Militaria Hans Högman
Copyright © Hans Högman 2017-10-26

Kungliga Södermanlands Regemente

Regementet under den Allmänna värnplikten, Strängnästiden

År 1901 införs den allmänna värnplikten och indelningsverket avskaffas successivt. Befälskåren värvas som stambefäl. I de mobiliseringsplaner för armén som trädde i kraft 1903 bestod Södermanlands regementes linjeförband av regementsstab och 3 bataljoner på vardera 4 kompanier. Stab och bataljoner utgjorde totalt 2.932 man. Till detta kom en depåstyrka på 1.089 man. Behovet av hästar var 31 ridhästar och 96 draghästar. Regementet skulle vara marschfärdigt på 6 dagar. Regementet var nu utrustat med Mausergevär m/96 med en kaliber på 6,5 mm. Geväret kunde laddas med 5 skott och ett i loppet. Denna ombeväpning skedde år 1900 för regementet. Den ökade eldverkan som dessa gevär medförde ställde också ändrade krav på stridsteknik. Från att ha stridit i formationer med salveeld blir nu striden mer i spridd formation med enskild eldgivning. Striden skulle anpassas till den skyddande terrängen. Nu uppmuntrades självständighet och initiativlust. Order gavs nu snarare i form av en uppgift som skulle lösas och sen fick ansvarigt befäl själv ta initiativ till hur den bäst skulle lösas. Detta var naturligtvis en stor anpassning till den stridsteknik man använt under tidigare århundraden med strid i stora formationer på led och salveeld. Som grund stod det tyska reglementet. Under andra hälften av 1800-talet kom också järnvägen som gjorde det möjligt att transportera trupp mycket snabbt.

Förläggning i Strängnäs 1921

Från 1774 och fram till 1921 har regementets soldater övats på Malma hed, Malmköping. Den 25/1 1907 tog Kungl. Maj:t beslut om att Södermanlands regemente skulle förläggas till Strängnäs. Byggnationen av regementets kasernområde påbörjades 1916. Det skulle dock dröja fram till den 3 juli 1921 innan regementet marscherade in i staden. Två kaserner stod då färdigbyggda, i övrigt återstod en hel del innan allt var färdigbyggt. Kasernerna stod helt färdiga först sommaren 1923. I samband med att regementet marscherade in i Strängnäs sköts dubbelt svenskt lösen från Långberget. Som infanteriregemente har Södermanlands regemente beteckningen I10. Bilden visar kanslihuset vid Södermanlands regemente, Strängnäs. Foto Hans Högman, 2013.

Pansarvapnet

1922 räknas som det svenska pansarvapnets födelse. Året innan hade 10 stridsvagnar förvärvats från Tyskland (strv fm/21). Runt 1935 tillverkades ett antal svenska stridsvagnar. Göta livgarde var det regemente som först försågs med stridsvagnar. 1925-års försvarsbeslut innebar bl.a. att vid Göta livgarde organiseras en stridsvagnsbataljon från och med 1928. Bilden visar värnpliktiga vid Södermanlands regemente, Strängnäs. I 1936-års försvarsbeslut beslöts att vissa infanteri regementen skulle delas upp i en stridsvagnsbataljon och en infanteribataljon. De regementen som var på förslag till detta var Livregementets grenadjärer (I3) och Skaraborgs regemente (I9). I3 byttes dock i november samma år mot Södermanlands regemente (I10). Denna nya organisation skulle börja gälla den 1/10 1939. Det var då meningen att stridsvagnsbataljon vid Göta livgarde skulle fördelas till dessa två regementen och varefter Göta livgarde skulle läggas ned. Nu kunde detta inte ske 1939 bl.a. beroende på att I10 och I9 inte var klara för detta och beroende på världsläget. Med 1942-års försvarsordning får Sverige ett fristående pansarvapen. De delade infanteriregementena omorganiserades till rena pansarregementen. Ytterligare ett regemente omorganiserades till pansartrupper, Skånska kavalleriregementet (K2).

