Militaria Hans Högman
Copyright © Hans Högman 2017-06-05

Gustav III:s ryska krig 1788 - 1790 (6a)

Inledning

Gustaf III inledde ett krig med Ryssland 1788. Orsaken var framför allt för att vinna både inrikes- och utrikes fördelar. Båda nationerna hade såväl en örlogsflotta som en galärflotta (skärgårdsflotta). Den svenska flottan hade inte varit inblandad i en regelrätt sjöstrid sen 1715 och den ryska hade aldrig tidigare varit detta. Sammanfattning av Gustav III:s ryska krig. I början av kriget förekom några större sjöslag: Den 17 juli 1788 stod slaget vid Hogland i Finska viken som var väldigt hård med stora materiella skador på båda sidor. I slaget dödades 300 svenskar och 600 ryssar. Ryssarna hade fler fartyg i slaget men de svenska skeppen hade kraftigare artilleri. De ryska skeppen förde som regel 24-pundigt artilleri medan svenskarna 36-pundigt. De svenska fregatterna var även större än de ryska. Den svenska flottstyrkan står under befäl av hertig Karl och består av 15 linjeskepp och 7 fregatter. Då styrkorna var jämnstarka slutade slaget oavgjort. En avgörande faktor som gjorde att svenskarna inte kunde avgöra slaget var att de fick ont om ammunition. Vid Öland ägde ett sjöslag rum den 26 juli 1789. Den svenska flottstyrkan består av 21 linjeskepp och 14 fregatter. Flottstyrkan leds av hertig Karl. Svenskarna får ett övertag men missar ett avgörande då konteramiralen Per Lilliehorn vägrar att gå in i striden med sin division, en tredje del av den svenska styrkan. Lilliehorn dömdes till döden för detta men benådades. Den 24 augusti 1789 var den svenska skärgårdsflottan inblandad i det första slaget vid Svensksund (Ruotsinsalmi) som slutade med en svensk förlust. År 1790 avsåg man att satsa på sjökriget. Under vintern 1789/90 förstärktes de svenska flottorna varvid skärgårdsflottan nästan fördubblades. Skärgårdsflottan bestod våren 1790 av 349 fartyg med totalt 3.000 kanoner och 21.000 man. Ca: 2/3 av besättningen kom från armén. Örlogsflottan bestod av 21 linjeskepp, 8 fregatter och 13 mindre fartyg, totalt 16.300 mans besättning. Hertig Karl som fötts till storamiral var chef över örlogsflottan. Hans flaggkapten var amiral O H Nordenskiöld. Hertig Karl var ej utbildad i sjökrigsföring så i praktiken var det Nordenskiöld som förde befälet. Gustaf III förde själv befälet över skärgårdsflottan med överste George de Frese som flaggkapten. I detta krig hade man hela tiden krigsmålare med som skildrade varje batalj. En av de mer kända var Johan Tietrich Schoultz som färdigställde många målningar.

