Militaria Hans Högman
Copyright © Hans Högman 2017-06-05

Svenskt persongalleri, Ryska kriget 1808 - 1809  (9d)

Adlercreutz, Carl Johan 1757 - 1815 Överste, senare generalmajor. Greve 1814. Han blev som 13-åring secundcorpral. Var av finländsk släkt från Nyland. Deltog i kriget med Ryssland 1808 - 1809 som generaladjutant. Segrarna vid Siikajoki, Revolaks och Lappo men även nederlaget vid Oravais är knutna till hans namn. Han var en av "1809 års män" och ingrep avgörande i statsvälvningen, då han lät arrestera Gustav IV Adolf för att förhindra dennes avresa till södra armén och därmed ett inbördeskrig. Adlercreutz blev statsråd och general 1810 och deltog som generalstabschef i fälttåget mot Napoleon 1813 samt vid norska fälttåget1814. Han tilldelades Läckö kungsgård på 50 år. Läckö slott döptes då om till Siikajoki. af Klercker, Carl Natanael 1734 - 1817 General 1809; friherre. Klercker, som var tf överbefälhavare för armén i Finland vid ryska krigets utbrott 1808, mobiliserade skyndsamt armén. Efter Klingspors avgång i september 1808 fick han åter överbefälet, men tvingades till stillestånd samma år. af Puke, Johan 1751 - 1861 Amiral. Puke var kapten på första svenska fartyget till kolonin Saint-Barthélemy. Ledde som sjöofficer på skeppet "Dristigheten" utbrytningen ur Viborgska viken år 1790, Viborgska gatloppet, under Gustav III krig 1788 - 1790. Under det ryska kriget 1808 - 1809 ledde han de sista striderna mot ryssarna i norra Sverige 1809 samt var den som förde den svenska flottan mot Norge 1814. Aminoff, Johan Fredrik, General, finländare Alexander I , 1777 - 1825 Rysk tsar 1801, son och efterträdare till Paul I. Uppfostrad i liberal anda försökte Alexander I tidvis införa inre reformer men utan större framgång. Han anslöt sig 1805 till Napoleons fiender och kom därefter att främst ägna sig åt utrikespolitiken. Efter nederlag vid Austerlitz och Friedland slöt han 1807 i Tilsit förbund med Napoleon och erövrade 1808 Finland med dennes goda minne. Sedan Napoleons anfall mot Ryssland 1812 misslyckats bidrog Alexander I verksamt till hans fall och var en av de ledande vid Wienkongressen. Han var våger med Gustav IV Adolf. Armfelt, Gustav Mauritz 1757 - 1814 Militär, diplomat; friherre, finländare. Genom sin charm och begåvning blev Armfelt Gustav III:s gunstling och vann snabbt betydande inflytande. Efter kungens död blev han medlem av förmyndarregeringen men utmanövrerades och sändes som minister till Neapel. Därifrån planlade han en statskupp, men planerna läckte ut och han dömdes 1794 till döden i sin frånvaro. Armfelt benådades av Gustav IV Adolf 1799 och kom åter i svensk tjänst. 1811 förvisades han på nytt. Han gick då i rysk tjänst, fick av tsaren finsk grevetitel och ägnade sina sista år åt Finlands intressen. Barclay de Tolly, Mikael General i ryska armén, fransman. Bernadotte, Jean Baptiste 1763-1844 Jean Baptiste Bernadotte (som Kung Karl XIV Johan), född i Pau 1763. Släkten kommer från Béarn i sydvästra Frankrike. Se vidare Karl XIV Johan nedan. Cronstedt, Carl Olof 1756 - 1820 Sjömilitär; greve. Var endast 9 år då han blev volontär vid Fredrik Adolfs regemente. Deltog i amerikanska frihetskriget. Under Gustav III:s ryska krig 1788 - 1790 bidrog Cronstedt som flaggkapten och chef över skärgårdsflottan till segern över den ryska skärgårdsflottan vid Svensksund 1790. Han var statssekreterare för sjöärendena 1790-92 och generaladjutant för flottorna 1797 - 1801. Han blev viceamiral 1801. Samma år föll Cronstedt i onåd hos Gustav IV Adolf och blir skickat till fästningen Sveaborg som kommendant. I mars 1808, strax efter finska krigets utbrott, under inverkan av defaitistiska kretsar överlämnade Cronstedt Sveaborg till ryssarna. Sveaborg ansågs som en av Europas starkaste fästningar. Efter ett ryskt bombardemang krävde ryssarna att Sveaborg skulle kapitulera. Efter ytterligare ett bombardemang gick Cronstedt den 6 april med på att överlämna både Sveaborg och