Militaria Hans Högman
Copyright © Hans Högman 2017-06-05

Karl XII: Stora Nordiska Kriget 1700 - 1721 (5c)

Inledning, Polen 1705 - 1706, Grodno 1706

Under 1706 fanns Karl XII med huvudarmén i Polen. Där hade den funnits i några år nu i det som kom att kallas för "avsättningskriget" dvs kriget för att avsätta August av Sachsen från Polens tron. Den 24 september 1705 kröntes Sveriges kandidat Stanislav Leszainski som polsk kung och den 18 november slöts fred med Polen. I slutet av 1705 fanns den svenska huvudarmén i Blonie, väster om Warszawa. Samtidigt hade ryssarna samlat betydande styrkor i Grodno, Litauen. Vidare hade ca: 6.000 ryska soldater förenat sig med en större sachsisk styrka i väster som stod under ledning av Schulenburg. Denna här fanns nu vid Oder. Planen var att de båda styrkorna, den sachsisk-ryska i väster och Peters den Stores armé i öster, skulle anfalla den svenska armén från två håll. Dessa styrkor utgjorde ett reellt hot mot den svenska armén i Polen. Karl XII beslutar sig att att agera först och går till offensiv. Den 29 december inleds marschen mot Grodno för att möta Peter och hans armé på 34.000 soldater. I Grodno finns även August med sitt sachsiska rytteri. Karl XII marschera dock inte direkt mot Grodno utan marscherade i en organiserad taktisk manöver över floden Weichsel mot Lublin. Varken ryssarna eller sachsarna visste riktigt vart han var  på väg. Utan förvarning gör Karl XII en kursändring med huvudarmén och i ilmarsch sätter de av mot Grodno. Den 14 januari 1706 anländer Karl XII med 20.000 man till Grodno. Ryssarna som gått i vinterläger "tas på sängen" och tvingas dra sig in bakom Grodnos murar. Kvar i lägret finns det mesta av förråden som nu faller i svenskarnas händer. Innan Karl XII anländer till Grodno har August lämnat staden med sitt rytteri, förstärkta med 3.000 ryska dragoner. Inne i Grodno led ryssarna svårt, det var ont om livsmedel och fältsjukan härjade. Massor av soldater dog dagligen. Den 25 mars lyckas en större styrka ta sig ut ur staden. Svenskarna tog genast upp jakten i en forcerad marsch som pågick tre veckor. Ryssarna beräknas ha förlorat 17.000 man i Grodno och under flykten. Totalt har nu ryssarna förlorat cirka 34.000 man sen de gick in i Litauen 1705. Karl XII:s manöver vid Grodno och händelsen därefter kan beskrivas som en av hans största militära bedrifter. Genom en strategiskt manöver krossade han en hel rysk armé vilket i sin tur räddade bl.a. Riga för en längre tid framöver. Karl XII lämnade kvar general Carl Gustav Rehnskiöld med 9.000 man i centrala Polen när huvudarmén gick mot Grodno. Rehnskiöld hade först läger i Meseritz, senare i Bendzin. I slutet av november går de i vinterkvarter omkring Wronke, Obornik och Kazmierz, nordost om Posen. Karl XII:s anfall mot Grodno sätter den rysk-sachsiska planen på kant. Trots detta väljer Schulenburg att med sin sachsiska armé vid Oder gå till anfall mot Rehnskiölds avdelning. De går över Oder i slutet av januari 1706. Samtidigt närmade sig August med en styrka från Warszawa. Rehnskiöld reagerar snabbt på detta hot och beslutar att gå till anfall mot Schulenburg. Rehnskiöld drar samman sin armé vid Kosten (söder om Posen) och marscherar sen sydväst för att möta Schulenburg. Efter åtskilliga manövrar lyckas Rehnskiöld förmå sachsarna till strid. De båda styrkorna kom att mötas vid Fraustadt den 3 februari 1706.

