Militaria Hans Högman
Copyright © Hans Högman, granskad 2017-04-29

Svenska regementen under indelningsverket - Infanteriet (1)

Infanteriregementen

1. Svenska regementen - Infanteriet (1)

Innehåll denna sida:

Infanteriet

Infanteriet var namnet på de enheter som både förflyttade sig och stred till fots. De kallades från början fotfolket. Beteckningen infanteri börjar att användas under 1600-talet. Den taktiska enhet som man stred med inom infanteriet var inte regementen eller kompanier utan bataljoner. Ett infanteriregemente var normalt på 1200 man (8 kompanier) och bestod av två bataljoner om vardera 600 man (4 kompanier). Varje kompani i ett regemente på 1200 man, 8 kompanier bestod då av 150 man. Kompaniet var i sin tur var indelat i 6 korpralskap. I varje korpralskap ingick 24 knektar plus 1 korpral, totalt 25 man. Varje korpralskap var i sin tur indelad i 4 rotar. De 8 första rotarna per kompani var pikenerarrotar och de övriga, dvs 16 st var musketerarrotar (Stora Nordiska Kriget). De fyra första kompanierna utgjorde första bataljonen och de fyra sista den andra bataljonen. Till manskapet räknades även korpralerna, dvs knektarna plus korpralerna (48 st, en per korpralskap). Tillsammans var manskapet vanligen 1.200 man i ett infanteriregemente. Förutom manskapet fanns även befälet i regementet.  Omkring 1623 omorganiserades regementena i rena landskapsregementen vilket senare godkändes i 1634-års regeringsform. Inom Sveriges egentliga gränser skulle rekryteras 20 infanteriregementen (13 i Sverige och 7 i Finland) och 8 kavalleriregementen (5 i Sverige och 3 i Finland). I infanteriet fanns följande svenska upptagna i ståndsordning.

Upplands regemente, I8

Uppsatt 1626 som Upplands regemente (1682-12-05 indelt), 1904 Upplands infanteriregemente, 1928 åter Upplands regemente. Indraget 1957. Samma år övertar Upplands Signalregemente kasernerna. År 1974 tar signalregementet namnet Upplands regemente och flyttar 1982 till Enköping. Regementet härstammar från de fänikor som sattes upp i Uppland under 1500-talet. Gustav II Adolf bildade ur dessa fänikor jämte fänikor från Dalarna och Västmanland ett landsregemente. Detta regemente delades sen i tre: Upplands regemente, Västmanlands regemente och Dalregementet. I 1634-års regeringsform omnämns Upplands regemente som första regementet. Regementet var roterat med 1200 nummer med 8 kompanier, samtliga i Uppland. 957 i Uppsala län och 243 i Stockholms län. Kompanier: Livkompaniet, Överstelöjtnantens kompani, Majorens kompani, Hundra härads kompani, Rasbo kompani, Sigtuna kompani, Hagunda kompani och Bälings kompani. Uniform innan enhetsuniformen: Röd rock med gula ärmuppslag (1675). Regementet erhöll enhetsuniformen 1691. Förläggningsort: Från 1912, Uppsala. Övningsplats: Först Kronoparken, 1680 Öresundsbro och från 1681 Polacksbacken (söder om slottet). Regementets färg: Rött och gult Kompanier: 1. Livkompaniet 2. Rasbo kompani 3. Olands kompani 4. Uppsala kompani (tidigare Bälings komp.) 5. Hundra Härads kompani 6. Sigtuna kompani 7. Hagunda kompani 8. Enköpings kompani Segernamn: Varberg 1565 Narva 1581 Lützen 1632 Warszawa 1656 Fredriksodde 1657 Tåget över Bält 1658 Rügen 1678 Düna 1701 Kliszow 1702 Holovczyn 1708 Helsingborg 1710 Svensksund 1790

Skaraborgs regemente, I9

Uppsatt 1624 som Skaraborgs regemente (1684 indelt), 1939 utökas regementet med en pansarbataljon, 1942 omorganiseras regementet till Skaraborgs pansarregemente. 1963 återtas namnet Skaraborgs regemente. Regementet härstammar från de fänikor som sattes upp i Västergötland runt 1552. Gustav II Adolf bildade ur dessa fänikor jämte fänikor från Dalsland år 1613 ett landsregemente. Detta regemente delades 1624 i tre, Älvsborgs-, Västgötadals- och Skaraborgs regemente. I 1634-års regeringsform omnämns det som andra regementet. Regementet var roterat med 1200 nummer med 8 kompanier, samtliga i Skaraborgs län. Kompanier: Livkompaniet, Överstelöjtnantens kompani, Majorens kompani, Vartofta kompani, Skåninge kompani, Kåkinds kompani, Willska kompaniet och Norra Wassbo kompani. Uniform innan enhetsuniformen: Från 1676 gul rock med svarta ärmuppslag. Regementet erhöll enhetsuniformen 1689. Förläggningsort: Från 1913, Skövde. Övningsplats: Från 1696 Axevalla hed. Regementets färg: Svart och gult Valspråk: Arvet förpliktar Kompanier: 1. Livkompaniet 2. Höjentorps kompani 3. Vartofta kompani 4. Vilska kompani 5. Södra Vadsbo kompani 6. Norra Vadsbo kompani 7. Kåkinds kompani 8. Skånings kompani Segernamn: Varberg 1565 Narva 1581 Lützen 1632 Leipzig 1642 Warschau 1656 Lund 1676 Landskrona 1677 Malatitze 1708  

Södermanlands regemente, I10

Uppsatt 1627 som Södermanlands regemente (1682-12-05 indelt), 1939 utökas regementet med en pansarbataljon, 1942 omorganiseras regementet till Södermanlands pansarregemente. 1957 omorganiseras regementet ett pansarinfanteriregemente med namnet Södermanlands regemente. 1963 återförs regementet till pansartrupperna med samma namn, Södermanlands regemente. Regementet härstammar från de fänikor som sattes upp i Södermanland på 1500-talet. Efter Gustav Vasas frihetskrig, då han avskedat sitt tyska krigsfolk, sattes en ständig fänika upp i Södermanland. Det bildades senare två stycken Södermanlands fänikor, en norra och en södra. Under Erik XIX:s tid fanns tre fänikor i Södermanland: Rekarne-, Gripsholms- och Nyköpings fänikor. Gustav II Adolf bildade ur dessa fänikor jämte fänikor från Närke och Värmland ett landsregemente år 1614. Detta regemente delades 1627 i två: Södermanlands regemente och Närke-Värmlands regemente. Södermanlands regementes första chef var Erik Eriksson Rynning. I 1634-års regeringsform omnämns Södermanlands regemente som fjärde regementet. I Södermanland undertecknade böndernas representanter den 27 oktober 1682 Kungl. Maj:ts kontrakt om uppförande av ett knekthåll i landskapet. Den 5 december samma år satte Karl XI sitt sigill på kontraktet och därmed var Södermanland ansluten till Indelningsverket. Regementet har deltagit i de flesta av Sveriges krig och fälttåg. Mer om Södermanlands regementes historik. Regementet var roterat med 1200 nummer med 8 kompanier, samtliga i Södermanlands län. Kompanier: Livkompaniet, Överstelöjtnantens kompani, Majorens kompani, Oppunda kompani, Västra Rekarne kompani, Nyköpings kompani, Östra Rekarne kompani och Gripsholms kompani. Uniform innan enhetsuniformen: Gul rock med blå ärmuppslag (1675). Regementet erhöll enhetsuniformen 1690. Förläggningsort: Från 1921, Strängnäs. Övningsplats: Från 1774 Malma hed, Malmköping. Regementets färg: Svart och gult Regementets högtidsdag: 13 augusti (till minnet av slaget vid Södra Stäket 1719) Kompanier: 1. Livkompaniet 2. Vingåkers kompani 3. Nyköpings kompani 4. Oppunda kompani 5. Strängnäs kompani 6. Öster Rekarne kompani 7. Väster Rekarne kompani 8. Gripsholms kompani Segernamn: Warszawa 1656 Fredriksodde 1658 Tåget över Bält 1658 Fraustadt 1706 Helsingborg 1710 Gadebusch 1712 Södra Stäket 1719