den där liggande finska eskadern ur skärgårdsflottan till ryssarna. Kapitulationen skulle verkställas såvida inte svensk hjälp hann fram för 3 maj 1808. Någon svensk hjälp han inte fram över det isbelagda havet och kapitulationen verkställdes. Sveaborgs fall innebar ett hårt slag mot den svenska krigsföringen. Hans förräderi har livligen diskuterats och Cronstedt blev starkt kritiserad, angripen och skymfad för sitt dåd. Han dömdes i sin frånvaro till döden för förräderi samt att förlora adligt stånd, rättigheter och namn jämte medborgerligt anseende, heder och ära. I högre instans lades målet om förräderi ned efter ryska påtryckningar. Cronstedt gick personligen inte över i rysk tjänst, men väl hans barn. Han erhöll dock en rysk pension samt ersättning för aktier han förlorade i Sverige och för de personliga lån han tvingades ta för att rusta upp Sveaborg då kriget bröt ut. Han bodde på sitt gods Hertonäs, utanför Helsingfors efter 1809. Cronstedt, Johan Adam 1749 - 1936 Johan Adam Cronstedt af Fullerö, greve. Deltog i Gustav III:s ryska krig 1788 - 1790. När ryska kriget 1808 - 1809 bröt ut var han överste och chef för Savolaksbrigaden. Generallöjtnant 1809 och tf. landshövding i Östergötlands län 1810 - 1817. Cronstedt kapitulerar utan strid i Umeå den 22 mars 1809 till de förvånade ryssarna. Syssling med förrädaren Carl Olof Cronstedt på Sveaborg. Stockholmare. Duncker, Joakim Zachris 17?? - 1809 Kapten, senare major. Dör en hjältes död i kriget då han stupade i slaget vid Hörnefors 1809 och odödliggörs senare i Runebergs Fänrik Ståls sägner. Genom ackordssystemet blev han redan vid 5 års ålder furir Savolaks regemente. Fahlander Överstelöjtnant. Blev senare landshövding i Västerbotten och adlad med namnet Edelstam. Gripenberg, Carl Magnus Major, kommendant på Svartholm, Gav fästningen till ryssarna, förrädare, överlöpare. Finländare. Gripenberg, Hans Henrik  1754 - 1813 Generalmajor 1808. Gripenberg förde i finska kriget 1808-09 befälet i Norrbotten och undertecknade därvid på eget bevåg kapitulationen i Kalix, för vilket han ställdes inför krigsrätt för förräderi. Av finländsk släkt. Avlägset släkt med Carl Magnus Gripenberg. Gustav IV Adolf, 1778 - 1837 Kung av Sverige 1792 - 1809, son till Gustav III. I Napoleonkrigen tog han konsekvent ställning mot Napoleon I, vilket till slut ledde till finska kriget, som ledde till förlusten av den östra rikshalvan, Finland. Avsattes i en statskupp 1809. Jägerhorn, Fredrik Adolf Överste. Cronstedts ställföreträdare på Sveaborg. Släkt med Cronstedt. Bror till en av Anjalamännen, Jan Anders Jägerhorn. Påverkade Cronstedt att ge upp fästningen till ryssarna. Ryssvänlig överlöpare, förrädare. Av finsk släkt. Belönades efter kriget av ryssarna genom att få en tjänst som landshövding i Kymmene län. Kamenski, Nikolai General i ryska armén Karl XIII, 1748-1818 Hertig av Sverige. Kung av Sverige från 1809 (efter att Gustav IV Adolf avsatts) samt Kung av Norge från 1814, andre son till Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika, Hertig av Södermanland 1772, bror till Gustav III. Under Gustav III:s ryska krig 1788-90 förde Karl befälet över flottan och en kort tid även över armén. Försök från oppositionen att använda den lättledde och viljesvage Karl mot Gustav III misslyckades. Karl förblev vanligen lojal mot sin bror. Efter Gustav III:s död blev han förmyndare för Gustav IV Adolf (1792-96) men överlät snart regeringsbördan till Gustaf Adolf Reuterholm. Efter statsvälvningen 1809 erhöll Hertig Karl kronan, men efter tronföljarvalet 1810 kom han helt i skuggan av Karl Johan, som blev den verklige regenten. Han gifte sig 1774 med kusinen Hedvig Elisabet Charlotta. Äktenskapet var barnlöst. Karl XIV Johan, 1763-1844 Svensk-norsk kung 1818, hette från början Jean Baptiste Bernadotte, son till en advokat i den sydfranska staden Pau. Från menig soldat avancerade han under revolutionskrigen till general. Han var krigsminister