Södermanlands Pansarregemente P3 (1942 - 1957)

I 1942-års försvarsbeslut bildades mao en pansarorganisation. Ny bildas formellt ett nytt truppslag, pansartrupperna. De regementen som nu blir pansarregementen är:
xxxx Mil xxxxx
 
xxxxxxxxxxxxx
Regementena P2, P3 och P4 skulle bestå av 3 bataljoner medan P1 av 2 bataljoner. Vid krigsutbrottet 1939 bestod det svenska stridsvagnsbeståndet av 64 vagnar, 48 st lätta m/37 och 16 st medeltunga m/38. M/37 var endast 4,5 ton tung, lätt pansrad och enbart beväpnad med kulspruta och var tillverkad i Tjeckoslovakien. M/38 var svensk och beväpnad med en 37 mm Boforskanon och vägde 8,5 ton. I början av kriget kom 20 st av en förbättrad version av m/38 kallad m/39. 1942 levererades ytterligare 100 stridsvagnar från samma tillverkare, svenska Landsverk, nu kallad m/40. Scania Vabis fick vid samma tid licens att tillverka en tjeckisk stridsvagn på 10 ton bestyckad med 37 mm kanon. Denna kallades m/41 och av den levererades 116 st. Sommaren 1943 fanns nu 252 stridsvagnar i Sverige. Under de närmaste åren införskaffades ytterligare 122 st m/41 och 80 st m/40. Det fanns dock behov av betydligt kraftigare bestyckade stridsvagnar och 282 tunga vagnar på 22 ton började tillverkas. De var bestyckade med 7,5 cm kanon och 4 kulsprutor. De fick beteckningen Strv m/42 och började levereras i slutet av 1941. Parallellt med stridsvagnarna levererades även ett stort antal pansarvärnskanoner. Fordonet på bilden till höger är stridsvagn m/42. Arsenalen. Foto Hans Högman, 2011. Södermanlands regemente, P3, var pansarregemente fram till 1957. I ett försvarsbeslut 1956 ändrades inriktningen för ett antal Mälardals regementen, kallad "stora mälardansen". Regementet blev åter ett infanteriregemente med den gamla beteckningen, I10. I8 i Uppsala upphörde och personal flyttades över till nya I10. S1 som fanns på Kungsholmen flyttade till I8:s lokaler på Polacksbacken i Uppsala. Ing1 flyttade till Solna som först var avsett för S1.

Södermanlands regemente I10 (1957 - 1963)

Södermanlands regemente, I10, blev 1957 åter ett pansarinfanteriregemente. I10 stod för själva infanteriutbildningen och P1 i Enköping för stridsvagnsutbildningen. Stridsvagn 74 togs fram för att bättre täcka behovet av en lätt stridsvagn vid sidan av den tidigare nyinköpta tunga Strv 81 Centurion från Storbritanien. Strv 74 var på 26 ton och hade och hade en 7,5 cm kanon. Besättning: 4 man. Maxhastighet: 45 km/h. Totalt tillverkades 225 Strv 74 under åren 1957 - 1960. Strv 74 var i praktiken en modifierad Strv 42 försedd med ett nytt torn och kanon. Bilden till höger visar Strv 74. Arsenalen. Foto Hans Högman, 2011. Strv 81 Centurion var på 50 ton och hade en 8,4 cm kanon. Besättning: 4 man. Maxhastighet: 35 km/h. De första Strv 81 levererades till Sverige 1953 (80 st). År 1955 inköptes 160 Centurion Mark V för att uppgradera pansarbrigaderna. Dessa vagnar utgjorde kärnan i pansarbrigaderna till början av 1960-talet. År 1958 köptes 110 st Centurion Mk X som i Sverige fick beteckningen Strv 101. Den hade en kanon på 10,5 cm och vägde 52 ton. Besätttning 4 man. Under åren 1964 - 1966 byggdes samtliga 240 Strv 81 om och fick samma 10,5 cm pjäs som strv 101. De fick då den nya beteckningen Strv 102. Strv 102 vägde 50 ton. Åren 1973 - 1983 renoverades samtliga Strv 101/102. Ytterligare genomgripande renoveringar av strv 102 utfördes åren 1983 - 1987 varvid 80 vagnar försågs med dieselmotor och automatisk växellåda samt nytt eldledningssystem med laseravståndsmätare. Dessa vagnar fick beteckningen Strv 104. Strv104 hade en vikt på 54 ton och en dieselmotor på 750 hk. Maxhastighet var 48 km/h.

