Militaria Hans Högman
Copyright © Hans Högman, granskad 2017-04-29

Tillfälliga förband, sk. männingsregementen - Infanteriet

8. Tillfälliga förband - Infanteriet

Inledning

För att förstärka armén har vid olika tillfällen satts upp tillfälliga förband. Ett exempel på detta är tremänningsregementen. Redan år 1700 befalldes att tremänningsregementen skulle sättas upp i riket. De organiserades så att för vart tredje knekthåll eller rusthåll sattes det upp en soldat eller ryttare. Tre rotar gick således ihop och bekostade en ny knekt eller ryttare och häst. Dessa soldater skulle utgöra reservmanskap då det ordinarie manskapet var i fält och skulle uteslutande användas för landets försvar och inte utom Sveriges gränser. De kom dock även att sättas in som förstärkning av fältarmén. Ibland inlemmades de även i de ordinarie regementena som ersättning för förlorat manskap. År 1702 sattes dessutom upp fyr- och femmänningsregementen. I femmänningsregementen gick fem rotar samman och bekostade ytterligare en soldat. Detta var vid sidan av den ordinarie soldaten i respektive rote. Femmänningsregementen sattes i de landskap vars ordinarie regemente var ute i kriget medan fyrmänningsregementen sattes upp i de fåtal landskap vars regemente var hemma. År 1710 sattes åter igen tremänningsregementen upp, både till fot och häst. År 1718 sattes även tre- och femmänningsregementen upp.

Tillfälliga infanteriförband uppsatta under det Stora Nordiska kriget -

Sverige

Upplands tremänningsregemente till fot (1197 man - 8 kompanier)

Uppsatt 1700 av rotehållarna i Uppland, Västmanland och Dalarna. Regementet skeppades till Reval våren 1701. Ena bataljonen blev tillsammans med en bataljon från Östgöta och Södermanlands tremänningsregemente år 1702 understuckna Livgardet till fot. Som kompensation tillfördes Upplands tremänningar år 1703 den återstående bataljonen i Östgöta och Södermanlands tremänningsregemente. De deltog i Lewenhaupts armékår till Ukraina 1708. I oktober 1708 förenas den svaga återstoden av regementet med Livgardet. Regementet sattes upp en andra gång 1712. År 1714 blev regementet understucket Dals- och Västmanlands regementen, men redan den 30 oktober samma år befallde Karl XII att regementet åter skulle sättas i stånd och skiljas från de ständiga regementena. Regementet fanns i Uppland 1715 och i Skåne 1718. Hösten 1719 upplöstes regementet varvid manskapet blev understucket Livgardet, Östgöta och Södermanlands tremänningsregemente, Artilleriet och Amiralitetet. Regementets förste chef var generalmajor Adam Ludvig Lewenhaupt.

Upplands femmänningsregemente (960 man - 8 kompanier)

Uppsatt 1703 under ledning av överstelöjtnant J. Grundel med manskap från Uppland (240 man), Södermanland (240 man), Västmanland (240 man) och Dalarna (240 man). Regementet deltog under 1710 i det skånska fälttåget. Regementet skulle 1714 ökas till 1200 man. Under 1714 var under en tid överste S. Zeedtz Bergsregemente understucket regementet. År 1720 bildade 600 man ur regementet tillsammans med Västgöta femmäningsregementet till fot ett garnisonsregemente i Stralsund. I början kallades detta regemente "Upplands och Västgöta femmännings tillsammanstötte och nu varande Stralsundska garnisonsregementet". Den 8 september 1722 erhöll de namnet "H. Maj:t Drottningens Livregemente". År 1815 övergick regementet i Preussisk tjänst. Vid delningen 1720 understacks återstoden av regementet under Bergsregementet.

Östgöta och Södermanlands tremänningsregemente till fot (800 man - 8 kompanier)

Uppsatt 1700 av rotehållarna i Södermanland och Östergötland, 400 från vardera landskap. Regementet överfördes 1701 till Estland. Efter överste Putbus död 1703 understacks en bataljon ur regementet tillsammans med en bataljon ur Upplands tremänningsregemente till fot under Livgardet. Den återstående bataljonen i regementet (som då fanns i Kurland) förenades med den återstående bataljonen i Upplands tremänningar till ett nytt regemente. Den svaga återstoden ur detta regemente blev i oktober 1708 understucket under Livgardet. Regementet sattes upp en andra gång 1712 men blev 1714 understucket dels Östgöta infanteri regemente och dels under Södermanlands regemente. Denna uppdelning upplöstes samma år av Karl XII som befallde att regementet åter skulle sättas i stånd. I ett kungligt brev 1716 skrevs att bristen på manskap skulle ersättas med genom värvning och styrkan ökas till 1200 man. Regementet erhöll samma år "Östgöta tremänningsregemente". I slaget vid Södra Stäket den 13 augusti 1719 lyckades regementet hindra ryssarna från att avancera från sin landstigningsplats fram till sent på eftermiddagen då Södermanlands regemente anlände. Under hösten 1719 och i januari 1720 erhöll regementet en del manskap från de reducerade regementena Upplands tremänningar och Närke-Västmanlands tremänningar till fot. Hösten 1721 reducerades regementet varvid större delen av manskapet tilldelades Livgardet samt överste Horns värvade regemente (Garnisonsregementet i Halland), senare benämnt "Konungens eget värvade regemente".

