Militaria Hans Högman
Copyright © Hans Högman, granskad 2017-04-29

Regementen i Finland under indelningsverket - Infanteriet

Infanteriregementen

6. Regementen i Finland - Infanteriet

Inledning

Under det äldre indelningsverket uppsattes 20 infanteriregementen inom Sveriges egentliga gränser varav 7 av dessa i Finland. De 7 som sattes upp i Finland var:   3, Åbo läns infanteriregemente (1025 nummer)   6, Björneborgs regemente (1025 nummer)   9, Tavastehus regemente (1025 nummer) 13, Viborgs läns infanteriregemente (1000 nummer). Efter 1721 Kymmenegårds läns regemente (553 nummer). 14, Savolax regemente (1037 nummer) 18, Nylands infanteriregemente (1025 nummer) 20, Österbottens regemente (1200 nummer) Numret före varje regemente ovan är dess ståndsnummer de hade på 1630-talet. Karta över de finska länen (1634-års länsindelning) Finlands indelningar (indelningsverket) Övriga finska regementen/förband: Savolax jägarkår (1745), från 1789 Savolax jägarregemente (värvat) Kajana kompani/bataljon Karelska jägarbataljonen (värvat) Vasa regemente Uleåborgs fribataljon De finska förbanden gick förlorade 1809 efter förlusten av Finland.

Efter det stora nordiska kriget

Vid freden i Nystad i augusti 1721 efter det stora nordiska kriget fick Sverige avträda det Kareliska näset till Ryssland. Detta område hade i århundraden använts för att bromsa de ryska angreppen. Där låg också de svenska försvarsfästningarna Viborg och Kexholm som nu kom att ligga på ryskt område. Kvar fanns endast Nyslott och Villmanstrand då Kajaneborg låg i ruiner. Vidare förlorade de finska regementena som fanns i sydöstra Finland de rotar som låg inom de avträdda områdena. Av de finska trupperna återstod enbart ca: 2.000 man vid krigsslutet. En mycket stor andel soldater från armén i Finland hade gått förlorade på  gränsfjällen mellan Norge och Jämtland i det Armfeldtska fälttåget 1718. Kriget och den ryska ockupationen av Finland hade även tätt mycket hårt på  den finska befolkningen. Befolkningen i Finland beräknas till så få som 325.000 vid mitten av 1720-talet. Detta gjorde det mycket svått att återställa regementena i Finland till full stryka. Efter freden i Åbo 1743 förlorades ytterligare land i sydöstra Finland vilket innebar att de svenska regementen som fanns uppsatta i dessa områden förlorade att stort antal rotar.

Åbo läns infanteriregemente

Uppsatt på 1620-talet som Åbo läns infanteriregemente (1694 indelt). Regementet härstammar från det Finska Storregementet som på 1620-talet delades i mindre enheter. I 1634-års regeringsform omnämns Åbo läns infanteriregemente som tredje regementet. År 1792 inkorporerades Livbataljonen ur det då avsuttna Livdragon regementet (fd. Åbo och Björneborg läns kavalleriregemente) till Åbo läns infanteriregemente. Under det äldre indelningsverket mönstrade regementet 1200 man. Två kompanier fanns som garnison i Riga år 1699. Resten av regementet anslöt i Riga år 1700. Regementet blir sen kvar i Riga som garnisonsförband. Ena bataljonen ingår sommaren 1708 i general Lewenhaupts kår som tågade genom Litauen för att ansluta sig till den svenska huvudarmén som fanns i de serveriska kosackernas land. Under denna marsch deltog bataljonen i slaget vid Liesna den 28 september 1708. Efter slaget insattes återstoden av bataljonen i Österbottens regemente. Efter slaget vid Poltava den 28 juni 1709 var bataljonen med vid kapitulation i Perovolotjna några dagar senare. Den andra bataljonen gick i rysk fångenskap vid Rigas fall 1710. Regementet fick sättas upp på nytt 1710 och tillhörde därefter armén i Finland. Regementet deltog i det norska fälttåget 1718 där de ingick i general Armfeldts avdelning om 7.500 man som i augusti 1718 gick in i Norge över Jämtland. Under kriget mot Ryssland 1809 - 1809 var regementet formerad på 3 bataljoner. I Kalix, under slutet av kriget, tvingades återstoden av regementet att kapitulera till ryssarna. Vargeringen, 500 man, utgjorde en del av besättningen på Sveaborg under dess belägring och kapitulation. Regementet var roterat med 1025 nummer med 8 kompanier i Åbo län och södra delen av Satagunda. Uniform innan enhetsuniformen: Grå rock med gula ärmuppslag och från 1678 blå rock med gula ärmuppslag. Regementet erhöll enhetsuniformen 1688. Förläggningsort: Åbo. Övningsplats: Kuppis Malm nära Åbo Kompanier: 1. Livkompaniet 2. Överstelöjtnantens kompani 3. Majorens kompani 4. Nykyrko kompani 5. Letala kompani 6. Loimijoki kompani 7. Nousis kompani 8. Bjärnå kompani

Björneborgs regemente

Uppsatt på 1620-talet som Björneborgs regemente (1694 indelt). Regementet härstammar från det Finska Storregementet som på 1620-talet delades i mindre enheter. I 1634-års regeringsform omnämns Björneborgs regemente som sjätte regementet. Regementet fanns som garnison i Riga år 1700. Regementet blir sen kvar i Riga som garnisonsförband. Regementet ingår sommaren 1708 i general Lewenhaupts kår som tågade genom Litauen för att ansluta sig till den svenska huvudarmén som fanns i de serveriska kosackernas land (Ukraina). Under denna marsch deltog regementet i slaget vid Liesna den 28 september 1708. Efter slaget insattes återstoden av regementet i Västmanlands regemente. Efter slaget vid Poltava den 28 juni 1709 var regementet med vid kapitulation i Perovolotjna några dagar senare. Regementet fick sättas upp på nytt efter Poltava och tillhörde därefter armén i Finland. Regementet deltog i det norska fälttåget 1718 där de ingick i general Armfeldts avdelning om 7.500 man som i augusti 1718 gick in i Norge över Jämtland. År 1792 utökas regementet med en bataljon ur det då avsuttna Livdragonregementet (fd. Åbo och Björneborg läns kavalleriregemente). Under kriget med Ryssland 1808 - 1809 tvingades regementet att kapitulera till ryssarna i Kalix 1809. Vargeringen, 500 man, utgjorde en del av besättningen på Sveaborg. Regementet var roterat med 1025 nummer med 8 kompanier i Björneborgs län. Den finska länsindelningen ändras 1775 och den del av gamla Björneborgs län som hamnade i Tavastehus länfanns 243 rotar och i den del som hamnade i Vasa hövdingedöme fanns 55 rotar ur regementet. Uniform innan enhetsuniformen: Röd rock med blå ärmuppslag och från 1678 blå rock med röda ärmuppslag. Delar av regementet erhöll enhetsuniformen 1689, resterande år 1692. Förläggningsort: Björneborg. Övningsplats: Vid Björneborg Kompanier: 1. Livkompaniet 2. Överstelöjtnantens kompani   3. Majorens kompani 4. Vesilax kompani 5. Eura kompani 6. Ruovesi kompani 7. Kyrro kompani 8. Kumo kompani