Södermanlands regemente P10 (1963 - 2004)

Organisationen som infanteriregemente varade fram till den 1/4 1963. Södermanlands regemente blev 1963 åter ett pansarregemente, nu med beteckningen P10. Denna gång organiserades pansarbrigader. Stommen i Sörmlands brigaden var den 20 år gamla m/42, nu ombyggd med beteckningen stridsvagn 74. Den ansågs dock inte längre hålla full klass som stridsvagn. Runt 1968 började strv 74 ersättas med den engelska Centurionvagnen Strv 102. Fordonet på bilden till höger är Strv 101, Centurion. Arsenalen. Foto Hans Högman, 2011. Under 60-talet tillfördes även pansarbandvagn pbv 301. Den som användes av den svenska armén mellan 1962 och 1971. Pbv 301 utvecklades som en tillfällig lösning för att erbjuda pansarförbandens skyttesoldater splitterskyddad transport i väntan på att Pbv 302 skulle levereras. Vagnen bestod av ett chassi från den utrangerade Stridsvagn m/41 med ett nytt överrede. Pbv 301 beväpnades med en 20 mm automatkanon. Besättningen är 3 personer och kan transportera 7 stridsutrustade soldater. En ny svensk tornlös stridsvagn (Stridsvagn "S") började levereras (runt 1965) med beteckningen Stridsvagn 103. Strv 103 var utvecklad för svenska förhållanden och hade inget torn, vilket gav en låg profil. Kanonen var fast lagrad i chassiet, vilket innebar att hela fordonet fick vridas för att rikta kanonen i sidled. Strv 103 kunde heller inte skjuta under gång men det var det endast ett fåtal samtida vagnar som kunde. Vagnen hade tre mans besättning, och strv 103C vägde 42,5 ton. Totalt tillverkades 290 strv 103. Pjäsen var på 10,5 cm. Maxhastighet: 50 km/h. OBS, Södermanlands pansarbrigad använde dock inte Stridsvagn 103 utan Strv 102 Centurion. Fordonet på bilden till höger är stridsvagn 103C, stridvagn "S". Arsenalen. Foto Hans Högman, 2011. Under slutet av 1960-talet levererades pansarbandvagnen pbv 302. Pvb 302 var en pansarbandvagn som användes för personaltransport, sjuktransport eller materieltransport och tillverkades mellan 1965 och 1972. Numera är den så gott som helt ersatt av Stridsfordon 90. Besättningen är 3 personer och kan transportera 8 stridsutrustade soldater. Pbv 302 var beväpnad med en 20 mm automatkanon i en vapenhuv på vänster sida av vagnsfronten. Södermanlands brigaden avvecklades 1974 för att åter sättas upp 1982 fast då som en mekaniserad brigad. Genom försvarsbeslutet 1982 ansågs det att Armén var i behov av mekaniserade enheter för anfallsstrid. Vilket föranledde att delar av 6. pansargruppen kom att överföras till Södermanlands regemente. Under 1983/1984 blev regementet åter ett regemente med egen brigad, då Södermanlandsbrigaden återuppsattes Under 1995 påbörjades leveransen av av den tyska stridsvagnen Leopard, kallad Strv 121, till Södermanlands regemente. Sverige erbjöds ett ytterst förmånligt leasing-avtal om 160 stycken Leopard 2A4 som tecknades 12 augusti 1994. Dessa de första stridsvagnar med 12 cm kanon i svenska armén och fick därför namnet Strv 121. Stridsvagn 122 är en svensk vidareutveckling som bygger på den tyska stridsvagnen Leopard 2. Första Strv 122 levererades till Sverige 1996 där den som andra stridsvagn med 12 centimeter kanon gavs beteckningen Strv 122. Strv 122 är på 62 ton och har en besättning på 4 man. Maxhastighet 68 km/h. Strv 122 är sedan 1995-2000 svenska arméns stridsvagn som ersatt både stridsvagn 103 och stridsvagn 101R/102R/104 Fordonet på bilden till höger är stridsvagn 122 - Leopard 2 S. Arsenalen. Foto Hans Högman, 2011. Överst på sidan
Militaria Hans Högman
Copyright © Hans Högman 2017-10-26