Smålands tremänningsregemente till fot (1100 man - 8 kompanier)

Uppsatt 1700 av rotehållare i Småland (366 man från respektive länsdel). På hösten 1701 överfördes regementet Libau. Efter slaget vid Liesna 1708 blev regementet understucket Livgardet. Regementet uppsattes på nytt 1712. Den 22 oktober 1719 i Uddevalla slog regementet samman med Smålands femmänningsregemente till fot och bildade ett nytt regemente med namnet Smålands tre- och femmänningsregemente till fot. En del av det reducerade Östgöta och Södermanlands tremänningsregemente till fot slogs samman med regementet den 27/11 1721. År 1724 avlämnade regementet en del manskap till Livgardet och Artilleriet och flyttades därefter till Landskrona, Hälsingborg och Halmstad och lades där i garnison. De kallades därefter för "Garnisonsregementet i Halland" eller "Horns värvade regemente" och slutligen "Konungens eget värvade regemente".

Smålands femmänningsregemente till fot (900 man - 8 kompanier)

Uppsatt 1703 av rotehållare i Östergötland (240 man) och Småland (220 man från respektive länsdel). Regementet förlades till en början i garnison i Stockholm 1708 - 1709 men flyttades den 1 juli 1709 till Malmö. Den 27/7 1712 flyttades regementet till Göteborg. De deltog i norska fälttåget 1718. Den 22 oktober 1719 slog regementet samman med Smålands tremänningsregemente till fot och bildade ett nytt regemente med namnet Smålands tre- och femmänningsregemente till fot.

Västgöta tremänningsregemente till fot (1200 man - först 9 kompanier, senare 8)

Uppsatt 1700 av rotehållare i Skaraborgs län (400 man) och i Älvsborgs län med Dal (800 man). En bataljon överfördes 1704 till Reval. Denna bataljon återvände till Sverige 1707 och återförenades med regementet. Regementet var därefter kommenderat dels på flottan och dels som garnison i Karlshamn och Landskrona. År 1710 reducerades regementet från 1200 till 900 man. Under en tid år 1714 var 300 man plus befäl ur Närke-Värmlands tremänningsregemente till fot understuckna regementet. Vid GM den 14/8 1718 var regementets styrka åter 1200 man. I november 1719 förlades regementet i Göteborg där det tillsammans med kvarvarande manskap ur Västgöta femmänningar, trossdrängar ur Bohusläns dragoner samt 550 man ur Västra och Östra skånska infanteriregementena samt Bergsregementet bildade "Garnisonsregementet i Göteborg" eller Ribbingska regementet. Detta regemente omvandlades den 30 maj 1801 till dels Göta Artilleri regemente och dels till Skärgårdsflottans Sjöartilleri.

Västgöta femmänningsregemente till fot (1209 man - 8 kompanier, 1709 - 1714 12 kompanier)

Uppsatt 1703 av rotehållare i Närke, Värmland (369 man), i Skaraborgs län (315 man) och i Älvsborgs län med Dal (525 man). Regementet erhöll i början namnet Västgöta fyr- och femmänningsregemente men fick 1716 namnet Västgöta femmänningsregemente till fot. År 1720 bildade större delen av regementet (600 man) tillsammans med resterna av Upplands femmänningsregemente till fot ett garnisonsregemente i Stralsund som i början kallades "Upplands och Västgöta femmänningsregemente..... " och från 1722 Drottningens Livregemente. Återstoden av regementet bildade tillsamman med Västgöta tremänningsregemente till fot det s.k. Garnisonsregementet i Göteborg.