Tavastehus regemente

Uppsatt på 1620-talet som Tavastehus regemente (1696 indelt). Regementet härstammar från det Finska Storregementet som på 1620-talet delades i mindre enheter. I 1634-års regeringsform omnämns Tavastehus regemente som nionde regementet. År 1791 utökas regementet med en bataljon ur Tavastehus och Nylands kavalleriregemente och konverteras lätt infanteri. Regementet fanns som garnison i Riga år våren 1700. Regementet blir sen kvar i Riga som garnisonsförband. år 1703 återvänder regementet till Finland. De ingår 1708 i Lybeckers avdelning till Ingermanland. Regementet finns därefter i Viborg där de går i rysk fångenskap år 1710.  Regementet fick sättas upp på nytt efter 1710 och tillhörde därefter armén i Finland. Regementet deltog i det norska fälttåget 1718 där de ingick i general Armfeldts avdelning om 7.500 man som i augusti 1718 gick in i Norge över Jämtland. Den finska länsindelningen ändras 1775 och den del av gamla Tavastehus som hamnade i Kymmenegårds län fanns 287 rotar och i den del som hamnade i Vasa hövdingedöme fanns 116 rotar ur regementet. I den del av Tavastehus länsom hamnade i Kuopio hövdingedöme fanns 48 rotar. I samband med den ändra länsindelningen 1775 avskiljdes Rautalampi kompani från regementet och utågad med vargeringen organiserades som en lätt bataljon och förenades med Savolax brigaden. Efter Spregportens tid upphörde brigaden och kompaniet återförenades med Tavastehus regemente. År 1792 utökas regementet med den norra bataljonen ur det då avsuttna Tavastehus och Nylands läns dragonregemente. Under kriget med Ryssland 1808 - 1809 tvingades återstoden av regementet att kapitulera till ryssarna i Kalix 1809. Vargeringen, 500 man, utgjorde en del av besättningen på Sveaborg. Regementet var roterat med 1025 nummer med 8 kompanier i Tavastehus län. Uniform innan enhetsuniformen: Grå rock med blå ärmuppslag och från 1678 blå rock med gula ärmuppslag. Regementet erhöll enhetsuniformen 1696. Förläggningsort: --. Övningsplats: Vid Parola eller Lill Luolais Malm i närheten av Tavastehus Kompanier: 1. Livkompaniet   2. Överstelöjtnantens kompani 3. Majorens kompani 4. Sysmä kompani 5. Sääksmäki kompani 6. Assikkala kompani 7. Jämsä kompani 8. Rautalampi kompani  

Viborgs läns infanteriregemente

Uppsatt på 1620-talet som Viborgs läns infanteriregemente (1696 indelt). Regementet härstammar från det Finska Storregementet som på 1620-talet delades i mindre enheter. I 1634-års regeringsform omnämns Viborgs läns infanteriregemente som trettonde regementet. Regementet överfördes till Livland år 1700 och ingick där i Wellingks avdelning. Regementet läggs senare i Riga som garnisonsförband. Regementet gick i rysk fångenskap vid Rigas fall 1710. Regementet fick sättas upp på  nytt 1710 och tillhörde därefter armén i Finland. Regementet deltog i det norska fälttåget 1718 där de ingick i general Armfeldts avdelning om 7.500 man som i augusti 1718 gick in i Norge över Jämtland. I 1721-års fred i Nystad erhöll Ryssland större delen av Viborgs län. Återstoden av den svenska delen av Viborgs län döptes då om till Kymmnegårds län. I och med att stora delar av länet blev ryskt försvann 431 rotar för regementet. Återstoden, 569 nummer organiserades på 5 kompanier. Regementet byter åten namn till Villmanstrands regemente men får strax därefter namnet Kymmenegårds läns regemente. År 1727 bildas Kymmenegårds läns lätta infanteribataljon ur det reducerade Kymmenegårds läns regemente. Bataljonen har 553 nummer 1730. Efter freden i Åbo 1742 förlorades ytterligare delar av Kymmenegårds läntill Ryssland varvid regementet miste ännu fler rotar. Kvar finns endast 92 rotar, i princip Elimä kompani.  Den starkt reducerade bataljonen underställdes Nylands infanteriregemente som ett där ingårnde jägarkompani med namnet Elimä kompani . År 1756 inkorporerades kompaniet helt i Nylands infanteriregemente och delades som två kompanier om vardera 46 man: Majorens kompani samt Elimä kompani. Från 1775 ingårde båda kompanierna i Savolaxbrigaden och från 1780 i Nylandsbrigaden. Kompanierna utökas därefter med två värvade kompanier och de 4 kompanierna bildar Nylands jägarbataljon. I kriget med Ryssland 1808 - 1809 ingick bataljonen i Nylandsbrigaden. De värvade kompanierna och vargeringen, 46 man, upplöstes då Svartholms fästning kapitulerade. En del av dessa soldater anslöt senare jägarbataljonen tillsammans med soldater från andra svenska enheter som rymt från ryssarna inklusive manskap från Sveaborg. Med dessa förstärkningar räknade bataljonen som mest 450 man. Regementet var roterat med 1000 nummer med 8 kompanier i Viborgs län. Uniform innan enhetsuniformen: 1672-74 Röd rock, 1676 blå rock med vita ärmuppslag, 1677 blå rock med gula ärmuppslag och 1677 blå rock med röda ärmuppslag. Regementet erhöll enhetsuniformen 1709. Förläggningsort: --. Övningsplats: Joensuu i Karelen. Kompanier före 1721: 1. Livkompaniet 2. Överstelöjtnantens kompani 3. Majorens kompani 4. Vekelax kompani 5. Elimä kompani 6. Eurepä kompani 7. Lappvesi kompani 8. Ruokolax kompani Kompanier efter 1721: 1. (Livkompaniet) 2. Livkompaniet (fd. Överstelöjtnantens kompani) 3.  (Majorens kompani) 4. Vekelax kompani 5. Elimä kompani 6. (Eurepä kompani) 7. Lappvesi kompani 8. Ruokolax kompani Kompanierna i rött år de kompanier som utgick efter freden. Kompanier efter 1743: 1. Majorens kompani 2. Elimä kompani