Kronobergs regemente, I11

Uppsatt år 1623 som Kronobergs regemente (1684-07-28 indelt), 1928 utökas regementet med Karlskrona grenadjärregemente som bildade dess tredje bataljon. Bataljonen drogs in 1939. 1992 drogs regementet in men lever kvar som försvarsområdesförband med samma namn. Regementet härstammar från de fänikor som sattes upp i Kalmar- och Kronobergs län under 1500-talet. Gustav II Adolf bildade ur dessa fänikor ett landsregemente. Detta regemente delades 1623 i två regementen, Kronobergs regemente och Kalmar regemente. Kronobergs regemente skulle enligt 1634-års regeringsform tillsammans med ett regemente från Jönköpings län bilda "Smålands regemente". Sammanslagningen genomfördes aldrig utan Kronobergs regemente förblev ett eget regemente. I 1634-års regeringsform omnämns regementet som det femte regementet. År 1593 fanns i Småland 8 fänikor som omfattade 1.924 man. I striderna mellan Sigismund och hertig Karl sommaren 1598 deltog det småländska fotfolket, liksom dess rytteri, på den förres sida. De deltog både i slaget vid Stegeborg den 9 september och vid Stångebro den 25 september 1598. I slaget vid Kirkholm den 17 september 1605 deltog tre fänikor från Småland under ledning av Peder Staffansson, Peder Hansson och Nils Pedersson. Tillsammans utgjorde de 3 småländska fänikorna 505 man varav 383 man förlorades i slaget. År 1618 uppgick Smålands fotfolk till 2.478 man under ledning av Herman Wrangel och var fördelade på 7 fänikor. År 1623 bildades av allt fotfolk i Småland ett storregemente om 3.600 man. Storregementet indelades i sin tur i tre mindre regementen om 1.200 man fördelade på 8 kompanier vardera. Ett av dessa regementen utgjorde Kronobergs regemente och dess förste chef var Överste Patrik Ruthwens. Fälttåg: Trettio-åriga kriget: År 1627 överfördes regementet till Preussen och deltog den 8 augusti i slaget vid Dirschau, slaget där Gustav II Adolf sårades. Hösten 1629 skeppas regementet tillbaks till Sverige. År 1630 blev Hans Drake ny chef för regementet. År 1635 överförs åter regementet till Preussen. De ingår där i huvudhären under Banérs befäl fram till början av 1636 då de lades i garnison i Magdeburg. Överste Drake blev nu kommendant där. Under maj - juni fick de utstå Magdeburgs belägring och efter stadens kapitulation återgick de till den svenska armén. Banér ansåg att Drake givit upp staden för tidigt och ställde honom inför krigsrätt. Drake dömdes till döden men blev tillsist benådad. Under hösten 1636 deltog regementet i slaget vid Wittstock den 24 september där de kämpade med stor tapperhet på den högra infanteriflygeln i den första träffen. Av brigadens 900 man var endast 150 man oskadade efter slaget. Hösten 1638 sattes regementet upp på nytt i Sverige och fick Adolf Hård som chef. Samma år överförs regementets ena bataljon till Tyskland och året därpå även den andra bataljonen. År 1641 finns två av regementets kompanier i Sverige. Nyrekryterade skickas dessa kompanier till Tyskland året därpå. I februari 1644 fanns större delen av regementet i Skåne i kriget mot Danmark. Karl X:s krig, 1655 - 1660: Under 1655 ingick ena bataljonen i den armé som i mitten av juli bröt in i Polen. Bataljonen som var kvar i Sverige kompletterades till ett fullt regemente 1656. Under 1657 låg regementet i garnison dels i Halmstad och dels i Kalmar. Karl XI:s krig, 1675 - 1679: År 1676 deltog ena bataljonen i den svenska armé som samlades i Malmö och som i juli tvingades att återtåga till Småland. Regementet anslöt till huvudhären strax efter slaget vid Lund i december 1676. Regementet deltog under vintern i belägringen av Kristianstad. Regementet deltog i slaget vid Landskrona den 14 juli 1677 där de fanns i mitten av andra träffen. Det stora nordiska kriget, 1700 - 1721: Under sommaren 1700 deltog regementet i fälttåget i Holstein för att ingripa mot Danmark. Därefter fanns de i garnison i Wismar. Mellan juli och augusti 1702 marscherade regementet från Pommern till västra Polen där de förenades med den svenska huvudarmén under Karl XII ledning. De ingick därefter i Rehnskölds avdelning. Den 7 september 1703 deltog 200 man ur regementet i stormningen av Posen där regementet sen blev kvar som garnison. År 1706 var de åter i Rehnskölds avdelning och deltog i slaget vid Fraustadt den 3 februari 1706. Regementet var formerad på 2 bataljoner och stod i mitten av slagordningen. Regementets chef överste Gabriel Lilliehöök stupade i slaget. Under 1707 och fram till Poltava 1709 ingick regementet i huvudhären. I Poltava ingick regementet i den styrka som i löpgravar belägrade fästningen och deltog således inte i själva slaget den 28 juni 1709. De deltog sen i den allmänna reträtten. Regementet var därefter med vid kapitulation i Pusjkarjovka några dagar senare. Efter Poltava fick regementet sättas upp på nytt. Regementet deltog i Stenbocks fälttåg i Skåne och var med i slaget vid Hälsingborg den 28 februari 1710. I slaget var regementet formerad på 2 bataljoner och fanns i första träffen. Under 1711 var halva regementet kommenderad på örlogsflottan och den andra halvan låg i garnison på Karlskrona skansar. År 1712 låg regementet i garnison i Wismar. Där deltog de år 1716 som försvarare vid belägringen av fästningen och överfördes efter kapitulationen på danska krigsfartyg till Carlshamn. Under 1717 var de hemma på roten för att kompletteras och under 1718 deltog de i det norska fälttåget. I Norge deltog regementet i belägringen av Fredrikshall. Pommerska kriget, 1757 - 1762: I början av sommaren 1758 överfördes regementet till Pommern. De deltog därefter i den svenska huvudhären drabbningar under året. De omnämns ej vidare i källorna under detta krig varför det är troligt att regementet hemförlovades eller lades i garnison. Gustav III:s ryska krig, 1788 - 1790: I början av juli 1788 skeppades regementets ena bataljon på den avdelning av örlogsflottan som den 3 juli avgick till finska vatten varefter bataljonen landsattes i Helsingfors. I slutet av juli inskeppades de på skärgårdsflottan och deltog i Siegroths expedition till Brackila den 3 augusti 1788 för att österifrån innesluta Fredrikshamn. Företaget fick dock avbrytas och bataljonen återfördes till Borgå. I slutet av augusti fick de marschera till riksgränsen vid Abborfors. Där kom de att ingå i generallöjtnant von Platens mellersta fördelning, vilka hade sin samlingsplats vid Elimä. I slutet av juni 1789 deltog bataljonen i Gustav III:s inbrott på ryskt område samt deltog i striden vid Uttismalm den 28 juni. I striden bidrog kronobergarna aktivt till dess seger genom att kringgå det kärr där ryssarna hade sin vänstra flank. Vidare deltog bataljonen i striden vid Likala den 3 juli där den tillsamman med gardet verkställde ett bajonettanfall som fick ryssarna att ta till flykten. Under hösten 1789 förenades bataljonen med den andra bataljonen som under augusti skeppats från Sverige. I slutet av april 1790 verkställde Gustav III ett infall på ryskt område vid Jala vilket föranledde striden vid Walkiala den 29 april. Kronobergsregementet deltog i detta företag. Vid anfallet mot en höjd, där ryssarna tagit position, tvingades svenskarna, beroende på terrängens beskaffenhet, anfalla på smal kolonn. Första kronobergsbataljonen gick i täten och fick utstå hård eldgivning från ryssarna. Även den andra bataljonen ingick bland de 5 bataljoner som stormade höjden. Regementet deltog även vid striderna i Keltis den 20 maj där de spelade en avgörande roll. Danska kriget respektive ryska kriget, båda 1808 - 1809: Regementet deltog i den styrka som 1808 samlades i Skåne för att göra en landstigning på Själland. Då den inte kunde verkställas fördes regementet, inklusive dess vargeringsbataljon, till Åland. De deltog därefter i landstigningen vid Lokalax den 17 och 18 september 1808. De deltog även vid landstigningen i Helsinge den 26 - 28 september. I striden vid Järvenperä den 26 september stormade Kronobergs jägare tillsammans med gardet ryssarna där de genom en listig kringränningsmanöver tvingade dem på flykt. Den 27 september detacherades vargeringsbataljonen till Pinnipajs för att täcka den landstigna styrkans vänstra flank. Första bataljonen följde Livgardesbataljonen till Wiais där det drev tillbaka ryssarna. Den 28 september detacherades bl.a. Kronobergs andra bataljon till vänster för att kringgå ryssarnas högra flank. De stötte dock på överlägset motstånd och tvingades att dra sig tillbaka. Situationen blev nu ohållbar för den svenska styrkan som fick dra sig tillbaka till landstigningsstället och återskeppas. Kronobergs regemente hade under expeditionen stora förluster. Regementet återfördes till Åland där de den 16 och 17 mars 1809 deltog i återtåget över Ålandshav till Sverige. I augusti 1809 deltog regementet i undsättningsexpeditionen till Norrland. Vid landstigningen i Ratan den 17 augusti 1809 ryckte en förtrupp, där 120 man ur regementet ingick, fram till Djäkneboda där ett pass stormades och intogs. Den 19 augusti deltog regementet i striderna vid Sävar. De ingick först i reservstyrkorna men första bataljonen strax in i striderna. Lite senare sattes även andra bataljonen in i striderna. Vid återtåget till Ratan utgjorde regementet arriärgarde och deltog sen i striderna vid Ratan den 20 augusti. Kriget mot Napoleon, 1813 - 1814: Tidigt på våren 1813 skeppades regementet till Pommern där de tilldelades den 3:a fördelningen under generalmajor Boye och 5:e brigaden under överste Hederstjerna. Regementet var fördelat på 3 bataljoner. Regementet deltog i alla av den svenska härens tåg och marscher under 1813. De deltog bl.a. i slagen vid Grossbergen den 23 augusti, Dennevitz den 6 september samt Leipzig den 18 oktober 1813. Efter inmarschen i Holstein i början av december 1813 förordnades Boye att med Hederstjernas brigad överta Glückstadts inneslutning och belägring. Brigaden marscherade den 16 från Neumünster och anlände den 17 till Kellinghausen samt den 18 till Glückstadt. Kronobergs regemente fick order om att på norra sidan omsluta fästningen och verkställa anfallet. De stormade ett batteri vid Störflodens mynning den 19 december och påbörjade belägringsarbetena på dammen Neuteich den 22. Den 23 tillbakavisade de ett fientligt utfall från fästningen. Belägringsarbetet fortsatte sen de närmaste veckorna och regementet kom allt närmare fästningen som kunde bombarderas. Den 5 januari 1814 kapitulerade fästningen. Regementet följde sen med huvudhären till Belgien och var på våren 1814 med i återtåget till Sverige. Fälttåget mot Norge: Under norska fälttåget sommaren 1814 tilldelades regementet samma fördelning och brigad som nere i Tyskland. Regementet deltog inte i några stridigheter under detta fälttåg. Se Karta Regementet var roterat med 1100 nummer med 8 kompanier, samtliga från södra Småland (Kronobergs län). Kompanier: Livkompaniet, Överstelöjtnantens kompani, Majorens kompani, Albo kompani, Norra Sunnerbo kompani, Norrvidinge kompani, Kinnevalds kompani och Södra Sunnerbo kompani. Uniform innan enhetsuniformen: Gul rock med röda ärmuppslag (1676). Regementet erhöll enhetsuniformen 1692. Förläggningsort: Från 1920, Växjö. Övningsplats: I äldre tider i Växjö, från 1778 Kronobergs hed, norr om Alvesta (Kronobergshed är den tredje äldsta övningsheden i Sverige, dvs antal år i bruk). Regementets färg: Rött och gult Kompanier: 1. Livkompaniet 2. Skatelövs kompani 3. Kinnevalds kompani 4. Norrvidinge kompani 5. Ljungby kompani 6. Södra Sunnerbo kompani 7. Allbo kompani 8. Norra Sunnerbo kompani Segernamn: Breitenfeld 1631 Lützen 1632 Wittstock 1636 Landskrona 1677 Kliszow 1702 Warszawa 1705 Fraustadt 1706 Holovczyn 1708 Helsingborg 1710 Valkeala 1790  