och Napoleons främste rival vid brumairekuppen och blev en av dennes främsta men mest självständiga fältherrar. Han blev marskalk och 1806 furste av Ponte Corvo men kom sedan i spänt förhållande till den franske kejsaren. Detta var man okunnig om i Sverige, då Karl Johan mycket tack vare löjtnant Otto Mörners självrådiga förhandlingar i Paris valdes till Sveriges kronprins 1810. Man hoppades att härigenom med Napoleons hjälp kunna återerövra Finland. Karl Johan inriktade sig emellertid på att som ersättning för Finland erövra Norge. Detta ledde till förbund med Ryssland och deltagande i koalitionen mot Napoleon. Under kriget mot denne förde Karl Johan befälet över nordarmén, och efter slaget vid Leipzig 1813 vände han sig mot Danmark och tvingade det att avstå Norge i Kielfreden 1814. Genom konventionen i Moss 1814 och riksakten 1815 grundades så den svensk-norska unionen. Karl Johan kröntes till svensk kung den 11 maj 1818 och den 7 september följde ceremonin i Nidarosdomen, Trondheim, Norge. Han gifte sig 1798 med Désirée Clary. Som svensk-norsk drottning kallades hon Desideria. Paret fick 1799 sonen Oskar, som kung Oskar I. Karl August 1768-1810 Ursprungligen dansk prins, Christian August. Svensk kronprins 1809, hertig av Augustenborg. Karl August blev 1806 överbefälhavare i Norge och var under 1808-09 års krig mellan Danmark och Svreige Norges egentlige härskare. Han slöt 1809 vapenstillestånd med Georg Adlersparre och valdes samma år till svensk kronprins. Han adopterades av Karl XIII och blev mycket populär i Sverige. Karl August plötsligt avled under en trupprevy på Kvidinge hed i Skåne i maj 1810, spreds obefogade rykten att han blivit förgiftad. Som skyldiga utpekades gustavianerna, vilket ledde till de upplopp i Stockholm som kulminerade i det Fersenska mordet. Katarina II, 1729 - 1796 Katarina II (Katarina den stora), rysk kejsarinna, ursprungligen prinsessa av Anhalt- Zerbst, systerdotter till Adolf Fredrik av Sverige; 1745 gift med sedermera tsar Peter III. Katarina, som tidigt kom i opposition mot sin make, sökte stöd mot honom i nationalistkretsar och förberedde sig på att överta makten. Tsaren undanröjdes vid en palatsrevolution 1762, och Katarina utropades till regerande kejsarinna. Katarina utövade makten i den upplysta despotismens anda och hyllade tidens franska bildningsideal. Vissa reformer i radikal anda genomfördes, bl a inom skolväsendet, men hennes planer på att upphäva livegenskapen förverkligades inte. Efter det svåra bondeupproret 1773-74 utvidgades i stället livegenskapen. I utrikespolitiken följde hon en fast, nationell linje. Vid Polens tre delningar 1772, 1793 och 1795 fick Ryssland den största biten. Katarinas planer beträffande Sverige omintetgjordes genom Gustav III:s statsvälvning och ryska krig. Klingspor, Wilhelm Mauritz 1744 - 1814 Fältmarskalk 1808; greve 1779. Utsågs 1802 att i i händelse av krig vara överbefälhavare för armén i Finland. Under Gustav III:s ryska krig var Klingspor chef över arméns intendenturtjänst. Som överbefälhavare i kriget 1808-09 organiserade han den reträtt som ansågs vara nödvändig för att skydda armén. Han entledigades i september 1808 från överbefälet. Klingspor har klandrats för bristande initiativ. Han deltog i statsvälvningen 1809 och blev överståthållare i Stockholm samma år men måste avgå efter passivitet vid lynchningen av Axel von Fersen d.y. 1810. Malm, Karl Henrik Kapten. Slutade sina dagar som bonde i Savolaks. Palmfelt, August Fredrik Överste, finländare. Paul I, 1754-1801 Tsar av Ryssland 1796; son till Katarina II och Peter III. Paul deltog först (tillsammans med bl a Österrike och Storbritannien) i krig mot Frankrike men ändrade sedan politik och ingick 1800 ett väpnat neutralitetsförbund med Sverige, Danmark och Preussen mot Storbritannien och inledde förhandlingar med Napoleon. Snart därefter föll han dock offer för en sammansvärjning. Bland Pauls barn märks Alexander I och Nikolaus