Savolax regemente

Uppsatt på 1626 som Savolax och Nyslotts läns regemente (1695 indelt). Regementet härstammar från Gustav Horns regemente. I 1634-års regeringsform omnämns Savolax regemente som fjortonde regementet. Dess första regementschef var Gustav Horn. Savolax regemente uppgick 1662 i Östra Nylands infanteriregemente. Då detta regemente  uppsattes i samband med indelningsverkets införande i Finland år 1695 återupprättades Savolax regemente. Regementet fanns som garnison i Riga år våren 1700. Regementet gick i rysk fångenskap vid Neum?des fall 1710. Regementet fick sättas upp på nytt 1710 och tillhörde därefter armén i Finland. Regementet deltog i det norska fälttåget 1718 där de ingick i general Armfeldts avdelning om 7.500 man som i augusti 1718 gick in i Norge över Jämtland. Efter förlusten av Nyslotts län i freden 1742 försvann 83 rotar ur regementet. Av regementets rotar återstod nu 954 nummer. I den nya länsindelningen i Finland 1775 hamnade regementets rotar så att 436 hamnade i Kymmenegårds länoch 518 i Kuopio hövdingedöme. Vid denna tid för regementet namnet Savolax lätta infanteriregemente. Vargeringen uppgick till 477 man. Under kriget med Ryssland 1808 - 1809 ingick regementet i Savolaxbrigaden där de kämpade tappert. Regementet upplöstes i Umeå efter fredsslutet 1809. En del av manskapet överfördes till sina hemorter medan återstoden valde att tjäna Sverige och införlivades i svenska regementen. Regementets sista chef var överste Cronstedt. Regementet var roterat med 1037 nummer med 8 kompanier i Savolax och Nyslotts läns östra del. Uniform innan enhetsuniformen: 1672-74 Grön rock, 1676 blå rock med röda ärmuppslag och 1677 blå rock med gula ärmuppslag. Regementet erhöll enhetsuniformen 1709. Förläggningsort: --. Övningsplats: St. Mickels Malm i Savolax Kompanier: 1. Livkompaniet 2. Överstelöjtnantens kompani 3. Majorens kompani 4. Kuopio kompani 5. Pumala kompani 6. Jokkas kompani 7. Piexämäki kompani 8. Idensalmi kompani

Nylands infanteriregemente

Uppsatt på 1633 som Nylands infanteriregemente (1696 indelt). I 1634-års regeringsform omnämns Nylands infanteriregemente som artonde regementet. Av resterna ur östra Nylands infanteriregemente som upplöstes 1695, samt Nylands och Tavastehus Västra infanteriregemente bildades år 1696 Nylands infanteriregemente. En bataljon fanns i Neum?de år 1699. Resten av regementet överfördes till Riga år 1700 där de blir kvar som garnisonsförband. Ena bataljonen ingår sommaren 1708 i general Lewenhaupts kår som tågade genom Litauen för att ansluta sig till den svenska huvudarmén som fanns i Ukraina. Under denna marsch deltog bataljonen i slaget vid Liesna den 28 september 1708. Efter slaget insattes återstoden av bataljonen i Västmanlands regemente. Efter slaget vid Poltava den 28 juni 1709 var bataljonen med vid kapitulation i Perovolotjna några dagar senare. Den andra bataljonen gick i rysk fångenskap vid Rigas fall 1710. Regementet fick sättas upp på nytt 1710 och tillhörde därefter armén i Finland. Regementet deltog i det norska fälttåget 1718 där de ingick i general Armfeldts avdelning om 7.500 man som i augusti 1718 gick in i Norge över Jämtland. Efter freden i Åbo 1743 tillfördes återstoden ur Kymmenegårds bataljon samt Elimä kompani om 92 nummer till regementet som ett särskilt jägarkompani kallat Nylands jägarbataljon. År 1792 utökas regementet med livbataljonen ur det då avsuttna Tavastehus och Nylands läns dragonregemente. Under slutet av 1700-talet utgjorde regementet tillsammans med Nyandsdragonregemente och jägarbataljonen den sk. Nylandsbrigaden. Bridadens chef var Fältmarskalk Klingspor. Under kriget med Ryssland 1808 - 1809 tvingades återstoden av regementet att kapitulera till ryssarna i Kalix 1809. Regementets sekundchef under kriget med ryssland var överste von Döbeln. Vargeringen, 500 man, utgjorde en del av besättningen på Sveaborg (400 man) och Svartholmen (100 man). Regementet var roterat med 1025 nummer med 8 kompanier i Nylands län och till viss del även i Tavastehus län.. Den finska länsindelningen ändras 1775 hamnade 128 rotar ur regementet i Kymmenegårds län. Uniform innan enhetsuniformen: 1678 blå rock med gula ärmuppslag. Regementet erhöll enhetsuniformen 1688, nya uniformer 1698. Förläggningsort: --. Övningsplats: Lohjo Malm i Nyland samt Helsing Malm i närheten av Helsingfors Kompanier: 1. Livkompaniet 2. Överstelöjtnantens kompani 3. Majorens kompani 4. Borgå kompani 5. Helsinge kompani 6. Lojo kompani 7. Ingå kompani 8. Karis kompani

Österbottens regemente

Uppsatt på 1620-talet som Österbottens regemente (1733 indelt). Regementet härstammar från det Finska Storregementet som på 1620-talet delades i mindre enheter. I 1634-års regeringsform omnämns Österbottens regemente som tjugonde regementet. Regementet fanns som garnison i Riga år 1699. Österbottens tremänningar ingick i regementet år 1701. En del av regementet ingick i det blandade regemente som sattes upp ur Rigas garnison. Detta regemente ingick år 1702 i Schlippenbachs armén. Resten av Österbottens regemente var kvar i Riga som garnisonsförband men förenas år 1705 med Lewenhaupts armén. En bataljonen ingår sommaren 1708 i general Lewenhaupts armékår som tågade genom Litauen för att ansluta sig till den svenska huvudarmén som fanns i Ukraina. Under denna marsch deltog bataljonen i slaget vid Liesna den 28 september 1708. Efter slaget insattes återstoden av bataljonen i Närke-Värmlands regemente. Efter slaget vid Poltava den 28 juni 1709 var bataljonen med vid kapitulation i Perovolotjna några dagar senare. Den andra bataljonen gick i rysk fångenskap vid Rigas fall 1710. Regementet fick sättas upp på nytt 1710 och tillhörde därefter armén i Finland. Regementet deltog i det norska fälttåget 1718 där de ingick i general Armfeldts avdelning om 7.500 man som i augusti 1718 gick in i Norge över Jämtland. Regementet återvände till Finland efter freden 1721. Regementet bestod då av endast 364 man. Regementschef var generalmajor Christer Henrik d'Albedyhull. Han begär förflyttning 1724 och tillförordnad chef blev överstelättnanten vid regementet, generalmajor Gustaf Creutz. Han blir 1728 befordrad till regementschef. år 1725 hade regementets numerär sjunkit ytterligare och var nu enbart 231 man plus 34 officerare och 43 underofficerare. Drygt 900 man saknades. I augusti 1728 var styrkan uppe i 805 man. Vid denna tid var Österbottens regemente det enda regementet som fortfarande inte var ansluten till indelningsverket. Här togs fortfarande manskapet ut genom utskrivning. Först i augusti 1733 anslöt sig Österbotten till indelningsverket. Kontraktet stadsfästet av kungen den 21 december samma år. Undantagna från roteringen i Österbotten var präst- och domarboställena, Vasa Trivialskolas 5 hemman samt Björkå by. Efter kriget, dvs under större delen av 1720-talet samt i början 1730-talet var regementet beordrat till fästningsarbeten i Nyslott, Villmanstrand och Fredrikshamn.  År 1756 skedde en mindre förändring i Österbottens regementes organisation. Enligt en kunglig order av den 6 april 1756 inkorporerades Kajana gränskompani med regementet som ett nionde kompani. Vad avser Kajanas kompanis organisation skedde en förändring 1766. Kompaniet upphörde att existera som ett fredstida kompani. Samtidigt indrogs både löjtnantens och fänrikens tjänster vid kompaniet. Övningar med kompaniet anordnades dock då och då. Österbottens regemente bestod av endast 8 kompanier, av vilka Kemi kompani, som enligt uppgjort kontrakt inte fick föras ut ur landskapet, kallades gränskompani. De övriga 7 kompanierna benämndes fältkompanier. Efter Finlands nya länsindelning 1775 delades Österbottens län och bildade, med delar av Björneborgs län och Tavasteus län, Vasa hövdingedöme och Uleåborgs  hövdingedöme. Efter delningen hamnade 726 rotar ur Österbottens regemente i Vasa hövdingedöme och 474 i Uleåborgs hövdingedöme. Under kriget med Ryssland 1808 - 1809 tvingades återstoden av den södra bataljonen att kapitulera till ryssarna i Kalix 1809. Den norra bataljonen ingick i Savolaxbrigaden och upplöstes i Umeå 1809. Under kriget med Ryssland bildades av vargeringen, utskrivet lantvärn samt av extra roteringen ett särskilt regemente, Vasa regemente.  Regementet delades i 2 kårer, det egentliga Vasa regemente 657 man starkt under överstelöjtnant Conradi samt Uleåborgs fribataljon  257 man starkt under major Bosin. Vasa regemente upplöstes vid kringränningen i Skellefteå. Uleåborgs fribataljon följde norra bataljonen ur Österbottens regemente och upplöstes i Umeå 1809. Regementet var roterat med 1200 nummer med 8 kompanier i Österbottens län (från 1733). Uniform innan enhetsuniformen: blå rock med röda ärmuppslag och från 1677 blå rock med gula ärmuppslag. Regementet erhöll enhetsuniformen 1688. Förläggningsort: --. Övningsplats: I Vasa samt vid Uleåborg Kompanier: 1. Livkompaniet 2. Överstelöjtnantens kompani 3. Majorens kompani 4. Lohteå kompani 5. Kemi kompani 6. Närpes kompani 7. Pyhäjoki kompani 8. Ilmola kompani