Jönköpings regemente, I12

Uppsatt 1623-06-27 som Jönköpings regemente (1685-05-13 indelt). Indraget 1927. Detta år slogs regementet samman med Kalmar regemente till Jönköpings-Kalmar regemente. Regementet heter numera Norra Smålands regemente. Regementet härstammar från de fänikor som sattes upp i Småland under 1500-talet. Gustav II Adolf bildade ur dessa fänikor jämte fänikor från Östergötland ett landsregemente. Detta regemente delades sen år 1623 i två, Jönköpings regemente och Östgöta infanteriregemente. Jönköpings regemente skulle enligt 1634-års regeringsform tillsammans med ett regemente från Kronobergs län (Kronobergs regemente) bilda "Smålands regemente". Sammanslagningen genomfördes aldrig utan Jönköpings regemente förblev ett eget regemente. I 1634-års regeringsform omnämns regementet som det femte regementet. Fälttåg: Trettio-åriga kriget: Under sommaren 1626 sändes regementets ena bataljon till Preussen. Senare, under hösten, sändes även den andra bataljonen till Preussen, där de i tillbringade vintern. Under 1627 och halva 1628 låg regementet i Dirschau. Under befäl av regementschefen, Överste Lars Kagg, fördes 6 kompanier sjövägen till Stralsund för att bistå borgerskapet i staden i försvaret mot Wallensteins armé. Dessa kompanier blev kvar i Stralsund till hösten 1629 då de hemförlovades. De två andra kompanierna sändes hem redan under 1628. Efter rustningar vårvintern 1630 sändes regementet i slutet av juni med Kung Gustav II Adolf till Tyskland. Halva regementet förlades i Usedom under Kaggs befäl. Den andra halvan deltog i expeditionen till Stettin den 10 juli under ledning av överstelöjtnant Salomon Adam och låg därefter kvar i Stettin under resten av året . Lars Kagg intog i slutet av juli Anklam med sin bataljon och blev kvar där till sommaren 1631. I juni 1631 deltog han i Greifswalds belägring med större delen av bataljonen. Efter Greifswalds kapitulationen den 15 juni tilldelades Kaggs avdelning till Totts armé som ryckte in i Mecklenburg. I april 1632 ingick bataljonen i Baudissins armé vars uppgift var att förhindra Pappenheims återkomst från Stade. I början av 1633 kom bataljonen till Magdeburg där den återförenades med resten av regementet. Efter segern i Breitenfeld tilldelades regementet till Banérs armécorps. År 1633 befordrades Kagg till generalmajor och Salomon Adam blev ny regementschef. En tredje battaljon i regementet sattes upp i Sverige som sändes till Pommern våren 1633 där den lades i garnison i Demmin och Anklam. De två första bataljonerna fördes till Sverige våren 1635 där de slogs samman till en bataljon. De återsändes efter komplettering till Tyskland under slutet av samma år. Under 1640 fanns hela regementet som garnison i Greifswalde och Wolgast. Mellan 1641 och 1648 låg en bataljon som garnison i Wismar. Under 1648 deltog regementet i belägringen av Prag. De återvände till Sverige under 1649. Karl X:s krig, 1655 - 1660: Under 1655 ingick ena bataljonen i den armé som i mitten av juli bröt in i Polen. Den deltog i slaget vid Czarnova den 6 september. Den i Sverige kvarvarande bataljonen utökades till 8 kompanier. Fyra kompanier fanns i Kalmar sommaren 1657 och de övriga ingick i iden halländska hären under Riksdrotset Per Brahe. Karl XI:s krig, 1675 - 1679: År 1674 fanns regementet i Pommern där de ingick i Wrangels armé. Regementet deltog i slaget vid Fehrbellin den 18 juni. I april 1677 intog regementet Gollonow. Regementschefen, överste Gustav Horn, sårades då dödligt. Under andra hälften av 1677 deltog regementet i belägringen av Stettin. Under 1678 ingick regementet i den styrka som den 22 juli undsatte Bohus fästning. Det stora nordiska kriget, 1700 - 1721: Under sommaren 1700 deltog regementet i fälttåget i Holstein. Därefter fanns de i garnison i Wismar. Mellan juli och augusti 1702 marscherade regementet från Pommern till västra Polen där de förenades med den svenska huvudarmén under Karl XII ledning. Regementet deltog bl.a. i belägringen av Thorn under maj till oktober 1703. Under vintern 1703/04 låg de i vinterkvarter i Preussen. Under sommaren 1704 ingick de åter i huvudarmén. Från 1707 och fram till Poltava ingick de hela tiden i huvudarmén. De bevistade striden vid Malatize den 31 augusti 1708 då regementet blev anfallen av två ryska dragonregementen medan de höll på att slå upp sitt läger. De försvarade sig tappert och lyckades hålla ut tills förstärkning kom till hjälp. Regementet förlorade dock mycket folk i denna strid. Även i slaget vid Wiprek den 7 januari 1709 förlorade regementet många soldater. I slaget vid Poltava den 28 juni 1709 var regementet enbart formerad på en bataljon om cirka 300 man. Slaget blev slutet på regementet, två tredjedelar av manskapet, inklusive alla officerare utom en, sårades eller dödades. Efter Poltava sattes regementet upp på nytt i Sverige och deltog i Stenbocks skånska fälttåg. Där deltog de i slaget vid Hälsingborg den 28 februari 1710. Här fanns regementet i den första träffen. Under 1711 var regementet förlagt i Skåne för att i oktober föras över till Pommern där de blev förlagda i Stettin. Den 4 november 1715 deltog regementet i drabbningen vid Stressow på Rügen. De fanns med i Stralsund vid belägringen av densamma och vid fästningens kapitulation den 13 december gick regementet i fångenskap och blev förda till Preussen. År 1716 sattes regementet upp en andra gång. Regementet deltog i det norska fälttåget 1718. Den ena bataljonen deltog då i belägringen av Fredrikshall och stormningen av Gyldenlöwe skans. Den andra bataljonen var inkvarterad vid Ingedahl. I detta fälttåg förlorade regementet 490 man genom brist och dålig väderlek. Hattarnas krig, 1741 - 1743: Regementet deltog inte i kriget mot Ryssland 1741 - 1743. Pommerska kriget, 1757 - 1762: Sommaren 1758 överfördes regementet till Pommern och anslöt sig till den svenska huvudstyrkan i Daberkow i augusti. År 1759 vistades ena bataljonen på galäreskadern och deltog den 10 september i sjödrabbningen på Frische Haff. Några dagar senare landsattes bataljonen på ön Wollin där de natten till den 16 september deltog i stormningen av staden Wollin. Bataljonen utgjorde den södra stormkolonnen som trängde in i staden längs stranden av Swine. Bataljonen leddes av överstelöjtnant Pechlin. Den andra bataljonen låg kvar i Stralsund under denna tid men deltog den 28 januari 1760 i den misslyckade stormningen av Anklam. Se karta. Gustav III:s ryska krig, 1788 - 1790: Under överstelöjtnant von Friesendorfs befäl skeppades i början av juli 1788 den ena bataljonen från Karlskrona till Hälsingfors på örlogsflottans fartyg. I slutet av juli finns de på skärgårdsflottan och deltog i Siegroths landstigning vid Brackila den 3 augusti. Deras uppdrag var att från öster innesluta Fredrikshamn. Man tvingades dock dra sig tillbaka och bataljonen återfördes till Borgå. I slutet av augusti får de marschera till riksgränsen vid Abborfors. Här ingår de i arméns mellersta fördelning under generallöjtnant von Platen. Då Gustav III i slutet av juni 1789 gjorde en inbrytning på ryskt område med den mellersta och den vänstra