Anfallet på Reval den 13 maj 1790

År 1790 var planen var att komma ut tidigt och slå ryssarna i deras hamnar. Året började dock mindre lyckat. Den 13 maj 1790 skulle Hertig Karl med örlogsflottan krossa den ryska eskadern under amiral Tjitjagov som låg för ankar i Revals hamn (dagens Tallin). Beroende på sjabbel och mycket hårt väder passerade de svenska fartygen på linje utan att kunna använda kanonerna på ett vettigt sätt i den hårda vinden. I stället blev man beskjutna från de ryska skeppen. Det svenska fartyget "Prins Carl" med 64-kanoner fick sitt roder bortskjutet och var tvungen att stryka flagg. Under reträtten gick två svenska fartyg på grund. Det ena var 60-kanoners "Riksens Ständer" som sattes i brand för att inte råka i fiendens händer. Det andra var "Tapperheten" som man fick loss efter att vräkt 42 kanoner överbord. Förutom att två skepp förlorade svenskarna 652 sjömän varav 520 togs tillfånga. Ryssarna hade 8 döda och 27 sårade. Två dagar senare, den 15 maj, gick Gustaf III med 100 fartyg ur skärgårdsflottan till anfall mot lika många fartyg i den ryska skärgårdsflottan under Sjlissov som låg vid Fredrikshamn (Hamina). Detta anfall var en stor framgång och halva den ryska skärgårdsflottan förstördes. När en så betydande del av den ryska skärgårdsflottan var förstörd ville Gustaf III följa upp framgångarna och gå längre in i Finska viken. Amiral Nordenskiöld varande för vindarna i Finska viken men Gustaf fick som han ville. Nu strävade både örlogsflottan och skärgårdsflottan mot den inre delen av Finska viken för att förgöra den ryska flottstyrka (Kronstadt eskadern) som fanns där och framförallt hindra Reval-eskadern från att förenas med Kronstadt-eskadern. Vidare hade Gustaf för avsikt att slå den eskader ur den ryska skärgårdsflottan som låg i Trångsund (Uuras), inte långt från Viborg. Kungen fanns ombord på skonerten "Amphion". Amphion var en kunglig skonert byggd som en skärgårdsfregatt och kundde både seglas och ros. Den sjösattes 1778 på Djurgårdsvarvet i Stockholm. Den höggs upp på 1880-talet men akterskeppet sparades år eftervärden och finns idag på Sjöhistoriska museet i Stockholm. Se bild till höger. Foto Hans Högman. Örlogsflottan som gick före skärgårdsflottan var inblandad i två sjöstrider den 3 och 4 juni 1790 vid Kronstadt utan något avgörande. I stället kom de båda ryska eskadrarna att förenas. Läs mer om Viborgska gatloppet den 3 juli 1790 Sjöslaget vid Svensksund den 9 - 10 juli 1790

Berömda svenska slag, 1700-tal (6a)

xxxx Mil xxxxx
 
xxxxxxxxxxxxx
Berömda svenska slag, 1700-tal:
Innehåll denna sida:

Källreferenser

1. Historien om Sverige, När Sverige blev stormakt. Herman Lindqvist, 1997 2. Om sjökriget, från Svensksund till smygteknik. Marco Smedberg, 1996 3. Svensksund, Gustaf III:s krig och skärgårdsflottan 1788 - 1790. Stig Jägerskiöld, 1990 4. Försvarets civilförvaltning 1634 - 1865. 1994 5. Det gotländska båtsmanshållet 1646 - 1887. Kjell Olson, 1993 6. Skärgårdsflottan. Hans Norman (red), 2000
Avsnittet “Gustav III:s ryska krig” är uppdelad på flera sidor:
Militaria Hans Högman
Copyright © Hans Högman 2017-06-05

Gustav III:s ryska krig 1788 - 1790

(6a)

Inledning

Gustaf III inledde ett krig med Ryssland 1788. Orsaken var framför allt för att vinna både inrikes- och utrikes fördelar. Båda nationerna hade såväl en örlogsflotta som en galärflotta (skärgårdsflotta). Den svenska flottan hade inte varit inblandad i en regelrätt sjöstrid sen 1715 och den ryska hade aldrig tidigare varit detta. Sammanfattning av Gustav III:s ryska krig. I början av kriget förekom några större sjöslag: Den 17 juli 1788 stod slaget vid Hogland i Finska viken som var väldigt hård med stora materiella skador på båda sidor. I slaget dödades 300 svenskar och 600 ryssar. Ryssarna hade fler fartyg i slaget men de svenska skeppen hade kraftigare artilleri. De ryska skeppen förde som regel 24- pundigt artilleri medan svenskarna 36-pundigt. De svenska fregatterna var även större än de ryska. Den svenska flottstyrkan står under befäl av hertig Karl och består av 15 linjeskepp och 7 fregatter. Då styrkorna var jämnstarka slutade slaget oavgjort. En avgörande faktor som gjorde att svenskarna inte kunde avgöra slaget var att de fick ont om ammunition. Vid Öland ägde ett sjöslag rum den 26 juli 1789. Den svenska flottstyrkan består av 21 linjeskepp och 14 fregatter. Flottstyrkan leds av hertig Karl. Svenskarna får ett övertag men missar ett avgörande då konteramiralen Per Lilliehorn vägrar att gå in i striden med sin division, en tredje del av den svenska styrkan. Lilliehorn dömdes till döden för detta men benådades. Den 24 augusti 1789 var den svenska skärgårdsflottan inblandad i det första slaget vid Svensksund (Ruotsinsalmi) som slutade med en svensk förlust. År 1790 avsåg man att satsa på sjökriget. Under vintern 1789/90 förstärktes de svenska flottorna varvid skärgårdsflottan nästan fördubblades. Skärgårdsflottan bestod våren 1790 av 349 fartyg med totalt 3.000 kanoner och 21.000 man. Ca: 2/3 av besättningen kom från armén. Örlogsflottan bestod av 21 linjeskepp, 8 fregatter och 13 mindre fartyg, totalt 16.300 mans besättning. Hertig Karl som fötts till storamiral var chef över örlogsflottan. Hans flaggkapten var amiral O H Nordenskiöld. Hertig Karl var ej utbildad i sjökrigsföring så i praktiken var det Nordenskiöld som förde befälet. Gustaf III förde själv befälet över skärgårdsflottan med överste George de Frese som flaggkapten. I detta krig hade man hela tiden krigsmålare med som skildrade varje batalj. En av de mer kända var Johan Tietrich Schoultz som färdigställde många målningar.

