Storbritannien försöker 1805 skapa en väpnad koalition mot Frankrike. Österrike, Ryssland och Preussen ansluter sig och försök görs för att även få med Sverige. Sverige lyckas tillslut få bättre subsidier och villkor än både Österrike och Ryssland av England. Svenska Pommern var av strategisk betydelse för koalitionen. Förhandlingarna blev dock komplicerade beroende på kungens inflexibilitet och fanatiska stolthet. Den 3 oktober 1805 var avtalen i hand och den 31 oktober förklarar Sverige Frankrike krig.Krigsplanen var att brittiska, preussiska, ryska och svenska trupper under befäl av Gustav IV Adolf skulle rycka in i Hannover. Den stora Nordarmén skulle binda de franska styrkorna i norr medan österrikare och ryssar skulle utkämpa huvudstriden mot fransmännen i södra Tyskland. Sverige skulle bland annat hålla Pommern som brohuvud med 10.000 man bekostade med brittiska medel. Vidare anlände ryssarna till Pommern med 16.000 man som ställs under Gustav Adolfs befäl.
Kriget i Pommern 1805 - 1807
Gustav den IV Adolf anländer till Stralsund den 2 november 1805 och tar befälet över armén i Pommern. Beroende på misstroenden mellan den preussiske kungen och Gustav IV Adolf kom Nordarmén sent iväg, först i början av december. Frankrike hann innan dess besegra Österrike. När Nordarmén sen intar Hannover är det för sent. Den 2 december 1805 stod det sk. trekejsarslaget vid Austerlitz i Mähren (Tjeckien). Här besegrade Napoleon österrikare och ryssar. Österrike var därefter tvungen att underteckna fred med Frankrike. Den 20 december 1805 går halva den svenska styrkan om 3.000 man över Elbe. Den andra halvan går i läger mellan Lauenburg och Dömitz.I början av 1806 ligger svenskarna kvar kring Elbe. Formellt upplöstes det tysk-romerska riket 1806 på grund av Napoleons många erövringar. Napoleons framgångar ändrade förutsättningarna för Nordarmén. Preussarna ingår i ett föredrag med Napoleon och avser besätta områden som de svenska styrkorna intagit. Både de brittiska och ryska styrkorna i Nordarmén drar sig snabbt tillbaka och ensam kunde inte Gustav Adolf försvara Hannover. Gustav IV Adolf väntar dock länge med att retirera. Först den 10 februari drar sig den svenska armén drar sig tillbaka till Pommern. En styrka om 232 man lämnas dock kvar i Lauenburg under befäl av överste Gustav Löwenhielm. Denna styrka är naturligtvis otillräcklig för att hindra preussarnas inmarsch. Den 23 april 1806 anfaller en preussisk styrka om 1.100 man varför Löwenhielm tvingas retirera. Som motdrag låter Gustav IV Adolf den svenska flottan blockera de preussiska hamnarna.Ryssland sluter under sommaren 1806 fred med Napoleon och Preussen intar åter en mer neutral hållning. Gustav IV Adolf upphäver därmed flottblockaden av de preussiska hamnarna och Löwenhielm kan åter besätta Lauenburg. Den 17 augusti avmarscherar han med 450 man till häst mot staden.Franska styrkor rycker i slutet av januari 1807 in i Pommern och Stralsund belägras. Fästningen var dock mycket väl befäst och nästan omöjlig att storma. De svenska styrkorna, som nu består av 9.000, man lyckas med en utbrytning den 1 april 1807 och driver tillbaka fransmännen till Stettin. Den 18 april ingås ett stilleståndsavtal med fransmännen. De svenska styrkorna får under maj förstärkning av 4.000 preussiska och 5.500 engelska soldater. De engelska styrkorna är förlagda på Rügen. I början av juni 1807 säger Gustav Adolf upp stilleståndsavtalet och den 13 juni börjar de svenska styrkorna att röra på sig. Engelsmännen vägrar dock följa med i offensiven med hänvisning till oklara instruktioner.Den 14 juli 1807 besegrar Napoleon Ryssland och Preussen i ett slag vid Friedland, Ostpreussen. Freden slöts i Tilsit den 7 och 9 juli 1807.Napoleon och den ryske kejsaren Alexander ingår nu i en hemlig pakt. Ryssland erkänner Napoleon som kejsare över