Kajana jägarbataljon

Kajana kompani: Under greven och riksdrotsen Per Brahes tid på  1650-talet ställde Sotkamo och Paldamo socknar till grevens förfogande 30 dragoner och 20 man till besättning på Kajaneborg. År 1683 förband sig allmogen att i händelse av krig uppställa 150 man till landsdelens försvar. Tre år senare befallde kung Karl XII att dessa 150 man ständigt skulle underhöllas till Kajaneborgs försvar och att kompaniet skulle ha samma uniform som Österbottens regemente. Under lilla ofreden (1741 - 1743) förordnades till kompanichefens förfogande ett nådigt antal underofficerare och korpraler. Med undantag av kompanichefens blev emellertid samtliga övriga vakanser indragna efter fredsslutet. Den 6 april 1756 inkorporerades Kajana gränskompani med Österbottens regemente som dess 9:e kompani. Vad avser Kajanas kompanis organisation skedde en förändring 1766. Kung Adolf Fredrik biföll den 16 september 1766 allmogens anhållan om att slippa sätta upp kompaniet. Kajana kompani upphörde att existera som ett fredstida kompani. Samtidigt indrogs både löjtnantens och fänrikens tjänster vid kompaniet. Övningar med kompaniet anordnades dock då och då. Kajana bataljon uppsattes 1788?  och var då 149 man starkt, nämligen Paldamo 99 nummer och Sotkamo 50 nummer. De ingick då i Österbottens regemente som ett 9:e kompani. År 1791 utökades bataljonen till 348 man formerad på 4 kompanier. 1. Livkompaniet: 91 man från Paldamo socken 2. Sotkamo kompani: 118 man från Sotkamo socken 3. Hyrynsalmi kompani: 91 man Hyrynsalmi socken (socknen avskild från Paldamo 1786) 4. Kusamo kompani: 48 man från Kusamo socken Kusamo socken var befriad från skyldigheten att underhölla manskapet under fredstid. Bataljonen skulle i krig förstärkas med enrolleringsmanskap till 710 man. Bataljonen ingick i Savolaxbrigaden i kriget med Ryssland 1808 - 1809, då 335 man stark och upplöstes tillsammans med brigaden i Umeå 1809.

Kareliska jägarbataljonen

Bataljonen uppsattes 1789 på värvad fot och var då 200 man starkt formerad på 2 kompanier. Kort därefter utökades bataljonen till 400 man formerad på 4 kompanier. År 1802 utökades bataljonen till 600 man, fortfarande formerad på 4 kompanier. Bataljonen var förlagd på den svenska sidan av Karelen eller mer bestämt i östra delen av Kuopio hövdingedöme i socknarna Leibelitz, Taipale och Pielisj?vi i Karelens övre härad samt i socknarna Kes?ax, Kides, Tohmaj?vi, Pelgj?vi och Ilomantz i Karelens Nedre härad. 1. Livkompaniet eller Tohmaj?vi kompani, 150 man 2. Leibelitz kompani: 150 man 3. Pielis kompani: 150 man 4. Pelgj?vi kompani: 150 man Bataljonen ingick i Savolaxbrigaden i kriget med Ryssland 1808 - 1809, formerad på 2 fältbataljoner. Återstoden av Kareleska bataljonen upplöstes i Umeå 1809. Under mars 2013 har något hänt med denna sida. Alla å, ä och ö (plus efterföljande bokstav) har ersatts med frågetecken. Exempelvis har "övergå" ersatts med "erg?" Jag har försökt att rekonstruera sidan men inte lyckats till 100%. Vissa ord har varit svåra att tyda när å, ä och ö saknas. Om något konstigt ut på sidan eller vet vad de finska ortnamnen jag inte lyckats konstruera heter får ni gärna höra av er till mig.

Savolax jägarregemente

Uppsatt på värvad fot år 1745 i Savolax som Savolax jägarkår eller Savolax fotjägare (vissa källor anger dock att de sattes upp först 1771). Kåren bestod av 600 man formerade på 6 kompanier. Kompanierna fick namn efter de områden som soldaterna bodde i. 1. Livkompaniet, 100 man 2. Majorens kompani: 100 man 3. Kangasniemi kompani: 100 man 4. Menduharju kompani: 100 man 5. Randasalmi kompani: 100 man 6. Sulkava kompani: 100 man Kåren fick status som regemente 1789 och fick namnet Savolax jägarregemente. År 1790 utökades respektive kompani med 33 man och blev då 798 man stark. Redan 1802 utökades regementet till 900 man med 150 man per kompani. Samma år tillfördes även 2 nya kompanier om 150 man vardera varav det ena kompaniet var ett artillerikompani. Regementet räknade nu 1200 soldater om 8 kompanier och formerades på 4 bataljoner. I kriget med Ryssland 1808 - 1809 var överste Sandels dess chef. Återstoden av regementet upplöstes i Umeå 1809. Efter att jägarregementet upplösts stannade de flesta ur regementet kvar i Sverige och införlivades i Göta artilleri.