Närke-Värmlands tremänningsregemente till fot (1023 man - 5 (8) kompanier)

Uppsatt år 1700 av Närke och Värmlands fördubbling (472 man) samt de knektar som sattes upp av Värmlands Bergslag (551 man). Kallades i början "Bergslagens och Närkes tremännings infanteriregemente" men 1716 erhölls namnet Närkes tremänningsregemente. Våren 1701 överfördes regementet till Reval. Sjukdomar och dödfall minskade i hög grad regementets numerär varvid kompanierna år 1705 sammanslogs till en bataljon under överstelöjtnant Staël von Holsteins befäl. Efter slaget vid Liesna 1708 blev regementets återstod understucket Livgardet. Regementet sattes upp en andra gång 1712. Samma år var de kommenderade till flottan. År 1714 var 300 man inklusive befäl under en kortare tid understuckna under Västgöta tremänningsregemente till fot. Efter en generalmönstring vid Edna skans i oktober 1719 marscherade regementet till Stockholm där de blev understuckna under Livgardet, Artilleriet samt Östgöta och Södermanlands tremänningsregemente till fot.

Hälsinge tremänningsbataljon (400 man - 1 bataljon)

Bataljonen uppsattes 1701 i Västernorrland (Hälsingland, Gästrikland och Jämtland). Till en början bestod den av tremänningar (400 man) men förstärktes år 1702 med femmänningar (240 man) från Hälsingland och Gästrikland. Inga femmänningar sattes upp i Jämtland. I stället bildades i Jämtland två kompanier (250 man) dragoner av där uppsatta fyrmänningar. Dessa två kompanier ställdes under befäl av tremänningsbataljonen. Dragonkompanierna omorganiserades till infanteri år 1712. Bataljonen kallades i början dels Västernorrlands och Jämtlands tremänningar och dels Hälsinge och Gästrike tre- och femmänningar samt Jämtlands fyrmänningsbataljon. Den 10 januari 1716 erhöll bataljonen namnet Hälsinge tremänningsbataljon och enligt kungligt brev den 28/12 1715 ställdes bataljonen under befäl av chefen för Hälsinge regemente. Bataljonen deltog i Armfelts tåg till Trondhiem 1718. Många gick förlorade i kylan på fjället under återtåget. År 1719 blev bataljonen understucken Hälsinge och Jämtlands regementen.

Bergsregementet (femmänningar - 500 man)

En Bergslagsbataljon fanns uppsatt av bergslagshemman år 1701. Sammanslogs under 1705 med en bataljon under S. Zeedt. År 1709 utvidgat till regemente.

Östra Skånska utskrivningsregementet (600 man år 1715)

Uppsatt 1711 i Skåne. Deltog i norska fälttåget 1718.

Västra skånska utskrivningsregementet (665 man år 1718)

Uppsatt 1711 i Skåne. Uppgick 1721 i Garnisonsregementet i Stralsund.

Hallands utskrivningsregementet (700 man år 1718)

Uppsatt 1711 i Halland. Upplöst 1721.

Västerbottens tremänningar till fot

Enligt kungligt brev daterat den 2/10 1701 Würgen befallde Karl XII att Västerbottens tremänningar skulle komma "hit ner" för att stötta Västerbottens infanteri regemente. Den skulle utrustas med samma kläder som Västerbottens regemente. Krigskollegium fick samtidigt befallning att förse dem med flintmusköter och bantlertaskor och den 10/3 1702 med värjor. Enligt ett brev daterat 1/1 1704 Elbing var tremänningarna (114 man) i tjänst vid regementet samt att 218 nummer var vakanta.

Grenadjärbataljonen (512 man)

Uppsatt 1706 på Konungens befallning. Bataljonen bestod av utvalt manskap från Smålands och Västgöta tremänningsregemente, Upplands och Västgöta femmänningsregemente, Östra och Västra samt Hallands utskrivningsregementen samt från Bergslagsregementet. Totalt 8 kompanier om vardera 64 man. Bataljonen var en elitstyrka och skulle kunna sättas in när och var som helst, som en utryckningsstyrka. Upplöst 1710 och införlivad i Livgardet.

Äntergast-, Sjögast- och Volontär-regementen

Uppsatt i Uppland, Södermanland, Västmanland, Småland och Hälsingland

Männingsregementen till fot i Finland

Österbottens tremänningar till fot

Genom kungligt brev den 8/2 1701 till landshövdingen i Österbotten föreskrevs att de 400 man tremänningar som fortfarande fanns kvar i landskapet omedelbart, så snart vädret tillät det, skulle bege sig sjövägen till Reval. De 6/3 1701 befallde Konungen att de skulle tillföras överste Campenhausens regemente (Österbottens regemente) i Riga.

Österbottens femmänningar till fot

Den 10/3 1713 skrev Landshövdingen i Österbotten, L. Clerck, till Defenssionskommissionen att han den 3/10 avslutat rekryteringen av 320 man för Österbottens ordinarie regemente. Vidare meddelades han att från Korsholms och Uleåborgs fögderier rekryterat 1362 man femmänningar. Dessa femmänningar deltog under befäl av överstelöjtnant J. von Köhler och major P. B. Tallberg i slaget vid Storkyro den 19 februari 1714.