Slaget vid Fraustadt den 3 februari 1706

Den sachsiska armén (inklusive den ryska styrkan på 6.000) räknade drygt 24.000 man, dvs nästan tre gånger starkare i antal soldater. De gick i försvarsställning vid Fraustadt och placerade så kallade "spanska ryttare" som skydd framför hela linjen. Fronten låg mellan byarna Geyersdorf och Röhrsdorf. Byarna fungerade samtidigt som flankskydd. Framför sachsarna fanns dessutom både sjöar och träsk. Vintern var dock kall och sjöarna tillfrusna. Vid fyra-tiden på morgonen den 3 februari 1706 ställde Rehnskiöld upp sin armé för anfall. Kavalleriet finns på flyglarna och infanteriet i centern. Lösen var "Med Guds hjälp". Sachsarna sköt vilt med sitt artilleri under den svenska anmarschen. Rehnskiölds plan var att låta kavalleriet på de båda flyglarna göra en kringmanöver och anfalla det sachsiska infanteriet i ryggen. När ett svenskt dragonregemente red fram mot byn Geyersdorf kom de ut på isen. Hästarna, som var oskodda, halkade vida omkring. Dragonerna var tvungna att stiga av och leda hästarna över isen. I de sachsiska leden stod man och skrattade högljutt. Den blev dock "annat ljud i skällan" när dragonerna kommit över isen. Dragoner och ryttare anföll nu fiendens kavalleri med dragna värjor. Tre gånger anföll svenskarna utan avgörande. Vid det fjärde anfallet tog de sachsiska ryttarna till flykten. Många höggs ned av de förföljande svenskarna. Under tiden marscherade det svenska infanteriet mot sachsarnas center. Sachsarna sköt salva efter salva utan att karolinerna besvarade elden. När sen svenskarna på nära håll öppnade eld uppstod stora luckor i de sachsiska leden. De "spanska ryttarna" vräktes åt sidan och därefter anföll man med dragna värjor. Det sachsiska gardet försvarade sig tappert men det svenska fotfolket får hjälp av det egna kavalleriet som anfaller fienden i ryggen. Många i de sachsiska leden flyr nu villt och de som blir kvar tvingas lägga ned vapnen. Dessa ber nu om nåd vilket också beviljas de sachsiska soldaterna. Ryssarna däremot omringas och samlas ihop på order av general Rehnskiöld. Ryssarna som var cirka 500 st dödas därefter utan nåd. Detta skedde antagligen som vedergällning för hu svenska soldater behandlats av ryssarna. Striden varade i två timmar och svenskarna stod som segrare. General Rehnskiöld disponerade sina trupper mycket taktiskt mot den numerärt överlägsna fienden. Kvar på platsen fanns 7.300 stupade sachsare, ännu fler togs tillfånga. Svenskarna hade cirka 400 stupade och 1.000 sårade. I slaget erövrade svenskarna 71 fanor, ett 70-tal kanoner, 11.000 värjor och 11.000 gevär. När August får reda på Schulenburgs nederlag återvänder mot till Warszawa. Rehnskiöld går därefter åter i vinterkvarter i trakterna av Posen. Under sommaren 1706 förenas Rehnskiölds avdelning med huvudarmén i östra Polen. I augusti 1706 tågar Karl XII in i Sachsen för att ta itu med August. Leipzig intas och Karl XII tar godset Altranstädt som sitt högkvarter. Den 14 september tvingas August att avsäga sig den polska tronen.

Deltagande svenska regementen

Bland annat deltog följande svenska regementen: Södermanlands regemente, formerade på 3 bataljoner i centerns högerflygel. Kronobergs regemente, 2 bataljoner. Regementschefen överste Lilliehöök stupade i slaget. Västmanlands regemente, 3 bataljoner. Major Snoilsky stupade. Västerbottens regemente, första träffens vänsterflygel. Närke- Värmlands regemente, första träffens högerflygel. Regementet var bland de första av fotfolket som bröt igenom fiendelinjen. Norra Skånska kavalleriregementet, formerat på 8 skvadroner. De fanns i första träffens högerflygel. Adelsfanan Källor: (5) (6) (15)

Berömda svenska slag, 1700-tal (5c)

xxxx Mil xxxxx
 
xxxxxxxxxxxxx
Innehåll denna sida:
Berömda svenska slag, 1700-tal:
Avsnittet “Stora Nordiska Kriget” är uppdelad på flera sidor:

Källreferenser, 1700-tal

  1. Närkingar i krig och fred. Närkes militärhistoria, del I. Stiftelsen Nerekies regementen 1989   2. Kungliga Södermanlands regemente under 350 år, 1977   3. Kungar och krigare, tre essäer om Karl X Gustav, Karl XI och Karl XII. Anders Florén, Stellan Dahlgren, Jan Lindegren, 1992   4. Historien om Sverige, När Sverige blev stormakt. Herman Lindqvist, 1994   5. Historien om Sverige, Storhet och fall. Herman Lindqvist, 1995   6. Karoliner. Alf Åberg, Göte Göransson 1976   7. I karolinernas spår. Alf Åberg, 1959   8. Poltava. Peter Englund, 1988   9. Karl XII:s levnad. Frans G. Bengtsson (3:e utgåvan), 1989 10. Armfeldts fälttåg mot Trondheim 1718 – 1719. Svante Hedin, 1986 11. Svenska regementenas historia. J Mankell, andra upplagan, 1866 12. Svenskt Biografiskt Lexikon, SBL (CD) 13. Svensk militärhistorisk atlas, 2000 14. Svenska äventyr, 800 - 1710, 1710 – 1780. Lars Widding m.fl. 1996 15. Svenska krig 1521 – 1814. Ulf Sundberg, 1998
Militaria Hans Högman
Copyright © Hans Högman 2017-06-05