fördelningen, och där slog ryssarna i en drabbning vid Uttismalm, var Jönköpingsbataljonen kvar som bevakning av bron över Kymmene älv. Bataljonen deltog i marschen till Likala den 2 och 3 juli men verkar inte aktivt deltagit i striderna där. Den 14 juli deltog de, jämte andra trupper under von Friesendorfs befäl, i den styrka som marscherade över Sippola för att komma till generalmajor Kaulbars undsättning vid Kaipiais. Friesendorfs avdelning gick dock vilse om kom fram för sent. I mitten av augusti 1789 kom även regementets andra bataljon över till Finland under ledning av överste Scherin. De tillfördes till arméns högra fördelning (kustfördelningen) som fanns vid Kymmene älvs utlopp. Den 31 augusti deltog bataljonen i striden vid Broby då ryssarna, efter svenska skärgårdsflottans nederlag vid Svensksund (första slaget), landsteg i fördelningens rygg. Bataljonen utmärkte sig väl i detta slag då de med stor tapperhet slog tillbaka de numerärt överlägsna ryssarnas landstigningsförsök. Senare på hösten 1789 förenas regementets båda bataljoner då den tillförs arméns vänstra fördelning som fanns vid vägen mellan Tavastehus och Keltis. I april 1790 förflyttas regementet till överste Armfelts brigad i S:t Michel. Den 15 april deltog de i striderna vid Pardakoski och den 30 april i striderna vid Kärnakoski. I det sistnämnda slaget drev svenskarna efter en hel dags strid tillbaka de flerdubbelt överlägsna ryssarna. Regementet deltog även i det misslyckade anfallet vid Savitaipale den 4 juli. Se karta. Pommerska kriget 1805 - 1807: Sommaren 1805 skickades regementets ena bataljon till Pommern där den tilldelades den svenska arméns 3:e brigad. Hösten samma år deltog bataljonen i intåget till Lauenburg och återgick sen våren 1806 till Pommern. I slutet av januari 1807 instängdes de tillsammans med de övriga svenska trupperna i Stralsund. Här fick den 3:e brigaden överta bevakningen av den vänstra- eller Tribseesfronten. Bataljonen deltog den 1 april 1807 i svenskarnas utfall och gick med högra kolonnen till Demmin. Då fransmännen rykte framåt i mitten av månaden drog sig kolonnen tillbaka över gränsen till Svenska Pommern. Bataljonen deltog även vid striderna i fransmännens andra infall i Pommern. Den 14 juli deltog bataljonen i striderna vid Redebas och Steinhagen. Därefter låg de i Stralsund och senare på Rügen fram till kapitulationen den 9 september då de återfördes till Sverige. Se karta. Danska kriget respektive ryska kriget, båda 1808 - 1809: Våren 1808 tilldelades regementet till hären i Skåne som samlats här inför kriget mot Danmark. Denna här stod under befäl av fältmarskalk Toll. Då Gotland i slutet av april intogs av ryska trupper skeppades från Karlskrona regementets ena bataljon inklusive andra svenska trupper på amiral Cederströms eskader för att ingripa på Gotland. De gick från Karlskrona den 11 maj och anlände till Gotland den 14:e där de tvingade de ryska trupperna under Bodisco att kapitulera. Jönköpingsbataljonen stationerades sen på Gotland för att tjäna som stam för den där upprättade nationalbeväringen. Den andra bataljonen ur Jönköpings regemente fick jämte vargeringsbataljonen i slutet av juli marschera från Skåne till Bohusländska gränsen där de tilldelades den Västra arméns 6:e brigad. I slutet av året överfördes de till Åland där de låg inkvarterade över vintern. Mellan den 16 och 17 mars 1809 deltog de i återtåget från Åland och låg sen i Uppland fram till den 8 augusti 1809 då de deltog i undsättningsexpeditionen till Norrland. De var då formerade på 3 bataljoner och tillhörde den 1:a fördelningen under överste Fleetwood. När expeditionen anlände till Sävar den 18 augusti framsköts den 1:a fördelningen på västra sida av Sävar ström. Jönköpings första bataljon inklusive dess jägarförband sändes åt höger till Tvärå mark för att hindra ryssarna att kringgå de svenska ställningarna. Andra bataljonen tog position närmare bron för att understödja den första bataljonen. Tredje bataljonen stod vid bron för att understödja de trupper som skulle utgöra förpost på stora vägen söderut. Den tredje bataljonen invecklades i strider redan vid halv sjutiden på morgonen då fienden anföll. Längre fram på förmiddagen beordrades den andra bataljonen att från dess ställning tränga fram i ryssarnas vänstra flank för att kringränna denna. Anfallet skedde med största kraft men stötte på överlägset motstånd. Bataljonen lyckades dock, trots att den förlorade halva sin styrka, återgå och bibehålla sin tidigare ställning. Regementet var även inblandad i striderna vid Ratan den 20 augusti. Jönköpings regemente förlorade under dessa dagar 168 man i döda och sårade vilket var mer än någon av de andra svenska regementena som deltog i expeditionen. Kriget mot Napoleon, 1813 - 1814: Tidigt på våren 1813 skeppades regementet till Pommern där de tilldelades till den 1:a fördelningen under generalmajor Posse och 2:a brigaden under överste Reutersköld. Regementet var fördelat på 3 bataljoner. Regementet deltog i alla av den svenska härens tåg och marscher i Tyskland, Danmark och Belgien under åren 1813 och 1814. De deltog bl.a. i slagen vid Grossbergen den 23 augusti, Dennevitz den 6 september samt Leipzig den 18 oktober 1813. Fälttåget mot Norge: Under norska fälttåget sommaren 1814 tilldelades regementet, nu formerade på 2 bataljoner, arméns 3:e fördelning under generalmajor Boye och 5:e brigaden under överste Bergenstråle. Bergenstråle var även Jönköpings regementes regementschef. Regementet deltog i striderna vid Rakkestad den 6 augusti och Trögstad den 10 augusti. Se Karta. Regementet var roterat med 1100 nummer med 8 kompanier, i norra och västra Småland (Jönköpings län). Kompanier: Livkompaniet, Överstelöjtnantens kompani, Majorens kompani, Norra Wedbo kompani, Västra Härads kompani, Wässbo kompani, Ösbo härads kompani och Wista härads kompani. Uniform innan enhetsuniformen: Grå rock med röda ärmuppslag (1678). Regementet erhöll enhetsuniformen 1692, men med röda uppslag och foder i stället för den ordinarie gula färgen. Förläggningsort: Från 1913, Jönköping. Övningsplats: 1600-talet Jönköping, från 1777 Skillingaryd (Skillingaryd är den näst äldsta övningsheden i Sverige, dvs antal år i bruk). Norra Smålands regemente har sin förläggningsort i Eksjö. Regementets färg: rött och gult. Kompanier: 1. Livkompaniet 2. Norra Vedbo kompani 3. Västra Härads kompani 4. Vista kompani 5. Mo kompani 6. Norra Vestbo kompani 7. Östbo kompani 8. Södra Vestbo kompani Segernamn: Lützen 1632 Wittstock 1636 Malatitze 1708 Helsingborg 1710  

Relaterade länkar

Indelningsverket Svenska krig Länkar, regementshistoria, soldater etc Förbandsnummervid de svenska förbanden Referenslitteratur Överst på sidan Infanteriregementen, sida:   -1-   -2-  -3-  -4-  -5-  -6-  -7-
1, Upplands regemente, I8 2, Skaraborgs regemente, I9 4, Södermanlands regemente, I10 (P3, P10) 5, Kronobergs regemente, I11 5, Jönköpings regemente, I12
xxxx Mil xxxxx
 
xxxxxxxxxxxxx
Militaria Hans Högman
Copyright © Hans Högman, granskat 2017-04-29

Svenska regementen

under indelningsverket -

Infanteriet (1)