Åbo, Björneborgs och Nylands tremänningsregemente till fot (1025 man - 8 kompanier)

Uppsattes 1700 av rotehållarna i Åbo, Björneborgs och Nylands län. En del ur regementet deltog samma år i slaget vid Narva. Därefter lades regementet i garnison i Dorpat. Efter dagtingan i Dorpat den 14 juli 1704 återsamlades spillrorna av regementet i Reval och erhåller nya rekryter. 1706 tilldelades de till general Lewenhaupts armé och deltog i slaget vid Liesna 1708. Efter slaget blev regementet understuckna under Värmlands regemente. Gick i rysk fångenskap vid Perevolotjna 1709. Återuppsatt 1709/10.

Nylands femmänningar till fot

Vintern 1712 - 1713 utskrevs 100 man femmänningar i Nylands län och Raseborgs härad. Den 10/7 1713 lyckades major Tallberg att med 80 man av femmäninngarna rädda magasinen vid Helsingfors mot 700 ryssar.

Tavastehus, Viborgs och Nyslotts läns tremänningsregemente till fot

Regementet uppsattes år 1700 av rotehållarna i Tavastehus, Viborgs och Nyslotts län och skeppads samma år över till Östersjöprovinserna. Vid Narvas erövring den 10/8 1704 föll de i rysk fångenskap. Återuppsattes ej.

Savolax femmänningsregemente (bataljon) till fot

Regementet sattes upp i Savolax efter ett kungligt brev den 2/8 1711 samt 15/5 och 16/5 1713. Förbandet kallades i en likvidationsakt även Pistolekors bataljon. Det framgår dock av Adam Pistolekors egen likvidationsakt att han fått fullmakt som överste vid regementet. Efter von Meurmans utnämning till överstelöjtnant den 30 juni 1713 kallades förbandet bataljon. Förbandets styrka var troligen aldrig större än 200 man. Regementet (bataljonen) sattes upp i all hast då ryssarna trängde in i Finland och han aldrig undergå någon generalmönstring. Då ryssarna 1714 bemäktat sig Finland beordrades bataljonen ,som haft gränsvakt i Savolax, att dra sig tillbaka till armén i Österbotten. Här blev de understuckna under Savolax och Nyslotts läns ordinarie regemente.

Allmänt om männingsregementen

Dessa regementen hade sällan samma numerär som de ordinarie regementena. De slogs även samman, allt efter tillgången på manskap. Manskapet rekryterades från olika landskap men regementet fick namn efter det landskap där huvuddelen var rekryterade. Ståndsdragonerna utrustades av förmögna ståndspersoner eller ofrälse egendomsägare och stadsbor. Prästdragoner utrustades av prästgårdar och klockarehemman. Bergsregementet bestod av 8 kompanier och rekryterades från trakter med bergs- och gruvdrift. Regementet sattes upp under 1500- talet och början av 1600-talet och har därefter satts upp vid olika tillfällen, bla under kriget mot Danmark 1644 och Karl X:s krig mot Danmark samt kriget mot Danmark 1674. Rekryteringsområdena var bergslagen i Närke, Västmanland, Värmland, Dalarna, Södermanland, Östergötland, Västergötland och Småland. Ca: 35% kom från Örebro län. Det regemente som sattes upp 1674 erhöll år 1680 namnet Drottningens Livregemente till fot och från 1694 namnet Garnisonsregementet i Malmö. Under Det stora nordiska kriget fick regementet vid ett flertal tillfällen lämna ifrån sig folk till Livgardet och Skånska ståndsdragonregementet. År 1712 bildades det Yngre Bergsregementet. Vissa av dessa tillfälliga förband bestod efter kriget och blev värvade regementen. Dessa regementen fick namn efter sina överstar. Exempel på sådana regementen är: Västgöta tremänningsregemente som blev Stedingkska regementet. Förenades år 1801 med Göta artilleriregemente. Bergsregementet blev Stackelbergska regementet och därefter Jägerhornska regementet (gick förlorat på Sveaborg 1808). Västra Skånska regementet blev Engelbrechtska regementet och stannade i Pommern efter 1815 Smålands tre- och femmännings-regementen blev stammen till Konungens eget värvade regemente. Detta regemente reducerades i mitten av 1800-talet och fördelades sen på artilleriet. Landskrona garnisonskompani utgör del av regementet.  