Karl XII: Stora Nordiska Kriget

1700 - 1721 (5c)

Inledning, Polen 1705 - 1706, Grodno 1706

Under 1706 fanns Karl XII med huvudarmén i Polen. Där hade den funnits i några år nu i det som kom att kallas för "avsättningskriget" dvs kriget för att avsätta August av Sachsen från Polens tron. Den 24 september 1705 kröntes Sveriges kandidat Stanislav Leszainski som polsk kung och den 18 november slöts fred med Polen. I slutet av 1705 fanns den svenska huvudarmén i Blonie, väster om Warszawa. Samtidigt hade ryssarna samlat betydande styrkor i Grodno, Litauen. Vidare hade ca: 6.000 ryska soldater förenat sig med en större sachsisk styrka i väster som stod under ledning av Schulenburg. Denna här fanns nu vid Oder. Planen var att de båda styrkorna, den sachsisk-ryska i väster och Peters den Stores armé i öster, skulle anfalla den svenska armén från två håll. Dessa styrkor utgjorde ett reellt hot mot den svenska armén i Polen. Karl XII beslutar sig att att agera först och går till offensiv. Den 29 december inleds marschen mot Grodno för att möta Peter och hans armé på 34.000 soldater. I Grodno finns även August med sitt sachsiska rytteri. Karl XII marschera dock inte direkt mot Grodno utan marscherade i en organiserad taktisk manöver över floden Weichsel mot Lublin. Varken ryssarna eller sachsarna visste riktigt vart han var  på väg. Utan förvarning gör Karl XII en kursändring med huvudarmén och i ilmarsch sätter de av mot Grodno. Den 14 januari 1706 anländer Karl XII med 20.000 man till Grodno. Ryssarna som gått i vinterläger "tas på sängen" och tvingas dra sig in bakom Grodnos murar. Kvar i lägret finns det mesta av förråden som nu faller i svenskarnas händer. Innan Karl XII anländer till Grodno har August lämnat staden med sitt rytteri, förstärkta med 3.000 ryska dragoner. Inne i Grodno led ryssarna svårt, det var ont om livsmedel och fältsjukan härjade. Massor av soldater dog dagligen. Den 25 mars lyckas en större styrka ta sig ut ur staden. Svenskarna tog genast upp jakten i en forcerad marsch som pågick tre veckor. Ryssarna beräknas ha förlorat 17.000 man i Grodno och under flykten. Totalt har nu ryssarna förlorat cirka 34.000 man sen de gick in i Litauen 1705. Karl XII:s manöver vid Grodno och händelsen därefter kan beskrivas som en av hans största militära bedrifter. Genom en strategiskt manöver krossade han en hel rysk armé vilket i sin tur räddade bl.a. Riga för en längre tid framöver. Karl XII lämnade kvar general Carl Gustav Rehnskiöld med 9.000 man i centrala Polen när huvudarmén gick mot Grodno. Rehnskiöld hade först läger i Meseritz, senare i Bendzin. I slutet av november går de i vinterkvarter omkring Wronke, Obornik och Kazmierz, nordost om Posen. Karl XII:s anfall mot Grodno sätter den rysk- sachsiska planen på kant. Trots detta väljer Schulenburg att med sin sachsiska armé vid Oder gå till anfall mot Rehnskiölds avdelning. De går över Oder i slutet av januari 1706. Samtidigt närmade sig August med en styrka från Warszawa. Rehnskiöld reagerar snabbt på detta hot och beslutar att gå till anfall mot Schulenburg. Rehnskiöld drar samman sin armé vid Kosten (söder om Posen) och marscherar sen sydväst för att möta Schulenburg. Efter åtskilliga manövrar lyckas Rehnskiöld förmå sachsarna till strid. De båda styrkorna kom att mötas vid Fraustadt den 3 februari 1706.