I. Roth, John Jakob, Fältväbel Sandels, Johan August 1764 - 1831 Fältmarskalk 1824, riksståthållare i Norge 1818-27; friherre 1809, generallöjtnant 1813, greve 1815, 1818 general. Sandels var vid början av kriget med Ryssland 1808-09 chef och överste över Savolaks jägarregemente men blir redan 1808 chef över Savolaksbrigaden och har besjungits av Runeberg i Fänrik Ståls sägner för sin seger över ryssarna vid Virta bro den 27 okt 1808. Under kriget mot Napoleon 1813 - 1814 var han fördelningschef i nordarmén som leddes av kronprins Karl Johan. Under sin ämbetstid som riksståthållare i Norge kom han i stark motsättning till Karl XIV Johan. Han fick avsked 1827. Stockholmare. Sprengtporten, Göran Magnus 1740 - 1819 Blev rysk friherre 1799, finsk greve 1809; halvbror till Jakob Magnus Sprengtporten. G M Sprengtporten, som understödde brodern vid revolutionen 1772 och var 1775-78 den förste chefen över Savolaksbrigaden. Utnämndes till överste 1775 då han tog över den nybildade Savolaksbrigaden. Han försåg manskapet med räfflade gevär vilket ökade vapnens precision. Pipan gjordes kort för att minska vikten vilket dock innebar att räckvidden blev lägre. Han tog avsked 1780 och började förrädiskt välva planer på att lösrycka Finland från Sverige. Han gick 1786 i rysk tjänst och stred mot svenskarna i ryska kriget 1788-90, tjänstgjorde som Rysslands ambassadör i Paris 1800 och var 1808-09 den förste ryske generalguvernören över Finland. Överlöpare och förrädare. Toll, Johan Christopher 1743 - 1817 General, Fältmarskalk 1807, generalguvernör i Skåne 1801-09; greve. Toll hjälpte Gustav III vid statsvälvningen 1772 och blev en av kungens förtrogna. För rysk-svenska kriget 1788-90 utarbetade han en fälttågsplan, som dock misslyckades, varför han föll i onåd. Han blev senare en av Gustav IV Adolfs mest betrodda män. Genom kallblodighet och skickliga förhandlingar lyckades han 1807 rädda svenska armén i Pommern undan fransk fångenskap. von Buxhövden, Fredrik Vilhelm 1750 - 1811 Överbefälhavare över den ryska armé som 1808 trängde in i Finland. Från fd. Livland. von Döbeln, George Carl 1758 - 1820 Generallöjtnant 1813; friherre. Västgöten Döbeln kämpade mot engelsmännen på fransk sida i Indien 1781-88. Han deltog därefter i Gustav III:s ryska krig 1788 - 1790 som kapten. Han fick här, år 1788 vid Porrasalmi, den skottskada i pannan som han senare dolde med ett svart band. I ryska kriget 1808-09 var han överste och chef för Björneborgsbrigaden. Sina största utmärkelser vann han då han segrade vid bl a Siikajoki, Lappo och Jutas. Som befälhavare på Åland tvingades han i februari 1809, p g a uteblivna förstärkningar, att med sina trupper retirera över det frusna havet till Sverige. Därefter lyckades han som chef för en fördelning i Västerbotten bl a rädda de stora förråden i Umeå. Under fälttåget mot Napoleon i Tyskland 1813-14 anklagades Döbeln för orderbrott och dömdes till döden men benådades efter en tids fängelse och återfick sin rang. I Runebergs dikt "Döbeln vid Jutas" i verket "Fänrik Ståls sägner" kom Döbeln att bli odödlig. År 1811 chef för Norra Skånska Infanteriregementet. von Fieandt, Otto Henrik. Major von Stedingk, Curt Sveriges ambassadör i S:t Petersburg vid krigets utbrott. HL89 von Vegesack, Eberhard. Generalmajor, Zidén, Jakob Henrik. Löjtnant Del 1 om kriget med Ryssland 1808 -1809  Del 2 om kriget med Ryssland 1808 -1809 Del 3 om kriget med Ryssland 1808 -1809  Persongalleri

Berömda svenska slag, 1800-tal (9d)

Berömda svenska slag, 1800-tal:
Avsnittet “Kriget med Ryssland” är uppdelad på flera sidor:

Källreferenser

1. Från Brunkeberg till Nordanvind. Bertil Nelsson, 1993 2. Historien om Sverige, När riket spränges och Bernadotte blev kung. Herman Lindqvist, 1998 3. Svenska regementenas historia. J Mankell, andra upplagan, 1866 4. Svenskt Biografiskt Lexikon, SBL  5. Svenska krig 1521 – 1814. Ulf Sundberg, 1998 6. Svensk militärhistorisk atlas, 2000 7. Skärgårdsflottan. Redaktör Hans Norman , 2000