Infanteriregementen

1. Svenska regementen -

Infanteriet (1)

Infanteriet

Infanteriet var namnet på de enheter som både förflyttade sig och stred till fots. De kallades från början fotfolket. Beteckningen infanteri börjar att användas under 1600-talet. Den taktiska enhet som man stred med inom infanteriet var inte regementen eller kompanier utan bataljoner. Ett infanteriregemente var normalt på 1200 man (8 kompanier) och bestod av två bataljoner om vardera 600 man (4 kompanier). Varje kompani i ett regemente på 1200 man, 8 kompanier bestod då av 150 man. Kompaniet var i sin tur var indelat i 6 korpralskap. I varje korpralskap ingick 24 knektar plus 1 korpral, totalt 25 man. Varje korpralskap var i sin tur indelad i 4 rotar. De 8 första rotarna per kompani var pikenerarrotar och de övriga, dvs 16 st var musketerarrotar (Stora Nordiska Kriget). De fyra första kompanierna utgjorde första bataljonen och de fyra sista den andra bataljonen. Till manskapet räknades även korpralerna, dvs knektarna plus korpralerna (48 st, en per korpralskap). Tillsammans var manskapet vanligen 1.200 man i ett infanteriregemente. Förutom manskapet fanns även befälet i regementet.  Omkring 1623 omorganiserades regementena i rena landskapsregementen vilket senare godkändes i 1634-års regeringsform. Inom Sveriges egentliga gränser skulle rekryteras 20 infanteriregementen (13 i Sverige och 7 i Finland) och 8 kavalleriregementen (5 i Sverige och 3 i Finland). I infanteriet fanns följande svenska upptagna i ståndsordning.

Upplands regemente, I8

Uppsatt 1626 som Upplands regemente (1682-12-05 indelt), 1904 Upplands infanteriregemente, 1928 åter Upplands regemente. Indraget 1957. Samma år övertar Upplands Signalregemente kasernerna. År 1974 tar signalregementet namnet Upplands regemente och flyttar 1982 till Enköping. Regementet härstammar från de fänikor som sattes upp i Uppland under 1500-talet. Gustav II Adolf bildade ur dessa fänikor jämte fänikor från Dalarna och Västmanland ett landsregemente. Detta regemente delades sen i tre: Upplands regemente, Västmanlands regemente och Dalregementet. I 1634-års regeringsform omnämns Upplands regemente som första regementet. Regementet var roterat med 1200 nummer med 8 kompanier, samtliga i Uppland. 957 i Uppsala län och 243 i Stockholms län. Kompanier: Livkompaniet, Överstelöjtnantens kompani, Majorens kompani, Hundra härads kompani, Rasbo kompani, Sigtuna kompani, Hagunda kompani och Bälings kompani. Uniform innan enhetsuniformen: Röd rock med gula ärmuppslag (1675). Regementet erhöll enhetsuniformen 1691. Förläggningsort: Från 1912, Uppsala. Övningsplats: Först Kronoparken, 1680 Öresundsbro och från 1681 Polacksbacken (söder om slottet). Regementets färg: Rött och gult Kompanier: 1. Livkompaniet 2. Rasbo kompani 3. Olands kompani 4. Uppsala kompani (tidigare Bälings komp.) 5. Hundra Härads kompani 6. Sigtuna kompani 7. Hagunda kompani 8. Enköpings kompani Segernamn: Varberg 1565 Narva 1581 Lützen 1632 Warszawa 1656 Fredriksodde 1657 Tåget över Bält 1658 Rügen 1678 Düna 1701 Kliszow 1702 Holovczyn 1708 Helsingborg 1710 Svensksund 1790

Skaraborgs regemente, I9

Uppsatt 1624 som Skaraborgs regemente (1684 indelt), 1939 utökas regementet med en pansarbataljon, 1942 omorganiseras regementet till Skaraborgs pansarregemente. 1963 återtas namnet Skaraborgs regemente. Regementet härstammar från de fänikor som sattes upp i Västergötland runt 1552. Gustav II Adolf bildade ur dessa fänikor jämte fänikor från Dalsland år 1613 ett landsregemente. Detta regemente delades 1624 i tre, Älvsborgs-, Västgötadals- och Skaraborgs regemente. I 1634-års regeringsform omnämns det som andra regementet. Regementet var roterat med 1200 nummer med 8 kompanier, samtliga i Skaraborgs län. Kompanier: Livkompaniet, Överstelöjtnantens kompani, Majorens kompani, Vartofta kompani, Skåninge kompani, Kåkinds kompani, Willska kompaniet och Norra Wassbo kompani. Uniform innan enhetsuniformen: Från 1676 gul rock med svarta ärmuppslag. Regementet erhöll enhetsuniformen 1689. Förläggningsort: Från 1913, Skövde. Övningsplats: Från 1696 Axevalla hed. Regementets färg: Svart och gult Valspråk: Arvet förpliktar Kompanier: 1. Livkompaniet 2. Höjentorps kompani 3. Vartofta kompani 4. Vilska kompani 5. Södra Vadsbo kompani 6. Norra Vadsbo kompani 7. Kåkinds kompani 8. Skånings kompani Segernamn: Varberg 1565 Narva 1581 Lützen 1632 Leipzig 1642 Warschau 1656 Lund 1676 Landskrona 1677 Malatitze 1708  

Södermanlands regemente, I10

Uppsatt 1627 som Södermanlands regemente (1682-12-05 indelt), 1939 utökas regementet med en pansarbataljon, 1942 omorganiseras regementet till Södermanlands pansarregemente. 1957 omorganiseras regementet ett pansarinfanteriregemente med namnet Södermanlands regemente. 1963 återförs regementet till pansartrupperna med samma namn, Södermanlands regemente. Regementet härstammar från de fänikor som sattes upp i Södermanland på 1500-talet. Efter Gustav Vasas frihetskrig, då han avskedat sitt tyska krigsfolk, sattes en ständig fänika upp i Södermanland. Det bildades senare två stycken Södermanlands fänikor, en norra och en södra. Under Erik XIX:s tid fanns tre fänikor i Södermanland: Rekarne-, Gripsholms- och Nyköpings fänikor. Gustav II Adolf bildade ur dessa fänikor jämte fänikor från Närke och Värmland ett landsregemente år 1614. Detta regemente delades 1627 i två: Södermanlands regemente och Närke-Värmlands regemente. Södermanlands regementes första chef var Erik Eriksson Rynning. I 1634-års regeringsform omnämns Södermanlands regemente som fjärde regementet. I Södermanland undertecknade böndernas representanter den 27 oktober 1682 Kungl. Maj:ts kontrakt om uppförande av ett knekthåll i landskapet. Den 5 december samma år satte Karl XI sitt sigill på kontraktet och därmed var Södermanland ansluten till Indelningsverket. Regementet har deltagit i de flesta av Sveriges krig och fälttåg. Mer om Södermanlands regementes historik. Regementet var roterat med 1200 nummer med 8 kompanier, samtliga i Södermanlands län. Kompanier: Livkompaniet, Överstelöjtnantens kompani, Majorens kompani, Oppunda kompani, Västra Rekarne kompani, Nyköpings kompani, Östra Rekarne kompani och Gripsholms kompani. Uniform innan enhetsuniformen: Gul rock med blå ärmuppslag (1675). Regementet erhöll enhetsuniformen 1690. Förläggningsort: Från 1921, Strängnäs. Övningsplats: Från 1774 Malma hed, Malmköping. Regementets färg: Svart och gult Regementets högtidsdag: 13 augusti (till minnet av slaget vid Södra Stäket 1719) Kompanier: 1. Livkompaniet 2. Vingåkers kompani 3. Nyköpings kompani 4. Oppunda kompani 5. Strängnäs kompani 6. Öster Rekarne kompani 7. Väster Rekarne kompani 8. Gripsholms kompani Segernamn: Warszawa 1656 Fredriksodde 1658 Tåget över Bält 1658 Fraustadt 1706 Helsingborg 1710 Gadebusch 1712 Södra Stäket 1719