Kungliga Södermanlands

Regemente

Regementet under den Allmänna

värnplikten,

Strängnästiden

År 1901 införs den allmänna värnplikten och indelningsverket avskaffas successivt. Befälskåren värvas som stambefäl. I de mobiliseringsplaner för armén som trädde i kraft 1903 bestod Södermanlands regementes linjeförband av regementsstab och 3 bataljoner på vardera 4 kompanier. Stab och bataljoner utgjorde totalt 2.932 man. Till detta kom en depåstyrka på 1.089 man. Behovet av hästar var 31 ridhästar och 96 draghästar. Regementet skulle vara marschfärdigt på 6 dagar. Regementet var nu utrustat med Mausergevär m/96 med en kaliber på 6,5 mm. Geväret kunde laddas med 5 skott och ett i loppet. Denna ombeväpning skedde år 1900 för regementet. Den ökade eldverkan som dessa gevär medförde ställde också ändrade krav på stridsteknik. Från att ha stridit i formationer med salveeld blir nu striden mer i spridd formation med enskild eldgivning. Striden skulle anpassas till den skyddande terrängen. Nu uppmuntrades självständighet och initiativlust. Order gavs nu snarare i form av en uppgift som skulle lösas och sen fick ansvarigt befäl själv ta initiativ till hur den bäst skulle lösas. Detta var naturligtvis en stor anpassning till den stridsteknik man använt under tidigare århundraden med strid i stora formationer på led och salveeld. Som grund stod det tyska reglementet. Under andra hälften av 1800-talet kom också järnvägen som gjorde det möjligt att transportera trupp mycket snabbt.

Förläggning i Strängnäs 1921

Från 1774 och fram till 1921 har regementets soldater övats på Malma hed, Malmköping. Den 25/1 1907 tog Kungl. Maj:t beslut om att Södermanlands regemente skulle förläggas till Strängnäs. Byggnationen av regementets kasernområde påbörjades 1916. Det skulle dock dröja fram till den 3 juli 1921 innan regementet marscherade in i staden. Två kaserner stod då färdigbyggda, i övrigt återstod en hel del innan allt var färdigbyggt. Kasernerna stod helt färdiga först sommaren 1923. I samband med att regementet marscherade in i Strängnäs sköts dubbelt svenskt lösen från Långberget. Som infanteriregemente har Södermanlands regemente beteckningen I10. Bilden visar kanslihuset vid Södermanlands regemente, Strängnäs. Foto Hans Högman, 2013.

Pansarvapnet

1922 räknas som det svenska pansarvapnets födelse. Året innan hade 10 stridsvagnar förvärvats från Tyskland (strv fm/21). Runt 1935 tillverkades ett antal svenska stridsvagnar. Göta livgarde var det regemente som först försågs med stridsvagnar. 1925-års försvarsbeslut  innebar bl.a. att vid Göta livgarde organiseras en stridsvagnsbataljon från och med 1928. Bilden visar värnpliktiga vid Södermanlands regemente, Strängnäs. I 1936-års försvarsbeslut beslöts att vissa infanteri regementen skulle delas upp i en stridsvagnsbataljon och en infanteribataljon. De regementen som var på förslag till detta var Livregementets grenadjärer (I3) och Skaraborgs regemente (I9). I3 byttes dock i november samma år mot Södermanlands regemente (I10). Denna nya organisation skulle börja gälla den 1/10 1939. Det var då meningen att stridsvagnsbataljon vid Göta livgarde skulle fördelas till dessa två regementen och varefter Göta livgarde skulle läggas ned. Nu kunde detta inte ske 1939 bl.a. beroende på att I10 och I9 inte var klara för detta och beroende på världsläget. Med 1942-års försvarsordning får Sverige ett fristående pansarvapen. De delade infanteriregementena omorganiserades till rena pansarregementen. Ytterligare ett regemente omorganiserades till pansartrupper, Skånska kavalleriregementet (K2).