xxxx Mil xxxxx
 
xxxxxxxxxxxxx
Militaria Hans Högman
Copyright © Hans Högman 2017-06-05

Svenskt persongalleri, Ryska

kriget 1808 - 1809  (9d)

Adlercreutz, Carl Johan 1757 - 1815 Överste, senare generalmajor. Greve 1814. Han blev som 13-åring secundcorpral. Var av finländsk släkt från Nyland. Deltog i kriget med Ryssland 1808 - 1809 som generaladjutant. Segrarna vid Siikajoki, Revolaks och Lappo men även nederlaget vid Oravais är knutna till hans namn. Han var en av "1809 års män" och ingrep avgörande i statsvälvningen, då han lät arrestera Gustav IV Adolf för att förhindra dennes avresa till södra armén och därmed ett inbördeskrig. Adlercreutz blev statsråd och general 1810 och deltog som generalstabschef i fälttåget mot Napoleon 1813 samt vid norska fälttåget1814. Han tilldelades Läckö kungsgård på 50 år. Läckö slott döptes då om till Siikajoki. af Klercker, Carl Natanael 1734 - 1817 General 1809; friherre. Klercker, som var tf överbefälhavare för armén i Finland vid ryska krigets utbrott 1808, mobiliserade skyndsamt armén. Efter Klingspors avgång i september 1808 fick han åter överbefälet, men tvingades till stillestånd samma år. af Puke, Johan 1751 - 1861 Amiral. Puke var kapten på första svenska fartyget till kolonin Saint-Barthélemy. Ledde som sjöofficer på skeppet "Dristigheten" utbrytningen ur Viborgska viken år 1790, Viborgska gatloppet, under Gustav III krig 1788 - 1790. Under det ryska kriget 1808 - 1809 ledde han de sista striderna mot ryssarna i norra Sverige 1809 samt var den som förde den svenska flottan mot Norge 1814. Aminoff, Johan Fredrik, General, finländare Alexander I , 1777 - 1825 Rysk tsar 1801, son och efterträdare till Paul I. Uppfostrad i liberal anda försökte Alexander I tidvis införa inre reformer men utan större framgång. Han anslöt sig 1805 till Napoleons fiender och kom därefter att främst ägna sig åt utrikespolitiken. Efter nederlag vid Austerlitz och Friedland slöt han 1807 i Tilsit förbund med Napoleon och erövrade 1808 Finland med dennes goda minne. Sedan Napoleons anfall mot Ryssland 1812 misslyckats bidrog Alexander I verksamt till hans fall och var en av de ledande vid Wienkongressen. Han var våger med Gustav IV Adolf. Armfelt, Gustav Mauritz 1757 - 1814 Militär, diplomat; friherre, finländare. Genom sin charm och begåvning blev Armfelt Gustav III:s gunstling och vann snabbt betydande inflytande. Efter kungens död blev han medlem av förmyndarregeringen men utmanövrerades och sändes som minister till Neapel. Därifrån planlade han en statskupp, men planerna läckte ut och han dömdes 1794 till döden i sin frånvaro. Armfelt benådades av Gustav IV Adolf 1799 och kom åter i svensk tjänst. 1811 förvisades han på nytt. Han gick då i rysk tjänst, fick av tsaren finsk grevetitel och ägnade sina sista år åt Finlands intressen. Barclay de Tolly, Mikael General i ryska armén, fransman. Bernadotte, Jean Baptiste 1763-1844 Jean Baptiste Bernadotte (som Kung Karl XIV Johan), född i Pau 1763. Släkten kommer från Béarn i sydvästra Frankrike. Se vidare Karl XIV Johan nedan. Cronstedt, Carl Olof 1756 - 1820 Sjömilitär; greve. Var endast 9 år då han blev volontär vid Fredrik Adolfs regemente. Deltog i amerikanska frihetskriget. Under Gustav III:s ryska krig 1788 - 1790 bidrog Cronstedt som flaggkapten och chef över skärgårdsflottan till segern över den ryska skärgårdsflottan vid Svensksund 1790. Han var statssekreterare för sjöärendena 1790-92 och generaladjutant för flottorna 1797 - 1801. Han blev viceamiral 1801. Samma år föll Cronstedt i onåd hos Gustav IV Adolf och blir skickat till fästningen Sveaborg som kommendant. I mars 1808, strax efter finska krigets utbrott, under inverkan av defaitistiska kretsar överlämnade Cronstedt Sveaborg till ryssarna. Sveaborg ansågs som en av Europas starkaste fästningar. Efter ett ryskt bombardemang krävde ryssarna att Sveaborg skulle kapitulera. Efter ytterligare ett bombardemang gick