Relaterade länkar

Indelningsverket Svenska krig Länkar, regementshistoria, soldater etc Förbandsnummervid de svenska förbanden Referenslitteratur Överst på sidan
3. Åbo läns infanteriregemente
6. Björneborgs regemente 9. Tavastehus regemente 13. Viborgs läns infanteriregemente 14. Savolax regemente 18. Nylands infanteriregemente 20. Österbottens regemente Kajana jägarbataljon Kareliska jägarbataljon Savolax jägarregemente
xxxx Mil xxxxx
 
xxxxxxxxxxxxx
Militaria Hans Högman
Copyright © Hans Högman, granskat 2017-04-29

Regementen i Finland under

indelningsverket - Infanteriet

Infanteriregementen

6. Regementen i Finland -

Infanteriet

Inledning

Under det äldre indelningsverket uppsattes 20 infanteriregementen inom Sveriges egentliga gränser varav 7 av dessa i Finland. De 7 som sattes upp i Finland var:   3, Åbo läns infanteriregemente (1025 nummer)   6, Björneborgs regemente (1025 nummer)   9, Tavastehus regemente (1025 nummer) 13, Viborgs läns infanteriregemente (1000 nummer). Efter 1721 Kymmenegårds läns regemente (553 nummer). 14, Savolax regemente (1037 nummer) 18, Nylands infanteriregemente (1025 nummer) 20, Österbottens regemente (1200 nummer) Numret före varje regemente ovan är dess ståndsnummer de hade på 1630-talet. Karta över de finska länen (1634-års länsindelning) Finlands indelningar (indelningsverket) Övriga finska regementen/förband: Savolax jägarkår (1745), från 1789 Savolax jägarregemente (värvat) Kajana kompani/bataljon Karelska jägarbataljonen (värvat) Vasa regemente Uleåborgs fribataljon De finska förbanden gick förlorade 1809 efter förlusten av Finland.

Efter det stora nordiska kriget

Vid freden i Nystad i augusti 1721 efter det stora nordiska kriget fick Sverige avträda det Kareliska näset till Ryssland. Detta område hade i århundraden använts för att bromsa de ryska angreppen. Där låg också de svenska försvarsfästningarna Viborg och Kexholm som nu kom att ligga på ryskt område. Kvar fanns endast Nyslott och Villmanstrand då Kajaneborg låg i ruiner. Vidare förlorade de finska regementena som fanns i sydöstra Finland de rotar som låg inom de avträdda områdena. Av de finska trupperna återstod enbart ca: 2.000 man vid krigsslutet. En mycket stor andel soldater från armén i Finland hade gått förlorade på  gränsfjällen mellan Norge och Jämtland i det Armfeldtska fälttåget 1718. Kriget och den ryska ockupationen av Finland hade även tätt mycket hårt på  den finska befolkningen. Befolkningen i Finland beräknas till så få som 325.000 vid mitten av 1720- talet. Detta gjorde det mycket svått att återställa regementena i Finland till full stryka. Efter freden i Åbo 1743 förlorades ytterligare land i sydöstra Finland vilket innebar att de svenska regementen som fanns uppsatta i dessa områden förlorade att stort antal rotar.

Åbo läns infanteriregemente

Uppsatt på 1620-talet som Åbo läns infanteriregemente (1694 indelt). Regementet härstammar från det Finska Storregementet som på 1620-talet delades i mindre enheter. I 1634-års regeringsform omnämns Åbo läns infanteriregemente som tredje regementet. År 1792 inkorporerades Livbataljonen ur det då avsuttna Livdragon regementet (fd. Åbo och Björneborg läns kavalleriregemente) till Åbo läns infanteriregemente. Under det äldre indelningsverket mönstrade regementet 1200 man. Två kompanier fanns som garnison i Riga år 1699. Resten av regementet anslöt i Riga år 1700. Regementet blir sen kvar i Riga som garnisonsförband. Ena bataljonen ingår sommaren 1708 i general Lewenhaupts kår som tågade genom Litauen för att ansluta sig till den svenska huvudarmén som fanns i de serveriska kosackernas land. Under denna marsch deltog bataljonen i slaget vid Liesna den 28 september 1708. Efter slaget insattes återstoden av bataljonen i Österbottens regemente. Efter slaget vid Poltava den 28 juni 1709 var bataljonen med vid kapitulation i Perovolotjna några dagar senare. Den andra bataljonen gick i rysk fångenskap vid Rigas fall 1710. Regementet fick sättas upp på nytt 1710 och tillhörde därefter armén i Finland. Regementet deltog i det norska fälttåget 1718 där de ingick i general Armfeldts avdelning om 7.500 man som i augusti 1718 gick in i Norge över Jämtland. Under kriget mot Ryssland 1809 - 1809 var regementet formerad på 3 bataljoner. I Kalix, under slutet av kriget, tvingades återstoden av regementet att kapitulera till ryssarna. Vargeringen, 500 man, utgjorde en del av besättningen på Sveaborg under dess belägring och kapitulation. Regementet var roterat med 1025 nummer med 8 kompanier i Åbo län och södra delen av Satagunda. Uniform innan enhetsuniformen: Grå rock med gula ärmuppslag och från 1678 blå rock med gula ärmuppslag. Regementet erhöll enhetsuniformen 1688. Förläggningsort: Åbo. Övningsplats: Kuppis Malm nära Åbo Kompanier: 1. Livkompaniet 2. Överstelöjtnantens kompani 3. Majorens kompani 4. Nykyrko kompani 5. Letala kompani 6. Loimijoki kompani 7. Nousis kompani 8. Bjärnå kompani

Björneborgs regemente

Uppsatt på 1620-talet som Björneborgs regemente  (1694 indelt). Regementet härstammar från det Finska Storregementet som på 1620-talet delades i mindre enheter. I 1634-års regeringsform omnämns Björneborgs regemente som sjätte regementet. Regementet fanns som garnison i Riga år 1700. Regementet blir sen kvar i Riga som garnisonsförband. Regementet ingår sommaren 1708 i general Lewenhaupts kår som tågade genom Litauen för att ansluta sig till den svenska huvudarmén som fanns i de serveriska kosackernas land (Ukraina). Under denna marsch deltog regementet i slaget vid Liesna den 28 september 1708. Efter slaget insattes återstoden av regementet i Västmanlands regemente. Efter slaget vid Poltava den 28 juni 1709 var regementet med vid kapitulation i Perovolotjna några dagar senare. Regementet fick sättas upp på nytt efter Poltava och tillhörde därefter armén i Finland. Regementet deltog i det norska fälttåget 1718 där de ingick i general Armfeldts avdelning om 7.500 man som i augusti 1718 gick in i Norge över Jämtland. År 1792 utökas regementet med en bataljon ur det då avsuttna Livdragonregementet (fd. Åbo och Björneborg läns kavalleriregemente). Under kriget med Ryssland 1808 - 1809 tvingades regementet att kapitulera till ryssarna i Kalix 1809. Vargeringen, 500 man, utgjorde en del av besättningen på Sveaborg. Regementet var roterat med 1025 nummer med 8 kompanier i Björneborgs län. Den finska länsindelningen ändras 1775 och den del av gamla Björneborgs län som hamnade i Tavastehus länfanns 243 rotar och i den del som hamnade i Vasa hövdingedöme fanns 55 rotar ur regementet. Uniform innan enhetsuniformen: Röd rock med blå ärmuppslag och från 1678 blå rock med röda ärmuppslag. Delar av regementet erhöll enhetsuniformen 1689, resterande år 1692. Förläggningsort: Björneborg. Övningsplats: Vid Björneborg Kompanier: 1. Livkompaniet 2. Överstelöjtnantens kompani   3. Majorens kompani 4. Vesilax kompani 5. Eura kompani 6. Ruovesi kompani 7. Kyrro kompani 8. Kumo kompani