Relaterade länkar

Indelningsverket Svenska krig Länkar, regementshistoria, soldater etc Referenslitteratur Överst på sidan
xxxx Mil xxxxx
 
xxxxxxxxxxxxx
Militaria Hans Högman
Copyright © Hans Högman, granskat 2017-04-29

Tillfälliga förband, sk.

männingsregementen -

Infanteriet

8. Tillfälliga förband -

Infanteriet

Inledning

För att förstärka armén har vid olika tillfällen satts upp tillfälliga förband. Ett exempel på detta är tremänningsregementen. Redan år 1700 befalldes att tremänningsregementen skulle sättas upp i riket. De organiserades så att för vart tredje knekthåll eller rusthåll sattes det upp en soldat eller ryttare. Tre rotar gick således ihop och bekostade en ny knekt eller ryttare och häst. Dessa soldater skulle utgöra reservmanskap då det ordinarie manskapet var i fält och skulle uteslutande användas för landets försvar och inte utom Sveriges gränser. De kom dock även att sättas in som förstärkning av fältarmén. Ibland inlemmades de även i de ordinarie regementena som ersättning för förlorat manskap. År 1702 sattes dessutom upp fyr- och femmänningsregementen. I femmänningsregementen gick fem rotar samman och bekostade ytterligare en soldat. Detta var vid sidan av den ordinarie soldaten i respektive rote. Femmänningsregementen sattes i de landskap vars ordinarie regemente var ute i kriget medan fyrmänningsregementen sattes upp i de fåtal landskap vars regemente var hemma. År 1710 sattes åter igen tremänningsregementen upp, både till fot och häst. År 1718 sattes även tre- och femmänningsregementen upp.

Tillfälliga infanteriförband

uppsatta under det Stora

Nordiska kriget - Sverige

Upplands tremänningsregemente till fot

(1197 man - 8 kompanier)

Uppsatt 1700 av rotehållarna i Uppland, Västmanland och Dalarna. Regementet skeppades till Reval våren 1701. Ena bataljonen blev tillsammans med en bataljon från Östgöta och Södermanlands tremänningsregemente år 1702 understuckna Livgardet till fot. Som kompensation tillfördes Upplands tremänningar år 1703 den återstående bataljonen i Östgöta och Södermanlands tremänningsregemente. De deltog i Lewenhaupts armékår till Ukraina 1708. I oktober 1708 förenas den svaga återstoden av regementet med Livgardet. Regementet sattes upp en andra gång 1712. År 1714 blev regementet understucket Dals- och Västmanlands regementen, men redan den 30 oktober samma år befallde Karl XII att regementet åter skulle sättas i stånd och skiljas från de ständiga regementena. Regementet fanns i Uppland 1715 och i Skåne 1718. Hösten 1719 upplöstes regementet varvid manskapet blev understucket Livgardet, Östgöta och Södermanlands tremänningsregemente, Artilleriet och Amiralitetet. Regementets förste chef var generalmajor Adam Ludvig Lewenhaupt.

Upplands femmänningsregemente (960 man

- 8 kompanier)

Uppsatt 1703 under ledning av överstelöjtnant J. Grundel med manskap från Uppland (240 man), Södermanland (240 man), Västmanland (240 man) och Dalarna (240 man). Regementet deltog under 1710 i det skånska fälttåget. Regementet skulle 1714 ökas till 1200 man. Under 1714 var under en tid överste S. Zeedtz Bergsregemente understucket regementet. År 1720 bildade 600 man ur regementet tillsammans med Västgöta femmäningsregementet till fot ett garnisonsregemente i Stralsund. I början kallades detta regemente "Upplands och Västgöta femmännings tillsammanstötte och nu varande Stralsundska garnisonsregementet". Den 8 september 1722 erhöll de namnet "H. Maj:t Drottningens Livregemente". År 1815 övergick regementet i Preussisk tjänst. Vid delningen 1720 understacks återstoden av regementet under Bergsregementet.

Östgöta och Södermanlands

tremänningsregemente till fot (800 man - 8

kompanier)

Uppsatt 1700 av rotehållarna i Södermanland och Östergötland, 400 från vardera landskap. Regementet överfördes 1701 till Estland. Efter överste Putbus död 1703 understacks en bataljon ur regementet tillsammans med en bataljon ur Upplands tremänningsregemente till fot under Livgardet. Den återstående bataljonen i regementet (som då fanns i Kurland) förenades med den återstående bataljonen i Upplands tremänningar till ett nytt regemente. Den svaga återstoden ur detta regemente blev i oktober 1708 understucket under Livgardet. Regementet sattes upp en andra gång 1712 men blev 1714 understucket dels Östgöta infanteri regemente och dels under Södermanlands regemente. Denna uppdelning upplöstes samma år av Karl XII som befallde att regementet åter skulle sättas i stånd. I ett kungligt brev 1716 skrevs att bristen på manskap skulle ersättas med genom värvning och styrkan ökas till 1200 man. Regementet erhöll samma år "Östgöta tremänningsregemente". I slaget vid Södra Stäket den 13 augusti 1719 lyckades regementet hindra ryssarna från att avancera från sin landstigningsplats fram till sent på eftermiddagen då Södermanlands regemente anlände. Under hösten 1719 och i januari 1720 erhöll regementet en del manskap från de reducerade regementena Upplands tremänningar och Närke-Västmanlands tremänningar till fot. Hösten 1721 reducerades regementet varvid större delen av manskapet tilldelades Livgardet samt överste Horns värvade regemente (Garnisonsregementet i Halland), senare benämnt "Konungens eget värvade regemente".