Södermanlands Pansarregemente P3 (1942 -

1957)

I 1942-års försvarsbeslut bildades mao en pansarorganisation. Ny bildas formellt ett nytt truppslag, pansartrupperna. De regementen som nu blir pansarregementen är:
Regementena P2, P3 och P4 skulle bestå av 3 bataljoner medan P1 av 2 bataljoner. Vid krigsutbrottet 1939 bestod det svenska stridsvagnsbeståndet av 64 vagnar, 48 st lätta m/37 och 16 st medeltunga m/38. M/37 var endast 4,5 ton tung, lätt pansrad och enbart beväpnad med kulspruta och var tillverkad i Tjeckoslovakien. M/38 var svensk och beväpnad med en 37 mm Boforskanon och vägde 8,5 ton. I början av kriget kom 20 st av en förbättrad version av m/38 kallad m/39. 1942 levererades ytterligare 100 stridsvagnar från samma tillverkare, svenska Landsverk, nu kallad m/40. Scania Vabis fick vid samma tid licens att tillverka en tjeckisk stridsvagn på 10 ton bestyckad med 37 mm kanon. Denna kallades m/41 och av den levererades 116 st. Sommaren 1943 fanns nu 252 stridsvagnar i Sverige. Under de närmaste åren införskaffades ytterligare 122 st m/41 och 80 st m/40. Det fanns dock behov av betydligt kraftigare bestyckade stridsvagnar och 282 tunga vagnar på 22 ton började tillverkas. De var bestyckade med 7,5 cm kanon och 4 kulsprutor. De fick beteckningen Strv m/42 och började levereras i slutet av 1941. Parallellt med stridsvagnarna levererades även ett stort antal pansarvärnskanoner. Fordonet på bilden till höger är stridsvagn m/42. Arsenalen. Foto Hans Högman, 2011. Södermanlands regemente, P3, var pansarregemente fram till 1957. I ett försvarsbeslut 1956 ändrades inriktningen för ett antal Mälardals regementen, kallad "stora mälardansen". Regementet blev åter ett infanteriregemente med den gamla beteckningen, I10. I8 i Uppsala upphörde och personal flyttades över till nya I10. S1 som fanns på Kungsholmen flyttade till I8:s lokaler på Polacksbacken i Uppsala. Ing1 flyttade till Solna som först var avsett för S1.

Södermanlands regemente I10 (1957 - 1963)

Södermanlands regemente, I10, blev 1957 åter ett pansarinfanteriregemente. I10 stod för själva infanteriutbildningen och P1 i Enköping för stridsvagnsutbildningen. Stridsvagn 74 togs fram för att bättre täcka behovet av en lätt stridsvagn vid sidan av den tidigare nyinköpta tunga Strv 81 Centurion från Storbritanien. Strv 74 var på 26 ton och hade och hade en 7,5 cm kanon. Besättning: 4 man. Maxhastighet: 45 km/h. Totalt tillverkades 225 Strv 74 under åren 1957 - 1960. Strv 74 var i praktiken en modifierad Strv 42 försedd med ett nytt torn och kanon. Bilden till höger visar Strv 74. Arsenalen. Foto Hans Högman, 2011. Strv 81 Centurion var på 50 ton och hade en 8,4 cm kanon. Besättning: 4 man. Maxhastighet: 35 km/h. De första Strv 81 levererades till Sverige 1953 (80 st). År 1955 inköptes 160 Centurion Mark V för att uppgradera pansarbrigaderna. Dessa vagnar utgjorde kärnan i pansarbrigaderna till början av 1960-talet. År 1958 köptes 110 st Centurion Mk X som i Sverige fick beteckningen Strv 101. Den hade en kanon på 10,5 cm och vägde 52 ton. Besätttning 4 man. Under åren 1964 - 1966 byggdes samtliga 240 Strv 81 om och fick samma 10,5 cm pjäs som strv 101. De fick då den nya beteckningen Strv 102. Strv 102 vägde 50 ton. Åren 1973 - 1983 renoverades samtliga Strv 101/102. Ytterligare genomgripande renoveringar av strv 102 utfördes åren 1983 - 1987 varvid 80 vagnar försågs med dieselmotor och automatisk växellåda samt nytt eldledningssystem med laseravståndsmätare. Dessa vagnar fick beteckningen Strv 104. Strv104 hade en vikt på 54 ton och en dieselmotor på 750 hk. Maxhastighet var 48 km/h.