Kronobergs regemente, I11

Uppsatt år 1623 som Kronobergs regemente (1684-07-28 indelt), 1928 utökas regementet med Karlskrona grenadjärregemente som bildade dess tredje bataljon. Bataljonen drogs in 1939. 1992 drogs regementet in men lever kvar som försvarsområdesförband med samma namn. Regementet härstammar från de fänikor som sattes upp i Kalmar- och Kronobergs län under 1500-talet. Gustav II Adolf bildade ur dessa fänikor ett landsregemente. Detta regemente delades 1623 i två regementen, Kronobergs regemente och Kalmar regemente. Kronobergs regemente skulle enligt 1634-års regeringsform tillsammans med ett regemente från Jönköpings län bilda "Smålands regemente". Sammanslagningen genomfördes aldrig utan Kronobergs regemente förblev ett eget regemente. I 1634-års regeringsform omnämns regementet som det femte regementet. År 1593 fanns i Småland 8 fänikor som omfattade 1.924 man. I striderna mellan Sigismund och hertig Karl sommaren 1598 deltog det småländska fotfolket, liksom dess rytteri, på den förres sida. De deltog både i slaget vid Stegeborg den 9 september och vid Stångebro den 25 september 1598. I slaget vid Kirkholm den 17 september 1605 deltog tre fänikor från Småland under ledning av Peder Staffansson, Peder Hansson och Nils Pedersson. Tillsammans utgjorde de 3 småländska fänikorna 505 man varav 383 man förlorades i slaget. År 1618 uppgick Smålands fotfolk till 2.478 man under ledning av Herman Wrangel och var fördelade på 7 fänikor. År 1623 bildades av allt fotfolk i Småland ett storregemente om 3.600 man. Storregementet indelades i sin tur i tre mindre regementen om 1.200 man fördelade på 8 kompanier vardera. Ett av dessa regementen utgjorde Kronobergs regemente och dess förste chef var Överste Patrik Ruthwens. Fälttåg: Trettio-åriga kriget: År 1627 överfördes regementet till Preussen och deltog den 8 augusti i slaget vid Dirschau, slaget där Gustav II Adolf sårades. Hösten 1629 skeppas regementet tillbaks till Sverige. År 1630 blev Hans Drake ny chef för regementet. År 1635 överförs åter regementet till Preussen. De ingår där i huvudhären under Banérs befäl fram till början av 1636 då de lades i garnison i Magdeburg. Överste Drake blev nu kommendant där. Under maj - juni fick de utstå Magdeburgs belägring och efter stadens kapitulation återgick de till den svenska armén. Banér ansåg att Drake givit upp staden för tidigt och ställde honom inför krigsrätt. Drake dömdes till döden men blev tillsist benådad. Under hösten 1636 deltog regementet i slaget vid Wittstock den 24 september där de kämpade med stor tapperhet på den högra infanteriflygeln i den första träffen. Av brigadens 900 man var endast 150 man oskadade efter slaget. Hösten 1638 sattes regementet upp på nytt i Sverige och fick Adolf Hård som chef. Samma år överförs regementets ena bataljon till Tyskland och året därpå även den andra bataljonen. År 1641 finns två av regementets kompanier i Sverige. Nyrekryterade skickas dessa kompanier till Tyskland året därpå. I februari 1644 fanns större delen av regementet i Skåne i kriget mot Danmark. Karl X:s krig, 1655 - 1660: Under 1655 ingick ena bataljonen i den armé som i mitten av juli bröt in i Polen. Bataljonen som var kvar i Sverige kompletterades till ett fullt regemente 1656. Under 1657 låg regementet i garnison dels i Halmstad och dels i Kalmar. Karl XI:s krig, 1675 - 1679: År 1676 deltog ena bataljonen i den svenska armé som samlades i Malmö och som i juli tvingades att återtåga till Småland. Regementet anslöt till huvudhären strax efter slaget vid Lund i december 1676. Regementet deltog under vintern i belägringen av Kristianstad. Regementet deltog i slaget vid Landskrona den 14 juli 1677 där de fanns i mitten av andra träffen. Det stora nordiska kriget, 1700 - 1721: Under sommaren 1700 deltog regementet i fälttåget i Holstein för att ingripa mot Danmark. Därefter fanns de i garnison i Wismar. Mellan juli och augusti 1702 marscherade regementet från Pommern till västra Polen där de förenades med den svenska huvudarmén under Karl XII ledning. De ingick därefter i Rehnskölds avdelning. Den 7 september 1703 deltog 200 man ur regementet i stormningen av Posen där regementet sen blev kvar som garnison. År 1706 var de åter i Rehnskölds avdelning och deltog i slaget vid Fraustadt den 3 februari 1706. Regementet var formerad på 2 bataljoner och stod i mitten av slagordningen. Regementets chef överste Gabriel Lilliehöök stupade i slaget. Under 1707 och fram till Poltava 1709 ingick regementet i huvudhären. I Poltava ingick regementet i den styrka som i löpgravar belägrade fästningen och deltog således inte i själva slaget den 28 juni 1709. De deltog sen i den allmänna reträtten. Regementet var därefter med vid kapitulation i Pusjkarjovka några dagar senare. Efter Poltava fick regementet sättas upp på nytt. Regementet deltog i Stenbocks fälttåg i Skåne och var med i slaget vid Hälsingborg den 28 februari 1710. I slaget var regementet formerad på 2 bataljoner och fanns i första träffen. Under 1711 var halva regementet kommenderad på örlogsflottan och den andra halvan låg i garnison på Karlskrona skansar. År 1712 låg regementet i garnison i Wismar. Där deltog de år 1716 som försvarare vid belägringen av fästningen och överfördes efter kapitulationen på danska krigsfartyg till Carlshamn. Under 1717 var de hemma på roten för att kompletteras och under 1718 deltog de i det norska fälttåget. I Norge deltog regementet i belägringen av Fredrikshall. Pommerska kriget, 1757 - 1762: I början av sommaren 1758 överfördes regementet till Pommern. De deltog därefter i den svenska huvudhären drabbningar under året. De omnämns ej vidare i källorna under detta krig varför det är troligt att regementet hemförlovades eller lades i garnison. Gustav III:s ryska krig, 1788 - 1790: I början av juli 1788 skeppades regementets ena bataljon på den avdelning av örlogsflottan som den 3 juli avgick till finska vatten varefter bataljonen landsattes i Helsingfors. I slutet av juli inskeppades de på skärgårdsflottan och deltog i Siegroths expedition till Brackila den 3 augusti 1788 för att österifrån innesluta Fredrikshamn. Företaget fick dock avbrytas och bataljonen återfördes till Borgå. I slutet av augusti fick de marschera till riksgränsen vid Abborfors. Där kom de att ingå i generallöjtnant von Platens mellersta fördelning, vilka hade sin samlingsplats vid Elimä. I slutet av juni 1789 deltog bataljonen i Gustav III:s inbrott på ryskt område samt deltog i striden vid Uttismalm den 28 juni. I striden bidrog kronobergarna aktivt till dess seger genom att kringgå det kärr där ryssarna hade sin vänstra flank. Vidare deltog bataljonen i striden vid Likala den 3 juli där den tillsamman med gardet verkställde ett bajonettanfall som fick ryssarna att ta till flykten. Under hösten 1789 förenades bataljonen med den andra bataljonen som under augusti skeppats från Sverige. I slutet av april 1790 verkställde Gustav III ett infall på ryskt område vid Jala vilket föranledde striden vid Walkiala den 29 april. Kronobergsregementet deltog i detta företag. Vid anfallet mot en höjd, där ryssarna tagit position, tvingades svenskarna, beroende på terrängens beskaffenhet, anfalla på smal kolonn. Första kronobergsbataljonen gick i täten och fick utstå hård eldgivning från ryssarna. Även den andra bataljonen ingick bland de 5 bataljoner som stormade höjden. Regementet deltog även vid striderna i Keltis den 20 maj där de spelade en avgörande roll. Danska kriget respektive ryska kriget, båda 1808 - 1809: Regementet deltog i den styrka som 1808 samlades i Skåne för att göra en landstigning på Själland. Då den inte kunde verkställas fördes regementet, inklusive dess vargeringsbataljon, till Åland. De deltog därefter i landstigningen vid Lokalax den 17 och 18 september 1808. De deltog även vid landstigningen i Helsinge den 26 - 28 september. I striden vid Järvenperä den 26 september stormade Kronobergs jägare tillsammans med gardet ryssarna där de genom en listig kringränningsmanöver tvingade dem på flykt. Den 27 september detacherades vargeringsbataljonen till Pinnipajs för att täcka den landstigna styrkans vänstra flank. Första bataljonen följde Livgardesbataljonen till Wiais där det drev tillbaka ryssarna. Den 28 september detacherades bl.a. Kronobergs andra bataljon till vänster för att kringgå ryssarnas högra flank. De stötte dock på överlägset motstånd och tvingades att dra sig tillbaka. Situationen blev nu ohållbar för den svenska styrkan som fick dra sig tillbaka till landstigningsstället och återskeppas. Kronobergs regemente hade under expeditionen stora förluster. Regementet återfördes till Åland där de den 16 och 17 mars 1809 deltog i återtåget över Ålandshav till Sverige. I augusti 1809 deltog regementet i undsättningsexpeditionen till Norrland. Vid landstigningen i Ratan den 17 augusti 1809 ryckte en förtrupp, där 120 man ur regementet ingick, fram till Djäkneboda där ett pass stormades och intogs. Den 19 augusti deltog regementet i striderna vid Sävar. De ingick först i reservstyrkorna men första bataljonen strax in i striderna. Lite senare sattes även andra bataljonen in i striderna. Vid återtåget till Ratan utgjorde regementet arriärgarde och deltog sen i striderna vid Ratan den 20 augusti. Kriget mot Napoleon, 1813 - 1814: Tidigt på våren 1813 skeppades regementet till Pommern där de tilldelades den 3:a fördelningen under generalmajor Boye och 5:e brigaden under överste Hederstjerna. Regementet var fördelat på 3 bataljoner. Regementet deltog i alla av den svenska härens tåg och marscher under 1813. De deltog bl.a. i slagen vid Grossbergen den 23 augusti, Dennevitz den 6 september samt Leipzig den 18 oktober 1813. Efter inmarschen i Holstein i början av december 1813 förordnades Boye att med Hederstjernas brigad överta Glückstadts inneslutning och belägring. Brigaden marscherade den 16 från Neumünster och anlände den 17 till Kellinghausen samt den 18 till Glückstadt. Kronobergs regemente fick order om att på norra sidan omsluta fästningen och verkställa anfallet. De stormade ett batteri vid Störflodens mynning den 19 december och påbörjade belägringsarbetena på dammen Neuteich den 22. Den 23 tillbakavisade de ett fientligt utfall från fästningen. Belägringsarbetet fortsatte sen de närmaste veckorna och regementet kom allt närmare fästningen som kunde bombarderas. Den 5 januari 1814 kapitulerade fästningen. Regementet följde sen med huvudhären till Belgien och var på våren 1814 med i återtåget till Sverige. Fälttåget mot Norge: Under norska fälttåget sommaren 1814 tilldelades regementet samma fördelning och brigad som nere i Tyskland. Regementet deltog inte i några stridigheter under detta fälttåg. Se Karta Regementet var roterat med 1100 nummer med 8 kompanier, samtliga från södra Småland (Kronobergs län). Kompanier: Livkompaniet, Överstelöjtnantens kompani, Majorens kompani, Albo kompani, Norra Sunnerbo kompani, Norrvidinge kompani, Kinnevalds kompani och Södra Sunnerbo kompani. Uniform innan enhetsuniformen: Gul rock med röda ärmuppslag (1676). Regementet erhöll enhetsuniformen 1692. Förläggningsort: Från 1920, Växjö. Övningsplats: I äldre tider i Växjö, från 1778 Kronobergs hed, norr om Alvesta (Kronobergshed är den tredje äldsta övningsheden i Sverige, dvs antal år i bruk). Regementets färg: Rött och gult Kompanier: 1. Livkompaniet 2. Skatelövs kompani 3. Kinnevalds kompani 4. Norrvidinge kompani 5. Ljungby kompani 6. Södra Sunnerbo kompani 7. Allbo kompani 8. Norra Sunnerbo kompani Segernamn: Breitenfeld 1631 Lützen 1632 Wittstock 1636 Landskrona 1677 Kliszow 1702 Warszawa 1705 Fraustadt 1706 Holovczyn 1708 Helsingborg 1710 Valkeala 1790  