Smålands tremänningsregemente till fot

(1100 man - 8 kompanier)

Uppsatt 1700 av rotehållare i Småland (366 man från respektive länsdel). På hösten 1701 överfördes regementet Libau. Efter slaget vid Liesna 1708 blev regementet understucket Livgardet. Regementet uppsattes på nytt 1712. Den 22 oktober 1719 i Uddevalla slog regementet samman med Smålands femmänningsregemente till fot och bildade ett nytt regemente med namnet Smålands tre- och femmänningsregemente till fot. En del av det reducerade Östgöta och Södermanlands tremänningsregemente till fot slogs samman med regementet den 27/11 1721. År 1724 avlämnade regementet en del manskap till Livgardet och Artilleriet och flyttades därefter till Landskrona, Hälsingborg och Halmstad och lades där i garnison. De kallades därefter för "Garnisonsregementet i Halland" eller "Horns värvade regemente" och slutligen "Konungens eget värvade regemente".

Smålands femmänningsregemente till fot

(900 man - 8 kompanier)

Uppsatt 1703 av rotehållare i Östergötland (240 man) och Småland (220 man från respektive länsdel). Regementet förlades till en början i garnison i Stockholm 1708 - 1709 men flyttades den 1 juli 1709 till Malmö. Den 27/7 1712 flyttades regementet till Göteborg. De deltog i norska fälttåget 1718. Den 22 oktober 1719 slog regementet samman med Smålands tremänningsregemente till fot och bildade ett nytt regemente med namnet Smålands tre- och femmänningsregemente till fot.

Västgöta tremänningsregemente till fot

(1200 man - först 9 kompanier, senare 8)

Uppsatt 1700 av rotehållare i Skaraborgs län (400 man) och i Älvsborgs län med Dal (800 man). En bataljon överfördes 1704 till Reval. Denna bataljon återvände till Sverige 1707 och återförenades med regementet. Regementet var därefter kommenderat dels på flottan och dels som garnison i Karlshamn och Landskrona. År 1710 reducerades regementet från 1200 till 900 man. Under en tid år 1714 var 300 man plus befäl ur Närke-Värmlands tremänningsregemente till fot understuckna regementet. Vid GM den 14/8 1718 var regementets styrka åter 1200 man. I november 1719 förlades regementet i Göteborg där det tillsammans med kvarvarande manskap ur Västgöta femmänningar, trossdrängar ur Bohusläns dragoner samt 550 man ur Västra och Östra skånska infanteriregementena samt Bergsregementet bildade "Garnisonsregementet i Göteborg" eller Ribbingska regementet. Detta regemente omvandlades den 30 maj 1801 till dels Göta Artilleri regemente och dels till Skärgårdsflottans Sjöartilleri.

Västgöta femmänningsregemente till fot

(1209 man - 8 kompanier, 1709 - 1714 12

kompanier)

Uppsatt 1703 av rotehållare i Närke, Värmland (369 man), i Skaraborgs län (315 man) och i Älvsborgs län med Dal (525 man). Regementet erhöll i början namnet Västgöta fyr- och femmänningsregemente men fick 1716 namnet Västgöta femmänningsregemente till fot. År 1720 bildade större delen av regementet (600 man) tillsammans med resterna av Upplands femmänningsregemente till fot ett garnisonsregemente i Stralsund som i början kallades "Upplands och Västgöta femmänningsregemente..... " och från 1722 Drottningens Livregemente. Återstoden av regementet bildade tillsamman med Västgöta tremänningsregemente till fot det s.k. Garnisonsregementet i Göteborg.