Anfallet på Reval den 13 maj 1790

År 1790 var planen var att komma ut tidigt och slå ryssarna i deras hamnar. Året började dock mindre lyckat. Den 13 maj 1790 skulle Hertig Karl med örlogsflottan krossa den ryska eskadern under amiral Tjitjagov som låg för ankar i Revals hamn  (dagens Tallin). Beroende på sjabbel och mycket hårt väder passerade de svenska fartygen på linje utan att kunna använda kanonerna på ett vettigt sätt i den hårda vinden. I stället blev man beskjutna från de ryska skeppen. Det svenska fartyget "Prins Carl" med 64-kanoner fick sitt roder bortskjutet och var tvungen att stryka flagg. Under reträtten gick två svenska fartyg på grund. Det ena var 60- kanoners "Riksens Ständer" som sattes i brand för att inte råka i fiendens händer. Det andra var "Tapperheten" som man fick loss efter att vräkt 42 kanoner överbord. Förutom att två skepp förlorade svenskarna 652 sjömän varav 520 togs tillfånga. Ryssarna hade 8 döda och 27 sårade. Två dagar senare, den 15 maj, gick Gustaf III med 100 fartyg ur skärgårdsflottan till anfall mot lika många fartyg i den ryska skärgårdsflottan under Sjlissov som låg vid Fredrikshamn (Hamina). Detta anfall var en stor framgång och halva den ryska skärgårdsflottan förstördes. När en så betydande del av den ryska skärgårdsflottan var förstörd ville Gustaf III följa upp framgångarna och gå längre in i Finska viken. Amiral Nordenskiöld varande för vindarna i Finska viken men Gustaf fick som han ville. Nu strävade både örlogsflottan och skärgårdsflottan mot den inre delen av Finska viken för att förgöra den ryska flottstyrka (Kronstadt eskadern) som fanns där och framförallt hindra Reval-eskadern från att förenas med Kronstadt-eskadern. Vidare hade Gustaf för avsikt att slå den eskader ur den ryska skärgårdsflottan som låg i Trångsund (Uuras), inte långt från Viborg. Kungen fanns ombord på skonerten "Amphion". Amphion var en kunglig skonert byggd som en skärgårdsfregatt och kundde både seglas och ros. Den sjösattes 1778 på Djurgårdsvarvet i Stockholm. Den höggs upp på 1880-talet men akterskeppet sparades år eftervärden och finns idag på Sjöhistoriska museet i Stockholm. Se bild till höger. Foto Hans Högman. Örlogsflottan som gick före skärgårdsflottan var inblandad i två sjöstrider den 3 och 4 juni 1790 vid Kronstadt utan något avgörande. I stället kom de båda ryska eskadrarna att förenas. Läs mer om Viborgska gatloppet den 3 juli 1790 Sjöslaget vid Svensksund den 9 - 10 juli 1790

Berömda svenska slag,

1700-tal (6a)

Källreferenser

1. Historien om Sverige, När Sverige blev stormakt. Herman Lindqvist, 1997 2. Om sjökriget, från Svensksund till smygteknik. Marco Smedberg, 1996 3. Svensksund, Gustaf III:s krig och skärgårdsflottan 1788 - 1790. Stig Jägerskiöld, 1990 4. Försvarets civilförvaltning 1634 - 1865. 1994 5. Det gotländska båtsmanshållet 1646 - 1887. Kjell Olson, 1993 6. Skärgårdsflottan. Hans Norman (red), 2000