Storfrankrike. Detta avtal kom att få ödesdigra konsekvenser för Sverige. Sverige skulle tvingas att acceptera det s.k. kontinentalsystemet, Napoleons handelsblockad av Storbritannien. Om Sverige vägrade skulle militära medel användas. Gustav IV Adolf vägrade att gå med på detta. I princip delar Napoleon och Alexander in Europa i olika intresseområden. Alexander fick fria händer att infalla i Finland.I stort sett var nu alla länder i Europa endera ockuperad av Frankrike eller samarbetade med dem.Efter Tilsit lämnar även preussarna Pommern och kvar bland motståndarna fanns enbart Storbritannien och Sverige. En fransk armé på 15.000 man rycker den 15 juli 1807 in i Pommern och belägrar åter Stralsund. Fästningen är fortfarande i mycket gott skick och håller emot länge. De brittiska hjälptrupperna låg dessutom kvar på Rügen. Britterna lämnar dock i början av augusti området då fransmännen närmar sig Rügen. Kvar fanns nu enbart de svenska styrkorna som i längden inte kan stå emot det franska trycket. För att rädda Stralsund undan förstörelse tar sig de svenska styrkorna den 19 - 20 augusti över till Rügen .Under natten till den 25 augusti för marskalk Brune över 1.200 franska soldater till Danaholmen påRügen för att anfalla svenskarna. Holmen som var viktig för att hålla Rügens försvarades av 400 svenskar. Svenskarna överrumplas och tillfångatas. I striderna förlorar bland annat Södermanlands regemente 22 man som tillfångatas samt en som stupade.Fransmännen förbereder sig därefter på att inta hela Rügen. Inför detta läge återvänder nu kungen till Sverige den 6 september. Befälet av de svenska styrkorna lämnas över till general Johan Christian Toll.General Toll lyckas nu förhandla med fransmännen så att de svenska styrkorna i sin helhet kan ta sig tillbaka till Sverige. Uppgörelsen med fransmännen undertecknas den 7 september 1807. Den 9 september ockuperar fransmännen Rügen och den 27 september lämnar de sista svenska soldaterna Pommern.Freden undertecknas i Paris den 6 januari 1810.Se karta över Svenska Pommern.Officerarna i den svenska armén börjar mer och mer fundera på kungens mentala tillstånd. Attentat planeras mot honom.
Köpenhamn bombarderas av engelsmännen
Danmark var fortfarande neutralt i kriget mot Napoleon men vänligt sinnad mot Storbritannien. Engelsmännen var dock rädd att den danska flottan skulle falla i franska händer. En stor brittisk flottstyrka seglar i början av september 1807 till Köpenhamn där de tas emot med stor vänlighet. Väl inne ändras britternas beteende och gör sig skyldiga till ett stort krigsövergrepp mot ett land som de inte var i krig med. Britterna börjat helt enkelt att bombardera Köpenhamn och kräver den danska flottan i pant för att danskarna inte skulle ansluta sig till Frankrike. Köpenhamn skadades svårt av detta anfall och tvingas kapitulera. Britterna för sen bort hela den danska flottan om 18 linjeskepp och 15 fregatter.Britterna erbjuder Gustav Adolf att delta i den militära operationen mot Danmark. Sverige skulle gärna få ockupera Själland. Kungen är lockad av erbjudandet men innan man är överens om alla detaljer är hela operationen över.Resultat av det brittiska anfallet blev naturligtvis det motsatta, Danmark anslöt sig omedelbart till Napoleon.Sverige och Storbritannien stod nu väldigt ensamma mot Napoleon och britterna fortsätter att betala subsidier till Sverige.Gustav Adolf var mycket besviken över att hans svåger, tsar Alexander, svikit och ingått i vänskapsavtal med Napoleon. Då Alexander sänt S:t Andreasorden till Napoleon efter att han erhållit hederslegionen av Napoleon sänder Gustav Adolf hösten 1807 tillbaka sin S:t Andreasorden till Alexander. Kungen kunde inte bära samma orden som den franske uppkomlingen.Detta var en förolämpning mot Alexander men då han höll på att förbereda ett anfall in i Finland låg han lågt.