Jönköpings regemente, I12

Uppsatt 1623-06-27 som Jönköpings regemente (1685-05-13 indelt). Indraget 1927. Detta år slogs regementet samman med Kalmar regemente till Jönköpings-Kalmar regemente. Regementet heter numera Norra Smålands regemente. Regementet härstammar från de fänikor som sattes upp i Småland under 1500-talet. Gustav II Adolf bildade ur dessa fänikor jämte fänikor från Östergötland ett landsregemente. Detta regemente delades sen år 1623 i två, Jönköpings regemente och Östgöta infanteriregemente. Jönköpings regemente skulle enligt 1634-års regeringsform tillsammans med ett regemente från Kronobergs län (Kronobergs regemente) bilda "Smålands regemente". Sammanslagningen genomfördes aldrig utan Jönköpings regemente förblev ett eget regemente. I 1634-års regeringsform omnämns regementet som det femte regementet. Fälttåg: Trettio-åriga kriget: Under sommaren 1626 sändes regementets ena bataljon till Preussen. Senare, under hösten, sändes även den andra bataljonen till Preussen, där de i tillbringade vintern. Under 1627 och halva 1628 låg regementet i Dirschau. Under befäl av regementschefen, Överste Lars Kagg, fördes 6 kompanier sjövägen till Stralsund för att bistå borgerskapet i staden i försvaret mot Wallensteins armé. Dessa kompanier blev kvar i Stralsund till hösten 1629 då de hemförlovades. De två andra kompanierna sändes hem redan under 1628. Efter rustningar vårvintern 1630 sändes regementet i slutet av juni med Kung Gustav II Adolf till Tyskland. Halva regementet förlades i Usedom under Kaggs befäl. Den andra halvan deltog i expeditionen till Stettin den 10 juli under ledning av överstelöjtnant Salomon Adam och låg därefter kvar i Stettin under resten av året . Lars Kagg intog i slutet av juli Anklam med sin bataljon och blev kvar där till sommaren 1631. I juni 1631 deltog han i Greifswalds belägring med större delen av bataljonen. Efter Greifswalds kapitulationen den 15 juni tilldelades Kaggs avdelning till Totts armé som ryckte in i Mecklenburg. I april 1632 ingick bataljonen i Baudissins armé vars uppgift var att förhindra Pappenheims återkomst från Stade. I början av 1633 kom bataljonen till Magdeburg där den återförenades med resten av regementet. Efter segern i Breitenfeld tilldelades regementet till Banérs armécorps. År 1633 befordrades Kagg till generalmajor och Salomon Adam blev ny regementschef. En tredje battaljon i regementet sattes upp i Sverige som sändes till Pommern våren 1633 där den lades i garnison i Demmin och Anklam. De två första bataljonerna fördes till Sverige våren 1635 där de slogs samman till en bataljon. De återsändes efter komplettering till Tyskland under slutet av samma år. Under 1640 fanns hela regementet som garnison i Greifswalde och Wolgast. Mellan 1641 och 1648 låg en bataljon som garnison i Wismar. Under 1648 deltog regementet i belägringen av Prag. De återvände till Sverige under 1649. Karl X:s krig, 1655 - 1660: Under 1655 ingick ena bataljonen i den armé som i mitten av juli bröt in i Polen. Den deltog i slaget vid Czarnova den 6 september. Den i Sverige kvarvarande bataljonen utökades till 8 kompanier. Fyra kompanier fanns i Kalmar sommaren 1657 och de övriga ingick i iden halländska hären under Riksdrotset Per Brahe. Karl XI:s krig, 1675 - 1679: År 1674 fanns regementet i Pommern där de ingick i Wrangels armé. Regementet deltog i slaget vid Fehrbellin den 18 juni. I april 1677 intog regementet Gollonow. Regementschefen, överste Gustav Horn, sårades då dödligt. Under andra hälften av 1677 deltog regementet i belägringen av Stettin. Under 1678 ingick regementet i den styrka som den 22 juli undsatte Bohus fästning. Det stora nordiska kriget, 1700 - 1721: Under sommaren 1700 deltog regementet i fälttåget i Holstein. Därefter fanns de i garnison i Wismar. Mellan juli och augusti 1702 marscherade regementet från Pommern till västra Polen där de förenades med den svenska huvudarmén under Karl XII ledning. Regementet deltog bl.a. i belägringen av Thorn under maj till oktober 1703. Under vintern 1703/04 låg de i vinterkvarter i Preussen. Under sommaren 1704 ingick de åter i huvudarmén. Från 1707 och fram till Poltava ingick de hela tiden i huvudarmén. De bevistade striden vid Malatize den 31 augusti 1708 då regementet blev anfallen av två ryska dragonregementen medan de höll på att slå upp sitt läger. De försvarade sig tappert och lyckades hålla ut tills förstärkning kom till hjälp. Regementet förlorade dock mycket folk i denna strid. Även i slaget vid Wiprek den 7 januari 1709 förlorade regementet många soldater. I slaget vid Poltava den 28 juni 1709 var regementet enbart formerad på en bataljon om cirka 300 man. Slaget blev slutet på regementet, två tredjedelar av manskapet, inklusive alla officerare utom en, sårades eller dödades. Efter Poltava sattes regementet upp på nytt i Sverige och deltog i Stenbocks skånska fälttåg. Där deltog de i slaget vid Hälsingborg den 28 februari 1710. Här fanns regementet i den första träffen. Under 1711 var regementet förlagt i Skåne för att i oktober föras över till Pommern där de blev förlagda i Stettin. Den 4 november 1715 deltog regementet i drabbningen vid Stressow på Rügen. De fanns med i Stralsund vid belägringen av densamma och vid fästningens kapitulation den 13 december gick regementet i fångenskap och blev förda till Preussen. År 1716 sattes regementet upp en andra gång. Regementet deltog i det norska fälttåget 1718. Den ena bataljonen deltog då i belägringen av Fredrikshall och stormningen av Gyldenlöwe skans. Den andra bataljonen var inkvarterad vid Ingedahl. I detta fälttåg förlorade regementet 490 man genom brist och dålig väderlek. Hattarnas krig, 1741 - 1743: Regementet deltog inte i kriget mot Ryssland 1741 - 1743. Pommerska kriget, 1757 - 1762: Sommaren 1758 överfördes regementet till Pommern och anslöt sig till den svenska huvudstyrkan i Daberkow i augusti. År 1759 vistades ena bataljonen på galäreskadern och deltog den 10 september i sjödrabbningen på Frische Haff. Några dagar senare landsattes bataljonen på ön Wollin där de natten till den 16 september deltog i stormningen av staden Wollin. Bataljonen utgjorde den södra stormkolonnen som trängde in i staden längs stranden av Swine. Bataljonen leddes av överstelöjtnant Pechlin. Den andra bataljonen låg kvar i Stralsund under denna tid men deltog den 28 januari 1760 i den misslyckade stormningen av Anklam. Se karta. Gustav III:s ryska krig, 1788 - 1790: Under överstelöjtnant von Friesendorfs befäl skeppades i början av juli 1788 den ena bataljonen från Karlskrona till Hälsingfors på örlogsflottans fartyg. I slutet av juli finns de på skärgårdsflottan och deltog i Siegroths landstigning vid Brackila den 3 augusti. Deras uppdrag var att från öster innesluta Fredrikshamn. Man tvingades dock dra sig tillbaka och bataljonen återfördes till Borgå. I slutet av augusti får de marschera till riksgränsen vid Abborfors. Här ingår de i arméns