ny svensk tornlös stridsvagn (Stridsvagn "S")
började levereras (runt 1965) med beteckningen
Stridsvagn 103. Strv 103 var utvecklad för svenska
förhållanden och hade inget torn, vilket gav en låg
profil. Kanonen var fast lagrad i chassiet, vilket
innebar att hela fordonet fick vridas för att rikta
kanonen i sidled. Strv 103 kunde heller inte skjuta
under gång men det var det endast ett fåtal samtida
vagnar som kunde. Vagnen hade tre mans
besättning, och strv 103C vägde 42,5 ton. Totalt
tillverkades 290 strv 103. Pjäsen var på 10,5 cm.
Maxhastighet: 50 km/h.
OBS, Södermanlands pansarbrigad använde dock
inte Stridsvagn 103 utan
Strv 102 Centurion.
Fordonet på bilden till
höger är stridsvagn 103C,
stridvagn "S". Arsenalen.
Foto Hans Högman,
2011.
Under slutet av 1960-talet levererades
pansarbandvagnen pbv 302. Pvb 302 var en
pansarbandvagn som användes för
personaltransport, sjuktransport eller
materieltransport och tillverkades mellan 1965 och
1972. Numera är den så gott som helt ersatt av
Stridsfordon 90. Besättningen är 3 personer och kan
transportera 8 stridsutrustade soldater. Pbv 302 var
beväpnad med en 20 mm automatkanon i en
vapenhuv på vänster sida av vagnsfronten.
Södermanlands brigaden avvecklades 1974 för att
åter sättas upp 1982 fast då som en mekaniserad
brigad. Genom försvarsbeslutet 1982 ansågs det att
Armén var i behov av mekaniserade enheter för
anfallsstrid. Vilket föranledde att delar av 6.
pansargruppen kom att överföras till Södermanlands
regemente. Under 1983/1984 blev regementet åter
ett regemente med egen brigad, då
Södermanlandsbrigaden återuppsattes
Under 1995 påbörjades leveransen av av den tyska
stridsvagnen Leopard, kallad Strv 121, till
Södermanlands regemente.
Sverige erbjöds ett ytterst förmånligt leasing-avtal
om 160 stycken Leopard 2A4 som tecknades 12
augusti 1994. Dessa de första stridsvagnar med 12
cm kanon i svenska armén och fick därför namnet
Strv 121.
Stridsvagn 122 är en svensk vidareutveckling som
bygger på den tyska stridsvagnen Leopard 2. Första
Strv 122 levererades till Sverige 1996 där den som
andra stridsvagn med 12 centimeter kanon gavs
beteckningen Strv 122. Strv 122 är på 62 ton och har
en besättning på 4 man. Maxhastighet 68 km/h.
Strv 122 är sedan 1995-2000 svenska arméns
stridsvagn som ersatt både stridsvagn 103 och
stridsvagn
101R/102R/104
Fordonet på bilden till
höger är stridsvagn 122 -
Leopard 2 S. Arsenalen.
Foto Hans Högman,
2011.
Se även Svenska
pansarvapnets historia, stridsvagnar i det svenska
försvaret och svenska pansaruniformer
Överst på sidan