Cronstedt den 6 april med på att överlämna både Sveaborg och den där liggande finska eskadern ur skärgårdsflottan till ryssarna. Kapitulationen skulle verkställas såvida inte svensk hjälp hann fram för 3 maj 1808. Någon svensk hjälp han inte fram över det isbelagda havet och kapitulationen verkställdes. Sveaborgs fall innebar ett hårt slag mot den svenska krigsföringen. Hans förräderi har livligen diskuterats och Cronstedt blev starkt kritiserad, angripen och skymfad för sitt dåd. Han dömdes i sin frånvaro till döden för förräderi samt att förlora adligt stånd, rättigheter och namn jämte medborgerligt anseende, heder och ära. I högre instans lades målet om förräderi ned efter ryska påtryckningar. Cronstedt gick personligen inte över i rysk tjänst, men väl hans barn. Han erhöll dock en rysk pension samt ersättning för aktier han förlorade i Sverige och för de personliga lån han tvingades ta för att rusta upp Sveaborg då kriget bröt ut. Han bodde på sitt gods Hertonäs, utanför Helsingfors efter 1809. Cronstedt, Johan Adam 1749 - 1936 Johan Adam Cronstedt af Fullerö, greve. Deltog i Gustav III:s ryska krig 1788 - 1790. När ryska kriget 1808 - 1809 bröt ut var han överste och chef för Savolaksbrigaden. Generallöjtnant 1809 och tf. landshövding i Östergötlands län 1810 - 1817. Cronstedt kapitulerar utan strid i Umeå den 22 mars 1809 till de förvånade ryssarna. Syssling med förrädaren Carl Olof Cronstedt på Sveaborg. Stockholmare. Duncker, Joakim Zachris 17?? - 1809 Kapten, senare major. Dör en hjältes död i kriget då han stupade i slaget vid Hörnefors 1809 och odödliggörs senare i Runebergs Fänrik Ståls sägner. Genom ackordssystemet blev han redan vid 5 års ålder furir Savolaks regemente. Fahlander Överstelöjtnant. Blev senare landshövding i Västerbotten och adlad med namnet Edelstam. Gripenberg, Carl Magnus Major, kommendant på Svartholm, Gav fästningen till ryssarna, förrädare, överlöpare. Finländare. Gripenberg, Hans Henrik  1754 - 1813 Generalmajor 1808. Gripenberg förde i finska kriget 1808-09 befälet i Norrbotten och undertecknade därvid på eget bevåg kapitulationen i Kalix, för vilket han ställdes inför krigsrätt för förräderi. Av finländsk släkt. Avlägset släkt med Carl Magnus Gripenberg. Gustav IV Adolf, 1778 - 1837 Kung av Sverige 1792 - 1809, son till Gustav III. I Napoleonkrigen tog han konsekvent ställning mot Napoleon I, vilket till slut ledde till finska kriget, som ledde till förlusten av den östra rikshalvan, Finland. Avsattes i en statskupp 1809. Jägerhorn, Fredrik Adolf Överste. Cronstedts ställföreträdare på Sveaborg. Släkt med Cronstedt. Bror till en av Anjalamännen, Jan Anders Jägerhorn. Påverkade Cronstedt att ge upp fästningen till ryssarna. Ryssvänlig överlöpare, förrädare.  Av finsk släkt. Belönades efter kriget av ryssarna genom att få en tjänst som landshövding i Kymmene län. Kamenski, Nikolai General i ryska armén Karl XIII, 1748-1818 Hertig av Sverige. Kung av Sverige från 1809 (efter att Gustav IV Adolf avsatts) samt Kung av Norge från 1814, andre son till Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika, Hertig av Södermanland 1772, bror till Gustav III. Under Gustav III:s ryska krig 1788-90 förde Karl befälet över flottan och en kort tid även över armén. Försök från oppositionen att använda den lättledde och viljesvage Karl mot Gustav III misslyckades. Karl förblev vanligen lojal mot sin bror. Efter Gustav III:s död blev han förmyndare för Gustav IV Adolf (1792-96) men överlät snart regeringsbördan till Gustaf Adolf Reuterholm. Efter statsvälvningen 1809 erhöll Hertig Karl kronan, men efter tronföljarvalet 1810 kom han helt i skuggan av Karl Johan, som blev den verklige regenten. Han gifte sig 1774 med kusinen Hedvig Elisabet Charlotta. Äktenskapet var barnlöst. Karl XIV Johan, 1763-1844 Svensk-norsk kung 1818, hette från början Jean Baptiste Bernadotte, son till en advokat i den sydfranska staden Pau. Från menig soldat avancerade han