mellersta fördelning under generallöjtnant von Platen. Då Gustav III i slutet av juni 1789 gjorde en inbrytning på ryskt område med den mellersta och den vänstra fördelningen, och där slog ryssarna i en drabbning vid Uttismalm, var Jönköpingsbataljonen kvar som bevakning av bron över Kymmene älv. Bataljonen deltog i marschen till Likala den 2 och 3 juli men verkar inte aktivt deltagit i striderna där. Den 14 juli deltog de, jämte andra trupper under von Friesendorfs befäl, i den styrka som marscherade över Sippola för att komma till generalmajor Kaulbars undsättning vid Kaipiais. Friesendorfs avdelning gick dock vilse om kom fram för sent. I mitten av augusti 1789 kom även regementets andra bataljon över till Finland under ledning av överste Scherin. De tillfördes till arméns högra fördelning (kustfördelningen) som fanns vid Kymmene älvs utlopp. Den 31 augusti deltog bataljonen i striden vid Broby då ryssarna, efter svenska skärgårdsflottans nederlag vid Svensksund (första slaget), landsteg i fördelningens rygg. Bataljonen utmärkte sig väl i detta slag då de med stor tapperhet slog tillbaka de numerärt överlägsna ryssarnas landstigningsförsök. Senare på hösten 1789 förenas regementets båda bataljoner då den tillförs arméns vänstra fördelning som fanns vid vägen mellan Tavastehus och Keltis. I april 1790 förflyttas regementet till överste Armfelts brigad i S:t Michel. Den 15 april deltog de i striderna vid Pardakoski och den 30 april i striderna vid Kärnakoski. I det sistnämnda slaget drev svenskarna efter en hel dags strid tillbaka de flerdubbelt överlägsna ryssarna. Regementet deltog även i det misslyckade anfallet vid Savitaipale den 4 juli. Se karta. Pommerska kriget 1805 - 1807: Sommaren 1805 skickades regementets ena bataljon till Pommern där den tilldelades den svenska arméns 3:e brigad. Hösten samma år deltog bataljonen i intåget till Lauenburg och återgick sen våren 1806 till Pommern. I slutet av januari 1807 instängdes de tillsammans med de övriga svenska trupperna i Stralsund. Här fick den 3:e brigaden överta bevakningen av den vänstra- eller Tribseesfronten. Bataljonen deltog den 1 april 1807 i svenskarnas utfall och gick med högra kolonnen till Demmin. Då fransmännen rykte framåt i mitten av månaden drog sig kolonnen tillbaka över gränsen till Svenska Pommern. Bataljonen deltog även vid striderna i fransmännens andra infall i Pommern. Den 14 juli deltog bataljonen i striderna vid Redebas och Steinhagen. Därefter låg de i Stralsund och senare på Rügen fram till kapitulationen den 9 september då de återfördes till Sverige. Se karta. Danska kriget respektive ryska kriget, båda 1808 - 1809: Våren 1808 tilldelades regementet till hären i Skåne som samlats här inför kriget mot Danmark. Denna här stod under befäl av fältmarskalk Toll. Då Gotland i slutet av april intogs av ryska trupper skeppades från Karlskrona regementets ena bataljon inklusive andra svenska trupper på amiral Cederströms eskader för att ingripa på Gotland. De gick från Karlskrona den 11 maj och anlände till Gotland den 14:e där de tvingade de ryska trupperna under Bodisco att kapitulera. Jönköpingsbataljonen stationerades sen på Gotland för att tjäna som stam för den där upprättade nationalbeväringen. Den andra bataljonen ur Jönköpings regemente fick jämte vargeringsbataljonen i slutet av juli marschera från Skåne till Bohusländska gränsen där de tilldelades den Västra arméns 6:e brigad. I slutet av året överfördes de till Åland där de låg inkvarterade över vintern. Mellan den 16 och 17 mars 1809 deltog de i återtåget från Åland och låg sen i Uppland fram till den 8 augusti 1809 då de deltog i undsättningsexpeditionen till Norrland. De var då formerade på 3 bataljoner och tillhörde den 1:a fördelningen under överste Fleetwood. När expeditionen anlände till Sävar den 18 augusti framsköts den 1:a fördelningen på västra sida av Sävar ström. Jönköpings första bataljon inklusive dess jägarförband sändes åt höger till Tvärå mark för att hindra ryssarna att kringgå de svenska ställningarna. Andra bataljonen tog position närmare bron för att understödja den första bataljonen. Tredje bataljonen stod vid bron för att understödja de trupper som skulle utgöra förpost på stora vägen söderut. Den tredje bataljonen invecklades i strider redan vid halv sjutiden på morgonen då fienden anföll. Längre fram på förmiddagen beordrades den andra bataljonen att från dess ställning tränga fram i ryssarnas vänstra flank för att kringränna denna. Anfallet skedde med största kraft men stötte på överlägset motstånd. Bataljonen lyckades dock, trots att den förlorade halva sin styrka, återgå och bibehålla sin tidigare ställning. Regementet var även inblandad i striderna vid Ratan den 20 augusti. Jönköpings regemente förlorade under dessa dagar 168 man i döda och sårade vilket var mer än någon av de andra svenska regementena som deltog i expeditionen. Kriget mot Napoleon, 1813 - 1814: Tidigt på våren 1813 skeppades regementet till Pommern där de tilldelades till den 1:a fördelningen under generalmajor Posse och 2:a brigaden under överste Reutersköld. Regementet var fördelat på 3 bataljoner. Regementet deltog i alla av den svenska härens tåg och marscher i Tyskland, Danmark och Belgien under åren 1813 och 1814. De deltog bl.a. i slagen vid Grossbergen den 23 augusti, Dennevitz den 6 september samt Leipzig den 18 oktober 1813. Fälttåget mot Norge: Under norska fälttåget sommaren 1814 tilldelades regementet, nu formerade på 2 bataljoner, arméns 3:e fördelning under generalmajor Boye och 5:e brigaden under överste Bergenstråle. Bergenstråle var även Jönköpings regementes regementschef. Regementet deltog i striderna vid Rakkestad den 6 augusti och Trögstad den 10 augusti. Se Karta. Regementet var roterat med 1100 nummer med 8 kompanier, i norra och västra Småland (Jönköpings län). Kompanier: Livkompaniet, Överstelöjtnantens kompani, Majorens kompani, Norra Wedbo kompani, Västra Härads kompani, Wässbo kompani, Ösbo härads kompani och Wista härads kompani. Uniform innan enhetsuniformen: Grå rock med röda ärmuppslag (1678). Regementet erhöll enhetsuniformen 1692, men med röda uppslag och foder i stället för den ordinarie gula färgen. Förläggningsort: Från 1913, Jönköping. Övningsplats: 1600-talet Jönköping, från 1777 Skillingaryd (Skillingaryd är den näst äldsta övningsheden i Sverige, dvs antal år i bruk). Norra Smålands regemente har sin förläggningsort i Eksjö. Regementets färg: rött och gult. Kompanier: 1. Livkompaniet 2. Norra Vedbo kompani 3. Västra Härads kompani 4. Vista kompani 5. Mo kompani 6. Norra Vestbo kompani 7. Östbo kompani 8. Södra Vestbo kompani Segernamn: Lützen 1632 Wittstock 1636 Malatitze 1708 Helsingborg 1710  

Relaterade länkar

Indelningsverket Svenska krig Länkar, regementshistoria, soldater etc Förbandsnummervid de svenska förbanden Referenslitteratur Överst på sidan Infanteriregementen, sida:   -1-   -2-  -3-  -4-  -5-  -6-  -7-