Tavastehus regemente

Uppsatt på 1620-talet som Tavastehus regemente (1696 indelt). Regementet härstammar från det Finska Storregementet som på 1620-talet delades i mindre enheter. I 1634-års regeringsform omnämns Tavastehus regemente som nionde regementet. År 1791 utökas regementet med en bataljon ur Tavastehus och Nylands kavalleriregemente och konverteras lätt infanteri. Regementet fanns som garnison i Riga år våren 1700. Regementet blir sen kvar i Riga som garnisonsförband. år 1703 återvänder regementet till Finland. De ingår 1708 i Lybeckers avdelning till Ingermanland. Regementet finns därefter i Viborg där de går i rysk fångenskap år 1710.  Regementet fick sättas upp på nytt efter 1710 och tillhörde därefter armén i Finland. Regementet deltog i det norska fälttåget 1718 där de ingick i general Armfeldts avdelning om 7.500 man som i augusti 1718 gick in i Norge över Jämtland. Den finska länsindelningen ändras 1775 och den del av gamla Tavastehus som hamnade i Kymmenegårds län fanns 287 rotar och i den del som hamnade i Vasa hövdingedöme fanns 116 rotar ur regementet. I den del av Tavastehus länsom hamnade i Kuopio hövdingedöme fanns 48 rotar. I samband med den ändra länsindelningen 1775 avskiljdes Rautalampi kompani från regementet och utågad med vargeringen organiserades som en lätt bataljon och förenades med Savolax brigaden. Efter Spregportens tid upphörde brigaden och kompaniet återförenades med Tavastehus regemente. År 1792 utökas regementet med den norra bataljonen ur det då avsuttna Tavastehus och Nylands läns dragonregemente. Under kriget med Ryssland 1808 - 1809 tvingades återstoden av regementet att kapitulera till ryssarna i Kalix 1809. Vargeringen, 500 man, utgjorde en del av besättningen på Sveaborg. Regementet var roterat med 1025 nummer med 8 kompanier i Tavastehus län. Uniform innan enhetsuniformen: Grå rock med blå ärmuppslag och från 1678 blå rock med gula ärmuppslag. Regementet erhöll enhetsuniformen 1696. Förläggningsort: --. Övningsplats: Vid Parola eller Lill Luolais Malm i närheten av Tavastehus Kompanier: 1. Livkompaniet   2. Överstelöjtnantens kompani 3. Majorens kompani 4. Sysmä kompani 5. Sääksmäki kompani 6. Assikkala kompani 7. Jämsä kompani 8. Rautalampi kompani  

Viborgs läns infanteriregemente

Uppsatt på 1620-talet som Viborgs läns infanteriregemente (1696 indelt). Regementet härstammar från det Finska Storregementet som på 1620-talet delades i mindre enheter. I 1634-års regeringsform omnämns Viborgs läns infanteriregemente som trettonde regementet. Regementet överfördes till Livland år 1700 och ingick där i Wellingks avdelning. Regementet läggs senare i Riga som garnisonsförband. Regementet gick i rysk fångenskap vid Rigas fall 1710. Regementet fick sättas upp på  nytt 1710 och tillhörde därefter armén i Finland. Regementet deltog i det norska fälttåget 1718 där de ingick i general Armfeldts avdelning om 7.500 man som i augusti 1718 gick in i Norge över Jämtland. I 1721-års fred i Nystad erhöll Ryssland större delen av Viborgs län. Återstoden av den svenska delen av Viborgs län döptes då om till Kymmnegårds län. I och med att stora delar av länet blev ryskt försvann 431 rotar för regementet. Återstoden, 569 nummer organiserades på 5 kompanier. Regementet byter åten namn till Villmanstrands regemente men får strax därefter namnet Kymmenegårds läns regemente. År 1727 bildas Kymmenegårds läns lätta infanteribataljon ur det reducerade Kymmenegårds läns regemente. Bataljonen har 553 nummer 1730. Efter freden i Åbo 1742 förlorades ytterligare delar av Kymmenegårds läntill Ryssland varvid regementet miste ännu fler rotar. Kvar finns endast 92 rotar, i princip Elimä kompani.  Den starkt reducerade bataljonen underställdes Nylands infanteriregemente som ett där ingårnde jägarkompani med namnet Elimä kompani . År 1756 inkorporerades kompaniet helt i Nylands infanteriregemente och delades som två kompanier om vardera 46 man: Majorens kompani samt Elimä kompani. Från 1775 ingårde båda kompanierna i Savolaxbrigaden och från 1780 i Nylandsbrigaden. Kompanierna utökas därefter med två värvade kompanier och de 4 kompanierna bildar Nylands jägarbataljon. I kriget med Ryssland 1808 - 1809 ingick bataljonen i Nylandsbrigaden. De värvade kompanierna och vargeringen, 46 man, upplöstes då Svartholms fästning kapitulerade. En del av dessa soldater anslöt senare jägarbataljonen tillsammans med soldater från andra svenska enheter som rymt från ryssarna inklusive manskap från Sveaborg. Med dessa förstärkningar räknade bataljonen som mest 450 man. Regementet var roterat med 1000 nummer med 8 kompanier i Viborgs län. Uniform innan enhetsuniformen: 1672-74 Röd rock, 1676 blå rock med vita ärmuppslag, 1677 blå rock med gula ärmuppslag och 1677 blå rock med röda ärmuppslag. Regementet erhöll enhetsuniformen 1709. Förläggningsort: --. Övningsplats: Joensuu i Karelen. Kompanier före 1721: 1. Livkompaniet 2. Överstelöjtnantens kompani 3. Majorens kompani 4. Vekelax kompani 5. Elimä kompani 6. Eurepä kompani 7. Lappvesi kompani 8. Ruokolax kompani Kompanier efter 1721: 1. (Livkompaniet) 2. Livkompaniet (fd. Överstelöjtnantens kompani) 3.  (Majorens kompani) 4. Vekelax kompani 5. Elimä kompani 6. (Eurepä kompani) 7. Lappvesi kompani 8. Ruokolax kompani Kompanierna i rött år de kompanier som utgick efter freden. Kompanier efter 1743: 1. Majorens kompani 2. Elimä kompani