under revolutionskrigen till general. Han var krigsminister och Napoleons främste rival vid brumairekuppen och blev en av dennes främsta men mest självständiga fältherrar. Han blev marskalk och 1806 furste av Ponte Corvo men kom sedan i spänt förhållande till den franske kejsaren. Detta var man okunnig om i Sverige, då Karl Johan mycket tack vare löjtnant Otto Mörners  självrådiga förhandlingar i Paris valdes till Sveriges kronprins 1810. Man hoppades att härigenom med Napoleons hjälp kunna återerövra Finland. Karl Johan inriktade sig emellertid på att som ersättning för Finland erövra Norge. Detta ledde till förbund med Ryssland och deltagande i koalitionen mot Napoleon. Under kriget mot denne förde Karl Johan befälet över nordarmén, och efter slaget vid Leipzig 1813 vände han sig mot Danmark och tvingade det att avstå Norge i Kielfreden 1814. Genom konventionen i Moss 1814 och riksakten 1815 grundades så den svensk- norska unionen. Karl Johan kröntes till svensk kung den 11 maj 1818 och den 7 september följde ceremonin i Nidarosdomen, Trondheim, Norge. Han gifte sig 1798 med Désirée Clary. Som svensk-norsk drottning kallades hon Desideria. Paret fick 1799 sonen Oskar, som kung Oskar I. Karl August 1768-1810 Ursprungligen dansk prins, Christian August. Svensk kronprins 1809, hertig av Augustenborg. Karl August blev 1806 överbefälhavare i Norge och var under 1808-09 års krig mellan Danmark och Svreige Norges egentlige härskare. Han slöt 1809 vapenstillestånd med Georg Adlersparre och valdes samma år till svensk kronprins. Han adopterades av Karl XIII och blev mycket populär i Sverige. Karl August plötsligt avled under en trupprevy på Kvidinge hed i Skåne i maj 1810, spreds obefogade rykten att han blivit förgiftad. Som skyldiga utpekades gustavianerna, vilket ledde till de upplopp i Stockholm som kulminerade i det Fersenska mordet. Katarina II, 1729 - 1796 Katarina II (Katarina den stora), rysk kejsarinna, ursprungligen prinsessa av Anhalt- Zerbst, systerdotter till Adolf Fredrik av Sverige; 1745 gift med sedermera tsar Peter III. Katarina, som tidigt kom i opposition mot sin make, sökte stöd mot honom i nationalistkretsar och förberedde sig på att överta makten. Tsaren undanröjdes vid en palatsrevolution 1762, och Katarina utropades till regerande kejsarinna. Katarina utövade makten i den upplysta despotismens anda och hyllade tidens franska bildningsideal. Vissa reformer i radikal anda genomfördes, bl a inom skolväsendet, men hennes planer på att upphäva livegenskapen förverkligades inte. Efter det svåra bondeupproret 1773-74 utvidgades i stället livegenskapen. I utrikespolitiken följde hon en fast, nationell linje. Vid Polens tre delningar 1772, 1793 och 1795 fick Ryssland den största biten. Katarinas planer beträffande Sverige omintetgjordes genom Gustav III:s statsvälvning och ryska krig. Klingspor, Wilhelm Mauritz 1744 - 1814 Fältmarskalk 1808; greve 1779. Utsågs 1802 att i i händelse av krig vara överbefälhavare för armén i Finland. Under Gustav III:s ryska krig var Klingspor chef över arméns intendenturtjänst. Som överbefälhavare i kriget 1808-09 organiserade han den reträtt som ansågs vara nödvändig för att skydda armén. Han entledigades i september 1808 från överbefälet. Klingspor har klandrats för bristande initiativ. Han deltog i statsvälvningen 1809 och blev överståthållare i Stockholm samma år men måste avgå efter passivitet vid lynchningen av Axel von Fersen d.y. 1810. Malm, Karl Henrik Kapten. Slutade sina dagar som bonde i Savolaks. Palmfelt, August Fredrik Överste, finländare. Paul I, 1754-1801 Tsar av Ryssland 1796; son till Katarina II och Peter III. Paul deltog först (tillsammans med bl a Österrike och Storbritannien) i krig mot Frankrike men ändrade sedan politik och ingick 1800 ett väpnat neutralitetsförbund med Sverige, Danmark och Preussen mot Storbritannien och inledde förhandlingar med Napoleon. Snart därefter föll han dock offer för en