Närke-Värmlands tremänningsregemente

till fot (1023 man - 5 (8) kompanier)

Uppsatt år 1700 av Närke och Värmlands fördubbling (472 man) samt de knektar som sattes upp av Värmlands Bergslag (551 man). Kallades i början "Bergslagens och Närkes tremännings infanteriregemente" men 1716 erhölls namnet Närkes tremänningsregemente. Våren 1701 överfördes regementet till Reval. Sjukdomar och dödfall minskade i hög grad regementets numerär varvid kompanierna år 1705 sammanslogs till en bataljon under överstelöjtnant Staël von Holsteins befäl. Efter slaget vid Liesna 1708 blev regementets återstod understucket Livgardet. Regementet sattes upp en andra gång 1712. Samma år var de kommenderade till flottan. År 1714 var 300 man inklusive befäl under en kortare tid understuckna under Västgöta tremänningsregemente till fot. Efter en generalmönstring vid Edna skans i oktober 1719 marscherade regementet till Stockholm där de blev understuckna under Livgardet, Artilleriet samt Östgöta och Södermanlands tremänningsregemente till fot.

Hälsinge tremänningsbataljon (400 man - 1

bataljon)

Bataljonen uppsattes 1701 i Västernorrland (Hälsingland, Gästrikland och Jämtland). Till en början bestod den av tremänningar (400 man) men förstärktes år 1702 med femmänningar (240 man) från Hälsingland och Gästrikland. Inga femmänningar sattes upp i Jämtland. I stället bildades i Jämtland två kompanier (250 man) dragoner av där uppsatta fyrmänningar. Dessa två kompanier ställdes under befäl av tremänningsbataljonen. Dragonkompanierna omorganiserades till infanteri år 1712. Bataljonen kallades i början dels Västernorrlands och Jämtlands tremänningar och dels Hälsinge och Gästrike tre- och femmänningar samt Jämtlands fyrmänningsbataljon. Den 10 januari 1716 erhöll bataljonen namnet Hälsinge tremänningsbataljon och enligt kungligt brev den 28/12 1715 ställdes bataljonen under befäl av chefen för Hälsinge regemente. Bataljonen deltog i Armfelts tåg till Trondhiem 1718. Många gick förlorade i kylan på fjället under återtåget. År 1719 blev bataljonen understucken Hälsinge och Jämtlands regementen.

Bergsregementet (femmänningar - 500 man)

En Bergslagsbataljon fanns uppsatt av bergslagshemman år 1701. Sammanslogs under 1705 med en bataljon under S. Zeedt. År 1709 utvidgat till regemente.

Östra Skånska utskrivningsregementet (600

man år 1715)

Uppsatt 1711 i Skåne. Deltog i norska fälttåget 1718.

Västra skånska utskrivningsregementet

(665 man år 1718)

Uppsatt 1711 i Skåne. Uppgick 1721 i Garnisonsregementet i Stralsund.

Hallands utskrivningsregementet (700 man

år 1718)

Uppsatt 1711 i Halland. Upplöst 1721.

Västerbottens tremänningar till fot

Enligt kungligt brev daterat den 2/10 1701 Würgen befallde Karl XII att Västerbottens tremänningar skulle komma "hit ner" för att stötta Västerbottens infanteri regemente. Den skulle utrustas med samma kläder som Västerbottens regemente. Krigskollegium fick samtidigt befallning att förse dem med flintmusköter och bantlertaskor och den 10/3 1702 med värjor. Enligt ett brev daterat 1/1 1704 Elbing var tremänningarna (114 man) i tjänst vid regementet samt att 218 nummer var vakanta.

Grenadjärbataljonen (512 man)

Uppsatt 1706 på Konungens befallning. Bataljonen bestod av utvalt manskap från Smålands och Västgöta tremänningsregemente, Upplands och Västgöta femmänningsregemente, Östra och Västra samt Hallands utskrivningsregementen samt från Bergslagsregementet. Totalt 8 kompanier om vardera 64 man. Bataljonen var en elitstyrka och skulle kunna sättas in när och var som helst, som en utryckningsstyrka. Upplöst 1710 och införlivad i Livgardet.

Äntergast-, Sjögast- och Volontär-

regementen

Uppsatt i Uppland, Södermanland, Västmanland, Småland och Hälsingland

Männingsregementen till fot i

Finland

Österbottens tremänningar till fot

Genom kungligt brev den 8/2 1701 till landshövdingen i Österbotten föreskrevs att de 400 man tremänningar som fortfarande fanns kvar i landskapet omedelbart, så snart vädret tillät det, skulle bege sig sjövägen till Reval. De 6/3 1701 befallde Konungen att de skulle tillföras överste Campenhausens regemente (Österbottens regemente) i Riga.

Österbottens femmänningar till fot

Den 10/3 1713 skrev Landshövdingen i Österbotten, L. Clerck, till Defenssionskommissionen att han den 3/10 avslutat rekryteringen av 320 man för Österbottens ordinarie regemente. Vidare meddelades han att från Korsholms och Uleåborgs fögderier rekryterat 1362 man femmänningar. Dessa femmänningar deltog under befäl av överstelöjtnant J. von Köhler och major P. B. Tallberg i slaget vid Storkyro den 19 februari 1714.