Savolax regemente

Uppsatt på 1626 som Savolax och Nyslotts läns regemente (1695 indelt). Regementet härstammar från Gustav Horns regemente. I 1634-års regeringsform omnämns Savolax regemente som fjortonde regementet. Dess första regementschef var Gustav Horn. Savolax regemente uppgick 1662 i Östra Nylands infanteriregemente. Då detta regemente  uppsattes i samband med indelningsverkets införande i Finland år 1695 återupprättades Savolax regemente. Regementet fanns som garnison i Riga år våren 1700. Regementet gick i rysk fångenskap vid Neum?des fall 1710. Regementet fick sättas upp på nytt 1710 och tillhörde därefter armén i Finland. Regementet deltog i det norska fälttåget 1718 där de ingick i general Armfeldts avdelning om 7.500 man som i augusti 1718 gick in i Norge över Jämtland. Efter förlusten av Nyslotts län i freden 1742 försvann 83 rotar ur regementet. Av regementets rotar återstod nu 954 nummer. I den nya länsindelningen i Finland 1775 hamnade regementets rotar så att 436 hamnade i Kymmenegårds länoch 518 i Kuopio hövdingedöme. Vid denna tid för regementet namnet Savolax lätta infanteriregemente. Vargeringen uppgick till 477 man. Under kriget med Ryssland 1808 - 1809 ingick regementet i Savolaxbrigaden där de kämpade tappert. Regementet upplöstes i Umeå efter fredsslutet 1809. En del av manskapet överfördes till sina hemorter medan återstoden valde att tjäna Sverige och införlivades i svenska regementen. Regementets sista chef var överste Cronstedt. Regementet var roterat med 1037 nummer med 8 kompanier i Savolax och Nyslotts läns östra del. Uniform innan enhetsuniformen: 1672-74 Grön rock, 1676 blå rock med röda ärmuppslag och 1677 blå rock med gula ärmuppslag. Regementet erhöll enhetsuniformen 1709. Förläggningsort: --. Övningsplats: St. Mickels Malm i Savolax Kompanier: 1. Livkompaniet 2. Överstelöjtnantens kompani 3. Majorens kompani 4. Kuopio kompani 5. Pumala kompani 6. Jokkas kompani 7. Piexämäki kompani 8. Idensalmi kompani

Nylands infanteriregemente

Uppsatt på 1633 som Nylands infanteriregemente (1696 indelt). I 1634-års regeringsform omnämns Nylands infanteriregemente som artonde regementet. Av resterna ur östra Nylands infanteriregemente som upplöstes 1695, samt Nylands och Tavastehus Västra infanteriregemente bildades år 1696 Nylands infanteriregemente. En bataljon fanns i Neum?de år 1699. Resten av regementet överfördes till Riga år 1700 där de blir kvar som garnisonsförband. Ena bataljonen ingår sommaren 1708 i general Lewenhaupts kår som tågade genom Litauen för att ansluta sig till den svenska huvudarmén som fanns i Ukraina. Under denna marsch deltog bataljonen i slaget vid Liesna den 28 september 1708. Efter slaget insattes återstoden av bataljonen i Västmanlands regemente. Efter slaget vid Poltava den 28 juni 1709 var bataljonen med vid kapitulation i Perovolotjna några dagar senare. Den andra bataljonen gick i rysk fångenskap vid Rigas fall 1710. Regementet fick sättas upp på nytt 1710 och tillhörde därefter armén i Finland. Regementet deltog i det norska fälttåget 1718 där de ingick i general Armfeldts avdelning om 7.500 man som i augusti 1718 gick in i Norge över Jämtland. Efter freden i Åbo 1743 tillfördes återstoden ur Kymmenegårds bataljon samt Elimä kompani om 92 nummer till regementet som ett särskilt jägarkompani kallat Nylands jägarbataljon. År 1792 utökas regementet med livbataljonen ur det då avsuttna Tavastehus och Nylands läns dragonregemente. Under slutet av 1700-talet utgjorde regementet tillsammans med Nyandsdragonregemente och jägarbataljonen den sk. Nylandsbrigaden. Bridadens chef var Fältmarskalk Klingspor. Under kriget med Ryssland 1808 - 1809 tvingades återstoden av regementet att kapitulera till ryssarna i Kalix 1809. Regementets sekundchef under kriget med ryssland var överste von Döbeln. Vargeringen, 500 man, utgjorde en del av besättningen på Sveaborg (400 man) och Svartholmen (100 man). Regementet var roterat med 1025 nummer med 8 kompanier i Nylands län och till viss del även i Tavastehus län.. Den finska länsindelningen ändras 1775 hamnade 128 rotar ur regementet i Kymmenegårds län. Uniform innan enhetsuniformen: 1678 blå rock med gula ärmuppslag. Regementet erhöll enhetsuniformen 1688, nya uniformer 1698. Förläggningsort: --. Övningsplats: Lohjo Malm i Nyland samt Helsing Malm i närheten av Helsingfors Kompanier: 1. Livkompaniet 2. Överstelöjtnantens kompani 3. Majorens kompani 4. Borgå kompani 5. Helsinge kompani 6. Lojo kompani 7. Ingå kompani 8. Karis kompani

Österbottens regemente

Uppsatt på 1620-talet som Österbottens regemente (1733 indelt). Regementet härstammar från det Finska Storregementet som på 1620-talet delades i mindre enheter. I 1634-års regeringsform omnämns Österbottens regemente som tjugonde regementet. Regementet fanns som garnison i Riga år 1699. Österbottens tremänningar ingick i regementet år 1701. En del av regementet ingick i det blandade regemente som sattes upp ur Rigas garnison. Detta regemente ingick år 1702 i Schlippenbachs armén. Resten av Österbottens regemente var kvar i Riga som garnisonsförband men förenas år 1705 med Lewenhaupts armén. En bataljonen ingår sommaren 1708 i general Lewenhaupts armékår som tågade genom Litauen för att ansluta sig till den svenska huvudarmén som fanns i Ukraina. Under denna marsch deltog bataljonen i slaget vid Liesna den 28 september 1708. Efter slaget insattes återstoden av bataljonen i Närke-Värmlands regemente. Efter slaget vid Poltava den 28 juni 1709 var bataljonen med vid kapitulation i Perovolotjna några dagar senare. Den andra bataljonen gick i rysk fångenskap vid Rigas fall 1710. Regementet fick sättas upp på nytt 1710 och tillhörde därefter armén i Finland. Regementet deltog i det norska fälttåget 1718 där de ingick i general Armfeldts avdelning om 7.500 man som i augusti 1718 gick in i Norge över Jämtland. Regementet återvände till Finland efter freden 1721. Regementet bestod då av endast 364 man. Regementschef var generalmajor Christer Henrik d'Albedyhull. Han begär förflyttning 1724 och tillförordnad chef blev överstelättnanten vid regementet, generalmajor Gustaf Creutz. Han blir 1728 befordrad till regementschef. år 1725 hade regementets numerär sjunkit ytterligare och var nu enbart 231 man plus 34 officerare och 43 underofficerare. Drygt 900 man saknades. I augusti 1728 var styrkan uppe i 805 man. Vid denna tid var Österbottens regemente det enda regementet som fortfarande inte var ansluten till indelningsverket. Här togs fortfarande manskapet ut genom utskrivning. Först i augusti 1733 anslöt sig Österbotten till indelningsverket. Kontraktet stadsfästet av kungen den 21 december samma år. Undantagna från roteringen i Österbotten var präst- och domarboställena, Vasa Trivialskolas 5 hemman samt Björkå by. Efter kriget, dvs under större delen av 1720-talet samt i början 1730-talet var regementet beordrat till fästningsarbeten i Nyslott, Villmanstrand och Fredrikshamn.  År 1756 skedde en mindre förändring i Österbottens regementes organisation. Enligt en kunglig order av den 6 april 1756 inkorporerades Kajana gränskompani med regementet som ett nionde kompani. Vad avser Kajanas kompanis organisation skedde en förändring 1766. Kompaniet upphörde att existera som ett fredstida kompani. Samtidigt indrogs både löjtnantens och fänrikens tjänster vid kompaniet. Övningar med kompaniet anordnades dock då och då. Österbottens regemente bestod av endast 8 kompanier, av vilka Kemi kompani, som enligt uppgjort kontrakt inte fick föras ut ur landskapet, kallades gränskompani. De övriga 7 kompanierna benämndes fältkompanier. Efter Finlands nya länsindelning 1775 delades Österbottens län och bildade, med delar av Björneborgs län och Tavasteus län, Vasa hövdingedöme och Uleåborgs  hövdingedöme. Efter delningen hamnade 726 rotar ur Österbottens regemente i Vasa hövdingedöme och 474 i Uleåborgs hövdingedöme. Under kriget med Ryssland 1808 - 1809 tvingades återstoden av den södra bataljonen att kapitulera till ryssarna i Kalix 1809. Den norra bataljonen ingick i Savolaxbrigaden och upplöstes i Umeå 1809. Under kriget med Ryssland bildades av vargeringen, utskrivet lantvärn samt av extra roteringen ett särskilt regemente, Vasa regemente.  Regementet delades i 2 kårer, det egentliga Vasa regemente 657 man starkt under överstelöjtnant Conradi samt Uleåborgs fribataljon 257 man starkt under major Bosin. Vasa regemente upplöstes vid kringränningen i Skellefteå. Uleåborgs fribataljon följde norra bataljonen ur Österbottens regemente och upplöstes i Umeå 1809. Regementet var roterat med 1200 nummer med 8 kompanier i Österbottens län (från 1733). Uniform innan enhetsuniformen: blå rock med röda ärmuppslag och från 1677 blå rock med gula ärmuppslag. Regementet erhöll enhetsuniformen 1688. Förläggningsort: --. Övningsplats: I Vasa samt vid Uleåborg Kompanier: 1. Livkompaniet 2. Överstelöjtnantens kompani 3. Majorens kompani 4. Lohteå kompani 5. Kemi kompani 6. Närpes kompani 7. Pyhäjoki kompani 8. Ilmola kompani