sammansvärjning. Bland Pauls barn märks Alexander I och Nikolaus I. Roth, John Jakob, Fältväbel Sandels, Johan August 1764 - 1831 Fältmarskalk 1824, riksståthållare i Norge 1818-27; friherre 1809, generallöjtnant 1813, greve 1815, 1818 general. Sandels var vid början av kriget med Ryssland 1808-09 chef och överste över Savolaks jägarregemente men blir redan 1808 chef över Savolaksbrigaden och har besjungits av Runeberg i Fänrik Ståls sägner för sin seger över ryssarna vid Virta bro den 27 okt 1808. Under kriget mot Napoleon 1813 - 1814 var han fördelningschef i nordarmén som leddes av kronprins Karl Johan. Under sin ämbetstid som riksståthållare i Norge kom han i stark motsättning till Karl XIV Johan. Han fick avsked 1827. Stockholmare. Sprengtporten, Göran Magnus 1740 - 1819 Blev rysk friherre 1799, finsk greve 1809; halvbror till Jakob Magnus Sprengtporten. G M Sprengtporten, som understödde brodern vid revolutionen 1772 och var 1775-78 den förste chefen över Savolaksbrigaden. Utnämndes till överste 1775 då han tog över den nybildade Savolaksbrigaden. Han försåg manskapet med räfflade gevär vilket ökade vapnens precision. Pipan gjordes kort för att minska vikten vilket dock innebar att räckvidden blev lägre. Han tog avsked 1780 och började förrädiskt välva planer på att lösrycka Finland från Sverige. Han gick 1786 i rysk tjänst och stred mot svenskarna i ryska kriget 1788-90, tjänstgjorde som Rysslands ambassadör i Paris 1800 och var 1808-09 den förste ryske generalguvernören över Finland. Överlöpare och förrädare. Toll, Johan Christopher 1743 - 1817 General, Fältmarskalk 1807, generalguvernör i Skåne 1801-09; greve. Toll hjälpte Gustav III vid statsvälvningen 1772 och blev en av kungens förtrogna. För rysk-svenska kriget 1788-90 utarbetade han en fälttågsplan, som dock misslyckades, varför han föll i onåd. Han blev senare en av Gustav IV Adolfs mest betrodda män. Genom kallblodighet och skickliga förhandlingar lyckades han 1807 rädda svenska armén i Pommern undan fransk fångenskap. von Buxhövden, Fredrik Vilhelm 1750 - 1811 Överbefälhavare över den ryska armé som 1808 trängde in i Finland. Från fd. Livland. von Döbeln, George Carl 1758 - 1820 Generallöjtnant 1813; friherre. Västgöten Döbeln kämpade mot engelsmännen på fransk sida i Indien 1781-88. Han deltog därefter i Gustav III:s ryska krig 1788 - 1790 som kapten. Han fick här, år 1788 vid Porrasalmi, den skottskada i pannan som han senare dolde med ett svart band. I ryska kriget 1808-09 var han överste och chef för Björneborgsbrigaden. Sina största utmärkelser vann han då han segrade vid bl a Siikajoki, Lappo och Jutas. Som befälhavare på Åland tvingades han i februari 1809, p g a uteblivna förstärkningar, att med sina trupper retirera över det frusna havet till Sverige. Därefter lyckades han som chef för en fördelning i Västerbotten bl a rädda de stora förråden i Umeå. Under fälttåget mot Napoleon i Tyskland 1813-14 anklagades Döbeln för orderbrott och dömdes till döden men benådades efter en tids fängelse och återfick sin rang. I Runebergs dikt "Döbeln vid Jutas" i verket "Fänrik Ståls sägner" kom Döbeln att bli odödlig. År 1811 chef för Norra Skånska Infanteriregementet. von Fieandt, Otto Henrik. Major von Stedingk, Curt Sveriges ambassadör i S:t Petersburg vid krigets utbrott. HL89 von Vegesack, Eberhard. Generalmajor, Zidén, Jakob Henrik. Löjtnant Del 1 om kriget med Ryssland 1808 -1809  Del 2 om kriget med Ryssland 1808 -1809 Del 3 om kriget med Ryssland 1808 -1809  Persongalleri

Berömda svenska slag,

1800-tal (9d)

Källreferenser

1. Från Brunkeberg till Nordanvind. Bertil Nelsson, 1993 2. Historien om Sverige, När riket spränges och Bernadotte blev kung. Herman Lindqvist, 1998 3. Svenska regementenas historia. J Mankell, andra upplagan, 1866 4. Svenskt Biografiskt Lexikon, SBL  5. Svenska krig 1521 – 1814. Ulf Sundberg, 1998 6. Svensk militärhistorisk atlas, 2000 7. Skärgårdsflottan. Redaktör Hans Norman , 2000