Åbo, Björneborgs och Nylands

tremänningsregemente till fot (1025 man - 8

kompanier)

Uppsattes 1700 av rotehållarna i Åbo, Björneborgs och Nylands län. En del ur regementet deltog samma år i slaget vid Narva. Därefter lades regementet i garnison i Dorpat. Efter dagtingan i Dorpat den 14 juli 1704 återsamlades spillrorna av regementet i Reval och erhåller nya rekryter. 1706 tilldelades de till general Lewenhaupts armé och deltog i slaget vid Liesna 1708. Efter slaget blev regementet understuckna under Värmlands regemente. Gick i rysk fångenskap vid Perevolotjna 1709. Återuppsatt 1709/10.

Nylands femmänningar till fot

Vintern 1712 - 1713 utskrevs 100 man femmänningar i Nylands län och Raseborgs härad. Den 10/7 1713 lyckades major Tallberg att med 80 man av femmäninngarna rädda magasinen vid Helsingfors mot 700 ryssar.

Tavastehus, Viborgs och Nyslotts läns

tremänningsregemente till fot

Regementet uppsattes år 1700 av rotehållarna i Tavastehus, Viborgs och Nyslotts län och skeppads samma år över till Östersjöprovinserna. Vid Narvas erövring den 10/8 1704 föll de i rysk fångenskap. Återuppsattes ej.

Savolax femmänningsregemente (bataljon)

till fot

Regementet sattes upp i Savolax efter ett kungligt brev den 2/8 1711 samt 15/5 och 16/5 1713. Förbandet kallades i en likvidationsakt även Pistolekors bataljon. Det framgår dock av Adam Pistolekors egen likvidationsakt att han fått fullmakt som överste vid regementet. Efter von Meurmans utnämning till överstelöjtnant den 30 juni 1713 kallades förbandet bataljon. Förbandets styrka var troligen aldrig större än 200 man. Regementet (bataljonen) sattes upp i all hast då ryssarna trängde in i Finland och han aldrig undergå någon generalmönstring. Då ryssarna 1714 bemäktat sig Finland beordrades bataljonen ,som haft gränsvakt i Savolax, att dra sig tillbaka till armén i Österbotten. Här blev de understuckna under Savolax och Nyslotts läns ordinarie regemente.

Allmänt om

männingsregementen

Dessa regementen hade sällan samma numerär som de ordinarie regementena. De slogs även samman, allt efter tillgången på manskap. Manskapet rekryterades från olika landskap men regementet fick namn efter det landskap där huvuddelen var rekryterade. Ståndsdragonerna utrustades av förmögna ståndspersoner eller ofrälse egendomsägare och stadsbor. Prästdragoner utrustades av prästgårdar och klockarehemman. Bergsregementet bestod av 8 kompanier och rekryterades från trakter med bergs- och gruvdrift. Regementet sattes upp under 1500-talet och början av 1600-talet och har därefter satts upp vid olika tillfällen, bla under kriget mot Danmark 1644 och Karl X:s krig mot Danmark samt kriget mot Danmark 1674. Rekryteringsområdena var bergslagen i Närke, Västmanland, Värmland, Dalarna, Södermanland, Östergötland, Västergötland och Småland. Ca: 35% kom från Örebro län. Det regemente som sattes upp 1674 erhöll år 1680 namnet Drottningens Livregemente till fot och från 1694 namnet Garnisonsregementet i Malmö. Under Det stora nordiska kriget fick regementet vid ett flertal tillfällen lämna ifrån sig folk till Livgardet och Skånska ståndsdragonregementet. År 1712 bildades det Yngre Bergsregementet. Vissa av dessa tillfälliga förband bestod efter kriget och blev värvade regementen. Dessa regementen fick namn efter sina överstar. Exempel på sådana regementen är: Västgöta tremänningsregemente som blev Stedingkska regementet. Förenades år 1801 med Göta artilleriregemente. Bergsregementet blev Stackelbergska regementet och därefter Jägerhornska regementet (gick förlorat på Sveaborg 1808). Västra Skånska regementet blev Engelbrechtska regementet och stannade i Pommern efter 1815 Smålands tre- och femmännings-regementen blev stammen till Konungens eget värvade regemente. Detta regemente reducerades i mitten av 1800-talet och fördelades sen på artilleriet. Landskrona garnisonskompani utgör del av regementet.  

Relaterade länkar

Indelningsverket Svenska krig Länkar, regementshistoria, soldater etc Referenslitteratur Överst på sidan