Södermanlands regemente P10 (1963 - 2004)

Organisationen som infanteriregemente varade fram till den 1/4 1963. Södermanlands regemente blev 1963 åter ett pansarregemente, nu med beteckningen P10.  Denna gång organiserades pansarbrigader. Stommen i Sörmlands brigaden var den 20 år gamla m/42, nu ombyggd med beteckningen stridsvagn 74. Den ansågs dock inte längre hålla full klass som stridsvagn. Runt 1968 började strv 74 ersättas med den engelska Centurionvagnen Strv 102. Fordonet på bilden till höger är Strv 101, Centurion. Arsenalen. Foto Hans Högman, 2011. Under 60-talet tillfördes även pansarbandvagn pbv 301. Den som användes av den svenska armén mellan 1962 och 1971. Pbv 301 utvecklades som en tillfällig lösning för att erbjuda pansarförbandens skyttesoldater splitterskyddad transport i väntan på att Pbv 302 skulle levereras. Vagnen bestod av ett chassi från den utrangerade Stridsvagn m/41 med ett nytt överrede. Pbv 301 beväpnades med en 20 mm automatkanon. Besättningen är 3 personer och kan transportera 7 stridsutrustade soldater. En ny svensk tornlös stridsvagn (Stridsvagn "S") började levereras (runt 1965) med beteckningen Stridsvagn 103. Strv 103 var utvecklad för svenska förhållanden och hade inget torn, vilket gav en låg profil. Kanonen var fast lagrad i chassiet, vilket innebar att hela fordonet fick vridas för att rikta kanonen i sidled. Strv 103 kunde heller inte skjuta under gång men det var det endast ett fåtal samtida vagnar som kunde. Vagnen hade tre mans besättning, och strv 103C vägde 42,5 ton. Totalt tillverkades 290 strv 103. Pjäsen var på 10,5 cm. Maxhastighet: 50 km/h. OBS, Södermanlands pansarbrigad använde dock inte Stridsvagn 103 utan Strv 102 Centurion. Fordonet på bilden till höger är stridsvagn 103C, stridvagn "S". Arsenalen. Foto Hans Högman, 2011. Under slutet av 1960-talet levererades pansarbandvagnen pbv 302. Pvb 302 var en pansarbandvagn som användes för personaltransport, sjuktransport eller materieltransport och tillverkades mellan 1965 och 1972. Numera är den så gott som helt ersatt av Stridsfordon 90. Besättningen är 3 personer och kan transportera 8 stridsutrustade soldater. Pbv 302 var beväpnad med en 20 mm automatkanon i en vapenhuv på vänster sida av vagnsfronten. Södermanlands brigaden avvecklades 1974 för att åter sättas upp 1982 fast då som en mekaniserad brigad. Genom försvarsbeslutet 1982 ansågs det att Armén var i behov av mekaniserade enheter för anfallsstrid. Vilket föranledde att delar av 6. pansargruppen kom att överföras till Södermanlands regemente. Under 1983/1984 blev regementet åter ett regemente med egen brigad, då Södermanlandsbrigaden återuppsattes Under 1995 påbörjades leveransen av av den tyska stridsvagnen Leopard, kallad Strv 121, till Södermanlands regemente. Sverige erbjöds ett ytterst förmånligt leasing-avtal om 160 stycken Leopard 2A4 som tecknades 12 augusti 1994. Dessa de första stridsvagnar med 12 cm kanon i svenska armén och fick därför namnet Strv 121. Stridsvagn 122 är en svensk vidareutveckling som bygger på den tyska stridsvagnen Leopard 2. Första Strv 122 levererades till Sverige 1996 där den som andra stridsvagn med 12 centimeter kanon gavs beteckningen Strv 122. Strv 122 är på 62 ton och har en besättning på 4 man. Maxhastighet 68 km/h. Strv 122 är sedan 1995-2000 svenska arméns stridsvagn som ersatt både stridsvagn 103 och stridsvagn 101R/102R/104 Fordonet på bilden till höger är stridsvagn 122 -  Leopard 2 S. Arsenalen. Foto Hans Högman, 2011. Överst på sidan