•1. Från Brunkeberg till Nordanvind. Bertil Nelsson, 1993•2. Historien om Sverige, När riket spränges och Bernadotte blev kung. Herman Lindqvist, 1998•3. Svenska regementenas historia. J Mankell, andra upplagan, 1866•4. Svenskt Biografiskt Lexikon, SBL •5. Svenska krig 1521 – 1814. Ulf Sundberg, 1998•6. Svensk militärhistorisk atlas, 2000•7. Skärgårdsflottan. Redaktör Hans Norman, 2000
Storbritannien försöker 1805 skapa en väpnad koalition mot Frankrike. Österrike, Ryssland och Preussen ansluter sig och försök görs för att även få med Sverige. Sverige lyckas tillslut få bättre subsidier och villkor än både Österrike och Ryssland av England. Svenska Pommern var av strategisk betydelse för koalitionen. Förhandlingarna blev dock komplicerade beroende på kungens inflexibilitet och fanatiska stolthet. Den 3 oktober 1805 var avtalen i hand och den 31 oktober förklarar Sverige Frankrike krig.Krigsplanen var att brittiska, preussiska, ryska och svenska trupper under befäl av Gustav IV Adolf skulle rycka in i Hannover. Den stora Nordarmén skulle binda de franska styrkorna i norr medan österrikare och ryssar skulle utkämpa huvudstriden mot fransmännen i södra Tyskland. Sverige skulle bland annat hålla Pommern som brohuvud med 10.000 man bekostade med brittiska medel. Vidare anlände ryssarna till Pommern med 16.000 man som ställs under Gustav Adolfs befäl.
Kriget i Pommern 1805 - 1807
Gustav den IV Adolf anländer till Stralsund den 2 november 1805 och tar befälet över armén i Pommern. Beroende på misstroenden mellan den preussiske kungen och Gustav IV Adolf kom Nordarmén sent iväg, först i början av december. Frankrike hann innan dess besegra Österrike. När Nordarmén sen intar Hannover är det för sent. Den 2 december 1805 stod det sk. trekejsarslaget vid Austerlitz i Mähren (Tjeckien). Här besegrade Napoleon österrikare och ryssar. Österrike var därefter tvungen att underteckna fred med Frankrike. Den 20 december 1805 går halva den svenska styrkan om 3.000 man över Elbe. Den andra halvan går i läger mellan Lauenburg och Dömitz.I början av 1806 ligger svenskarna kvar kring Elbe. Formellt upplöstes det tysk-romerska riket 1806 på grund av Napoleons många erövringar. Napoleons framgångar ändrade förutsättningarna för Nordarmén. Preussarna ingår i ett föredrag med Napoleon och avser besätta områden som de svenska styrkorna intagit. Både de brittiska och ryska styrkorna i Nordarmén drar sig snabbt tillbaka och ensam kunde inte Gustav Adolf försvara Hannover. Gustav IV Adolf väntar dock länge med att retirera. Först den 10 februari drar sig den svenska armén drar sig tillbaka till Pommern. En styrka om 232 man lämnas dock kvar i Lauenburg under befäl av överste Gustav Löwenhielm. Denna styrka är naturligtvis otillräcklig för att hindra preussarnas inmarsch. Den 23 april 1806 anfaller en preussisk styrka om 1.100 man varför Löwenhielm tvingas retirera. Som motdrag låter Gustav IV Adolf den svenska flottan blockera de preussiska hamnarna.Ryssland sluter under sommaren 1806 fred med Napoleon och Preussen intar åter en mer neutral hållning. Gustav IV Adolf upphäver därmed flottblockaden av de preussiska hamnarna och Löwenhielm kan åter besätta Lauenburg. Den 17 augusti avmarscherar han med 450 man till häst mot staden.Franska styrkor rycker i slutet av januari 1807 in i Pommern och Stralsund belägras. Fästningen var dock mycket väl befäst och nästan omöjlig att storma. De svenska styrkorna, som nu består av 9.000, man lyckas med en utbrytning den 1 april 1807 och driver tillbaka fransmännen till Stettin. Den 18 april ingås ett stilleståndsavtal med fransmännen. De svenska styrkorna får under maj förstärkning av 4.000 preussiska och 5.500 engelska soldater. De engelska styrkorna är förlagda på Rügen. I början av juni 1807 säger Gustav Adolf upp stilleståndsavtalet och den 13 juni börjar de svenska styrkorna att röra på sig. Engelsmännen vägrar dock följa med i offensiven med hänvisning till oklara instruktioner.Den 14 juli 1807 besegrar Napoleon Ryssland och Preussen i ett slag vid Friedland, Ostpreussen. Freden slöts i Tilsit den 7 och 9 juli 1807.Napoleon och den ryske kejsaren Alexander ingår nu i en hemlig pakt. Ryssland erkänner Napoleon som kejsare över