Slaget vid Fraustadt den 3

februari 1706

Den sachsiska armén (inklusive den ryska styrkan på 6.000) räknade drygt 24.000 man, dvs nästan tre gånger starkare i antal soldater. De gick i försvarsställning vid Fraustadt och placerade så kallade "spanska ryttare" som skydd framför hela linjen. Fronten låg mellan byarna Geyersdorf och Röhrsdorf. Byarna fungerade samtidigt som flankskydd. Framför sachsarna fanns dessutom både sjöar och träsk. Vintern var dock kall och sjöarna tillfrusna. Vid fyra-tiden på morgonen den 3 februari 1706 ställde Rehnskiöld upp sin armé för anfall. Kavalleriet finns på flyglarna och infanteriet i centern. Lösen var "Med Guds hjälp". Sachsarna sköt vilt med sitt artilleri under den svenska anmarschen. Rehnskiölds plan var att låta kavalleriet på de båda flyglarna göra en kringmanöver och anfalla det sachsiska infanteriet i ryggen. När ett svenskt dragonregemente red fram mot byn Geyersdorf kom de ut på isen. Hästarna, som var oskodda, halkade vida omkring. Dragonerna var tvungna att stiga av och leda hästarna över isen. I de sachsiska leden stod man och skrattade högljutt. Den blev dock "annat ljud i skällan" när dragonerna kommit över isen. Dragoner och ryttare anföll nu fiendens kavalleri med dragna värjor. Tre gånger anföll svenskarna utan avgörande. Vid det fjärde anfallet tog de sachsiska ryttarna till flykten. Många höggs ned av de förföljande svenskarna. Under tiden marscherade det svenska infanteriet mot sachsarnas center. Sachsarna sköt salva efter salva utan att karolinerna besvarade elden. När sen svenskarna på nära håll öppnade eld uppstod stora luckor i de sachsiska leden. De "spanska ryttarna" vräktes åt sidan och därefter anföll man med dragna värjor. Det sachsiska gardet försvarade sig tappert men det svenska fotfolket får hjälp av det egna kavalleriet som anfaller fienden i ryggen. Många i de sachsiska leden flyr nu villt och de som blir kvar tvingas lägga ned vapnen. Dessa ber nu om nåd vilket också beviljas de sachsiska soldaterna. Ryssarna däremot omringas och samlas ihop på order av general Rehnskiöld. Ryssarna som var cirka 500 st dödas därefter utan nåd. Detta skedde antagligen som vedergällning för hu svenska soldater behandlats av ryssarna. Striden varade i två timmar och svenskarna stod som segrare. General Rehnskiöld disponerade sina trupper mycket taktiskt mot den numerärt överlägsna fienden. Kvar på platsen fanns 7.300 stupade sachsare, ännu fler togs tillfånga. Svenskarna hade cirka 400 stupade och 1.000 sårade. I slaget erövrade svenskarna 71 fanor, ett 70-tal kanoner, 11.000 värjor och 11.000 gevär. När August får reda på Schulenburgs nederlag återvänder mot till Warszawa. Rehnskiöld går därefter åter i vinterkvarter i trakterna av Posen. Under sommaren 1706 förenas Rehnskiölds avdelning med huvudarmén i östra Polen. I augusti 1706 tågar Karl XII in i Sachsen för att ta itu med August. Leipzig intas och Karl XII tar godset Altranstädt som sitt högkvarter. Den 14 september tvingas August att avsäga sig den polska tronen.

Deltagande svenska regementen

Bland annat deltog följande svenska regementen: Södermanlands regemente, formerade på 3 bataljoner i centerns högerflygel. Kronobergs regemente, 2 bataljoner. Regementschefen överste Lilliehöök stupade i slaget. Västmanlands regemente, 3 bataljoner. Major Snoilsky stupade. Västerbottens regemente, första träffens vänsterflygel. Närke- Värmlands regemente, första träffens högerflygel. Regementet var bland de första av fotfolket som bröt igenom fiendelinjen. Norra Skånska kavalleriregementet, formerat på 8 skvadroner. De fanns i första träffens högerflygel. Adelsfanan Källor: (5) (6) (15)

Berömda svenska slag,

1700-tal (5c)

Källreferenser, 1700-tal

  1. Närkingar i krig och fred. Närkes militärhistoria, del I. Stiftelsen Nerekies regementen 1989   2. Kungliga Södermanlands regemente under 350 år, 1977   3. Kungar och krigare, tre essäer om Karl X Gustav, Karl XI och Karl XII. Anders Florén, Stellan Dahlgren, Jan Lindegren, 1992   4. Historien om Sverige, När Sverige blev stormakt. Herman Lindqvist, 1994   5. Historien om Sverige, Storhet och fall. Herman Lindqvist, 1995   6. Karoliner. Alf Åberg, Göte Göransson 1976   7. I karolinernas spår. Alf Åberg, 1959   8. Poltava. Peter Englund, 1988   9. Karl XII:s levnad. Frans G. Bengtsson (3:e utgåvan), 1989 10. Armfeldts fälttåg mot Trondheim 1718 – 1719. Svante Hedin, 1986 11. Svenska regementenas historia. J Mankell, andra upplagan, 1866 12. Svenskt Biografiskt Lexikon, SBL (CD) 13. Svensk militärhistorisk atlas, 2000 14. Svenska äventyr, 800 - 1710, 1710 – 1780. Lars Widding m.fl. 1996 15. Svenska krig 1521 – 1814. Ulf Sundberg, 1998