Kajana jägarbataljon

Kajana kompani: Under greven och riksdrotsen Per Brahes tid på  1650-talet ställde Sotkamo och Paldamo socknar till grevens förfogande 30 dragoner och 20 man till besättning på Kajaneborg. År 1683 förband sig allmogen att i händelse av krig uppställa 150 man till landsdelens försvar. Tre år senare befallde kung Karl XII att dessa 150 man ständigt skulle underhöllas till Kajaneborgs försvar och att kompaniet skulle ha samma uniform som Österbottens regemente. Under lilla ofreden (1741 - 1743) förordnades till kompanichefens förfogande ett nådigt antal underofficerare och korpraler. Med undantag av kompanichefens blev emellertid samtliga övriga vakanser indragna efter fredsslutet. Den 6 april 1756 inkorporerades Kajana gränskompani med Österbottens regemente som dess 9:e kompani. Vad avser Kajanas kompanis organisation skedde en förändring 1766. Kung Adolf Fredrik biföll den 16 september 1766 allmogens anhållan om att slippa sätta upp kompaniet. Kajana kompani upphörde att existera som ett fredstida kompani. Samtidigt indrogs både löjtnantens och fänrikens tjänster vid kompaniet. Övningar med kompaniet anordnades dock då och då. Kajana bataljon uppsattes 1788?  och var då 149 man starkt, nämligen Paldamo 99 nummer och Sotkamo 50 nummer. De ingick då i Österbottens regemente som ett 9:e kompani. År 1791 utökades bataljonen till 348 man formerad på 4 kompanier. 1. Livkompaniet: 91 man från Paldamo socken 2. Sotkamo kompani: 118 man från Sotkamo socken 3. Hyrynsalmi kompani: 91 man Hyrynsalmi socken (socknen avskild från Paldamo 1786) 4. Kusamo kompani: 48 man från Kusamo socken Kusamo socken var befriad från skyldigheten att underhölla manskapet under fredstid. Bataljonen skulle i krig förstärkas med enrolleringsmanskap till 710 man. Bataljonen ingick i Savolaxbrigaden i kriget med Ryssland 1808 - 1809, då 335 man stark och upplöstes tillsammans med brigaden i Umeå 1809.

Kareliska jägarbataljonen

Bataljonen uppsattes 1789 på värvad fot och var då 200 man starkt formerad på 2 kompanier. Kort därefter utökades bataljonen till 400 man formerad på 4 kompanier. År 1802 utökades bataljonen till 600 man, fortfarande formerad på 4 kompanier. Bataljonen var förlagd på den svenska sidan av Karelen eller mer bestämt i östra delen av Kuopio hövdingedöme i socknarna Leibelitz, Taipale och Pielisj?vi i Karelens övre härad samt i socknarna Kes?ax, Kides, Tohmaj?vi, Pelgj?vi och Ilomantz i Karelens Nedre härad. 1. Livkompaniet eller Tohmaj?vi kompani, 150 man 2. Leibelitz kompani: 150 man 3. Pielis kompani: 150 man 4. Pelgj?vi kompani: 150 man Bataljonen ingick i Savolaxbrigaden i kriget med Ryssland 1808 - 1809, formerad på 2 fältbataljoner. Återstoden av Kareleska bataljonen upplöstes i Umeå 1809. Under mars 2013 har något hänt med denna sida. Alla å, ä och ö (plus efterföljande bokstav) har ersatts med frågetecken. Exempelvis har "övergå" ersatts med "erg?" Jag har försökt att rekonstruera sidan men inte lyckats till 100%. Vissa ord har varit svåra att tyda när å, ä och ö saknas. Om något konstigt ut på sidan eller vet vad de finska ortnamnen jag inte lyckats konstruera heter får ni gärna höra av er till mig.

Savolax jägarregemente

Uppsatt på värvad fot år 1745 i Savolax som Savolax jägarkår eller Savolax fotjägare (vissa källor anger dock att de sattes upp först 1771). Kåren bestod av 600 man formerade på 6 kompanier. Kompanierna fick namn efter de områden som soldaterna bodde i. 1. Livkompaniet, 100 man 2. Majorens kompani: 100 man 3. Kangasniemi kompani: 100 man 4. Menduharju kompani: 100 man 5. Randasalmi kompani: 100 man 6. Sulkava kompani: 100 man Kåren fick status som regemente 1789 och fick namnet Savolax jägarregemente. År 1790 utökades respektive kompani med 33 man och blev då 798 man stark. Redan 1802 utökades regementet till 900 man med 150 man per kompani. Samma år tillfördes även 2 nya kompanier om 150 man vardera varav det ena kompaniet var ett artillerikompani. Regementet räknade nu 1200 soldater om 8 kompanier och formerades på 4 bataljoner. I kriget med Ryssland 1808 - 1809 var överste Sandels dess chef. Återstoden av regementet upplöstes i Umeå 1809. Efter att jägarregementet upplösts stannade de flesta ur regementet kvar i Sverige och införlivades i Göta artilleri.

Relaterade länkar

Indelningsverket Svenska krig Länkar, regementshistoria, soldater etc Förbandsnummervid de svenska förbanden Referenslitteratur Överst på sidan
3. Åbo läns infanteriregemente