Storfrankrike. Detta avtal kom att få ödesdigra konsekvenser för Sverige. Sverige skulle tvingas att acceptera det s.k. kontinentalsystemet, Napoleons handelsblockad av Storbritannien. Om Sverige vägrade skulle militära medel användas. Gustav IV Adolf vägrade att gå med på detta. I princip delar Napoleon och Alexander in Europa i olika intresseområden. Alexander fick fria händer att infalla i Finland.I stort sett var nu alla länder i Europa endera ockuperad av Frankrike eller samarbetade med dem.Efter Tilsit lämnar även preussarna Pommern och kvar bland motståndarna fanns enbart Storbritannien och Sverige. En fransk armé på 15.000 man rycker den 15 juli 1807 in i Pommern och belägrar åter Stralsund. Fästningen är fortfarande i mycket gott skick och håller emot länge. De brittiska hjälptrupperna låg dessutom kvar på Rügen. Britterna lämnar dock i början av augusti området då fransmännen närmar sig Rügen.Kvar fanns nu enbart de svenska styrkorna som i längden inte kan stå emot det franska trycket. För att rädda Stralsund undan förstörelse tar sig de svenska styrkorna den 19 - 20 augusti över till Rügen .Under natten till den 25 augusti för marskalk Brune över 1.200 franska soldater till Danaholmen påRügen för att anfalla svenskarna. Holmen som var viktig för att hålla Rügens försvarades av 400 svenskar. Svenskarna överrumplas och tillfångatas. I striderna förlorar bland annat Södermanlands regemente 22 man som tillfångatas samt en som stupade.Fransmännen förbereder sig därefter på att inta hela Rügen. Inför detta läge återvänder nu kungen till Sverige den 6 september. Befälet av de svenska styrkorna lämnas över till general Johan Christian Toll.General Toll lyckas nu förhandla med fransmännen så att de svenska styrkorna i sin helhet kan ta sig tillbaka till Sverige. Uppgörelsen med fransmännen undertecknas den 7 september 1807. Den 9 september ockuperar fransmännen Rügen och den 27 september lämnar de sista svenska soldaterna Pommern.Freden undertecknas i Paris den 6 januari 1810.Se karta över Svenska Pommern.Officerarna i den svenska armén börjar mer och mer fundera på kungens mentala tillstånd. Attentat planeras mot honom.
Köpenhamn bombarderas av
engelsmännen
Danmark var fortfarande neutralt i kriget mot Napoleon men vänligt sinnad mot Storbritannien. Engelsmännen var dock rädd att den danska flottan skulle falla i franska händer. En stor brittisk flottstyrka seglar i början av september 1807 till Köpenhamn där de tas emot med stor vänlighet. Väl inne ändras britternas beteende och gör sig skyldiga till ett stort krigsövergrepp mot ett land som de inte var i krig med. Britterna börjat helt enkelt att bombardera Köpenhamn och kräver den danska flottan i pant för att danskarna inte skulle ansluta sig till Frankrike. Köpenhamn skadades svårt av detta anfall och tvingas kapitulera. Britterna för sen bort hela den danska flottan om 18 linjeskepp och 15 fregatter.Britterna erbjuder Gustav Adolf att delta i den militära operationen mot Danmark. Sverige skulle gärna få ockupera Själland. Kungen är lockad av erbjudandet men innan man är överens om alla detaljer är hela operationen över.Resultat av det brittiska anfallet blev naturligtvis det motsatta, Danmark anslöt sig omedelbart till Napoleon.Sverige och Storbritannien stod nu väldigt ensamma mot Napoleon och britterna fortsätter att betala subsidier till Sverige.Gustav Adolf var mycket besviken över att hans svåger, tsar Alexander, svikit och ingått i vänskapsavtal med Napoleon. Då Alexander sänt S:t Andreasorden till Napoleon efter att han erhållit hederslegionen av Napoleon sänder Gustav Adolf hösten 1807 tillbaka sin S:t Andreasorden till Alexander. Kungen kunde inte bära samma orden som den franske uppkomlingen.Detta var en förolämpning mot Alexander men då han höll på att förbereda ett anfall in i Finland låg han lågt.
•1. Från Brunkeberg till Nordanvind. Bertil Nelsson, 1993•2. Historien om Sverige, När riket spränges och Bernadotte blev kung. Herman Lindqvist, 1998•3. Svenska regementenas historia. J Mankell, andra upplagan, 1866•4. Svenskt Biografiskt Lexikon, SBL •5. Svenska krig 1521 – 1814. Ulf Sundberg, 1998•6. Svensk militärhistorisk atlas, 2000•7. Skärgårdsflottan. Redaktör Hans Norman, 2000
